ett litet hotell, en stor vänskap och en måndag på stan.

jag var ledig hela måndagen. vad gör man då?
man tillbringar eftermiddagen på ett litet hotell, dricker te och pratar strunt så skratten ekar i en liten reception med utsikt över il duomo

när livet tar en oväntad vändning, tar oväntade personer plats i tillvaron, som den här galna bruden från serbien som jag bodde några intensiva veckor med i somras. vi kände inte varandra alls när jag flyttade in i kollektivet hon bor i, men hon skulle visa sig var en av dem mest givande överraskningarna. ett perfekt måndagssällskap tillexempel då hennes arbetsplats lämpar sig utmärkt för tjejsnack.

sen tog jag en sväng på stan i vinterkylan. gick på hm och låtsades att jag var i sverige. beundrade den begynnande julpyntningen av staden och passade på att se lite bekanta.
och sen blev jag hembjuden på middag av precis rätt person.

måndag heeeela veckan, det vore inte så illa.

han kommenterar sig själv så bra, herr Berlusconi, att jag inte känner att jag behöver tillägga något alls...

‎"Il presidente del Consiglio Silvio Berlusconi, secondo quanto si è appreso, quando gli è stato riferito il contenuto delle rivelazioni diffuse dal sito di Wikileaks sull'Italia, si è fatto una risata."

la Repubblica.it

via degli Speziali 10/12r i Florens!

För att se fler bilder från nya butiken, kolla in romanofirenze's facebook album från gårdagen.

New Opening - romanofirenze butiken i Florens!

ibland jobbar man bokstavligt talat arslet av sig, men tycker det är roligt.
Imorgon inviger skoföretaget jag jobbar åt, Romanofirenze, ombyggnaden av den stora butiken mitt i Florens..

Tadaaaa!

I månader har vi planerat och förberett oss, jobbat med material och lagt fram idéer.Och nu imorgon smäller det så äntligen. Vi har varit i butiken från klockan nio på morgonen till midnatt för att ställa iordning allt, tog frukost vid tio när de sista byggjobbarna drog, och firade med en Ca' del Bosco och aperitivo vid åtta ikväll tillsammans med arkitekten när de riktigt roliga (och det riktigt krävande) tog fart - att inreda och förbereda skyltfönstren och det nya showroomet.

men när vi sen vid midnatt stod utanför i vinterkylan, längs via degli speziali och såg hur den nya butiken vaknade och tog plats i ljuset från lyktorna ochkarusellen vid Piazza delle Repubblica och bland julbelysningen längs via dei Calzaiuoli, spred sig ett leende på allas läppar. Nu snackar vi verkligen om en butik som understryker att romanofirenze är ett av Florens mest anrika skoföretag, och från och med våren 2011 något alldeles speciellt.

Foton från butiken kommer efter morgondagen. ikväll får ni hålla till godo med lite backstagebilder från de senaste dagarna, och en rabattkupong som ger er 15% på hela vinterkollektionen.

Ladda ner den här pdf-filen, skriv ut den och kom förbi oss i veckan i den nya butiken i via degli Speziali 10/12r, så har du rätt till 15% rabatt.

ps. viktoria, vad passar inte bättre på din födelsedag än en invigning av en skobutik?
kom hit älskling och grattis på födelsedagen! ds.

jag gàr gatan fram, mòter en ung man i kavaj och blanka skor, han ser pà mig och jag ler.

Han ler mot mig och snubblar pà en kullersten.

uppfriskande nàr en man faller fòr dig - bokstavligen.

nàr jag fràgar om han àr okej, och han rest sig generad och gàtt sin vàg, kan jag inte làta bli att skratta och den fòrsta herren jag mòter nàr jag fortsatte làngs gatan ser hàpnad pà mig, gàr fròken och skrattar helt fòr sig sjàlv idag?

ja, tànka sig att det gòr hon, svarar jag.

följ med mig härifrån..

Det är ofta tjat om den italienska televisionen; (den låga) nivån på underhållningsprogrammen, de (mer eller mindre) nakna värdinnorna och komiken som bara snurrar runt skillnaden mellan kvinnor och män. dubbade amerikanska tvserier, paljetter, fotboll och quiz.
eh. già.

Men det är en skev bild, eller iallafall en något orättvis sådan (kanske för att det är betydligt mer lättsålt att förfasas över Berlusconis mainstreamkanaler än att sätta sig ner och studera den komplexa verklighet italiensk media lever). Sedan några veckor går programmet Vieni via con me * på den statliga kanalen Rai 3. Alla som intresserat sig för italiensk media vet att Rai 3 föddes som kanalen för den politiska vänstern på tidigt sjuttiotal, och visst ligger smulor av den barndomen kvar, men i ett land där högern representeras av Berluscuni och de öppet rasistiska separatisterna Lega Nord, är allt relativt.

Programmet var omdebatterat långt innan det sändes, och riskerade ett tag att aldrig bli av. Många politiker såg inte med blida ögon på programidén, som är starkt samhällskritisk och granskande, snäppet starkare än de program Adriano Celentano skrivit för italiensk tv tidigare år. Sen är en av programledarna och upphovsmännen till Vieni via con me, Roberto Saviano.
Som pennan bakom "Gomorra" lever han under dödshot och har inget att förlora på att ta upp ämnen som de flesta finner högst obekväma. Och varje avsnitt inleds med en monolog av Roberto, om något av de många ämnen som man egentligen inte vill tala om i Italien.

Om ni följer den här länken kommer ni till hans senaste inlägg, om soporna i Neapel och maffians big business: sophantering. Och ni kan se programmet (och andra program) live i streaming på Rai's hemsida.

Man kan såklart tycka vad man vill om detta program, men det visar på det fina med detta kontrasternas land, hur engagemang kan bo granne med glitter och fotbollsmatcher. Vieni via con me har slagit enorma tittarrekord och för ett ögonblick verkar italienarna intressera sig för Italien.

Resti o vieni via?
Blir du kvar eller går du din väg?

som ni kanske minns lade jag upp "vieni via con me" med paolo conte för några månader sedan, då det är en av mina favoriter när det gäller italiensk musik. numer vinjetten till programmet.

*vieni via con me = följ med mig härifrån

Un paio di francesine

om det inte vore för 10cm klacken,
hade jag levt i dem här TwiggyTwiggy skorna från morgon till kväll.

Nu får det bli för special occasions med utvalda kavaljeer och roliga sällskap och dagar på stan då det inte regnar.
OM jag bestämmer mig för att ta hem dem.

Ja eller Nej? Si o No?

med en vit orkidé i håret

det är en big business, det här med par från fjärran
länder som vill gifta sig i Florens.
Det ska visst vara något så romantiskt och tidlöst över staden...



Idag satt så en vacker brud i en hästdroska framför karusellerna vid Piazza della Repubblica. Och jag tänkte, att där har hon rest från andra sidan jordklotet för att förevigas på sin bröllopsdag, på en plats jag går förbi vareviga dag på väg till jobbet.

Livet är bra förunderligt.
Men vacker var hon en måndag i ett grått och kyligt Florens.

fredag. utöver att jobba ska jag hinna med massor med saker. varför vaknar man alltid för sent?
dessutom duggregnar det och jag glömde mitt paraply igår. nejnej.

så kom älsklingen hem tillslut, efter en omtumlande sommar..

precis när det inte längre är läge att ha sommaraftonklänningar. Ha!

vem sätter gränserna, egentligen?

bara jag själv.
mitt modersmål är svenska.
det är på svenska mina tankar först tog fart och fick liv, det är på svenska som jag lärt mig nyanserna i att utrycka sig.

men det är ju på italienska jag lever. goddam.

det är på svenska jag började. och det är på svenska jag skrivit och skrivit och skrivit.
men tänk om jag kan nå fram till italienskan? tänk om det bara är en gräns jag satt för mig själv?
italienskan kan aldrig sträcka sig tillbaka till början av mitt medvetande, till min barndom och mitt ursprungs känsla. men vad gör det?

ett språk man inte vuxit upp tillsammans med öppnar ju nya möjligheter.

vem sätter gränserna, egentligen?
bara jag själv.

så jag flyttar på dem en aning.
jag ska, för jag vet att jag vill och kan och att jag borde - skriva på italienska.
det är på svenska jag började. och det är på svenska jag skrivit och skrivit och skrivit.
så då börjar jag igen, med italienskan, och jag ska skriva och skriva och skriva.

för det finns inga genvägar. men inga gränser heller, egentligen.

så, skratta er hesa om ni vill, men nu startar jag på min första italienska roman.

frukost, pitti immagine och varma vinterskor

frukosten får sällskap av inbjudan och program till Pitti Immagine Uomo & Pitti W_woman precollection nu i januari. Gosh. Är det redan dags att tänka på 2011? ja, om inte länge börjar vår och sommarkollektionen ramla in på mitt skrivbord..

...medan jag tänker som mest på den stundande vintern, och satsar på varma fuskpälsboots!woho!

måndag men hos mig är det ledighet och söndag.

livet är spännande. och jag har bestämt mig för att göra veckorna till precis det jag vill. den här veckan hade jag till exempel två fredagar efter varandra, lördag och söndag i omvänd ordning, och idag väljer jag en söndag till.

jag behöver stort spelrum just nu. och jag tillåter mig att ta för mig.
människan uppfann tiden och veckodagarna, och jag är ju en människa, så jag möblerar om hejvilt.

den här kalendern är en favorit.

Piazza duomo ....alldeles grön!

Mitt underbara Florens,
som när jag gick till jobbet igår, överaskad mig med hela piazza duomo omringad av gräs och blommor och träd.

läs om initiativet här.

sova kan man göra när man blir gammal

just det.
ut och svira i onsdagsnatten sophie...

vägbeskrivning

När kocken till och med tar sig tid för att rita en karta, får vi se till att ta oss tid för en lunch på restaurangen iallafall.

...io compro tutto, dall' A alla Z, ma quanto costa questo cazzo di pianeta?!

..allas vår Roberto Benigni tar sig friheten att driva med Berlusconi i det väldigt omdebatterade programmet "vieni via con me", som slog tittarrekord igår:

en busschaufför

jag har aldrig sagt att det är en barnlek köra lokalbussi italienska innerstäder. men, om du inte klarar av att ta en sväng rätt och fastnar mellan parkerade bilar i varje gathörn (för här står ju som bekant parkerade bilar i varje gathörn), kanske det är läge att byta jobb.

höst, gula löv och dunjackor