torsdag 25 november 2010

jag gàr gatan fram, mòter en ung man i kavaj och blanka skor, han ser pà mig och jag ler.

Han ler mot mig och snubblar pà en kullersten.

uppfriskande nàr en man faller fòr dig - bokstavligen.

nàr jag fràgar om han àr okej, och han rest sig generad och gàtt sin vàg, kan jag inte làta bli att skratta och den fòrsta herren jag mòter nàr jag fortsatte làngs gatan ser hàpnad pà mig, gàr fròken och skrattar helt fòr sig sjàlv idag?

ja, tànka sig att det gòr hon, svarar jag.

5 kommentarer:

Therese Pettersson sa...

Haha, det här är ju precis vad vi pratade om, att italienarna faktiskt kollar en i ögonen när dom möter en på gatan...:-)

Anonym sa...

Vad härligt :)

/MilLa

sophie sa...

haha Therese, ja faktiskt. :)

Fröken L sa...

hi, hi! Visst är det härligt att mötas av leenden!?! Jag brukar försöka att tänka på det när jag är ute och går. Får jag ögonkontakt med någon så ler jag. Hoppas du får en härlig första advent!

Kram Dila

PO sa...

Att bli tittad i ögonen gäller egentligen överallt. Kan kännas lite obekvämt till en början men sedan gör man likadant själv.