söndag 20 december 2009

snö och vinter


spontant tänker jag att det bara är snön som kan foga italienarna i trafiken. med två decimeter nysnö på väg att frysa kör italienarna, med sina sommardäck, långsamt, de håller avstånden och varken tutar eller hytter med näven. riktigt vinterväder gör medelhavskaraktärerna ödmjuka.

Italien fryser, högst upp når de trettio minusgrader, Turin och Milano vaknar under minusstrecket. men kanske mest förundras jag över hur vackert det toscanska landskapet ter sig när det är rejält nerbäddat i snö. popplar, olivträd och stenmurar som drunkar i vinter. kullar och dalgångar och mitt underbara florens.

det började snöa när jag var på väg hem från jobbet på fredagkväll. snöblandat regn och en cykel som stod pudrad och väntade på mig vid busshållplatsen. jag cyklade i snömodden och i nerförsbacken mot huset såg jag ingenting för snön som kletade sig fast i ansiktet. och det var längesedan jag var så nöjd. ett riktigt snöande en vecka innan jul. bardomsminnen av snö i ansiktet, och snö som smälter innanför kragen. när tv bara pratade om oväder, allarme maltempo och polarkyla och problem satt jag bara nöjd.

efter middagen vid elva tiden tog vi hundarna och promenerade runt samhället. då snöade det på riktigt, hade redan lagt sig en dryg decimeter nysnö och stora vita flingor virvlade. hundarna med sina korta ben plogade och hoppade sig fram. jag tänkte att det var som någon tryckt på paus. det var tyst. kallt och friskt. inte en själ ute. ren luft och det där välbekanta ljuset av gatlampor och juldekorationer som lyser upp snön. så långt ifrån vad centrala italiens vintrar är. och jag ville bara skrika rakt ut att istället för att skrämma ihjäl barnen och allarmera, gå ut och njut av det. för det kommer ju inte att hålla i sig allt för länge.

sem vaknar jag på söndagmorgon. och har helt glömt snön. stiger upp ur sängen och drar isär gardinerna och bländas av solen som reflekteras i snön. det sticker i mina ögon. allt är fortfarande vitt ute. det är som att vakna upp i mitt norrland. fast jag ser ett olivträd ett persikoträd och ett eukalyptysträd tyngda under snön. inte en gran eller tall.


och vill ni veta något, så är det lika rogivande och fint.
som hemma fast ändå inte.

(foto ovan från lanazione.it)

10 kommentarer:

Madeleine sa...

Du har mer snö i Florens än vad jag har i Göteborg...inte rättvist! ;)

Suzana sa...

haha, gud vad konstigt det verkar med snö därborta...kan inte föreställa mig det! precis efter att jag åkte hem oxå! Skulle ha stannat kvar, hade velat se det faktiskt!

alessandro sa...

Fint skrivit Sofie, som du ofta gör ; )

viktoria i norr sa...

Men Norrland saknar dig, trots att du klarar dig utan den norrländska snön... Framför allt så saknar JAG dig.

Anonym sa...

Vad bra skrivet! Och vad nice det verkar med snö där i Florens!

/Lisa

Graziella sa...

åååh det är den bästa kombinationen...! en svensk vinter (riktig vinter) i världens vackraste land...kan det bli bättre... önskar att jag stannat så jag kunde ha fått uppleva det...saknar det mer än någonsin nu!

mys ordentligt nu! kram!

Anonym sa...

Gudarna sände snö till Dig så att du ska minnas alla vackra jular och vintrar hemma i norr. Vi vill gärna att du flyttar tillbaka. Vi saknar DIG. Jättemassor.//Moster Mackan

sophie sa...

mostermackan: säg inte så..tänk om övertalningen lyckas.. ;)

Anonym sa...

Jag hoppas nog innerst inne att du flyttar hem. Här finns inte bara snö, här finns släkt och kompisar som älskar och saknar Dig vanvettigt mycket. Å Italien finns ju kvar och nu finns lågprisflyg och möjlighet att fara en weekend ifall du behöver shoppa loss eller vill ha lite medelhavsvärme. Kram Moster

Conny sa...

Vad kul att se domen i vinterskrud (nåja, liite iaf) Jag var i Florens i våras och trivdes alldeles utmärkt. Kommer säkert tillbaka dit.