söndag 30 november 2008
che Dio ci benedica
såhär efter några år härnere reflekterar jag sällan över att italien är ett katolskt land. men sen fick jag frågan av en läsare, om jag märker av att italien är ett katolskt land. mitt svar blir att onekligen genomsyrars kulturen av den katolska tron. och om jag tänker på det finns många skillnader mot ett protestantiskt land som sverige.
påven får stort utrymme i media och uttalar sig om mycket mer än vad jag anser borde angå honom. helgon, uppenbaralser och mirakel pratas det om i seriösa tvprogram och ute på gatorna.
men främst är det många som i vardagen baserar sina uppfattningar och värderingar i tron.
kärnfamiljen anses helig. homoäktenskap är mycket omdebatterat även om det finns borgmästare som utfärdar dem. huruvida homosexuella par ska få adoptera barn är en mycket ombestridd fråga precis som homosexualiteten i sig. Påven understryker ofta att Gud skapade mannen och kvinnan för att de tillsammans ska bilda familj. krucifix sitter på skolor och i rättsalar, en domare dömdes för några månder sedan till ett års fängelse för att han vägrat arbeta i en rättsal där det satt ett krucifix på väggen.
abortförespråkare möter stark motvind för den katolska kyrkan går ut starkt för att förespråka det motsatta. samma sak gäller dödshjälp för svårt sjuka. intressantaste är kanske hur mycket vatikanstaten och påven lägger sig i italiens inrikespolitik, med tanke på att de egentligen är en egen stat. som en av mina universitets professorer så klokt uttryckte sig: "det är lättare för andra länder att ta avstånd eller låtsas som ingenting när Påven talar. men vi har honom i vår egen trädgård. vad kan vi göra? den katolska kyrkans inflytande kommer man inte undan."
det finns med andra ord aspekter som skulle anses som förlegade i Sverige, eller värderingar som strider en del mot vad en svensk är van vid, men som man måste ta i hand här nere. om man vill leva här. jag tycker iallafall att man bör respektera grundvärderingarna i det land man valt att leva i, även om man inte håller med hela vägen.
påven får stort utrymme i media och uttalar sig om mycket mer än vad jag anser borde angå honom. helgon, uppenbaralser och mirakel pratas det om i seriösa tvprogram och ute på gatorna.
men främst är det många som i vardagen baserar sina uppfattningar och värderingar i tron.
kärnfamiljen anses helig. homoäktenskap är mycket omdebatterat även om det finns borgmästare som utfärdar dem. huruvida homosexuella par ska få adoptera barn är en mycket ombestridd fråga precis som homosexualiteten i sig. Påven understryker ofta att Gud skapade mannen och kvinnan för att de tillsammans ska bilda familj. krucifix sitter på skolor och i rättsalar, en domare dömdes för några månder sedan till ett års fängelse för att han vägrat arbeta i en rättsal där det satt ett krucifix på väggen.
abortförespråkare möter stark motvind för den katolska kyrkan går ut starkt för att förespråka det motsatta. samma sak gäller dödshjälp för svårt sjuka. intressantaste är kanske hur mycket vatikanstaten och påven lägger sig i italiens inrikespolitik, med tanke på att de egentligen är en egen stat. som en av mina universitets professorer så klokt uttryckte sig: "det är lättare för andra länder att ta avstånd eller låtsas som ingenting när Påven talar. men vi har honom i vår egen trädgård. vad kan vi göra? den katolska kyrkans inflytande kommer man inte undan."
det finns med andra ord aspekter som skulle anses som förlegade i Sverige, eller värderingar som strider en del mot vad en svensk är van vid, men som man måste ta i hand här nere. om man vill leva här. jag tycker iallafall att man bör respektera grundvärderingarna i det land man valt att leva i, även om man inte håller med hela vägen.
fredag 28 november 2008
italienska universitetsstudenter - hur italien fungerar.
jag har följt en kurs i filosofi de senaste två månaderna. vi är sammanlagt ett åttiotal studenter som följer kursen, långt ifrån alla som ska tenta av den. så häromvecka sade professorn att alla som följt kursen skulle få en kort och skriftlig tenta av programmet istället för det muntiga förhör som är regeln, och bad oss skriva på en lista för att göra sig en uppfattning av hur många som ville ta den chansen.
med 80 studenter som regelrätt följt kursen, hade listan efter en veckan, 214 inskrivna studenter.
det betyder alltså att många studenter tagit chansen fastän de inte följt lektionerna alls. försökte sig på att dra fördel av något de inte hade rätt till. de försöker som man säger här "fare i furbi" (vara sluga). för något man bör veta är att om en italienare kan ta en genväg, så gör han det i nio fall av tio.
professorn insåg ganska snabbt att det var något som inte stämde, och beslutade sig för att ropa upp alla namn på listan för att se vilka som befann sig i aulan. de studenter som inte var där, hade en kompis som ropade " han är inte här, men i vanliga fall är han det" eller " han är sjuk idag" eller "han kommer senare" eller "han är på toaletten" osv. en annan sak man alltså bör veta är att italienare håller varandra om ryggen. även om det handlar om saker där moralen svajar.
resultatet? filosofiprofessorn blev förbannad, över att ärligheten och ansvarskänslan var lika med noll hos tjugoåriga universitetsstudenter, och drog in möjligheten till skriftlig tenta, och sade att nu får ni ta upp det med de som ville vara sluga. ett klassisk exempel på hur italien fungerar - några gör fel, si fanno furbi, och alla andra får betala för det och reda ut det själv.
självklart blev det till en diskussion. om hur han skulle ha kontrollerat oss, och själv var han uppgiven för att vuxna människor inte har något egenansvar och behöver kontrolleras. han skulle grubbla, och lämnade aulan.
Så för någon dag sedan var det dags för det slutgiltiga beskedet angående tentan i filosofi för oss som följt kursen."jag förbereder den skriftliga tentan, ni kan inte förlora bara för att andra inte har skrupler." men han anser sig inte ha tid att kontrollera under de sista lektionerna vilka inskrivna studenter som faktiskt är närvarande, så han kan inte radera någon -men ber att alla som utan rätt skrivit in sig, tar bort sitt namn. hur många tror ni tagit bort sitt namn? bara en enda person så här långt. samvetet stör sällan italienare om de kan vinna något på det.
slutligen, i italien anses det inte som något brott att farsi furbo och ingen har några samvetskval, utan håller fast vid sin idé, fastän andra kan komma att betala för det, och i slutändan vinner de, för det är för omständigt att kontrollera.
med andra ord kommer drygt 200 studenter dra nytta av andra personer tid, och göra en skriftlig tenta som bara ett åttiotal hade rätt till. för det är så det fungerar. och efter drygt fyra år på universitet orkar jag inte ens bli arg. jag har vant mig vid hur italienska universitetsstudenter fungerar. mi sono rassegnata.
med 80 studenter som regelrätt följt kursen, hade listan efter en veckan, 214 inskrivna studenter.
det betyder alltså att många studenter tagit chansen fastän de inte följt lektionerna alls. försökte sig på att dra fördel av något de inte hade rätt till. de försöker som man säger här "fare i furbi" (vara sluga). för något man bör veta är att om en italienare kan ta en genväg, så gör han det i nio fall av tio.
professorn insåg ganska snabbt att det var något som inte stämde, och beslutade sig för att ropa upp alla namn på listan för att se vilka som befann sig i aulan. de studenter som inte var där, hade en kompis som ropade " han är inte här, men i vanliga fall är han det" eller " han är sjuk idag" eller "han kommer senare" eller "han är på toaletten" osv. en annan sak man alltså bör veta är att italienare håller varandra om ryggen. även om det handlar om saker där moralen svajar.
resultatet? filosofiprofessorn blev förbannad, över att ärligheten och ansvarskänslan var lika med noll hos tjugoåriga universitetsstudenter, och drog in möjligheten till skriftlig tenta, och sade att nu får ni ta upp det med de som ville vara sluga. ett klassisk exempel på hur italien fungerar - några gör fel, si fanno furbi, och alla andra får betala för det och reda ut det själv.
självklart blev det till en diskussion. om hur han skulle ha kontrollerat oss, och själv var han uppgiven för att vuxna människor inte har något egenansvar och behöver kontrolleras. han skulle grubbla, och lämnade aulan.
Så för någon dag sedan var det dags för det slutgiltiga beskedet angående tentan i filosofi för oss som följt kursen."jag förbereder den skriftliga tentan, ni kan inte förlora bara för att andra inte har skrupler." men han anser sig inte ha tid att kontrollera under de sista lektionerna vilka inskrivna studenter som faktiskt är närvarande, så han kan inte radera någon -men ber att alla som utan rätt skrivit in sig, tar bort sitt namn. hur många tror ni tagit bort sitt namn? bara en enda person så här långt. samvetet stör sällan italienare om de kan vinna något på det.
slutligen, i italien anses det inte som något brott att farsi furbo och ingen har några samvetskval, utan håller fast vid sin idé, fastän andra kan komma att betala för det, och i slutändan vinner de, för det är för omständigt att kontrollera.
med andra ord kommer drygt 200 studenter dra nytta av andra personer tid, och göra en skriftlig tenta som bara ett åttiotal hade rätt till. för det är så det fungerar. och efter drygt fyra år på universitet orkar jag inte ens bli arg. jag har vant mig vid hur italienska universitetsstudenter fungerar. mi sono rassegnata.
torsdag 27 november 2008
onsdag 26 november 2008
Woho!
vilket hopp jag gjort på bloggportalens listor i kategorierna resor och svenskar utomlands!
all'improvviso poi..
benvenuti alla nya ögon som följer bloggen!
ramlar inte bort nu bara.
all'improvviso poi..
benvenuti alla nya ögon som följer bloggen!
ramlar inte bort nu bara.
söndag 23 november 2008
det är en riktig lunch all'italiana
vi var på lunch hos ett par vänner idag.
vi satte oss runt bordet vid ett. dukade fram grappa och kaffe vid halv sex.
vi satte oss runt bordet vid ett. dukade fram grappa och kaffe vid halv sex.
italienska internetsidor
som kan vara bra att ha om man reser runt i italien. det har jag skrivit om här.
fredag 21 november 2008
jag får en drös mail från mina läsare varje vecka
en stor del är trevliga och intressanta personer och det har lett både till vänskap och arbetmöjligheter. jag tycker det är kul att så många faktiskt tar sig tid att höra av sig. ( det gäller såklart alla ni som kommenterar också)
men sen finns en liten skara, låt oss säga ett mail i veckan, som påstår sig vara mina läsare, och sen ställer en miljon frågor...om hur det är att leva i italien, italienska värderingar och hur man som svenska passar in, vad jag tycker om italien, maten, kulturen. och så vidare i all oändlighet.
jag kan inte annat än anta att dessa personer inte läst min blogg. för det är väl ungefär det jag skrivit om sista åren? vad är det för underlig genväg de tar undrar jag. och varför?
jag brukar svara att om det ägnar sig att gå igenom mitt arkiv och skummar igenom mina inlägg, borde jag nog ha svarat redan där på det mesta.
sen får såklart alla skriva till mig och undra om specifika detaljer, djupdyka i något ämne eller gå emot det jag säger eller ta upp nya ämnen. det är bara stimulerande. alla dessa mail gör faktiskt bloggande väldigt givande.
men sen finns en liten skara, låt oss säga ett mail i veckan, som påstår sig vara mina läsare, och sen ställer en miljon frågor...om hur det är att leva i italien, italienska värderingar och hur man som svenska passar in, vad jag tycker om italien, maten, kulturen. och så vidare i all oändlighet.
jag kan inte annat än anta att dessa personer inte läst min blogg. för det är väl ungefär det jag skrivit om sista åren? vad är det för underlig genväg de tar undrar jag. och varför?
jag brukar svara att om det ägnar sig att gå igenom mitt arkiv och skummar igenom mina inlägg, borde jag nog ha svarat redan där på det mesta.
sen får såklart alla skriva till mig och undra om specifika detaljer, djupdyka i något ämne eller gå emot det jag säger eller ta upp nya ämnen. det är bara stimulerande. alla dessa mail gör faktiskt bloggande väldigt givande.
torsdag 20 november 2008
onsdag 19 november 2008
och trots beslagtagningar hit och dit så räcker aldrig statens pengar till..
sju miljarder.
något är inte som det ska. med hur pengar som tillfaller staten sedan hanteras. för det här är ju låångt ifrån en engångsföreteelse.
något är inte som det ska. med hur pengar som tillfaller staten sedan hanteras. för det här är ju låångt ifrån en engångsföreteelse.
måndag 17 november 2008
en betraktelse
Jag har åkte samma busslinje i drygt fyra år. fram och tillbaka till mina universitetsföreläsningar och tentor. tidigt på morgonen i halvdunklet vid ett stort trafikljus vid en av de mest trafikerade trafiklederna, står en man med reflexväst och säljer morgontidningar. han går mellan bilarna och samlar in 1 euro mynt och delar ut "la nazione" till sömndruckna bilförare. varje dag tidningen kommer ut. i sol och regn och snö och blåst.varje dag.
imorse åkte jag förbi honom igen där jag satt på det hårda bussätet och tittade ut. och då slog det mig. hur många gånger jag sett honom. samma snubbe med en bag nytryckta tidningar vid fötterna och en bunt i näven. samma snubbe i alla år.
imorse åkte jag förbi honom igen där jag satt på det hårda bussätet och tittade ut. och då slog det mig. hur många gånger jag sett honom. samma snubbe med en bag nytryckta tidningar vid fötterna och en bunt i näven. samma snubbe i alla år.
söndag 16 november 2008
onsdag 12 november 2008
måndag 10 november 2008
Kärlek är inte bara människor
kärlek kan vara ett land.
jag älskar sverige.
mellan mig och sverige finns en mor-dotter eller far-son kärlek.en kärlek man inte väljer, men som man får. en sådan man aldrig kan ta död på, och något man vet har format en till den man är till stor del.
jag älskar italien.
mellan mig och italien började det som en stormig tonårsförälskelse, vilket det bokstavligen var för jag var inte fyllda tjugo ens en gång. men vi har med tiden mognat tillsammans. kanske något i stil med den stora kärleken. som jag kan se på med nyktra ögon, men älskar ändå.
den stora kärleken bleker ju inte vad man känner för sina föräldrar.
den gör bara livet så mycket rikare.
se på det på det sättet.
jag älskar sverige.
mellan mig och sverige finns en mor-dotter eller far-son kärlek.en kärlek man inte väljer, men som man får. en sådan man aldrig kan ta död på, och något man vet har format en till den man är till stor del.
jag älskar italien.
mellan mig och italien började det som en stormig tonårsförälskelse, vilket det bokstavligen var för jag var inte fyllda tjugo ens en gång. men vi har med tiden mognat tillsammans. kanske något i stil med den stora kärleken. som jag kan se på med nyktra ögon, men älskar ändå.
den stora kärleken bleker ju inte vad man känner för sina föräldrar.
den gör bara livet så mycket rikare.
se på det på det sättet.
lördag 8 november 2008
populàrkultur
det àr precis sà banalt som det làter.
(det àr en lànk till senaste travelstartinlàgget)
fredag 7 november 2008
låt mig presentera Cesar
han är vårt kvarters okrönte kung.han driver omkring som han vill bland husen och gränderna. han vet att se sig om innan man går över en trafikerad gata. han vet att inte hoppa in i andra hundars trädgårdar. och han känner alla i kvarteret. men han stör aldrig någon.tvåbenta som fyrbenta.
man kan säga att han är en gathund. men det är inte helt rätt.
han bor med en gammal tant som ger honom mat och sedan bara öppnar dörren åt honom på morgonen ( om han kommit hem kvällen innan, vilket han inte alltid gör). han är en liten libertino. friheten själv. men med ett smalt rött halsband som skiljer honom från de riktiga gathundarna.
och ibland sätter tanten på ett koppel i det röda halsbandet och går ut och går med honom. och alla hundar i kvarteret skrattar åt honom, när han måste rasta sin "matte".
bara så ni vet
så igår gjorde en kvinnlig italiensk tv"journalist" en mycket sned parallell.
det pratades om skillsmässor och plastföräldrar och utvidgade familjer och en kvinna i publiken hävdade att i sverige var det en utbredd verklighet men att barnen inte far illa av det och att svenskarna lärt sig hantera det.
då svarade journalisten att så kan man ju inte säga, herrejöses, sverige har ju europas högsta självmordsstatistik. och kyla och mörker, lade hon till.
hm.
man kan visst se Sverige på det sättet också.
det pratades om skillsmässor och plastföräldrar och utvidgade familjer och en kvinna i publiken hävdade att i sverige var det en utbredd verklighet men att barnen inte far illa av det och att svenskarna lärt sig hantera det.
då svarade journalisten att så kan man ju inte säga, herrejöses, sverige har ju europas högsta självmordsstatistik. och kyla och mörker, lade hon till.
hm.
man kan visst se Sverige på det sättet också.
torsdag 6 november 2008
det är kallt även för en svensk
nu är det vinter i mina hemtrakter i norrbotten. det är vinter här också. fast i italienska mått.
min första vinter i Florens ringde jag till min pappa och bad honom skicka ner långkalsonger. och jag köpte mig en lång dunkappa. jag frös något helt vansinningt. inte så mycket för de minus två graderna utan för fukten som aldrig gick ur.
nu har jag köpt en ny vinterjacka. fast temperaturen fortfarande ligger på strax under tjugo plusgrader och den hänger på en galge i garderoben och väntar in termomentern vid 10grader.
och jag vet hur fel det låter för svenska öron.
men det är kallt här med. fastän vissa förmiddagar är milda och man kan man sitta i t-shirt i trädgården.
min första vinter i Florens ringde jag till min pappa och bad honom skicka ner långkalsonger. och jag köpte mig en lång dunkappa. jag frös något helt vansinningt. inte så mycket för de minus två graderna utan för fukten som aldrig gick ur.
nu har jag köpt en ny vinterjacka. fast temperaturen fortfarande ligger på strax under tjugo plusgrader och den hänger på en galge i garderoben och väntar in termomentern vid 10grader.
och jag vet hur fel det låter för svenska öron.
men det är kallt här med. fastän vissa förmiddagar är milda och man kan man sitta i t-shirt i trädgården.
måndag 3 november 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)