Florens är dränkt i dimma. morgon i ljusvitt. igårkväll såg man bara någon meter och gatlyktorna suckade i små moln av suddigt ljus. men sen är det ju vinter. mina klackar ekade längs trottoaren hela vägen till pizzerian på hörnet. folktomt fuktigt och kallt. men sen klev jag in i den lilla lokalen och allt blev som vanligt. prat, människor, dofter av mat och en stenugn och allmänt liv, fotboll på en teve och en servitör som ville småprata.
jag förundras ofta över hur många små restauranger och pizzerior det finns i italien. banker och pizzerior. det hittar man alltid i italien.
1 kommentar:
Ja det slutar man aldrig förundras över Sophie. Hur kan alla löna sig. :)
Skicka en kommentar