att posta ett brev

Det är sen eftermiddag och trött sol. Luften är kvav och asfalten bränner under mina sandaler när jag går genom byn. Någon håller på att klippa gräs och en pust av nyklippt gräsmatta kommer över mig. Jag har bara ett tunt linne och mina avklippta jeans på mig men värmen trycker och svetten lägger sig som en tunn hinna över min kropp.

Jag håller på att snubbla över en stenbit som lossnat från en husvägg och som ligger mitt på den smala gatan. Jag svär, på svenska, för jag resonerar med mig själv om en svensk text jag läst. Försöker komma ihåg en formulering.

Vid torget, den gamla piazzan, sitter en hop gamla farbröder och spelar kort och dricker vin från gröna glasflaskor utan etiketter. De sitter på trästolar vid ett träbord och ett glättigt solparasoll i gult och rosa som skriker ut en slogan för ett glassmärke skänker dem lite skugga. Mittemot, på andra sidan piazzan som jag genar över, invid tidningskiosken med den lilla krumma gumman, sitter en annan gammal farbror. På en grön bänk intill ett hus. med en käpp lutandes mot sitt knä och en stråhatt på huvudet. Han ropar till de kortspelande. De höjer på glasen och svarar honom.

Jag lirkar upp inkastet på den eldröda postlådan invid telefonkiosken och låter ett vykort och ett brev singla ner på botten. Rättar till mina solglasögon och strycker en hårtest ur pannan. Jag får mig en känga glada tillrop av farbröderna jag också. Jag gestikulerar att det är varmt och ger dem en slängkyss. Sen skrattar jag och dom torkar svetten ur pannan med sina tygnäsdukar och sveper sina glas.

När jag svänger av in i skuggan av det stora trädet i hörnet att av piazzan, hör jag hur de skrattar och småsjunger. Jag vänder mig om och ser tidningskioskgumman som står vid trottoaren och viftar trött med sin solfjäder. 'Och vi är bara i juni', säger hon till mig.