torsdag 18 november 2010

vem sätter gränserna, egentligen?

bara jag själv.
mitt modersmål är svenska.
det är på svenska mina tankar först tog fart och fick liv, det är på svenska som jag lärt mig nyanserna i att utrycka sig.

men det är ju på italienska jag lever. goddam.

det är på svenska jag började. och det är på svenska jag skrivit och skrivit och skrivit.
men tänk om jag kan nå fram till italienskan? tänk om det bara är en gräns jag satt för mig själv?
italienskan kan aldrig sträcka sig tillbaka till början av mitt medvetande, till min barndom och mitt ursprungs känsla. men vad gör det?

ett språk man inte vuxit upp tillsammans med öppnar ju nya möjligheter.

vem sätter gränserna, egentligen?
bara jag själv.

så jag flyttar på dem en aning.
jag ska, för jag vet att jag vill och kan och att jag borde - skriva på italienska.
det är på svenska jag började. och det är på svenska jag skrivit och skrivit och skrivit.
så då börjar jag igen, med italienskan, och jag ska skriva och skriva och skriva.

för det finns inga genvägar. men inga gränser heller, egentligen.

så, skratta er hesa om ni vill, men nu startar jag på min första italienska roman.

7 kommentarer:

Minghetti sa...

BRA! :-D

Nicole sa...

brava!

Anonym sa...

Sofie, heja heja. Jag tycker du skall skriva din blogg på italienska också, åtminstone ibland. Lycka till // Elvy

viktoria i norr.. ehh.. västerås sa...

Fantastiskt babe. Du vet att jag tror på dig - till hundra procent.

~ M A R L I I N A ~ sa...

wow, you go girl! Hur lange ar det du bott i Italien nu?

Kan du inte starta en blogg pa italienska med :)

Mangliottinetti Mastrantonioni sa...

Vad får dig att tro att någon ska skratta? Åt din kommande bok?! Den fjanten som uppriktigt inte kan förstå din önskan, att även skriva vackert, spännande och fängslande på italienska, är inte seriös och saknar kreativitet. Jag önskar dig lycka till :-)

mia sa...

Man ska aldrig skratta åt någons drömmar. Go for it!