en nunna bakom ratten

där jag väntar på bussen ligger vad jag antar är ett litet kloster.
för varje morgon kör det ut två små vita fiat bilar med nunnor i.
en nunna bakom ratten och en bredvid.
vilket får mig att fundera:

var är dom påväg?

varför kör de bil när de får åka buss gratis?

men främst; var har de tagit körkort? går nunnor på körskola?

nunnan på bilden har såklart ingenting med inlägget
och bilkörning överlag att göra. hon var mest söt.
jag hittade henne här.

happy italy

dagens tv-nyheter tog upp följande.

en herre på 98 år har fått sitt körkort förnyat.
han kommer helt lagligt kunna sitta bakom ratten på sin silvermetallic fiat fram till 2011.

han var hur glad som helst. hans dotter, redan i pension, något mindre. hon känner sig orolig med pappan on the road.

uppochnervända världen

på lokalbussen fungerar det såhär:

du köper biljett innan du stiger på (i tobakshandeln eller i tidningskiosken) och när du kliver på stämplar du din biljett.

jag har alltid varit för feg för att åka gratis. jag är livrädd för att bli påkommen utan biljett vid en eventuell kontroll. det är något svenskt i mig som blivit kvar. men majoriteten av bussåkarna struntar helt och hållet i biljett. vi är ju i italien! hela biljettsystemet måste ju vara uppfunnet av en italienare som visste att på så vis gjorde han sina landsmän en tjänst.

men så imorse hände något ytterst underligt.
busschauffören hade helt sonika bestämt sig för att kontrollera på egen hand om passagerarna hade biljett. öppnade bara dörren fram och alla som klev på fick frågan "har du biljett?" hade du ingen biljett att visa upp kom "vill du köpa en av mig eller vill du stanna kvar på marken?"
(att köpa biljett på bussen kostar dubbelt så mycket) två av tre betalade en biljett och hoppade på, en tredjedel muttrade och steg ner och två tre tonåringar struntade i vad han sa och han fick gå och hämta och slänga ut dem.

jag kan sedemera konstatera.

-alla gamla gubbar, 3st, med hatt hade biljett.
-av uppskattningsvis 15 kineser hade en biljett och i stort sett alla andra valde att kliva av bussen.
-det tog oss tjugo minuter längre än normalt att komma fram. med tanke på den dialog busschauffören höll med alla påstigande.
-alla gamla tanter tyckte det var på tiden att de rensade ut gratisåkarna.
-två jugoslaviska murare hoppade på utan biljett, köpte varsin och stod sen hela vägen och pratade med busschauffören.
- en ung italiensk kille bad chauffören dra åt helvet när han klev av.
- de ungdomar som inte låtsades höra vad busschauffören sade fick sig en offentlig avhyvling och blev avslängda från bussen.
- 34personer köpte biljett. sen klev jag av.

säkerligen skulle Florens lokalbuss tjänna storkovan på att köra med sådana här busschaufförer hela tiden. även om det är lite fascims över det hela.vilket de skulle ha behov av med tanke på att de ligger på randen till konkurs. men de redan opålitliga tidtabellerna skulle helt sluta fungera, och det skulle inte längre vara italien.

i italien handlar det om att vara slug. fuska där man kan fuska. tjäna in varenda litet euromynt. inte betala ellee göra något överhuvudtaget som man kan undvika. och uppenbarligen fungerar lokalbussarna utmärkt för den italienska mentaliteten. det som hände idag var alltså något som sociologiskt sett kan ses som något ytterst unikt.

vi blev tvugna bevisa att vi hade biljett för att åka buss.
uppochnervända världen.
vad händer härnäst?

superhjälte all'italiana

när jag och min bror var små och gick på dagis och deltog i de årliga karnevalerna var vi ofta superhjältar. jag minns en karneval. jag var zorro och min bror var batman.

jag kommer ihåg att jag visste att på svenska hette batman, läderlappen och att jag sprang runt och kallade honom för just det. min bror blev rasande sina fyra år till trots och sa att han hette batman. det var ju liksom lite mer häftigt.

och här har man levt i tron om att läderlappen var det fulaste namnet på batman. men icket.
i italien heter han l'uomo pipistrello.

hahaha.

pipistrello: fladdermus

notis

en kvinna i femtioårs åldern och hennes älskare häktas för förgiftning.

de ville ses utan att kvinnans man anade oråd. så hon sövde ner honom med diverse piller varje kväll, i middagsmaten. han slocknade som en klubbad säl och de hade hela natten för sig.

men mannen började få psykologiska och fysiska problem och uppsökte en läkare som efter ett blodprov bad honom lägga av med sina starka sömntabletter. tabletter som han inte visst om att han tog. men som han tagit i över ett år.

så nu sitter hans fru och hennes älskare i fängelse.

italien just nu..

om ni bara visste hur italien har det just nu.
italienarna själva vet inte om de ska skratta eller gråta eller emigrera.
men det pratas.

det nya årets största rubriker:

soporna i Neapel. hundratusentals ton (!) av sopor ligger utmed vägarna, la camorra (neapels maffia) har tagit emot farligt avfall från hela italien, illegalmente, för dyra pengar, nu är sopbergen fulla och stadens sopor har ingenstans att ta vägen. alla miljoner euro som rullat in i fickorna på de ansvariga i regionen (camorristi) har inte löst problemet. neapel har inte en enda sopbrännare, allt samlas på soptippar eller skickas till andra italienska regioner.
upplopp i andra delar av italien pga soporna. sopberget som lockar till sig råttor och sprider sjukdomar och stank över neapel transporteras just nu till olika regionen runt om i landet. och möts av uplopp och rasism. den redan kniviga frågan mellan nord och syditalien återfår styrka.
medan utländska media rapporterar om dramat och italiens politiker gör allt för att skylla på varandra och på camorran men utan att lösa problemet, har EU bestämt att bötfälla italien med något som 600tusen euro per dag så länge det fortgår på det här viset,

Påven portad på universitet i Rom. herr benedetto ville prata på Roms universitet la Sapienza. men ett sextiotal professorer och vänsterextrema studenter har demonstrerat mot att kyrkans överhuvud får prata om vetenskap. även om vi befinner oss i katolska kyrkans högborg, någr akvarter från vatikanen. påven ställde in sitt besök, och italien diskuterar. prodi o berslusconi är förskräckt, många politiker hävdar att det är en skam för ett katolskt land som italien att porta påven själv från universitetet och att yttrandefriheten är hotad. å andra sidan hävdar man att vetenskapen och skolväsendet inte längre är under kyrkans inflytande.

italiens justitieminister har avgått för att hans fru är i husarrest för maffiaaffärer. italiens justitieminister som är borgmästare i en stad i syditalien och vars fru är president för regionen (campania, där neapel ligger) har avgått efter att det kommit fram att hans fru tros vara inblandad i maffia affärer. men han har inte avgått av man kan förvänta sig som anlendning, han har avgått för at han hävdar att rättsväsendet komplotterar mot honom(!).

allarme influenza

när det är vinter i italien roar sig italienska media med att allarmera oss om influensan. det är en folksjukdom här. de räknas på hur många miljoner euro företagen förlorar pga sjukskrivna anställda, hur många barn som hamnar på akuten i relation till tidigare år och hur man kan skydda sig.

allarme influenza. italienska medier älskar att allarmera. det kan vara allarme criminalità, allarme maltempo (oväder), allarme immigrazione eller exempelvis allarme influenza.

igår fick jag i egen hög person smaka på årets influensa och dess konsekvenser. min professor som jag skulle slå lite på för mina försenade betyg, hade influensa. hans assistenter visste ingenting och kunde ingenting göra. just det.

gah. så det r bara vänta ut en vecka till.

amerikanska namn all'italiana

i italien är det inne med amerikanska namn. två av italiens största tv-profiler heter tillexempel jerry scotti o mike buongiorno. jag har en hop vänner som bär på liknande namn. och överallt springer man på dem.

det komiska i det hela ligger i att italienare inte alls har känsla för engelskt eller amerikanskt uttal. varvid namnen förvrängs. "H" kan de tillexempel inte uttala. Fotbollspelaren Totti's fru heter något så amerikanskt som Hillary. men uttalas och skrivs Ilary. och det är bara ett exempel. (den italienska motsvarigheten är egentligen ilaria, men hur häftigt är det?)

så om det inte vore nog med att de inte kan uttala namnen de ger sina barn, så förvränger de dessutom stavningen på italienskt manér. italienisering av tvserie namnen från beverly hills och dallas. med stark 80-90tals känsla.

det bästa jag hittills kommit i kontakt med är Entoni. den italienska versionen av Anthony. skrivet som det uttalas - på italienska. (inte den italienska egentliga motsvarigheten antonio heller!)

och ja just det, idag ska jag på lunch med deborah. en av mina italienska vänninor.

dimma och en kinesisk kvinna som flyger

dimma. så grått ute att jag tar på mig dunkappan trots att det är 12grader. jag cyklar till bussen i dimman o ser knappt den mötande trafiken. allt runtomkring mig ser ut somett glas mjölk.

vid busshållplatsen står ett kinesiskt par och deras son och väntar på bussen. efter en stund anar vi konturerna av den oranga lokabussen. av gud vet vilken anledning börjar den kinesiska kvinnan gå över vägen. hon ser sig inte för. en bil väjer och undviker henne med en hårsmån. mannen hojtar på henne på kinesiska.

pang!

en tjej på motorino kör rakt i kvinnan. som i slowmotion ser jag hur hon flyger ett antal meter och landar på rygg. motorinon välter och den unga tjejen ramlar med en smäll på asfalten. trots hjälmen grimaserar hon och tar sig för huvudet. lokalbussen bromsar in framför dem. en man som kommer i bil från motsatt riktning stannar och springer fram till kvinnorna.

den kinesiske mannen hinner fram innan. drar upp sin fru och sopar "aspetta aspetta!" mot bussen och i sista minuten hoppar han på med sin mörbultade fru i släptåg. han grälar och hytter med näven mot henne. bussen kör vidare och på gatan står den unga kvinnan och pratar med mannen som stannat i dimman.

den som vill bli fin får lida pin..

i snitt tillbringar en kvinna 3 år framför spegeln för att göra sig vacker. och mannen väntar sammanlagt 3 månader på henne.

det var en av titlarna på tv-nyheterna igår.

mitt liv som efternamn

mitt efternamn börjar på AB. alltid först i skolsammanhang om det inte råkar finnas någon arab med ett efternamn som börjar på AA, eller om fröken vill använda omvändordning och det börjas med alla som heter Ö-någonting, men det är ytterst osannolikt, ask me i know efter 9 årig grundskola och treå på gymnasium och snart fyra på universitet.

skräcken på lågstadiet:
midvinter.iskallt och alla barn till badhuset för att simma. alla frusna barn i badkläder på iskalla stenplattor framför bassängen som bara gud vet om den innehåller iallafall ljummet vatten. "jaha..när jag ropar upp ert namn, dyker ni ner i bassängen och simmar två längder. okej?"
skräcken lägger sig som en sten i magen, perfekt när man ska simma, för fröken tittar ner på klasslistan och ropar högt,
"Ab...sophie!" och så får jag hoppa i vattnet.

ångesten på högstadiet:
här ska skolbarnen blandas, kids från min by med kids från alla andra byar. massa högstadiekids som inte känner varandra och som ska delas i grupper."jaha..ska vi kanske berätta litegrann om oss själva inför de andra, så vi lär känna varandra? då ska vi se säger biologiläraren och tittar ner på en klasslista, Ab.. Sophie, du kan väl börja?"

men men..sen kom jag till Italien och till universitetet. där allt i skolsammanhang är offentligt. muntliga tentor med publikoch alla betyg uppspikade på anslagstavlor, uppropade i klassen och utlagda på internet. med tanke på att varje klass innehåller drygt 100 elever är det dock rätt lätt att smälta in i massan. om man inte är utländska och har ett efternamn som i nio fall av tio avgör hur listan utformas.
alla trängs vid listan vid anslagstavlan för att se vilket betyg de fått. och alla fastnar på det konstiga utländska långa efternamnet överst på listan - och vilket betyg det namnet fått. men vem är det här?! frågar den ende manlige studenten som inte vet vem den blonda tjejen är. och ngn annan som inte känner mig alls och som jag inte ens skulle kunna gissa mig till förnamnet svarar : det är hon där! och pekar på mig. ah ho capito! du har fått 27 (betyget alltså)bruden! och om inte alla vända sig om vid uppropandet av mitt namn, gör de det när betyget kommer skrikandes.
de första tio gångerna blev jag röd som en tomat och förbannade min fars släkt för deras efternamn, nu rör det mig inte i ryggen. grazie! ropar jag tillbaka och skrattar inombords. haha stå där ni i kö och leta efter era likadana efternamn i evighet. nu går jag hem. och sen ber jag en stilla bön över att jag tackolov fick ett högt betyg. alla faccia loro.

för i italien är privacy ett mycket relativt begrepp. och fick man ett efternamn som gör det till en omöjlighet får man lära sig att leva med det.