il paese delle mezze verità

det finns något i italienarna som det är svårt att sätta fingret på. det här med hur de relaterar till allt vad italien innebär. allt det motsägelsefulla, kaotiska och smått enerverande. för det finns inte en italienare som inte finner nöje i att gnälla på politikerna, på systemet, på hur landet är organiserat och hur ingenting fungerar som det ska och hur länge man får stå i kö i onödan. men det är ett gnäll som ligger lite i deras nationella tillhörighet. man ska liksom vara missnöjd för det är så uppenbart. men sen stannar det ofta där. eller blir tillochmed roligt. eller fascinerande. eller en del av varför de älskar sitt land. för italienarna har en stark känsla av landskärlek. de gnäller och förfasas och blir förbannade, men tillslut blir det till ett leende. för ingen har ju så god mat, så undebara viner, så fina landskap, så kreativa och hjälpsamma människor.

italienarna och italien är som ett gamma strävsamt gift par. och på samma sätt som det kan störa en att de gnäller och gnäller men inte ser till att lösa problemen eller kräva reella förändringar. på samma sätt är det fint att känna hur deras stolthet lyfter dem över tutte le menate quotidiane och gör att efter ett teatraliskt utbrott över hur dåligt landet fungerar, skålar man på att det inte finns ett land i världen man hellre skulle vilja bo i. De är på något bakvänt sätt, lika stolta över det negativa som det positiva för det är ju just summan av de båda som gör italien.

..

borta bra och hemma värst?

jag läste häromdagen om en man i toscana som fått tillstånd att sitta i husarrest istället för i fängelse. men hans fru grälade något så fruktansvärt att att han rymde och alltså låstes in bakom galler. "jag föredrar fängelset hade han svarat."

bild härifrån.

idag

har jag sprungit mina kilometer på morgonen. lagat lunch. på eftermiddagen har jag rett ut lite jobbsökfunderingar på plats och sökt fler jobb. samt tagit ett fika vid ponte vecchio med en svensk tjej. kvällen har varit bokläsning.

lite vintage vykort

ett måste tycker jag.

italienska småbarnsföräldrar

och deras bilar med barn i. här, på travelstart.

reklam riktad till (unga?) blivande föräldrar

en tecknad figur -flicka berättar att nu kan man skicka ett sms med sitt namn plus barnets pappas namn och får svar på vilket namn stjärnorna valt åt det ofödda barnet. hurra vad smart.

är det vad nya generationer kommer få berätta, jag heter antonella för det sade stjärnorna i ett sms till min mamma då hon väntade mig?

hm.

eros ramazzotti

svårt att hitta musik som är mer italiensk för folk utanför Italien. och för italienarna också för den delen, elller iallafall för många av dem.

utdrag ur ett brev

Igårmorse vaknade jag försent. Försent för att ta hundarna och springa längs med floden om jag skulle ha tid att följa med Stefano på några ärenden. Så jag sparade det till sena eftermiddagen. Vid sex gick vi ut. Det var fortfarande ljummet. Och mycket trafik den lilla biten till floden, småbilar och motorinos. Vi till och med stannade vi det lilla rödljuset och väntade. Väl uppe på vallarna satte vi av. De med sina korta korta ben och jag med mina otränade. Och när vi kommit halvvägs på biten vi brukar springa kom en stor rödbrun häst emot oss. Jag har sett den innan, den står i en alldeles för liten hage bakom postkontoret inne i byn. Den kom galopperande emot oss med manen som kastade i vinden. Hundarna stannade upp lite förundrade sådär. Precis som jag. Jag trodde inte att någon någonsin tog ut den här hästen på äventyr. Men barbacka på den satt en ung kille och när vi möttes saktade dem ner och hundarna stod som statyer bland nässlorna. Han nickade mot mig, och jag log. Sen satte de av, ökade farten och galopperade iväg. Jag och hundarna tog fart igen och önskade att vi varit lika snabba och smärta som den rödbruna hästen. När jag vände mig om för att springa tillbaka och hem med hundarna i släptåg såg jag hur hästen med killen på ryggen stapplade ner från flodvallen och försvann längs med fältet som ligger bakom husen. Det såg ut som en scen från en western, men lite malplacé. En ung kille barbacka på en häst som galopperar hem i kvällssolen. Och så jag och hundarna. De sätter sig och tittar upp mot mig med trött lyckliga ögon för att få sina koppel och sen traskar vi hem från floden på samhällets smala asfaltsväg som slingrar sig mellan de ihopbuntade husen och trädgårdarna. Hälsar på några gamla gubbar på en bänk, hör kvällens tvprogram som skvalar ut genom ett öppet köksfönster. Känner doften av hemlagad pasta och aktar oss för att inte bli påkörda av en motorino. Går mot rött i den lilla kurvan med trafikljus. Och kommer hem.

italien ska vara maffia

för då är det ju så kul att skriva om det. hitta fräna rubriker och få folk att tänka "men gud ändå".

aftonbladet, med den här artikeln, fick verkligen till det. Maffiabossen som hade en krokodil hemma.

nu törs ni väl inte hit?

om en hamburgerrestaurang

har jag skrivit om här.

äntligen Florens!

säger jag, som rör mig till fots. för nu ska områden kring il duomo stängas för trafik. i dagsläget är det ett konstant via vai med bussar och bilar och avgaser. (circa 2.000 autobus e 150mila passeggeri il giorno!)jag är en förespråkare av isole pedonali. så nu hoppas jag att det görs på ett vettigt sätt.

här kan ni läsa om det, La Nazione.

(går)dagens snackis:

tv-profilen Alessia Marcuzzi äter en wurstel i en humorserie. hela vägen upp till parlamentet går snacket. och nu har programmet flyttats till senare sändingstid. det känns för mycket porr och vulgärt uppenbarligen. själv tycker hon det är ett jäkla moraliserande av bigotte utan humor.

när sverigesuget sätter in sent på kvällen

är det tur att Milka erbjuder ett O'boy substitut.

ny italiensk musik

och jag gillar stark låten, till skillnad från de allra flesta jag lägger upp här på bloggen. ( även om jag tycker den luktar lite halvplagiat, för jag känner inte att melodin är brandnew, känns lite adriano celentano men jag kan ju ha fel..)

hemma på min gata i stan - som kostat miljoner

Florens gator är i ganska dåligt skick. ni vet gropar och klumpar med asfalt. brunnar och vägarbeten. trasiga trottoarkanter och annat som gör det möjligt att slå ihjäl sig om man cyklar, och pajja bilen om man kör. Florens nya borgmästare har nu lagt fram ett förslag för att förbättra stadens vägar. bra och otroligt välbehövligt.

till den ringa kostnaden av 200miljoner euro(!).

jag förstår inte att alla typer av lavori pubblici blir så galet dyra i det här landet. klart det är mycket att ta itu med och asfaltera om och fixa till och gud vet vad. men 200miljoner euro skattemedel är väldigt mycket pengar. vi borde få italiens finaste asfalt och vackraste trottoarer.

haha.

..

blunda och föreställ dig

italiensk höst. mitt i natten. bäcksvart och duggregn. ett stor stenhus. med en grusplan framför och vildvuxet gräs på sidorna. alla fönster har mörkbruna fönsterluckor i trä nogrannt stängda. och två stora lampor uppsatta vi taknocken. en till höger och en till vänster. de kastar ett matt, kallt ljus över husväggen, fönsterluckorna och grusplanen.

ny artikel på backpacking!

om Castiglione della Pescaia, den lilla staden ute vid havet där jag tillbringat mycket tid..
här

i italien tjänar ju nästan alla kändisar storkovan på reklam

bomber o granater i folkhemmet

i italien är krig något som lever mycket tydligt nell'immaginario collettivo.

möjligen för att andra världskriget gick hårt åt på Italien och nästan alla familjer har krigshistorier att berätta.
möjligen även för att italien är med i nato och italienarna vana att dra ut i krig å andras vägnar eller stå bakom Usa, som de fortfarande har ett osunt mindervärdeskomplex och en minst lika osund tacksamhetsskuld till efter just andra världskriget.
möjligen för att den fattigdom många delar av italien lever med, gör att en militärkarriär kan vara en klassresa. eller enda utvägen för att inte fastna i lokala kriminella organistationer.

och oavsett anledning, är det en del av vardagen här. och nu sist när 6 unga soldater omkommit i kabul blir det extra tydligt. änkor som håller i minnesstunder år och år efter makarnas död. barn som följer i sina stupade fäders fotspår och går med i armén, media som pratar om hjältar och italienska flaggor på kistor som landar med militärplan och möts av statens höga huvud och nyhetsreportrar.

och som svensk kan man nog aldrig riktigt förstå.

foto med Alberto Sordi dom soldat i filmen La Grande Guerra, från www.hyper-ware.com

incrociate le dita*

yes. så ringde de från ett jobb jag sökt. och faktiskt verkligen skulle vilja ha. vi kom överrens om intervju på måndag eftermiddag. men eftersom jag blivit så skrockfull av att leva bland italienare, tänker jag inte säga vad det är för jobb, innan jag varit där.

______________
* håll tummarna

fikonträd och fikon

något jag verkligen uppskattar med italien på sensommaren.

nu vet jag vad jag vill göra

(in termini di lavoro*)

så nu är problemet: komma på hur fan man gör för att nå dit. det ska jag ägna mig åt nu framöver, att komma på hur. för jag har på känn att det inte finns någon upptrampad väg.

någon som vill hjälpa? maila mig.

----------------------------------------------------
*arbete

jovanotti och mendes

har gjort lite sommarmusik..

travelstartinlägg

om det här med att dricka vin..i mängder!

här

häromdagen

hur når man jämställdhet i den italienska medialogiken?

det kan man ju undra när man bott här ett tag, och vant sig vid objektifierade kvinnor. valette, veline. letterine. unga tjejer som dansar o kråmar sig (istortsett nakna) i alla möjliga program vid alla möjliga sändningstider.

hur kan man råda bot på problemet? hur kan man göra italiensk media mer jämställd?
spontant tänker jag genom ta bort alla dessa lättklädda kvinnor ur bästa sändingtid och låta vettiga och duktiga personer få mer utrymme. men det går ju lite emot hela konceptet tvkulturen bygger på.

jag fick mitt svar idag, nu letar man efter valetti i en av de stora familjekanalerna. dvs en manlig version av valette, lättklädda tv-värdinnor! istället för att göra sig av med ett horribelt fenomen som förnedrar kvinnor, inkluderar vi männen i det. objektifierar unga män. ett steg närmare jämlikhet skriker programlederskan och myser när de aspirerande valetti-killarna presenteras.

yeah!

regn o kallt

äntligen verkar den italienska sommaren vara över.

svensk budgetshopping

den finaste lilla kameraväskan på h&m köpte både jag och min kompis Tina. men så är vi ju svenskar också. och har digitalkameror.

så nu är min lilla kamera ready to rock under vintern

jag är inte jordskalvskänslig, alls.

för något år sedan kom ett mindre jordskalv i florens när jag och massa andra studenter lyssnade på en föreläsning i en nybyggd aula. helt plötsligt började folk bli oroliga och lämnade sina sittplatser. jag fattade ingenting och såg mig omkring då killen bredvid mig utbrister. 'känner du inte hur det skakar? herregud det är en jordbävning.' hela byggnaden utrymdes och många var tydligt skakade och ringde släktingar för att försäkra sig om att alla mådde bra. personligen hade jag nog inte ens rest mig ur min stol om ingen bett mig om det, för jag kände inte alls av att marken skakade, och kunde således inte heller vara orolig efteråt. det kändes lite snopet. alla de minimala efterskalven gick mig också omärkt förbi.

ikväll hade vi precis dukat undan och sagt hejdå till våra vänner när jag går upp på lanazione.it och läser att ett jordskalv på hela 4,2 grader på richterskalan skakat apenninerna vid 22tiden, när vi som bäst åt middag. (bergskedjan mellan bologna o florens) och att skalvet känts i både florens, prato, pistoia o bologna. epicentrum inte långt från där våra vänner bor, borgo san lorenzo. även två mindre efterskalv på drygt 2 grader missade jag. vi undrade varför hundarna skällde så i trädgården. och jag var den enda som inte kände av något konstigt då det frågade mig. å andra sidan dallrade inga vinglas heller.

men det är ett faktum. jag har flyttat till ett jordskalvs-land, och råkar vara imun. jag tar det med ro, för jag märker inte av det. iallafall inte när det handlar om lightjordbävningar som inte skakar väggar och hus. skulle det handla om jordbävningar som är rent ut livsfarliga hoppas jag att någon sensor inom mig vaknar. kanske har italienare en infödd känsla för jordbävningar då deras lands historia är kantat av dem. och sen är de ju rätt teatraliska, speciellt i grupp.

här har ni artikeln om kvällens shake.

måndag

det är när man tillbringar kvällen med en aperitivo i handen med roliga människor i stan och sen improviserar en pasta till middag som det känns helt okej att bo i Italien. även en måndag.

talangjakt och popmusik

idol-hysteri i sverige i all ära. här har tredje säsongen av x-factor tagit avstamp. här kan ni få ett smakprov på italiens motsvarigheter till idol. men räkna inte med att se avsnitten på webbteve. vi är ju i italien! så håll till godo med det lilla som erbjuds eller ge er i kast med att söka på youtube.

dolcenera

jag ska göra

• en lista på italien-bloggar.
• en lista på vänner jag har, som bloggar, om vad som helst.

är det någon jag inte bör missa? skriv in era bloggar här bland kommentarerna.

l'oroscopo del giorno

nu, när jag inte längre tillbringar morgonen på universitetet i väntan på professorer som kommer sent till föreläsningar, får jag heller inte mitt horoskop uppläst med sann italiensk entusiasm av olika klasskamrater. för i italien kan alla något om stjärntecken, och de flesta läser de horoskop de kommer över. även gratistidningarnas, som delas ut utanför campus.

ett bra tips till er som pluggar italienska för att hitta nya ord, är att sitta och klura med just horoskop. här hittar ni en sida med horoskop som inte är onödigt långa.

(och nu vet ni att jag är född i fiskarnas tecken.)

herrprogram mitt på dagen, med vågade brudar

alla vet ju att italiensk-tv inte har några problem med att sätta tillsynes talanglösa tjejer i rutan för att låta de dansa halvnakna som paus i alla möjliga program. nu sist hade ett fotbollsprogram som går på söndagar vid lunch valt en brud som verkligen inte sparade in på krutet (med tanke på sändningstid) och efter att ha dansat brösten ur klänningen har hon blivit avskedad.

dubbelmoralen sjuder och bubblar. här ska dras en gräns.

här kan ni se det alla pratar om. men har man sett italiensk tv så har man svårt att bli speciellt förskräckt.

buongiorno!

jag har mig själv som startsida, ovviamente, och kände här efter midnatt att jag var less. så jag gjorde om. vi får se hur det känns när jag slår på datorn på torsdag (ni läser förmodligen det här medan jag tar sovmorgon).

ett hörn av il duomo

hurdan utlandssvensk man väljer att vara - uppdaterad

jag reflekterar över det ibland. speciellt när italienare jag möter för första gången utbrister "men gud vad duktig du är på italienska!" eller något i stil med att jag integrerat mig väldigt väl och de nästan blir förvånade. ungefär som jag varit ovanligt duktig. när jag bara tycker att jag gjort mitt för att kunna leva på ett tillfredställande sätt.

för mig har det alltid varit självklart att om jag ska leva här, vill jag göra det så mycket jag bara kan, på samma villkor som italienarna själva. av respekt för italien och av respekt för mig själv. hur mycket slit det än behövs för att ta sig in i en annan kultur eller lära sig ett nytt språk på en hög nivå. min första tid här, då jag inte kunde utrycka mig precis som jag ville, eller inte förstod mig på, upplevde jag som frustrerande och begränsande. och det var min största motivation. jag kunde inte för allt ivärlden föreställa mig att leva på det sättet.

jag har med åren dock insett att långt ifrån alla utlandssvenskar resonerar som jag. en del har tillbringat större delen av sitt liv här, utan att bry sig om att behärska italienska på en viss nivå, eller läsa på om deras kultur eller traditioner. de har tagit till sig det som de kommit över, inte mer. och de trivs utmärkt.

vissa svenskar lever utanför sverige, men äter huvudsakligen svensk mat, pratar svenska och tar till sig främst av den svenska kulturen. lite som att välja ett land som känns behagligt och sen installera sig som året-om-turist. personligen tycker jag att det är ett begränsande sätt att leva som utlandssvensk. och ganska nonchalant gentemot det land som tagit emot dig. jag ser inte poängen. mer än att det kanske är häftigt att säga att jag bor i sydeuropa på släktträffen. fastän de inte vet vad det egentligen innebär att leva i den kulturen fullt ut.

(det är nog lika bra att jag inte uttalar mig om svenskkolonierna i spanien heller.)

uppdatering:
för att undvika missförstånd, (och tack för era kommentarer!) jag menar inte att man ska sudda ut sin svenska identitet eller inte dra nytta av att vara tvåspråkig/tvåkulturell. jag pratar om viljan att ta seden dit man kommer och respektera att man flyttat till ett annat land och inte kan förvänta sig svenskhet. inte heller bör man bli sociolog eller läsa på universitet, men jag tycker att man som inflyttad har ett visst ansvar att försöka förstå sig på (inte nödvändigtvis hålla med om, men vara medveten om) vissa aspekter, som man som infödd får genom modersmjölken och uppväxten.

när när när?

en bit italiensk tv-historia

Om man levt ett tag i Italien kan man inte ha undgått Mike Buongiorno, och har man dessutom som i mitt fall studerat media, känns han lika självklar inom italiensktv som fjärrkontrollen.

Han dog imorse 85år gammal i montecarlo där han var på semester, inom kort skulle han påbörja en ny satsning quiz på tv.(!) Underligt nog självklar i tv-rutan även under 2000talet trots att han hängt med från den italienska tvn's blygsamma start i svartvitt.

jag tycker personligen att han bidragit både på bra och dåliga sätt till italiensk tv's utveckling och säkerligen hindrat många nya förmågor (vilket de flesta äldre italienare med makt gör, de har svårt att let go..) men bara det faktum att han i alla år fortsatt, och lyckats hålla höga tittarsiffror, och faktiskt varit med från allra första början, förtjänar respekt.(han är yngligen till vänster på fotografiet)

(för att inte göra detta inlägg till en biografi, hittar ni fakta om honom här.)

Allegria! (som han själv alltid har sagt, passande eller opassande nog)

när berlusconi bjuder till, gör han det rejält (men vem betalar?)

under G8 mötet i Aquila häromsistens, då silvio lät världens alla överhuvuden gå runt o se hur jorbävningen förstört, bjöd han också på en ypperligt fin present till samtliga närvarande statsöverhuvuden. en bok i marmor och guld i 25kilos klassen.

canadas exemplar har hamnat på museum, då deras lagstiftning förbjuder att politiker tar emot dyra gåvor. och i usa har man låtit värdera dessa "böcker" och kommit fram till att varje exemplar är värt omkring 460tusen dollar (!!).

om alla dessa pengar hade lagts på exempelvis hjälp till de numer bostadslösa i Aquila, eller på att bygga upp en ny skola eller ett nytt sjukhus?

foto från repubblica.it

..

äntligen försvinner den tryckande hettan. det blåser lätt och solen försvinner bakom ljusa moln. jag sveper en tunn tunn kofta omkring mig och tar tekoppen med mig ut i trädgården. sätter mig på gräsmattan, under olivträdet och sluter mina ögon.

jag låtsas att det är höst. och känslan håller i sig.

en ny stadsdel i Florens..

kan ni läsa om på travelstartbloggen, här.

en husknut

är alla lika inför lagen?

om man inte bott en längre tid i Italien eller studerat hela upplägget, kan man tycka att någonstans går gränsen. men i Italien gör det inte det. gränsen skjuts alltid efter. (tänk bara på Bersluconi som genom att bli premiärminister inte kan ställas inför domstol och åtskilliga, allvarliga, åtalspunkter mot honom läggs på is eller preskriberas - hade en sådan figur valts av folket i något annat europeisk land?)

en av de saker som jag finner mest absurd, och jag har ändå vant mig vid italien, är att många parlamentariker i italien (vissa sitter som euparlamentariker tillochmed) är dömda i domstol. De har otvivelaktigt brutit mot landets lagar, och ofta i ämnen som korruption, och sitter nu i parlamentet! inte så svårt att förstå hur förtroendet för de italienska politikerna hamnat på botten.

här har ni en bra sammanställning på de kriminella som styr italien. och en kampanj för att få dessa personer ur spel.

bild: 2.bp.blogspot.com

gianna nannini

jag tycker inte om hennes senaste låtar alls, men som en betraktelse av Italien passar den ju in här på sidan..enjoy!