Långt borta

jag tänker ofta på det.
om hur man lär sig att hantera att ha så många man bryr sig om, så långt borta

.
och hur man gör det bästa av den tid man har till sitt förfogande när man ses.

jag och min bästa barndomsvän i Paris längs med julpyntade gator.
jag och min farmor bland olivlundar och vinrankor under toscanas höstsol.
jag och min bror strosandes genom Stockholm på en söndag.
jag och min mormor på konditori i en liten stad i inlandet.
jag och min pappa ute på en ö skärgården i den svenska sommarnatten.
jag och min mamma i en park, med böcker och skvaller,  under stora ekar, i florentiska försommaren.

sug på den. ni som tror att man måste bo nära.

Jeremy Scott for Moschino

Någonting över Jeremy Scott capsule collection for Moschino gör att jag bara vill skrika rakt ut. Men onekligen har den en viss appeal.  Fram till 27 mars kan ni försöka er på att vinna den mest originella handväskan hittills - vad väntar ni på?

del 2

Vad händer om man bryter upp från en lång samborelation som legat till grund för hela tillvaron utomlands?

Det svajar till rätt rejält vill jag lova.

Sen är det rätt så inspirerande och utmanande att börja om.
Bygga upp italientillvaron från scratch - igen

Och nu är Sophie's Italien, version 02, verklighet och vardag - sedan drygt 3 och ett halv år tillbaka.

del 1

Vad hände egentligen?

Jag satte upp ett mål, att hitta ett vettigt stimulerande jobb i linje med mina studier.
Inom mode. Det tog mig drygt tre år att ta mig upp och igenom.

Det går med andra ord alldeles utmärkt. Bara man ger sig fan på det.

LUISAVIAROMA.COM

Vad hände med alla er som jag följde, och ni som följde mig? 

All over again...

Jag börjar om.
Frågan är bara var jag ska börja.

Nytt jobb, ny vardag, ny pojkvän, nya utmaningar.

Det enda som består är Italien
Och jag då.

måndag och tisdag

igår var vi på la fiera internazionale dell'artigianato som pågår i här i stan fram till den 8e. Jag köpte en solhatt. och nu regnar det.

igårkväll var vi på exklusiv rea på American Apparel (tack Martina !) och förnyade våra garderober innan vi kom en dryg timme försent till en födelsedagsfest. jag köpte två par grymt snygga byxor. premiär idag för ett par.

..

oh. det håller i sig. jag lyckas ta mig till parken le Cascine, och springa några gånger i veckan.
beach 2011 here I come. haha.

devo comprarmi una bici

un po' per uno...

fördelen med att jobba på söndagar då alla andra är lediga, är att på måndagar då alla tar tag i den nya arbetsveckan och går till jobbet, kan du åka på spa (terme sensoriali a chianciano) hela dagen med din darling.

skrattar bäst som skrattar sist.

..de italienska kvinnorna

På tal om demonstrationerna "se non ora, quando?" som jag skrev om nyligen, har Anna Maria Corazza Bildt skrivit en artikel för expressen om de italienska kvinnorna och problematiken de brottas med här:

Många kompetenta italienska unga kvinnor jag känner lider av uppfattningen att utseendet snarare än meriterna är avgörande för deras karriär. I europeiska kretsar spricker det ofta upp leenden när man nämner italienska kvinnor i politiska maktpositioner. Utseendekulturen och machoattityden har bidragit till att stereotyperna kunnat spridas ohämmat.
Så många gånger har jag mötts av förvåning och frågor. Vänner som uppriktigt älskar Italien som undrat vad som står på. Hur kunde italienska kvinnor acceptera allt detta? Varför reagerade vi inte? Berättigade frågor som länge gjort mig både generad och orolig.

här kan ni läsa hela artikeln.

il punto della situazione

det finns tidpunkter på dygnet då jag har tid att sätta mig ner vid datorn och skriva ett blogginlägg. men ultimamente hjälps det inte. jag har för många kärleksfjärilar i magen för att ta mig för det iallafall.

yes.
(jag hoppas innerligt att det aldrig går över)

hahahahaha..
(det borde ju min läsarkrets ställa sig lite kluven till)

och så har jag börjat om att blogga för travelstart igen, ett härligt återseende.
men hur ska detta gå egentligen?

(inlägg som inte handlar om Italien)

utan om mitt ursprung.
Herman Linqvist har skrivit en artikel om den samiska befolkningen jag tycker alla svenskar borde läsa och begrunda.

"För några dagar sedan firade samerna sin nationaldag, som de har gjort de senaste femton åren. Detta behandlades cirka femton sekunder i SVT, vilket är typiskt för hur den svenska majoriteten alltid behandlat den inhemska ursprungsbefolkningen – i bästa fall med ointresse och nonchalans, i värsta fall med illvilja och aggression.

Det finns ett mycket större svenskt medieintresse och engagemang för ursprungsbefolkningar längre bort – ju längre bort desto större intresse – som för till exempel Australiens aboriginer eller för indianer i Syd- och Nordamerika."

i ett bord intill

söndagen vaknar långsamt och vi beger oss in till stan för en brunch när klockan närmar sig två. vid bordet intill sitter tre unga italienska kvinnor. en av dem berättar om sin svenske pojkvän och om sverige:

i ett land där man har tid att diskutera huruvida gubben på övergångsskylten borde vara en gumma,( här lägger en av de andra kvinnorna in kommentaren: fatta vilka relativa problem feministerna brottas med där!) har man tid för att ägna sig åt sådana frågeställningar - klart folk har tid att grubbla för mycket och ta livet av sig hela tiden som man läser om. och kan ni fatta att svenskarna tror att vi i italien inte gör något från morgon till kväll?

lite så pratade dem om sverige. sen tog vi tag i efterrätten och skippade tjuvlyssnandet.

floden som flyter genom florens

om inte nu, när?

när ska vi då stå upp för vår värdighet?
det är vad många kvinnor i italien frågar sig just nu.

att leva i ett land där bilden av kvinnan är så förvrängd i media. där det handlar om unga vackra kvinnor som säljer sig till rika män för att få plats i tv-program, och vip platser på diskotek. där tv-värdinnor bli ministrar. där landets mest inflytelserika personer är män, vars kvinnosyn är förlegad om inte öppet sexistisk.

tackolov finns det miljontals italienskor, och utländska kvinnor som lever och arbetar i Italien, som vill ha en förändring (även om utländsk media aldrig talar om det och även om den italienska medierapporteringer följer samma linje som premiärministern).

(här kommer ett utdrag från hemsidan bakom manifestationen den13 februari, och jag vet att det är långt. men det är bra skrivet så håll till godo)

In Italia la maggioranza delle donne lavora fuori o dentro casa, crea ricchezza, cerca un lavoro (e una su due non ci riesce), studia, si sacrifica per affermarsi nella professione che si è scelta, si prende cura delle relazioni affettive e familiari, occupandosi di figli, mariti, genitori anziani.

Tante sono impegnate nella vita pubblica, in tutti i partiti, nei sindacati, nelle imprese, nelle associazioni e nel volontariato allo scopo di rendere più civile, più ricca e accogliente la società in cui vivono. Hanno considerazione e rispetto di sé, della libertà e della dignità femminile ottenute con il contributo di tante generazioni di donne che – va ricordato nel 150esimo dell’unità d’Italia – hanno costruito la nazione democratica.

Questa ricca e varia esperienza di vita è cancellata dalla ripetuta, indecente, ostentata rappresentazione delle donne come nudo oggetto di scambio sessuale, offerta da giornali, televisioni, pubblicità. E ciò non è più tollerabile.

Una cultura diffusa propone alle giovani generazioni di raggiungere mete scintillanti e facili guadagni offrendo bellezza e intelligenza al potente di turno, disposto a sua volta a scambiarle con risorse e ruoli pubblici.

Questa mentalità e i comportamenti che ne derivano stanno inquinando la convivenza sociale e l’immagine in cui dovrebbe rispecchiarsi la coscienza civile, etica e religiosa della nazione.

Così, senza quasi rendercene conto, abbiamo superato la soglia della decenza.

Il modello di relazione tra donne e uomini, ostentato da una delle massime cariche dello Stato, incide profondamente negli stili di vita e nella cultura nazionale, legittimando comportamenti lesivi della dignità delle donne e delle istituzioni.

Här kan ni läsa mer om "se non ora - quando?"

och oavsett hur stor uppmärksamhet manifestationen får i inhemsk och utländsk media, och oavsett om det gör någon reell skillnad i vad som just nu pågår i Italien.. visar den iallafall på att italienska kvinnor inte är vad som syns i media och att alla italienska män inte är som dem som sitter vid makten... vi sembra poco?

dimma och vinter och ännu en pizzeria

Florens är dränkt i dimma. morgon i ljusvitt. igårkväll såg man bara någon meter och gatlyktorna suckade i små moln av suddigt ljus. men sen är det ju vinter. mina klackar ekade längs trottoaren hela vägen till pizzerian på hörnet. folktomt fuktigt och kallt. men sen klev jag in i den lilla lokalen och allt blev som vanligt. prat, människor, dofter av mat och en stenugn och allmänt liv, fotboll på en teve och en servitör som ville småprata.

jag förundras ofta över hur många små restauranger och pizzerior det finns i italien. banker och pizzerior. det hittar man alltid i italien.

bilar

tre miljoner bilar i italien kör omkring utan försäkring. tre miljoooner. tanta roba.

sen har italien europarekord i antal bilar per invånare. i det här pyttelandet där man ändå inte hittar parkering.

mitt i veckan mitt i livet

jag är ledig idag, det här med en normal arbetsvecka har ju inte varit min grej sedan i höstas. det blåser ute. vårvindar vill jag gärna tro. fastän vi precis börjat februari. träden som kollapsade under snön i december blir nersågade idag. vår innergård dräller av män med motorsågar, som klättar upp i pinjeträd och kapar ner grenar. ett halv pinjeträd som dunsade i backen fem meter från mitt sovrumsfönster väckte mig imorse.

jag har funderat kring mitt boende, om huruvida det lönar sig att verkligen inreda det här rummet när min största förhoppning är att kunna lämna livet i kollektivet inom några månader. jag investerar nog ingenting i möbler. jag flyttar mest om tavlor, och böcker och försöker hitta plats åt skorna.

häromdagen när jag var på Vintage Selection mässan lärde jag känna en herre som driver en vintagebutik i Bologna. Han var eld och lågor över Salvatore Ferragamo museet som ligger här i stan. Entusiasmen smittade av sig så till den milda grad att jag närmast kände mig skyldig som aldrig besökt det fastän jag bor här sedan en evighet. Det blir således dagens utflykt. Passande för en svenska, är det tema Greta Garbo just nu.

här har ni by the way, high heelsen jag köpte på vintage mässan - om det finns ett par, och det råkar vara din storlek. har du inget val. dem valde mig. hallonröda. det blir grejer det.

Det kan ni allt fundera över

Italien har ju en historia som har sina mörka sidor, och fascism är ett laddat ord än idag.
En lärarinna i Florens som bestämde sig för att införa de rasistiska lagarna från 1938, för att ge eleverna en tankeställare:

"È arrivata una circolare che un po’ mi preoccupa: entro il 15 di febbraio ciascuno di voi deve portare il certificato di nascita e di residenza". Perché? A cosa serve? Si sono insospettiti fra i banchi. E la professoressa: "Non so se sia per il federalismo o cosa, ma pare che il non paghi più la scuola se non siete nati a Firenze e se non sono prevalentemente nati a Firenze anche i vostri genitori e i vostri nonni. Ci faranno finire l’anno e poi ciascuno di voi deve tornare nei Paesi di provenienza della famiglia...».

läs hela artikeln här på la repubblica.

fredag varje dag, det vore grejer det.

fram till sista januari pågår Vintage Selection den årliga mässan på Stazione Leopolda. en gammal stationsbyggnad som fylls av det bästa Italien har att erbjuda vad gäller vintage..
Här har ni evenemangets egen blogg med fotografier. Jag fann mig ett bälte, ett par skor (nähä?) och tre små tavlor. Och höll på att blåsa bort på väg hem. Gud ska veta vad det stormar här, höstvindar i januari.

efter en tjejmiddag avrundade vi allt med en spelning på Old Stove Signoria - en irländsk pub vid Piazza Signoria, där Vowland spelade.

oh yes.