il paese delle mezze verità

det finns något i italienarna som det är svårt att sätta fingret på. det här med hur de relaterar till allt vad italien innebär. allt det motsägelsefulla, kaotiska och smått enerverande. för det finns inte en italienare som inte finner nöje i att gnälla på politikerna, på systemet, på hur landet är organiserat och hur ingenting fungerar som det ska och hur länge man får stå i kö i onödan. men det är ett gnäll som ligger lite i deras nationella tillhörighet. man ska liksom vara missnöjd för det är så uppenbart. men sen stannar det ofta där. eller blir tillochmed roligt. eller fascinerande. eller en del av varför de älskar sitt land. för italienarna har en stark känsla av landskärlek. de gnäller och förfasas och blir förbannade, men tillslut blir det till ett leende. för ingen har ju så god mat, så undebara viner, så fina landskap, så kreativa och hjälpsamma människor.

italienarna och italien är som ett gamma strävsamt gift par. och på samma sätt som det kan störa en att de gnäller och gnäller men inte ser till att lösa problemen eller kräva reella förändringar. på samma sätt är det fint att känna hur deras stolthet lyfter dem över tutte le menate quotidiane och gör att efter ett teatraliskt utbrott över hur dåligt landet fungerar, skålar man på att det inte finns ett land i världen man hellre skulle vilja bo i. De är på något bakvänt sätt, lika stolta över det negativa som det positiva för det är ju just summan av de båda som gör italien.

..

borta bra och hemma värst?

jag läste häromdagen om en man i toscana som fått tillstånd att sitta i husarrest istället för i fängelse. men hans fru grälade något så fruktansvärt att att han rymde och alltså låstes in bakom galler. "jag föredrar fängelset hade han svarat."

bild härifrån.

idag

har jag sprungit mina kilometer på morgonen. lagat lunch. på eftermiddagen har jag rett ut lite jobbsökfunderingar på plats och sökt fler jobb. samt tagit ett fika vid ponte vecchio med en svensk tjej. kvällen har varit bokläsning.

lite vintage vykort

ett måste tycker jag.

italienska småbarnsföräldrar

och deras bilar med barn i. här, på travelstart.

reklam riktad till (unga?) blivande föräldrar

en tecknad figur -flicka berättar att nu kan man skicka ett sms med sitt namn plus barnets pappas namn och får svar på vilket namn stjärnorna valt åt det ofödda barnet. hurra vad smart.

är det vad nya generationer kommer få berätta, jag heter antonella för det sade stjärnorna i ett sms till min mamma då hon väntade mig?

hm.

eros ramazzotti

svårt att hitta musik som är mer italiensk för folk utanför Italien. och för italienarna också för den delen, elller iallafall för många av dem.

utdrag ur ett brev

Igårmorse vaknade jag försent. Försent för att ta hundarna och springa längs med floden om jag skulle ha tid att följa med Stefano på några ärenden. Så jag sparade det till sena eftermiddagen. Vid sex gick vi ut. Det var fortfarande ljummet. Och mycket trafik den lilla biten till floden, småbilar och motorinos. Vi till och med stannade vi det lilla rödljuset och väntade. Väl uppe på vallarna satte vi av. De med sina korta korta ben och jag med mina otränade. Och när vi kommit halvvägs på biten vi brukar springa kom en stor rödbrun häst emot oss. Jag har sett den innan, den står i en alldeles för liten hage bakom postkontoret inne i byn. Den kom galopperande emot oss med manen som kastade i vinden. Hundarna stannade upp lite förundrade sådär. Precis som jag. Jag trodde inte att någon någonsin tog ut den här hästen på äventyr. Men barbacka på den satt en ung kille och när vi möttes saktade dem ner och hundarna stod som statyer bland nässlorna. Han nickade mot mig, och jag log. Sen satte de av, ökade farten och galopperade iväg. Jag och hundarna tog fart igen och önskade att vi varit lika snabba och smärta som den rödbruna hästen. När jag vände mig om för att springa tillbaka och hem med hundarna i släptåg såg jag hur hästen med killen på ryggen stapplade ner från flodvallen och försvann längs med fältet som ligger bakom husen. Det såg ut som en scen från en western, men lite malplacé. En ung kille barbacka på en häst som galopperar hem i kvällssolen. Och så jag och hundarna. De sätter sig och tittar upp mot mig med trött lyckliga ögon för att få sina koppel och sen traskar vi hem från floden på samhällets smala asfaltsväg som slingrar sig mellan de ihopbuntade husen och trädgårdarna. Hälsar på några gamla gubbar på en bänk, hör kvällens tvprogram som skvalar ut genom ett öppet köksfönster. Känner doften av hemlagad pasta och aktar oss för att inte bli påkörda av en motorino. Går mot rött i den lilla kurvan med trafikljus. Och kommer hem.

italien ska vara maffia

för då är det ju så kul att skriva om det. hitta fräna rubriker och få folk att tänka "men gud ändå".

aftonbladet, med den här artikeln, fick verkligen till det. Maffiabossen som hade en krokodil hemma.

nu törs ni väl inte hit?

om en hamburgerrestaurang

har jag skrivit om här.

äntligen Florens!

säger jag, som rör mig till fots. för nu ska områden kring il duomo stängas för trafik. i dagsläget är det ett konstant via vai med bussar och bilar och avgaser. (circa 2.000 autobus e 150mila passeggeri il giorno!)jag är en förespråkare av isole pedonali. så nu hoppas jag att det görs på ett vettigt sätt.

här kan ni läsa om det, La Nazione.

(går)dagens snackis:

tv-profilen Alessia Marcuzzi äter en wurstel i en humorserie. hela vägen upp till parlamentet går snacket. och nu har programmet flyttats till senare sändingstid. det känns för mycket porr och vulgärt uppenbarligen. själv tycker hon det är ett jäkla moraliserande av bigotte utan humor.

när sverigesuget sätter in sent på kvällen

är det tur att Milka erbjuder ett O'boy substitut.

ny italiensk musik

och jag gillar stark låten, till skillnad från de allra flesta jag lägger upp här på bloggen. ( även om jag tycker den luktar lite halvplagiat, för jag känner inte att melodin är brandnew, känns lite adriano celentano men jag kan ju ha fel..)

hemma på min gata i stan - som kostat miljoner

Florens gator är i ganska dåligt skick. ni vet gropar och klumpar med asfalt. brunnar och vägarbeten. trasiga trottoarkanter och annat som gör det möjligt att slå ihjäl sig om man cyklar, och pajja bilen om man kör. Florens nya borgmästare har nu lagt fram ett förslag för att förbättra stadens vägar. bra och otroligt välbehövligt.

till den ringa kostnaden av 200miljoner euro(!).

jag förstår inte att alla typer av lavori pubblici blir så galet dyra i det här landet. klart det är mycket att ta itu med och asfaltera om och fixa till och gud vet vad. men 200miljoner euro skattemedel är väldigt mycket pengar. vi borde få italiens finaste asfalt och vackraste trottoarer.

haha.

..

blunda och föreställ dig

italiensk höst. mitt i natten. bäcksvart och duggregn. ett stor stenhus. med en grusplan framför och vildvuxet gräs på sidorna. alla fönster har mörkbruna fönsterluckor i trä nogrannt stängda. och två stora lampor uppsatta vi taknocken. en till höger och en till vänster. de kastar ett matt, kallt ljus över husväggen, fönsterluckorna och grusplanen.

ny artikel på backpacking!

om Castiglione della Pescaia, den lilla staden ute vid havet där jag tillbringat mycket tid..
här

i italien tjänar ju nästan alla kändisar storkovan på reklam