i brevlådan en måndag

det damp precis ner en inbjudan.
från en av universitetsprofessorerna på min fakultet.

det lät ju allvarligt och stort. men det är det inte.

det är så att den professor som jag valt som handledare för min slutuppsats, en kvinnlig professor på dryga 30 år och som jag faktiskt diggar (alltså totalt utanför ramen för vad en italiensk universitetsprofessor anses vara) ska presentera en bok hon skrivit, på ett bibiliotek här i Florens på lördag den 1a mars. med professorer och diskussion.

il cerchio: un viaggio nell'immaginario americano

klantigt översatt till svengelska skulle det bli något i stil med,
Cirkeln: en resa genom the american imaginary.

eftersom min slutuppsats kommer ligga i närhet av det ämnet, och eftersom ämnet intresserar mig, tänker jag ta vara på inbjudan.

jag älskar ju böcker. och jag gillar prententiösa tillställningar.
så nu är frågan vem jag ska gå dit med.

en italiensk bokhandlare och en snål svenska

jag ska in till universitetet imorgon. och till min universitetsbokhandel. en liten liten sådan på en tvärgata, där alla böcker är staplade till högt upp i taket i gamla träbokhyllor och man får låna en träpall för att nå upp och titta på dem. jag ska köpa lite fina böcker som jag sedan ska begrava mig i fram till februari. han som driver den är en kille mer eller mindre i min ålder. han tillbringar dagarna isin gulliga lilla bokhandel, men är nog så gullig mot mig. han skickade exempelvis ett "godjul till min favorit-kund" sms på julafton.(!?) han borde veta bättre för han vet att jag har pojkvän. jag hann radera sms precis på håret, innan det han bli en issue med min riktige pojkvän. dessutom tycker jag inte att han ser bra ut. men det är tre år som jag köper böcker hos honom av den enkla anledningen att han har så fördelaktiga priser. imorgon ska jag exempelvis ha tre böcker, 9 ero, 10 och 18euro. jag har fått ett mail där det står att det sammanlagda priset, med min sedvanliga rabatt, blir 30 euro. måhända jag för så fördelaktiga priser för att han tillskillnad från mig, tycker att jag ser bra ut. vad vet jag. någonting är det.

det är intressant det där. jag försöker vara så lite trevlig jag kan, det där allra minsta. men efter att ha letat bland sitt kundregister fyra gånger efter mitt långa krångliga utländska namn,för tre år sedan, lade han mig på minnet. och även om han är en blygsam italiensk ung bokhandlare är han dock...italienare.

jag hyser förhoppningar om att jag inte kommer behöva ha med honom att göra så mycket mer iochmed att jag närmar mig slutet av min universitetskarriär. det är så jobbigt det där i det här landet. det här med killar som försöker fast det är lönlöst. och sen när han är en liten blyg bokmal har jag inte hjärta att elakt och bitchigt snäsa av honom, sådär som jag gör med andra. och jag som vänder på var slant för att få studentbudgeten att gå ihop, har inte råd att byta bokhandlare och betala 5 euro extra för tre böcker. och även om det är trevligt när någon är lite extra trevlig, tycker jag det främst är obekvämt. när man själv inte vill att det ska leda någonstans.