sommarhetta, ett kylskåp, rödvin, starkkryddad mat och några pitbulls.. del 1.

det är början av augusti 2003. en av de varmaste och mest kvava somrarna italien kommer att komma ihåg under 2000talet. termometern visar långt över 35 grader i skuggan och fukten klibbar sig fast. det är en dag då det inte finns ett moln på himlen och då syrsorna spelar i skuggan av de höga pinje o eukalyptus träden. de är nästan öronbedövande högt. Florens är en kokande gryta. asfalt och stenhus. trafik och dumdristiga turister.

min då nyblivne sambo ska köra ett kylskåp upp till sin storebror som jag vid det laget inte hunnit träffa. ett kylskåp. onekligen något man inte kan leva utan under den heta italienska sommaren.

min sambo har en liten lastbil. vi boxar in kylskåpet och ger oss ut på de smala landsvägarna. gräser är gult och sönderbränt av solen. landskapet ligger i dvala under dagens varmaste timmar. lastbilen har ingen airconditioning och vi har rutorna nervevade och de varma luften virvlar omkring oss. man hör syrsorna likaväl.

hans bror bor i grannkomunen Prato halvvägs upp på ett berg, eller snarare en kulle täckt av olivträd och skog, i ett gammalt, enormt stort, stenhus där det en gång hölls diverse djur och jordbruk. nu bor han där med sin tjej och deras hop av pitbull terriers. men utan kylskåp. och under an av de varmaste somrarna i mannaminne har de köpt ett nytt kylskåp som vi nu har med oss där vi tar oss fram på de toscanska landbygdsvägarna under förmiddagssolen. jag sitter där på passagerarplatsen, i värmen, med sommarluften som rufsar om mitt lockiga hår,och föreställer mig platsen dit vi ska. plötsligt börjar vi slingra oss upp längs en smal smal väg som går i zick zack..jag tänker på barnfilmen bamse, och huset där hans farmor bor. för så smal är vägen, medan den slingrar sig upp bland olivträd och områden vinrankor. den enda skillnaden är att min sambo tutar varje gång vi närmar oss en kurva längs med berget för att vara säker på att eventuella mötande bilar stannar, för plats för två finns det inte. och vi vill ju inte rasa ner i det tvära diken och ras som omgärdar den smala vägen.