måndag 21 juli 2008

vill ni ha mitt råd? - uppdaterad

jag får många mail från unga svenska tjejer som är på väg till italien av olika anledningar och som vill ha lite råd och tips...

jag brukar känna mig som en gammal mormor när jag säger att de måste tänka på att italienska män inte är som svenska, att den italienska kulturen ser och bemöter ensamma fulla utländska tjejer på ett annat sätt och att det driver runt en hel del fult folk i ett såhär stort och rätt okontrollerbart land, att det kan vara farligt om man är ung och lite naiv och kanske inte van att handskas med de situationer som föds, speciellt om man inte kan prata italienska.

varje gång. och varje gång antar jag att tjejen som hittar mejlet i sin inbox ler åt mina ord. tycker att jag överdriver. jag kom hit när jag var 19år, och första sommaren tillbringades konstant, veckans alla dagar på diskotek och uteställen. och jag kunde inte ett ord italienska. något bör jag ju ha lärt mig.

onekligen gör jag rätt. för italien är inte sverige, och det kan vara klokt att veta.
sist ut verkar blondinbella vara, enligt den här artikeln.

-----------
uppdatering:
jag har fått många otroligt intressanta kommentarer som jag tycker ni borde ta del av.

12 kommentarer:

Anonym sa...

hemskt jo.läste vad blondinbella skrev om "vi måste anpassa oss tills landet själv har nått den utvecklingnivå där det är rimligt för en svensk tjej att vistas i".

eeh??. jäkligt konstigt argument.

Anonym sa...

Ja, folket här är inte elakare eller hemskare, de är bara annorlunda från Sveriges folk. Om det nu är bra eller dåligt, det vet jag inte.

A home far away sa...

Hej första gången som jag besöker dig och din fina blogg. Helt klart tänkvärt det du skriver om idag, tyvärr tror jag inte att unga tjejer tänker att det kan hända dem!

Hälsar Gunilla i Singapore

Anonym sa...

känner igen det där, helt annan mentalitet. måste vara desto jobbigare för blondinerna, själv slänger man ur sig ett "vaffanculo" och en mindre vänlig gest, eller nåt :P

Anonym sa...

Stackars henne... Jag var själv i rimini i juni med en kompis. Vi tyckte också att det blev alldeles för jobbigt men taffsandet, kommentarerna och så vidare så vi åkte till en storstad i italien resten av veckan, det blev en dyrare semester men det var det värt. Jag mådde skit i början och ville åka hem men vi lyckades ändå rädda semestern. Italienare kan vara jäkligt jobbiga mot tjejer men alla är inte så. Åker man till en semesterort som rimini råkar man garanterat ut för sånna män, om man befinner sig i en större stad är det inte alls likadant! Synd om henne, jag kan tänka mig hur det känns men man ska inte dömma alla italienare efter det här utan istället tänka på vart man åker och med vilka personer.

Anonym sa...

jag brukar ha intressanta vinklingar :)

Det gäller att ta reda på vad det är för ställe man ska till. Internet hittar ju allt. Nåja...

Anonym sa...

Hai ragione e fai bene a dire queste cose. L'Italia é una paese difficile, complicato e discretamente pericoloso se non si é del posto e si sa come muoversi.

Alessandro

Anonym sa...

p.s. mi piace molto la nuova foto : )

Alessandro

Anonym sa...

Ancora un altro commento, ma non ho capito bene cosa le sia successo. É stata "attaccata" da quanto capisco, ma almeno spero sia riuscita a sfuggire via. Che gente schifosa esiste, mi viene uno schifo per gli uomini quando leggo queste cose.

Alessandro

Anonym sa...

Haha, jag brukar varna för Sverige...Jag har en italiensk pappa och en svensk mamma men jag har växt upp i Schweiz och Sydamerika så varken Italien eller Sverige känns som "hemma". Kom till Sverige som 18 åring för att börja på kth. Allt supande blev en obehaglig chock. Det var väldit lite förståelse för dem som inte ville dricka lika mycket, man blev bara småmobbad och förlöjligad. Jag antar att de svenska tjejerna inte märker hur illa svenska män kan bete sig eftersom de är helt packade själva annars kan jag verkligen inte förstå att så många kan tycka att andra länder inte har nått "Sveriges utvecklingsnivå". haha. För mig känns det precis tvärtom. Visst har jag blivit irreterad på slemmiga italienare, men rädd har jag bara blivit för fulla svenskar. Nollningen var det värsta jag varit med om. Kanske överreaktion från min sida, men jag tror att det blir så om man inte växt upp i en supkultur.

Anonym sa...

Jag har varit ofta i italien och måste säga att jag aldrig har haft problem med det här..men nu är jag inte hellere blond,kanske därför)

Anonym sa...

Carla, precis!