onsdag 14 november 2007

mitt liv som efternamn

mitt efternamn börjar på AB. alltid först i skolsammanhang om det inte råkar finnas någon arab med ett efternamn som börjar på AA, eller om fröken vill använda omvändordning och det börjas med alla som heter Ö-någonting, men det är ytterst osannolikt, ask me i know efter 9 årig grundskola och treå på gymnasium och snart fyra på universitet.

skräcken på lågstadiet:
midvinter.iskallt och alla barn till badhuset för att simma. alla frusna barn i badkläder på iskalla stenplattor framför bassängen som bara gud vet om den innehåller iallafall ljummet vatten. "jaha..när jag ropar upp ert namn, dyker ni ner i bassängen och simmar två längder. okej?"
skräcken lägger sig som en sten i magen, perfekt när man ska simma, för fröken tittar ner på klasslistan och ropar högt,
"Ab...sophie!" och så får jag hoppa i vattnet.

ångesten på högstadiet:
här ska skolbarnen blandas, kids från min by med kids från alla andra byar. massa högstadiekids som inte känner varandra och som ska delas i grupper."jaha..ska vi kanske berätta litegrann om oss själva inför de andra, så vi lär känna varandra? då ska vi se säger biologiläraren och tittar ner på en klasslista, Ab.. Sophie, du kan väl börja?"

men men..sen kom jag till Italien och till universitetet. där allt i skolsammanhang är offentligt. muntliga tentor med publikoch alla betyg uppspikade på anslagstavlor, uppropade i klassen och utlagda på internet. med tanke på att varje klass innehåller drygt 100 elever är det dock rätt lätt att smälta in i massan. om man inte är utländska och har ett efternamn som i nio fall av tio avgör hur listan utformas.
alla trängs vid listan vid anslagstavlan för att se vilket betyg de fått. och alla fastnar på det konstiga utländska långa efternamnet överst på listan - och vilket betyg det namnet fått. men vem är det här?! frågar den ende manlige studenten som inte vet vem den blonda tjejen är. och ngn annan som inte känner mig alls och som jag inte ens skulle kunna gissa mig till förnamnet svarar : det är hon där! och pekar på mig. ah ho capito! du har fått 27 (betyget alltså)bruden! och om inte alla vända sig om vid uppropandet av mitt namn, gör de det när betyget kommer skrikandes.
de första tio gångerna blev jag röd som en tomat och förbannade min fars släkt för deras efternamn, nu rör det mig inte i ryggen. grazie! ropar jag tillbaka och skrattar inombords. haha stå där ni i kö och leta efter era likadana efternamn i evighet. nu går jag hem. och sen ber jag en stilla bön över att jag tackolov fick ett högt betyg. alla faccia loro.

för i italien är privacy ett mycket relativt begrepp. och fick man ett efternamn som gör det till en omöjlighet får man lära sig att leva med det.

7 kommentarer:

Anonym sa...

hihi. jag har ett vanligt svensson namn som börjar på M. så jag har alltid varit en i högen.

Anonym sa...

Mitt efternamn börjar på N och jag har därför alltid ropats upp någonstans i mitten. Kanske är det därför det alltid var några som fnissade(skrattade) när jag svarat mitt "ja"? Eller var det kanske snarare eftersom jag var så medveten om det (att de skulle skratta) som gjorde att mitt svar blev ännu konstigare varje gång?

Anonym sa...

intressant hur ett efternamn kan prägla uppväxten...
jag har aldrig reflekterat över det. men kanske därför att jag inte har ett eftenamn som skapat nåra speciella situationer.

Anonym sa...

Mitt efternamn börjar på en av de sista bokstäverna i alfabetet. Dessutom är det ett väldigt ovanligt namn som delas med en väldigt folkkär svensk. Alltid har jag varit sist ut och alla har fastnat på mitt namn och varje gång vi fick en ny lärare fick jag frågan "Är du släkt med *****?". Men just därför identifierar jag mig också mycket med mitt efternamn och skulle aldrig tänka mig att byta. Och nu är jag väldigt glad att jag inte som du blev tvungen att hoppa i simbasängen först :)

Graziella sa...

buongiorno studentessa :P come va lo studio? vi hòrs..no hurry kram :)

Anonym sa...

hej, jadu.. jag tror att jag blev lite för personlig. eller lät mig bli det i mitt skrivande. och just nu är mitt liv och mina känlsor ett stort virrevarv. men jag kommer tillbaka. :)

hoppas du har det bra!

puss n' kram

Anonym sa...

haha, det var så roligt att läsa.. bra skrivet