Visar inlägg med etikett italien media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett italien media. Visa alla inlägg

måndag 21 januari 2008

storebror dör aldrig. någonsin.

ikväll börjar italiens big brother, Grande Fratello. den åttonde säsongen.
när jag flyttade till italien hade precis sverige haft sin första omgång. med paola och den där pappan som sen blev tillsammans med sångerskan som satt i studion, och den där lille töntige blonde killen som trodde han var hur snygg som helst, och som påminde om en snubbe i min gymnasiklass. kommer ni ihåg?..haha jaghittade det här klippet på youtube. sanslöst.

italiens andra säsong följde jag. men jag fattade ingenting, nästan. jag kunde så otroligt lite italienska. men det var med ett par, en italienare och hans amerikanska flickvän. han var jävligt dryg det fortstod jag och rätt otäck. när jag lärde mig italienska och förstod hur han utryckte sig blev det ännu mer komiskt. hans amerikanska flickvän flyttade tillbaka till usa och talade ut med italiensk skvallertidining om hur elak han varit.

och nu drar alltså åttonde säsongen igång. varje gång blir man lika trött, för det är ett program som överlevt alla konstiga kriser som reality shower haft runt om i världen och inte minst här i italien och som har en mediaexponering som är skrämmande. även om man inte följer programmet kommer man inte undan. i italiensk tv hänger allt ihop, allt återvinns.
jag vill inte. men nu börjas det. med storebror tv.

det enda positiva med programmet är dess programledare sedan några år, Alessia Marcuzzi, jag förstår inte varför den bruden bara gör det här skitprogammet lately.

söndag 30 september 2007

italien är inte bara lyx, rödvin, espresso och pasta

Italien pratar man om när man pratar om designerkläder, solglasögonoch dyra sportbilar. när man diskuterar ligafotboll eller lyxiga medelhavsstränder. eviga städer som Rom och konst och ränessans i Florens. Da Vinci, Dante, Machiavelli och Botticelli. när man pratar god mat, pizza pasta och viner, tiramisu, pannacotta och espresso.

det pratas så gärna om italien världens alla hörn.

men varför skrapar man aldrig under ytan, under ytan på det vanliga och vardagliga i Italien? varför nämner ingen alla trailerparks och plåtskjuls-städer som växer kring alla italiens metropoler överfyllda med människor utan framtid? varför kan man läsa i vilken tidning som helst om gatubarnen i sydamerika, medan gatubarnen som lever i avloppstunnlar under Rom och Neapel, och sniffar lim för att dem inte har mat för dagen, och säljer sina kroppar längs periferins gator på nätterna, dem är osynliga.