Igårmorse vaknade jag försent. Försent för att ta hundarna och springa längs med floden om jag skulle ha tid att följa med Stefano på några ärenden. Så jag sparade det till sena eftermiddagen. Vid sex gick vi ut. Det var fortfarande ljummet. Och mycket trafik den lilla biten till floden, småbilar och motorinos. Vi till och med stannade vi det lilla rödljuset och väntade. Väl uppe på vallarna satte vi av. De med sina korta korta ben och jag med mina otränade. Och när vi kommit halvvägs på biten vi brukar springa kom en stor rödbrun häst emot oss. Jag har sett den innan, den står i en alldeles för liten hage bakom postkontoret inne i byn. Den kom galopperande emot oss med manen som kastade i vinden. Hundarna stannade upp lite förundrade sådär. Precis som jag. Jag trodde inte att någon någonsin tog ut den här hästen på äventyr. Men barbacka på den satt en ung kille och när vi möttes saktade dem ner och hundarna stod som statyer bland nässlorna. Han nickade mot mig, och jag log. Sen satte de av, ökade farten och galopperade iväg. Jag och hundarna tog fart igen och önskade att vi varit lika snabba och smärta som den rödbruna hästen. När jag vände mig om för att springa tillbaka och hem med hundarna i släptåg såg jag hur hästen med killen på ryggen stapplade ner från flodvallen och försvann längs med fältet som ligger bakom husen. Det såg ut som en scen från en western, men lite malplacé. En ung kille barbacka på en häst som galopperar hem i kvällssolen. Och så jag och hundarna. De sätter sig och tittar upp mot mig med trött lyckliga ögon för att få sina koppel och sen traskar vi hem från floden på samhällets smala asfaltsväg som slingrar sig mellan de ihopbuntade husen och trädgårdarna. Hälsar på några gamla gubbar på en bänk, hör kvällens tvprogram som skvalar ut genom ett öppet köksfönster. Känner doften av hemlagad pasta och aktar oss för att inte bli påkörda av en motorino. Går mot rött i den lilla kurvan med trafikljus. Och kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar