sophie och italien

jag har haft en period då italien känns väldigt nej.

men missförstå mig rätt nu, jag har ju valt att bo här, men jag var inte flippad på italien, eller hade någon relation till landet, innan jag kom hit. jag hamnade till och med här av en slump och kunde inte säga mer än 'ciao' på italienska. jag var inte som alla de unga tjejer som kontaktar mig genom bloggen och är sååååå förälskade i italien och bara måååste flytta hit eller prova bo här. det bara blev italien och sophie. det var ödet. och så lärde jag mig att leva här, blev vuxen här, gick på universitetet och fick italienska som första språk. allt för en intensiv italienförälskelse som bara slog ner.

så det är väl klart att jag kan få nej perioder. som i vilken relation som helst.

men så tog jag mig i kragen. tänkte att man blir ju alltid less sin vardag. oavsett om man bor i sverige eller italien. och så bestämde jag mig för att fredagen skulle jag verkligen leva italien med första tidens ögon.
jag postar min fredagsbetraktelse imorgon så kan ni läsa hur det gick...