det var dimma imorse. jag steg ut i mjölkverkligheten och cyklade till bussen. bredvid mig på lokalbussen sätter sig en liten liten farbror. jag tänkte att jag kunde dra ur musiken ur mina öron och prata med honom. han såg så ensam ut och log mot mig. italien är fullt av äldre människor som bara vill ha lite sällskap. utbyta några ord.
jag fick tillbringa de resterande 18 minuterna med att värja mig mot jesus och gud och alla världens jehovas vittnen. jag känner inget behov att bli frälst, och det visade sig vara hans syfte med bussresan, att frälsa sina medpassagerare, klockan 8 på morgonkvisten.
när jag steg ut i mjölkverkligheten inne i stan kände jag mig utmattad. för jag klarar inte av att vara otrevlig mot äldre människor, speciellt inte pyttesmå gråklädda farbröder.
i sopkorgen vid övergångsstället slängde jag hans små lappar med bilder på jesus och helgon och kryptiska bibelcitat. och jag kände mig nästan skyldig.
7 kommentarer:
haha jag minns mina smà bussresor dà jag bodde lite utanfòr..haha kan ju lugnt sàga att jag inte saknar dem...
men visst àr det àndà lite trevligare (i allmànhet) med sociala mànniskor pà bussen àn kalla ràdda personer som de man stòter pà i sverige..?!
Där fick du för att du försökte vara trevlig mot en gammal man. =)
Kram Dila
haha älskar din blogg. min pojkvän är italienare är är väldigt ofta. men tycker italien är lite för kaotiskt haha. hoppas du fortsätter blogga mycket.
några minuter till och du hade behållt lapparna!
Ma no dai... queste persone é meglio lasciarle stare, i fanatici religiosi sono molto pericolosi : )
Alessandro
hi hi hi hi hi hi
haha, jag är likadan, vill aldrig va otrevligt. JObbigt när det kommer fyllon och är läskiga!
-too good to be true
http://maria.kimlindberg.com/
Skicka en kommentar