'jag hoppas du omformulerade den lite iallafall'

jag såg just den här kommentaren, till min artikel om italiensk fotboll

f*an vilken bra guide!
hade hemuppgift om Intaliensk fotboll om fick ett MVG!! :D

gulligt.

Fiat reklamen

med låten som sätter sig på hjärnan.

mot sherwoodskogen någon?!

jag såg ett par l'autre chose sandaler med hög klack för dryg 330,00 euro häromdagen i en butik i stan. ungefär så nära jag kommit att allvarligt missbruka mitt amexkort.

varför har jag inte högre lön? eller fler arbeten?

och varför hittar jag dom inte på internet?!

nästan bortnött

min fredag

på bussen till jobbet höjer jag plötsligt på ögonbrynen. för trots att jag är trött (jag är ingen morgonmänniska) är det någonting som inte stämmer. tre nunnor. i grå kläder och bruna skor står de längre fram. men det ovanliga är att de alla tre har varsin märkeshandväska 'prada' över axeln.

spontant när jag ser märkesväskor på folk som åker lokalbuss tänker jag som så många andra att det är falska. för lika många riktiga märkesväskor lika många falska finns det här. och tillsut suddas liksom gränserna ut. men hursomhelst. om jag kan utesluta att dessa nunnor inte köpt riktiga märkesväskor, har de då gått och köpt sig kopior? jag tror mig kunna utesluta även den tanken och då återstår bara att någon gett dessa väskor till nunnorna. och vem skulle det vara? en chef på prada? en afrikansk gatuförsäljare? en polis som beslagtagit falska väskor? hur jag än vände på det låter det galet.

jag bestämmer mig för att äta italiensk frukost och går in på en av de upp till bredden fyllda barerna. eftersom jag inte dricker kaffe (hur det nu gick till efter 7 år i italien?) tar jag en juice till min söta frukostbulle. sent ute springer jag genom staden och till jobbet. när jag kommer till pizza della repubblica stannar jag upp ser mig omkring och säger till mig själv.ja, precis så här fint kan det vara i Florens. och jag är lyckligt lottad som kan gå till jobbet och passera här varje dag. (för övrigt ligger mitt jobb precis invid).

på lunchpausen går jag och tar ett glas rödvin och ett italiensk bröd med prosciutto crudo. och jag tänker att bara i italien (och kanske frankrike?) kan man njuta av något så enkelt och gott, av enbart lokala produkter. sen tar jag en promenad i vintersolen längs med floden. jag betraktar alla små butiker, alla dyra märken alta moda och deras exklusiva skyltfönster. glassbarer. pittoreska små tabaccherie, gränder och balkonger och kantstötta trottoarer. jag ser turister i kortärmat och italienare med dunjackor. jag går och sätter mig längs med floden och tänker på första gången jag besökte florens. första gången jag såg ponte vecchio och försökte hitta bland alla kullerstensgator. och någonstans minns jag hur det var.

på väg tillbaka till jobbet stannar jag och fascinerad över de stora klädkedjornas skyltfönster. färger och glitter och smala skyltdockor. rea. och över de sotiga brunklädda gubbarna som säljer rostade kastanjer i gathörnen.

efter jobbet kommer min sambo och hämtar mig. vi åker och tar en aperitivo i södra delen av stan. en drink och små aptitretare. sitter och pratar med lite folk och bara har roligt. sen åker vi och äter en pizza, det mest italienska av det italienska man kan göra en fredagskväll.. andare in pizzeria. efteråt tar jag en grappa. och somnar som ett barn när vi kommer hem.

sophie och italien

jag har haft en period då italien känns väldigt nej.

men missförstå mig rätt nu, jag har ju valt att bo här, men jag var inte flippad på italien, eller hade någon relation till landet, innan jag kom hit. jag hamnade till och med här av en slump och kunde inte säga mer än 'ciao' på italienska. jag var inte som alla de unga tjejer som kontaktar mig genom bloggen och är sååååå förälskade i italien och bara måååste flytta hit eller prova bo här. det bara blev italien och sophie. det var ödet. och så lärde jag mig att leva här, blev vuxen här, gick på universitetet och fick italienska som första språk. allt för en intensiv italienförälskelse som bara slog ner.

så det är väl klart att jag kan få nej perioder. som i vilken relation som helst.

men så tog jag mig i kragen. tänkte att man blir ju alltid less sin vardag. oavsett om man bor i sverige eller italien. och så bestämde jag mig för att fredagen skulle jag verkligen leva italien med första tidens ögon.
jag postar min fredagsbetraktelse imorgon så kan ni läsa hur det gick...

nästan som om våren

veckan som gått

en vecka som började med en blå lilltå, jag försökte sparka av den mot ett kristallbord, och som nu är ljuslila. veckan fortsatte med en eftermiddag på akuten med min sambo som fick sy igen ett 3cm jack i skallen efter att ha slagit sig mot en garderobsdörr. jag fick ett par nya skor för de par jag reklamerat, och i brevlådan i lördags låg så äntligen ett julkort som stämplats i colorado Usa 17 december, hur lång tid har den hälsningen legat på ngn insnöad flygplats eller i en lat brevbärares väska kan man ju undra.

sen ramlade det in några mycket lustiga mail från bloggläsare den här veckan, här kommer ett utdrag ur ett mycket dråpligt sådant. it made my week...

"Minns tex när jag gick till en läkare för en ihärdig förkylning. Det var precis i början av min Romvistelse så jag kunde inte italienska så bra. Det första läkaren frågar är vart jag kommer ifrån, Sverige säger jag. Ni svenska blondiner är kända över hela världen säger han och skrattar. Så ber han mig ta av mig toppen så börjar han lyssna på mina lungor och hjärta. Helt plötsligt börjar han knäppa av mig bh:n, lite skumt tänker jag."

en av mina favoriter italiensk musik

en förmiddag på postkontoret

jag står i kön inne på postkontoret. snart ryms inte fler människor i det lilla utrymmet, ute ösregnar det. det finns tre luckor. en är alltid stängd, så även idag. de finns fem anställda, varav två sitter vid de resterande luckorna. en lucka för de som ska skicka post eller hämta ut brev, och en för de som ska betala räkningar eller har sitt bankkonto hos posten. efter tio minuter stänger en kassa till. fyr anställda sätter sig i inne i kontoret 'i möte' och en tanta ska stå för servicen för ett överfyllt postkontor.

de mumlas om att inte kan man ju ta paus eller ha möte när kontoret svämmar över av folk. och när de ändå är på gång gnälls de över post som kommer sent. räkningar som dyker upp när utbetalningsdatumet redan går ut. brevbärare som inte ringer på utan lämnar allt ute i regnet. osv osv osv.

en helt vanlig dag på postkontoret. det tog mig 50minuter att betala två räkningar.
ibland behövs det tålamod i italien. tålamod tålamod.
och så regnar det.

Pitti Uomo - modemässan i Florens!

dags för modemässan Pitti Uomo här i Florens, och det har jag bloggat om på jobbet..(se länken)

nytt travelstartinlägg

om italiensk vinter och snö..

mina nya

som är vinrödare i verkligheten.
underbara!

hellre nakna än döda

så utrycker sig italiens inrikesminister vad gäller bodyscanners på flygplatser.
vilket jag fann ganska roligt.

däremot gillar inte jag tanken på att bli scannad för att få gå ombord på ett flygplan.

ett hörn av piazza della repubblica

jag undrar när det ska bli vår. den italienska vintern är inte min favoritårstid.
dimma o regn o lite snö o kallt o rått.

man kan lika gärna jobba. vilket jag ska fram till halv åtta ikväll.

28 kilo pasta per italienare per år..gånger 60miljoner

huu.. det finns onekligen en vinstmarginal att tänja på.

travelstart

insåg just att det var längesen jag länkade mina travelstartinlägg här.. så här är dagens - om italiens vinterREA!

..