onsdag 28 april 2010

jag citerar Marcus Birro

för han har lyckats uttrycka sig så bra i sin fotbollsblogg, så här på en gång efteråt.
(fetstilen har jag lagt till)
-------
(...)
Zlatan. Min vän. Min älskade hjälte. Du lämnade Inter för att få vinna Champions League. Nu är du utbytt och utslagen av ditt gamla lag. Det lär os salla något om lojalitet. Det lär oss något hur det är att älska en klubb, ett klubbmärke, en stad, ett lag, en fana. Fråga Zanetti.

Vilka vita hjältar. Etoó! Världens bästa anfallare spelar världens bästa försvarsspel. Lucio. Mamma Mia vad bra han var ikväll.

Jag har aldrig älskat Inter som jag älskar dem ikväll. Det här är en långt större bedrift än att vinna med 3-1. Serie A käkar hela världen.

Helt otroligt!

Alla älskar Barcelona. Alla står och applåderar detta fina, välspelade Barcelona. Ingen har något elakt att säga. Alla är fina människor med Unicef på tröjorna.

Därför är det extra anmärkningsvärt att Sergio fult, uselt och lågt kastar sig som en trasa för att få (före detta Barcaspelaren) Motta utvisad. Redan Mona Sahlin visste att det är en större skam när människor (eller fotbollslag) med hög moral och solidarisk svansföring beter sig illa. Fallet blir tyngre.

(...)
-----------
yes.
det första Mourinho säger till italiensk tv efter matchen, är att det är det lyckligaste ögonblicket i hans karriär. det säger en hel del. efter 38 år är inter i final igen. efter att ha slagit både chelsea och barcelona.

Inga kommentarer: