en frukthandlare

vad händer ikväll?

en hel massa, för staden håller öppet fram till tidig morgon!

jag har skrivit mer utförligt om la notte bianca på travelstart bloggen.

så, det blir en lååååång natt.

"ah..det gamla och det fria..detta blir en pizzeria"

vad har jag gjort egentligen, att det är så här enkelt att driva med en...
vad säger man?
pappa jag ville ju inte ha en italienare - det bara blev så..
hahahaha
(missa inte axelvaddarna förresten)

idag vid piazza duomo

så äntligen har vi fått lite blommor och grönt vid il Duomo. underbart fint.
jag tänkte på det idag, vilken tur man har som går förbi en av europas vackraste monument varje dag på väg till jobbet.

jag citerar Marcus Birro

för han har lyckats uttrycka sig så bra i sin fotbollsblogg, så här på en gång efteråt.
(fetstilen har jag lagt till)
-------
(...)
Zlatan. Min vän. Min älskade hjälte. Du lämnade Inter för att få vinna Champions League. Nu är du utbytt och utslagen av ditt gamla lag. Det lär os salla något om lojalitet. Det lär oss något hur det är att älska en klubb, ett klubbmärke, en stad, ett lag, en fana. Fråga Zanetti.

Vilka vita hjältar. Etoó! Världens bästa anfallare spelar världens bästa försvarsspel. Lucio. Mamma Mia vad bra han var ikväll.

Jag har aldrig älskat Inter som jag älskar dem ikväll. Det här är en långt större bedrift än att vinna med 3-1. Serie A käkar hela världen.

Helt otroligt!

Alla älskar Barcelona. Alla står och applåderar detta fina, välspelade Barcelona. Ingen har något elakt att säga. Alla är fina människor med Unicef på tröjorna.

Därför är det extra anmärkningsvärt att Sergio fult, uselt och lågt kastar sig som en trasa för att få (före detta Barcaspelaren) Motta utvisad. Redan Mona Sahlin visste att det är en större skam när människor (eller fotbollslag) med hög moral och solidarisk svansföring beter sig illa. Fallet blir tyngre.

(...)
-----------
yes.
det första Mourinho säger till italiensk tv efter matchen, är att det är det lyckligaste ögonblicket i hans karriär. det säger en hel del. efter 38 år är inter i final igen. efter att ha slagit både chelsea och barcelona.

sommartider hej hej

jag har sju myggbett på min högerhand.

Nya skor - nya äventyr!

jag har bokat en weekend till Barcellona. jag ska dit med min bardomsvän, och bästa vän, lovisa som flyger ner från Sverige. det ska bli så kul och välbehövligt. så nu har jag valt ett par sandaler från sommarkollektionen på mitt jobb som ska med på resan! passande nog ett spanskt märke.

sommarhetta, ett kylskåp, rödvin, starkkryddad mat och några pitbulls.. del 1.

det är början av augusti 2003. en av de varmaste och mest kvava somrarna italien kommer att komma ihåg under 2000talet. termometern visar långt över 35 grader i skuggan och fukten klibbar sig fast. det är en dag då det inte finns ett moln på himlen och då syrsorna spelar i skuggan av de höga pinje o eukalyptus träden. de är nästan öronbedövande högt. Florens är en kokande gryta. asfalt och stenhus. trafik och dumdristiga turister.

min då nyblivne sambo ska köra ett kylskåp upp till sin storebror som jag vid det laget inte hunnit träffa. ett kylskåp. onekligen något man inte kan leva utan under den heta italienska sommaren.

min sambo har en liten lastbil. vi boxar in kylskåpet och ger oss ut på de smala landsvägarna. gräser är gult och sönderbränt av solen. landskapet ligger i dvala under dagens varmaste timmar. lastbilen har ingen airconditioning och vi har rutorna nervevade och de varma luften virvlar omkring oss. man hör syrsorna likaväl.

hans bror bor i grannkomunen Prato halvvägs upp på ett berg, eller snarare en kulle täckt av olivträd och skog, i ett gammalt, enormt stort, stenhus där det en gång hölls diverse djur och jordbruk. nu bor han där med sin tjej och deras hop av pitbull terriers. men utan kylskåp. och under an av de varmaste somrarna i mannaminne har de köpt ett nytt kylskåp som vi nu har med oss där vi tar oss fram på de toscanska landbygdsvägarna under förmiddagssolen. jag sitter där på passagerarplatsen, i värmen, med sommarluften som rufsar om mitt lockiga hår,och föreställer mig platsen dit vi ska. plötsligt börjar vi slingra oss upp längs en smal smal väg som går i zick zack..jag tänker på barnfilmen bamse, och huset där hans farmor bor. för så smal är vägen, medan den slingrar sig upp bland olivträd och områden vinrankor. den enda skillnaden är att min sambo tutar varje gång vi närmar oss en kurva längs med berget för att vara säker på att eventuella mötande bilar stannar, för plats för två finns det inte. och vi vill ju inte rasa ner i det tvära diken och ras som omgärdar den smala vägen.

jag blev intervjuad

och nu kan ni làsa om mig och mitt liv i norbottens kurirens helgbilaga.

gli anni di cristo

ja, just det. jesus kristus ålder. lustigt att man aldrig reflekterar över det i sverige men att det är ett så myntat uttryck här. att veta jesus ålder hör till allmänbildningen även för de minst allmänbildade.

så, hur gammal blev allas vår jesus?

_______________________________
svar: 33 år. lika många år som max fängelsestraffet i italien; l'ergastolo.

italien är så fint på våren.

Tävling! vinn 2 par skor från italienska Romanofirenze!

Alla ni som älskar skor - och fotografi!
Det här kan ni inte missa, vi drar igång en tävling på jobbet idag:

Första pris är två par valfria skor från romanofirenze.com's sommar kollektion, andra pris är ett valfritt par!

tävlingsregler

Tell me you'll be there!

kulturveckan i Italien

på travelstart har jag skrivit om när den italienska kulturveckan drar igång, och vad den innebär!

questi svedesi!

ett ikea kök håller för allt.

öppna vinet dilemmat

dricker man minst ett glas vin till lunch och middag varje dag öppnar man en del vinflaskor i slutändan. varvid dilemmat:

ska man skruva bort korken från vinöppnar-skruven direkt, eller hänga tillbaka den med korken kvar och ta bort den när man ska öppna nästa flaska?

jag kör på att låta den sitta kvar på skruven och ta bort den nästa gång. min sambo kör på att ta bort den på en gång och blir störd om han måste börja med att skruva bort en gammal kork för att öppna en ny flaska. ungefär lika störd som jag blir om jag när jag hällt upp ett glas vin måste meka bort korken.

inte längre som det en gång var tänkt

here we go again

efter ett litet uppehåll (då dem bytte ägare) bloggar jag för travelstart igen..

-hur man vet att våren kommit till Florens.
-konstutställning på Palazzo Strozzi
-italiens svar på mcDonalds

ps. jag vet att de söker bloggare som sitter utomlands. man får inte längre ut rena pengar för det. men det lönar sig genom resecheckar .ds.

vart tog kvällen vägen?

jag slutar jobbet halv åtta. innan bussen får för sig att komma och skjutsa hem mig hinner det gå en halvtimme. bussresa. cykel hem. och så middag som minst tar en timme i sann italiensk stil. kvart över tio sminkar jag av mig och låter valparna (ja, vi har en valpkull jackrussells sedan i januari - vill ni ha en?) käka kvällsmål och busa.

sen, äntligen sängen.

ett år senare

För ett år sedan skakades italien av den fruktansvärda jordbävningen i Aquila. Det är svårt att tänka sig en stilla vårmorgon som denna. men italienarna är ett folk som hela tiden tvingas genom svåra utmaningar. och varje gång tar de i med nya krafter och leenden. det är kärnan i det fina med italienarna. att det alltid reser sig.

glad påsk

jag fick förlängt kontrakt fram till mitten av juli. det är långhelg. såhär fint blommar fruktträdet hos grannen. imorgon åker jag till havet. how nice.

..

amerikanerna har flipflops och kortärmat till långt in på kvällen nu.
det är ett vårtecken så gott som något i Florens.

på en husfasad längs via Faenza

för det fina med italien är att detaljerna är oändliga.
det finns alltid något nytt att betrakta.

katolska kyrkan, pedofili, celibat och kvinnliga präster

känsliga ämnen på sista tiden här i italien.
så man har gjort en undersökning, vars resultat tål att tänkas på.

59% av italienarna tycker att det finns ett samband mellan prästernas celibat och pedofilin inom kyrkan.

Hela 56% tycker vidare att det vore rätt att ta bort celibatet både för präster och för påven själv. även om en minoritet tycker att prästerna kan få gifta sig, men absolut inte påven.

men kanske mest positivt, tycker jag är att hela 68% av italienarna tycker att även kvinnor ska få bli präster (en ökning med 7% bara sedan 2006).

Så det italienska samhället håller sakta på att modernisera sin syn på kyrkan. frågan är om den katolska kyrkan tänker ta ställning till det.

sol på dörr nummer 10

trött på lagomSverige?

Hej!
Jag heter Jenni och är så otroligt trött på lagomSverige att jag vill flytta någon annanstans och eftersom jag pluggar italienska nu så kommer det förmodligen att bli Italien.
Jag kan tänka mig att du får den här frågan jämt och ständigt men jag undrar hur du gick till väga när du flyttade ner till Italien. Tog du bara ditt pick och pack och satte dig på första bästa plan och det råkade gå till Florens?

---

haha.nej. jag skaffade mig ett sommarjobb och åkte ner. och av en slump blev jag kvar. jag tror det kan löna sig att veta att man har ett jobb och ett boende inledningsvis. det kan räcka med ett aupair jobb eller liknande. du har den stora fördelen att du redan kan italienska så du kan nog hitta något. hur jag hamnade i Florens och överhuvudtaget blev kvar i italien och lämnade lagomSverige bakom mig är en lång historia.

två svenskar som skriver om ondska och en italienska som gillar det

På sida 229 i veckans italienska Vanity Fair finner jag Hellström & Roslund, hyllade av en kvinnlig litteraturkritiker som definierar sig som una rompipalle som aldrig förstått sig på Stieg Larsson böckerna. men nu har hon hittat sina svenska favoriter i deckarträsket.

Boken "Tre secondi" utkom nyligen och var den första som översatts till italienska. jag som läst alla (på svenska, kanske ska tilläggas ) utom just den här boken, fick ju helt plötsligt något att se fram emot.

plommonträdet står i blom

italiensk lokaltrafik - ett dilemma

åker man buss, betalar man för sig. väldigt svenskt och väldigt politiskt korrekt.rätt ska vara rätt.

men när bussen hoppar över, inte en (för det räknar man alltid in) avgång utan kanske tre fyra. eller när bussen istället för att följa tidtabellen kör tilllbaka till garaget. eller när det inte kommer någon buss alls. eller gud vet vad. då, just då, har man ingen lust att betala och stämpla biljetter, för det är inte längre någon service. nessun servizio pubblico. ibland är det snarare ett problem att åka lokalt, än en fördel (vilket det borde vara för miljön, trafiksituationen och komunen).

och många italienare struntar i biljetten. som ett plåster på såren för de gånger bussen inte dyker upp eller kommer för sent och orsakar problem. och det vet ju såklart lokalbuss-cheferna om.

men nu har florens lokaltrafik Ataf, bestämt sig för att bekämpa dessa portugiser (ja, för så kallas gratisåkarna folkmun) men kontrollanter som hoppar på av alla bussar och bötfäller alla utan biljett. man kan läsa i lokaltidningen att de slagit rekord i böter på sista tiden. för de letar portugiser dygnets alla timmar, och på alla linjer.

jag vet inte hur många gånger på sista tiden som en buss hoppar kanska tre avgångar, och sen hips vips dyker det upp en kontrollör. och då föds automatiskt frågan bland italienarna

är det bara de som åker buss som har en skyldighet gentemot bussen (i det här fallet att betala biljetten), eller har även lokalbussarna en skyldighet gentemot kunderna (i det här fallet att iallafall hålla tidtabellen någorlunda)?

och även om jag tycker att åker man buss så betalar man biljetten. ställs jag inför ett dilemma. när man kommer för sent till jobbet fastän man räknar in två bortglömda avgångar när man planerar? eller när man inte kommer till jobbet alls för att det är strejk? eller när bussavgångar uteblir helt? eller när man för stå som en makrill i burk för att bussen är överfull?

åker man buss, betalar man för sig. väldigt svenskt och väldigt politiskt korrekt.rätt ska vara rätt.
eller?

gamla stan

tålamod

jag och bloggen genomgår förändringar i veckan.
pö om pö.

när blev flerspråkighet ett handikapp?

när jag skulle börja plugga här i Italien var det en del personer som var övertygade om att jag ändå aldrig skulle kunna komma upp på samma nivå som italienarna, då italienskan inte var mitt modersmål.att jag liksom skulle förbli en serie b spelare rent språkligt. rimliga konstateranden kanske. men som jag vägrade tro på.

och nu sitter jag och skriver på kreativ italienska åt ett företag, och får beröm. anses vara den som bäst kan utrycka sig beskrivande på italienska. och jag är enda utländskan. jag sitter inte och säger att jag är lika bra på italienska som svenska. jag sitter och säger att man ska tro på sig själv och sina förmågor.

ett genuint språkintresse, studier, en gnutta språköra och massa vilja och främst mod att försöka hävda sig på samma nivå. det kan man döda tråkiga och pessimistiska farhågor med.

yes.

italienare och TV

vi pratade om det här en dag på jobbet. om italienare och tv. om hur tv'n tagit sig en sådan självklar plats i italienska hem. radio och internet och tryckt media har inte en chans. det är det som är på tv som räknas och som är viktigt. och som existerar.

en av konsekvenserna är att tv'n alltid är närvarande i italienska hem. överlag är det svårt att vara i ett italienskt hem utan att en tv-apparat står och flimmrar någonstans. det var det vi pratade om. att i italienska hem står det nästan alltid en tv-apparat på. som bakgrund. hela dagen. att de flesta inte känner sig hemma om de inte slagit på tv'. jag som uppskattar tystnad eller radio kan bli galen. speciellt på min sambo som liksom av bara farten slår på tv'n när han kliver in genom dörren. men han är långt ifrån ensam. han är ungefär som alla andra italienare.

(onekligen har många svenska hem också tv'n på i tid och otid.
men nu bor jag ju här. så jag tar upp det här.)

jag tycker att radio och tidningar är otroligt underskattade i italien.
och att tv'n förorenar överallt.

buon compleanno bionda!

imorgon, eller om en timme lite drygt, fyller jag år. och dagen till ära strejkar italien hejvilt. bussar, tåg, flygplatser, motorvägar, bärgningsbilar (?) och trafikskolor (??)..

för att ta mig hem från jobbet så kommer min privatchaufför hela vägen in till stan och hämtar mig. för att ta ut mig på en födelsedags aperitivo på ett flair ställe.

oh. yes. jag har har bott alldeles för länge i det här landet är min spontana tanke varje år dagen innan min födelsedag. och varje år gör jag ingenting åt det. vad det nu betyder egentligen.

det ska vara snövindar och iskallt också. men viktigast av allt, min lyxfrukost inne i stan i en fin pasticceria - veckans höjdpunkt och heliga halvtimme. och enda anledningen till att jag orkar stiga upp tidigt en fredagmorgon.

det var väl det jag visste

att rödvin varje dag hjäper dig hålla figuren.
hur förklarar vi annars alla dessa smala italienskor?
och att jag aldrig varit så smal som sen jag flyttade hit och dricker vin varje dag?

svenkar och matlagning - en förvånande vetskap

Efter tipset från mina läsare har jag sett några avsnitt av "landet brunsås". trevligt upplägg och mycket sevärt även om ämnena som tas upp egentligen förtjänat mer.
hursomhelt, något som gjorde mig väldigt häpen var att medelsvensken bara ägnar 15 minuter om dagen åt matlagning. det trodde jag inte, och kan inte påstå att jag upplevt heller.

Är det så illa?

I min släkt har matlagning alltid fått ta sin tid, och halvfabrikat användts i mycket liten utsträckning. micro-mat har jag extremt liten erfarenhet av. och min familj är en helt vanlig familj. så jag undrar om det verkligen kan vara sant att svensken står så lite vid spisen. blir det snabbmakaroner och falukorv alternativt färdig pyttipanna varje dag eller? jag har svårt att tro det.

för att knyta ämnet till italien, så blir väl ingen förvånad om jag säger att mat tar tid här. av främst två anledningar, man lagar väldigt ofta mat från grunden utan halvfabrikat. och man njuter av måltiden och då ingår liksom matlagningen i det. om man utan att ljuga kan säga att italienarna försummar frukosten, så kan man säga att de lägger stor vikt vid lunch och middag.

så, jag vet inte, om landet brunsås pratar strunt, eller om min familj som lagar riktig mat, som tar skälig tid, och sen sitter vid ett köksbord pch äter den och pratar och umgås, helt plötsligt blivit onormala.

ibland känns det skönt att ta helg och lämna kaoset på skrivbordet på jobbet

Att älska sig själv, och att vara Berlusconi

för inte så länge sedan satt man och höll på att få vinet i vrångstrupen, för Berlusconi är minsann självmarknadsföringens man.

ute i tidningskioskerna kan man köpa en liten bok som heter " vi älskar silvio" och som tar upp hans liv och intressanta besök och gärningar. man ska minsann veta att värdesätta sig själv.
hahahahaha

40 prenumerante på Bloglovin!

det var ju inte illa!

miljonersmiljarderhundratusentals euro

jag kan tycka att det alltid rör sig om så herrejesusgaletmycket pengar i det här landet.
kanske för att jag är van kronor och italienarna liran och dess överskådliga miljoner och miljarder, men jag slutar aldrig förvånas.

att laga gator i florens kostar 200 miljoner euro.
att bygga en liten rondell där jag bor, 8 miljoner euro.
vinner man på lotto vinner 190 miljoner euro.
att skotta snön i milano gick på 200 miljoner euro efter ett snöfall.
och så vidare och så vidare..

så fort jag hör ordet miljon, tänker ja huuu vad mycket pengar, men det tycks inte gemene man i italien göra...och andra sidan var det ju inte länge sedan allt i italien gick på hundratusentals eller miljoner lire. men ändå.

allting som staten ska göra, alla opere pubbliche kostar miljoners miljoner euro...och pengar rinner ner i fickorna på fula fiskar och det fattas alltid pengar och det blir slarvigt gjort.

nu har bygget av rondellen där jag bor, stannat upp. för det fattas pengar. hur fanken kan ett rondellbygge sluka 8 miljoner euro, 80 miljoner svenska kronor?


spontant kan man ju tänka, att det är kanske ingen tillfällighet att herr berlusconi (för att ta ett exempel som svenskar känner till) blivit miljardär genom att vara byggherre.

galet. mycket galet. speciellt med tanke på hur lite pengar medelitalienaren tjänar.

Dante urban style

tentation

jag är inget fan av mcdonalds. men att ha sin busshållplatsen precis invid mcdonalds när man slutar halv åtta på kvällen och är hungrig. är förjävligt.

jag fick en award för ett tag sedan

från Rondine. Tack så ödmjukast.

för att följa reglerna bör jag nämna sju intressanta (?) saker om mig själv.

1. jag flyttade hemifrån som 16åring.
2. jag krigat hela livet med mitt självlockiga hår.
3. jag hamnade i italien av en slump. kunde ingen italienska och var inte intresserad av italien innan.
4.jag är samiskt konfirmerad 1998.
5.jag är en hejare på hundar - från utställning, till barnmorska, till sjukvård. blev tillfrågad om jag ville bli veterinärassistent för några år sedan men tackade nej.
6.jag älskar att skriva brev för hand, brevpapper, frimärken och sigill men har för få brevvänner.
7.tog körkort i sverige bara någon månad innan jag åkte till italien, och jag har egentligen bara kört bil här. jag tycker svenska trafikregler är stressande - och svåra!

Vinnaren av Sanremo 2010

blev så en annan ung kille, och även han från en talentshow, Amici, som vann hela Sanremo. En behaglig ballad.



Själv hade jag önskat att Noemi hade vunnit, men hon hamnade inte ens bland de tre första. Capirai..

Sanremo - den italienska musikfestivalens första vinnare 2010

Italien kör ju sitt eget outsider race vad gäller eurovision song contest. och har sin sanremo festival. den italienska musikens högborg som sett de största italienska artisterna genom åren.

igår avgjordes så vinnaren i kategorin unga talanger . och här har ni den bildsköne unge killen som vann med sin Il linguaggio della resa. en kille som för 3 år sedan deltog i italiens x-factor, fick sin revansch.



kritikernas pris gick till den här tjejen, med låten l'uomo che amava le donne


i det stora hela, två fina låtar. i sann italiensk stil. vilket ju passar utmärkt då vi befinner oss i italien..

ikväll går huvudfinalen av stapeln, med de etablerade artisterna.

jag hade inte kunnat göra det bättre själv..

men tydligen hade fukten en kreativ morgon vid soptunnorna idag.

fredag. ösregn. och busstrejk. det är en höjdare. och så himla typiskt italienskt.

två viktiga röster inom italiensk musik

förklaring

jag har tagit bort några kommentarer från bloggen. något jag inte gör överhuvudtaget, speciellt inte då jag uppskattar oliktänkande och diskussioner. men i det här fallet var det snarare ett personangrepp, i flera kommentarer från samma person som urartade i extremt grova ord och uttryck. jag tänker inte tollerera att ta emot sådant på min blogg. alla är välkomna att ha åsikter kring det jag tar upp och det jag utrycker mig om. men går det över gränsen till personangrepp tar jag bort dem. och fortsätter det går jag längre.

vad löjligt det känns att leka moderator på sin egen blogg. men det kanske är på tiden.

en vardagsförändring

nu har florens öppnat sin första spårvagns linje. mellan smn stationen och scandicci. och många busslinjer har bytt rutt. så även min. om man sitter drygt en timme på lokalbuss varje dag till och från jobbet är det en happening när bussen svänger vid nya gator.

en lunchbar vid stationen

där man kan äta pizza och mackor till ett rimligt pris. i en genuint inredd liten bar.

senaste tidens snackis..

det pratas mycket om kokain i dagarna i italiensk media. anledningen? en medieprofil som heter morgan (en musiker och artist som medverkar frekvent i tv) har sagt i en intervju att han röker crack mot sin depression. att det fungerar bättre än antidepressiva piller.

att italien är fullt av mer eller mindre kända personer som häver i sig kokain är ingen nyhet. italien ligger bland top tre vad gäller kokainkonsumtion i europa. så det som skapat ramaskri är att morgan talar om det som något i stil med en medicin. ett botemedel mot depression.

han har såklart dementerat, gjort om sitt uttalande och suttit i tv-fåtöljer och förklarat att han försöker komma ur sitt beroende, och att han syftade på en tidigare period i sitt liv.

nu är han portad från italiens motsvarighet till melodifestivalen,om han ska få förbli en av domarna i nästa säsong av x-factor hänger på en skör tråd. media tävlar i att bevisa hur hemsk knark är. intervjuar tossicodipendenti och pratar med präster och de som kommit ur sitt beroende. i en strävan att ge motvikt till morgans romantisering av artister som tar droger. skådespelare och musiker och tonårsidoler uttalar sig mot droger.

en riktig röra.

Det är mycket den här veckan. och iskallt ute. jag som bara vill ha vår.

det kallas kärlek

och vi ska leva ihop hela livet,
jag och min momaboma-väska av italienska tidskrifter från 60talet.
trallalalalaaa!

Animani: animali e mani..

I Florens just nu kan man besöka en utställning som hyllar den bortgångne Mario Mariotti. Han skapade djur med sina händer, bokstavligen (som giraffen ni ser på affischen här bredvid).

Nog för att jag är vuxen, men kreativt skapande uppskattar jag, så jag tänker besöka utställningen.


Ps. Vad tror du Tina, tillräckligt barnslig för att vilja hänga på?Ds.

..

varför är svenskar positivt inställda till nytt och okänt, medan italienarna är skeptiska?

(en lite längre sociologisk betraktelse)

svenskar har en tendens att tycka nyheter är spännande och provar gärna på. inte rädda för att blanda in nytt. reser utomlands, äter utländskmat, slänger ut gammalt och klassiskt till förmån för nytt och modernt. man har ett intresse för nya språk.ser överlag det positiva med multikulturella fenomen. jag skulle vilja påstå att svenskar är relativt öppna och trendkänsliga.

iallafall i relation till länder som italien. i italien håller man på sin kultur. man reser till italienska resmål, och äter uteslutande italiensk mat, kanske testar något från en annan region. man pratar främst italienska. och man vill helst inte att utlänningar ska kritisera eller komma med för mycket nytt. man håller gärna på det klassiska och hyllar den gamla goda tiden.

om jag benar i det. kan jag dra en slutsats.
sverige är ett fredligt land som inte legat i krig sen gud vet när, och som haft en relativt hög levnadsstandard en längre tid. svenskar har inte behövt vara rädda, och har inte behövt skydda sin nationella identitet (för ingen har hotat den). trygga i sin identitet slänger svenskarna mot det nya.

italienarna har levt i ett oroligt land i all tid. bråkat och krigat mellan regioner och med andra länder. i brist på en stark nationell identitet (italienska språket är mycket olikt mellan olika delar av italien, många regioner har tillhört andra länder från eller till och man har flyttat landsgränser hit och dit) bland annat mussolini försökt sig på att ställa in alla i leden och göra ett enat folk av allihopa. det slutade i pannkaka och nederlag under andra världskriget. italienarna har inte haft samma utbredda höga levnadsstandard som svenskarna och många har fått klara sig så bäst det kunnat fram till än idag. när det italienska nationella identiteten är konfunderad och väldigt olik mellan de olika regionerna och italienarna får kämpa med varandra. klart det främmande blir jobbigt och mer hotfullt än intressant. det känns bra med det trygga, det som farmor och farfar hade, klassisk stil, traditionell mat, samma språk och gärna dialekt.

förstår ni vart jag vill komma?
och främst, jag lägger inte någon värdering, bra eller dålig, i det hela.

vadå tiger woods? berlusconi svettas också..

enligt italiensk lag kan kvinnan kräva underhåll, så länge hon lever, om äktenskapet tar slut pga mannen. så att hon kan behålla samma levnadsstandard som hon hade som gift. och berlusconi's exfru tänker minsann inte låta honom komma undan.

enligt italiensk media kräver hon 3,5 miljon euro (!) i månaden i underhåll av italiens premiärminister. i snitt dryga 40 tusen svenska kronor i timmen.

det är sjukt mycket pengar. no limits verkligen.

'jag hoppas du omformulerade den lite iallafall'

jag såg just den här kommentaren, till min artikel om italiensk fotboll

f*an vilken bra guide!
hade hemuppgift om Intaliensk fotboll om fick ett MVG!! :D

gulligt.

Fiat reklamen

med låten som sätter sig på hjärnan.

mot sherwoodskogen någon?!

jag såg ett par l'autre chose sandaler med hög klack för dryg 330,00 euro häromdagen i en butik i stan. ungefär så nära jag kommit att allvarligt missbruka mitt amexkort.

varför har jag inte högre lön? eller fler arbeten?

och varför hittar jag dom inte på internet?!

nästan bortnött

min fredag

på bussen till jobbet höjer jag plötsligt på ögonbrynen. för trots att jag är trött (jag är ingen morgonmänniska) är det någonting som inte stämmer. tre nunnor. i grå kläder och bruna skor står de längre fram. men det ovanliga är att de alla tre har varsin märkeshandväska 'prada' över axeln.

spontant när jag ser märkesväskor på folk som åker lokalbuss tänker jag som så många andra att det är falska. för lika många riktiga märkesväskor lika många falska finns det här. och tillsut suddas liksom gränserna ut. men hursomhelst. om jag kan utesluta att dessa nunnor inte köpt riktiga märkesväskor, har de då gått och köpt sig kopior? jag tror mig kunna utesluta även den tanken och då återstår bara att någon gett dessa väskor till nunnorna. och vem skulle det vara? en chef på prada? en afrikansk gatuförsäljare? en polis som beslagtagit falska väskor? hur jag än vände på det låter det galet.

jag bestämmer mig för att äta italiensk frukost och går in på en av de upp till bredden fyllda barerna. eftersom jag inte dricker kaffe (hur det nu gick till efter 7 år i italien?) tar jag en juice till min söta frukostbulle. sent ute springer jag genom staden och till jobbet. när jag kommer till pizza della repubblica stannar jag upp ser mig omkring och säger till mig själv.ja, precis så här fint kan det vara i Florens. och jag är lyckligt lottad som kan gå till jobbet och passera här varje dag. (för övrigt ligger mitt jobb precis invid).

på lunchpausen går jag och tar ett glas rödvin och ett italiensk bröd med prosciutto crudo. och jag tänker att bara i italien (och kanske frankrike?) kan man njuta av något så enkelt och gott, av enbart lokala produkter. sen tar jag en promenad i vintersolen längs med floden. jag betraktar alla små butiker, alla dyra märken alta moda och deras exklusiva skyltfönster. glassbarer. pittoreska små tabaccherie, gränder och balkonger och kantstötta trottoarer. jag ser turister i kortärmat och italienare med dunjackor. jag går och sätter mig längs med floden och tänker på första gången jag besökte florens. första gången jag såg ponte vecchio och försökte hitta bland alla kullerstensgator. och någonstans minns jag hur det var.

på väg tillbaka till jobbet stannar jag och fascinerad över de stora klädkedjornas skyltfönster. färger och glitter och smala skyltdockor. rea. och över de sotiga brunklädda gubbarna som säljer rostade kastanjer i gathörnen.

efter jobbet kommer min sambo och hämtar mig. vi åker och tar en aperitivo i södra delen av stan. en drink och små aptitretare. sitter och pratar med lite folk och bara har roligt. sen åker vi och äter en pizza, det mest italienska av det italienska man kan göra en fredagskväll.. andare in pizzeria. efteråt tar jag en grappa. och somnar som ett barn när vi kommer hem.

sophie och italien

jag har haft en period då italien känns väldigt nej.

men missförstå mig rätt nu, jag har ju valt att bo här, men jag var inte flippad på italien, eller hade någon relation till landet, innan jag kom hit. jag hamnade till och med här av en slump och kunde inte säga mer än 'ciao' på italienska. jag var inte som alla de unga tjejer som kontaktar mig genom bloggen och är sååååå förälskade i italien och bara måååste flytta hit eller prova bo här. det bara blev italien och sophie. det var ödet. och så lärde jag mig att leva här, blev vuxen här, gick på universitetet och fick italienska som första språk. allt för en intensiv italienförälskelse som bara slog ner.

så det är väl klart att jag kan få nej perioder. som i vilken relation som helst.

men så tog jag mig i kragen. tänkte att man blir ju alltid less sin vardag. oavsett om man bor i sverige eller italien. och så bestämde jag mig för att fredagen skulle jag verkligen leva italien med första tidens ögon.
jag postar min fredagsbetraktelse imorgon så kan ni läsa hur det gick...

nästan som om våren

veckan som gått

en vecka som började med en blå lilltå, jag försökte sparka av den mot ett kristallbord, och som nu är ljuslila. veckan fortsatte med en eftermiddag på akuten med min sambo som fick sy igen ett 3cm jack i skallen efter att ha slagit sig mot en garderobsdörr. jag fick ett par nya skor för de par jag reklamerat, och i brevlådan i lördags låg så äntligen ett julkort som stämplats i colorado Usa 17 december, hur lång tid har den hälsningen legat på ngn insnöad flygplats eller i en lat brevbärares väska kan man ju undra.

sen ramlade det in några mycket lustiga mail från bloggläsare den här veckan, här kommer ett utdrag ur ett mycket dråpligt sådant. it made my week...

"Minns tex när jag gick till en läkare för en ihärdig förkylning. Det var precis i början av min Romvistelse så jag kunde inte italienska så bra. Det första läkaren frågar är vart jag kommer ifrån, Sverige säger jag. Ni svenska blondiner är kända över hela världen säger han och skrattar. Så ber han mig ta av mig toppen så börjar han lyssna på mina lungor och hjärta. Helt plötsligt börjar han knäppa av mig bh:n, lite skumt tänker jag."

en av mina favoriter italiensk musik

en förmiddag på postkontoret

jag står i kön inne på postkontoret. snart ryms inte fler människor i det lilla utrymmet, ute ösregnar det. det finns tre luckor. en är alltid stängd, så även idag. de finns fem anställda, varav två sitter vid de resterande luckorna. en lucka för de som ska skicka post eller hämta ut brev, och en för de som ska betala räkningar eller har sitt bankkonto hos posten. efter tio minuter stänger en kassa till. fyr anställda sätter sig i inne i kontoret 'i möte' och en tanta ska stå för servicen för ett överfyllt postkontor.

de mumlas om att inte kan man ju ta paus eller ha möte när kontoret svämmar över av folk. och när de ändå är på gång gnälls de över post som kommer sent. räkningar som dyker upp när utbetalningsdatumet redan går ut. brevbärare som inte ringer på utan lämnar allt ute i regnet. osv osv osv.

en helt vanlig dag på postkontoret. det tog mig 50minuter att betala två räkningar.
ibland behövs det tålamod i italien. tålamod tålamod.
och så regnar det.

Pitti Uomo - modemässan i Florens!

dags för modemässan Pitti Uomo här i Florens, och det har jag bloggat om på jobbet..(se länken)

nytt travelstartinlägg

om italiensk vinter och snö..

mina nya

som är vinrödare i verkligheten.
underbara!

hellre nakna än döda

så utrycker sig italiens inrikesminister vad gäller bodyscanners på flygplatser.
vilket jag fann ganska roligt.

däremot gillar inte jag tanken på att bli scannad för att få gå ombord på ett flygplan.

ett hörn av piazza della repubblica

jag undrar när det ska bli vår. den italienska vintern är inte min favoritårstid.
dimma o regn o lite snö o kallt o rått.

man kan lika gärna jobba. vilket jag ska fram till halv åtta ikväll.

28 kilo pasta per italienare per år..gånger 60miljoner

huu.. det finns onekligen en vinstmarginal att tänja på.

travelstart

insåg just att det var längesen jag länkade mina travelstartinlägg här.. så här är dagens - om italiens vinterREA!

..

Gott nytt år allihop!

nu tar året slut. och det var på tiden.
imorgon åker jag till Bologna och partajar. sen är det 2010.
(och då tar jullovet här på bloggen slut)

radioinslag

jag blev intervjuad för Radio UPF (utrikespolitiska föreningen Lund) tidigare i december, nu kan ni lyssna på det om ni vill. (det handlar om minaretomröstningen i Schweiz och högervågen i Europa.) ni kan höra mig kommentera Italien här.

jag tycker att det jag sade blev rätt okej ihopklippt och bortklippt (för så blir det ju, jag babblade på bra mycket mer men bestämmer såklart inte vad som är mest relevant eller intressant).

och heja Radio UPF och Nicole!

..

dagen gud glömde lokaltrafiken i florens

snön regnade bort igår. tillsammans med mitt tålamod.

kom till busshållplatsen med god marginal då jag tänkte göra den sista julshoppingen innan jag gick till jobbet. en hop människor står redan under paraplyn och muttrar. ingen buss har passerat senaste timmen. folk är sena till jobbet, har missat att hämta barnen vid skolan, eller blir förkylda i regnet. fem bussar passerar på andra sidan vägen i motsatt riktning. ingen passerar i vår riktning mot stan.

trettio minuter senare kommer en buss, knökfull och med en förbannad chaufför. det är lite upploppskänsla över tanterna som skriker åt chauffören. jag hinner med nöd och näppe till jobbet springades längs shoppinggatorna i regnet.

när jag lämnar jobbet är klockan halv åtta. det regnar fortfarande. jag kommer till busshållplatsen. ingen buss, av de fyra olika linjer som passerar, har synts till senaste halvtimmen. jag får en underlig känsla av att jag inte kommer hem till middagstid. efter en timme dyker min buss upp. efter att ha hoppat över 4 avgångar kommer en enkelbuss, inte dragspelsbussen. det tar 10 minuter innan vi kan åka då folk som inte kommer in i bussen hindrar dörrarna från att stängas. vi står som sillar. i trettio minuter.endast en fyllegubbe skrattar och pratar... siamo messi di nulla..hahah.

jag är hemme tio i tio. tanten som kliver av med mig säger, såhär börjar en bra jul.

italienska julbetraktelser del 5

en tomte målad på trottoaren

italienska julbetraktelser del 4

julskyltning hos Rinascente, det anrika köpcentret inne i stan.

snö och vinter

spontant tänker jag att det bara är snön som kan foga italienarna i trafiken. med två decimeter nysnö på väg att frysa kör italienarna, med sina sommardäck, långsamt, de håller avstånden och varken tutar eller hytter med näven. riktigt vinterväder gör medelhavskaraktärerna ödmjuka.

Italien fryser, högst upp når de trettio minusgrader, Turin och Milano vaknar under minusstrecket. men kanske mest förundras jag över hur vackert det toscanska landskapet ter sig när det är rejält nerbäddat i snö. popplar, olivträd och stenmurar som drunkar i vinter. kullar och dalgångar och mitt underbara florens.

det började snöa när jag var på väg hem från jobbet på fredagkväll. snöblandat regn och en cykel som stod pudrad och väntade på mig vid busshållplatsen. jag cyklade i snömodden och i nerförsbacken mot huset såg jag ingenting för snön som kletade sig fast i ansiktet. och det var längesedan jag var så nöjd. ett riktigt snöande en vecka innan jul. bardomsminnen av snö i ansiktet, och snö som smälter innanför kragen. när tv bara pratade om oväder, allarme maltempo och polarkyla och problem satt jag bara nöjd.

efter middagen vid elva tiden tog vi hundarna och promenerade runt samhället. då snöade det på riktigt, hade redan lagt sig en dryg decimeter nysnö och stora vita flingor virvlade. hundarna med sina korta ben plogade och hoppade sig fram. jag tänkte att det var som någon tryckt på paus. det var tyst. kallt och friskt. inte en själ ute. ren luft och det där välbekanta ljuset av gatlampor och juldekorationer som lyser upp snön. så långt ifrån vad centrala italiens vintrar är. och jag ville bara skrika rakt ut att istället för att skrämma ihjäl barnen och allarmera, gå ut och njut av det. för det kommer ju inte att hålla i sig allt för länge.

sem vaknar jag på söndagmorgon. och har helt glömt snön. stiger upp ur sängen och drar isär gardinerna och bländas av solen som reflekteras i snön. det sticker i mina ögon. allt är fortfarande vitt ute. det är som att vakna upp i mitt norrland. fast jag ser ett olivträd ett persikoträd och ett eukalyptysträd tyngda under snön. inte en gran eller tall.


och vill ni veta något, så är det lika rogivande och fint.
som hemma fast ändå inte.

(foto ovan från lanazione.it)

så kom den tillslut.

jag vaknade att av min italienske sambo utbrast något i stil med: satan sophie vi kommer frysa ihjäl idag! och tittade ut genom fönstret och såg trädgården pudrad med nysnö. dagen vi hade vikt för vår traditionsenliga julshopping i gamla stan, med varmchoklad och lyxig lunch och fina butiker fick en vit inramning, jag hade inte kunnat tänka ut det bättre själv ju!
pojkvännen trodde han skulle frysa ihjäl och jag var glad som ett barn.
vid lunch var snön borta.

italienska julbetraktelser del 3

det är kallt, fastän vi inte har någon snö. 2 grader nu tillexempel.

..

ska Domen i Milano bli berömd även för att en miniatyr staty av den slängdes i ansiktet på Berlusconi?

Han har onekligen inte haft ett lätt år, Berlusca.

jagad, på en husvägg, i ett gathörn, i florens

vem passar bäst som tomten i italien?

fotbollspelaren Totti såklart! det tycker iallafall reklamarna på vodafone som låter honom förvandlas. året julreklam utan tvekan...

julinspirerade italienbetraktelser del 2.

julstjärnor i trälådor.

för er som behärskar italienska

en artikel.

hoppet är det sista som överger norrländskan.

nu så, sajten jag kollar vädret på, ger snö på söndagmorgon i florens.
vilket iofs känns allt annat än troligt. men tänk om!

julen för fyra år sedan snöade det på riktigt, två decimeter under natten 25-26e som blev till kramsnö dagen efter. men sen har det varit fattigt på snö här.

så, som ett barn på julafton kommer jag att hoppas på en vit trädgård när jag vaknar på söndag. hur det nu ska gå till i den här värmen. vi har fortfarande inte haft minusgrader på natten.

skor skor skor - scarpe scarpe scarpe..

ett tips!

klicka på bilden så ser ni skorna bättre..

julinspirerade italienbetraktelser del 1.

jag tänkte att jag skulle samla ihop till ett litet julalbum i år. lägga upp italienska julbilder fram till julafton som en liten god jul-hälsning. för jul är jul, men inte riktigt samma sak i italien.

här kommer bidrag nummer 1:

julreklam vid piazza della repubblica

lamborghini-polisen

som enda poliskår i världen hade ju den italienska polizia di stato, en lamborghini, i deras blå vita färger. svårt att köra ifrån liksom och alla italienska polisers dröm.

men häromdagen, i Cremona, lyckades polisen krascha dyrgripen. kanske inte den mest lyckade arbetsdagen för den skyldige...

l'Arno

for the record

jag finner det förvånande att en del personer finner min blog negativ. jag har alltid känt motsatsen. min kärleksförklaring till italien kanske är mer nyanserad än andras, och det är så jag vill ha det. de som inte kan läsa in min uppskattning och kärlek mellan ironin och kritiken, skulle förmodligen inte förstå sig på mig heller.