jag tänker ofta på det.
om hur man lär sig att hantera att ha så många man bryr sig om, så långt borta
.
och hur man gör det bästa av den tid man har till sitt förfogande när man ses.
jag och min bästa barndomsvän i Paris längs med julpyntade gator.
jag och min farmor bland olivlundar och vinrankor under toscanas höstsol.
jag och min bror strosandes genom Stockholm på en söndag.
jag och min mormor på konditori i en liten stad i inlandet.
jag och min pappa ute på en ö skärgården i den svenska sommarnatten.
jag och min mamma i en park, med böcker och skvaller, under stora ekar, i florentiska försommaren.
sug på den. ni som tror att man måste bo nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar