samma dag som italien med stor besvikelse får veta att årets bok, som blev årets film, Gomorra av Roberto Saviano, inte blivit Oscarsnominerad, lyckas polisen ta fast en av Camorra-maffians (Neapels maffia som boken Gomorra handlar om) farligaste och mest eftersökta bossar. En 38 årig Giovanni Setola. Han hade brutit en arm under flykten häromdagen då han tog sig undan polisen genom att springa genom kloakerna under staden, och var på väg till ett sjukhus.
det är lustigt att leva i ett land där maffian är både fiktion och myt, och en verklighet från fattigdomskvarteren ända upp i maktens korridorer. i ett land som inte bara vill vara förknippad med hollywoods romantiserade maffia filmer, men som tar illa vid sig om en italiensk producerad film om verkligt dödligt allvar inte får uppmärksamhet. ett land som sedan nyår gripit över hundra mafiosi och nu sist camorra bossen, men inte ser slutet på de olika kriminella anti-stat organisationerna iallafall. och som till sist hamnar på löpsedlarna runt om i världen för just det. inte för allt annat intressant, fint eller hemsk det nu må vara, som händer.
och något säger mig att den italienska identiteten är så förankrad i maffia-myten, att italienarna själva inte alltid vet hur de ska ställa sig till den.
5 kommentarer:
Gli italiani, almeno quelli con un minimo di cervello, odiano la mafia nel profondo del loro cuore. Molti peró purtroppo non si accorgono che molti modi di fare di tutti i giorni, non sono altro che un riflesso in piccolo della mentalitá mafiosa (saltare le file, chiedere favori, rubacchiare qui e li).
Per quanto riguarda il film, te lo dico da napoletano. É bellissimo. Finalmente un film sulla criminalitá organizzata che la trasforma in qualcosa di disgustoso, orrendo, brutale come in effetti é, senza nessuna velleitá di farne un romanzo. Un film fatto benissimo.
Alessandro
Hej igen Sophie... hoppas det är ok att jag länkar till din blogg! Fortsätt att skriva! :-)
Intressanta iaktagelser. Jag kan dock inte lägga mig i, för jag vet inget om ämnet.
/Lisa
Var och lyssnade på Saviano när han var här i Stockholm tillsammans med Salman Rushdie... Kan inte annat än tycka att han är en smått fantastisk människa, och tycker samtidigt så ofantligt synd om honom att han tvingas leva som han gör...han verkar ha världens största hjärta. Boken är ju bara fantastisk, måste se filmen så fort jag kan...spännande!
Bra kommentar Alessandro. Kunde inte sagt det bättre själv. Jag och min italienfrälsta kompis var och såg filmen här i Sverige.
Jag tyckte filmen var fantastisk (jag undrade just hur de hade lyckats göra en film av boken när jag läst den och var rädd jag skulle bli besviken). Ingen romantiserad "Gudfader". För en gång skull.
/Sofia
Skicka en kommentar