måndag 18 maj 2009

lunch i den italienska försommaren

det är varmt redan på morgonen. redan tillräckligt stark sol för att ta på sig solglasögon och kortärmat. vi tar bilen och autostradan norrut ut från Florens. Innan bergskedjan Apenninerna svänger vi av och ut på landsbygden. Vi åker förbi den stora sjönsom glittrar, genom det kuperade landskapet som står grönt med pollen som dansar runt vägen. Det är klarblå himmel och 26 grader ute. längs med vägkanten står alla möjliga växter i blom, gräset är vildvuxet och under stora ekar i skuggan vilar boskapen.

in på en liten grusväg och upp för en liten kulle. sen tornar en gammal ladugård i sten upp sig i den gröna omgivningen och invid olivträd. För inte så länge sedan helrenoverades den och man inredde en restaurang på bottenplan. framför byggnaden ligger en stor gräsplan. det luktar nyklippt gräs och vid utkanten betar två ston med sina tvåveckors föl i skuggan. i mitten har man hängt upp vita skira draperier i smidjärns ställningar, under står vitmålade skeva träbord med fyra vitmålade trästolar. stora vita tallrikar, enorma rödvinsglas som blänker och blodröda servetter.

vi är fyra stycken som slår oss ner vid det lilla bordet i halvskuggan. fågelkvitter och solen som klättrar på himlen. Vi beställer ett rödvin, en stor blandad antipasto med grönsaker, hembakat bröd och charkuterispecialiteter från bygden. en lagom paus och sedan en stor stek grillad invid ladugårdväggen. potatis med rosmarin direkt från ugnen, och bönor i olivolja. och en till rödvinsflaska.

det går tre timmar men vi märker det inte. det blåser lätt och det skira draperiet svänger fram och tillbaka omkring oss. vi får hålla i servetterna. solen bränner och vi tar på oss solglasögonen och sätter oss på en stor rutig duk i gräset, invid hästarna.

när solen börjar sjunka beställer vi ett glas limocello eller en grappa och husets hembakade chokladefterätt.

klockan är nästan fem när vi promenerar ner från stenladugården och den gröna kullen. och jag tänker att italien har alla baksidor du vill, men ibland skulle jag inte byta ut en enkel lunch i försommaren på den Toscanska landsbygden mot någonting annat. i hela världen.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Oh. Så underbart!

/Lisa

Anonym sa...

Ciao Sophie!

Io sono Ema. Mi piace molto leggere il tuo blog. Sono daccorda con te. La Italia, con tutti i suoi "lati oscuri" ha una bellezza che io non ho mai trovato da prima.

//Ema

McSpace sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
McSpace sa...

Fantastico!! Questo e veramente la vita!!
//Stefano

jo sa...

hej!
har precis hittat till din blogg, jàttehàrlig verkligen, eftersom jag sjàlv bor i Italien sà àr den ànnu roligare att làsa!

take care!

viktoria cederberg sa...

Jag blir hungrig vännen. :D
Kommer du hem snart?
Älskar dig.

Markattan sa...

Låter som en perfekt försommardag. En god limoncello framemot aftonen sitter sällan fel ;o)

Anonym sa...

La campagna ed i ristoranti cosi sono la gioia dell'Italia, peccato tutto il resto intorno. Altra cosa... peccato che la primavera duri ormai poche settimane, sono stato in Italia nei giorni scorsi mi sono quasi sciolto per il caldo!

Alessandro

Anonym sa...

Vacker skriven,detta är livet ja) men annorlunda från Alessandro,får det blir nästan hur varmt som helst för mig,en vacker tur i Sicilien på en stekhet dag! eller att sitta under en fläkt i den vackra guld glimmrande algeriska öknen,detta är också livet!!

Minghetti sa...

Underbart! Jag är mållös!