när jag skulle börja plugga här i Italien var det en del personer som var övertygade om att jag ändå aldrig skulle kunna komma upp på samma nivå som italienarna, då italienskan inte var mitt modersmål.att jag liksom skulle förbli en serie b spelare rent språkligt. rimliga konstateranden kanske. men som jag vägrade tro på.
och nu sitter jag och skriver på kreativ italienska åt ett företag, och får beröm. anses vara den som bäst kan utrycka sig beskrivande på italienska. och jag är enda utländskan. jag sitter inte och säger att jag är lika bra på italienska som svenska. jag sitter och säger att man ska tro på sig själv och sina förmågor.
ett genuint språkintresse, studier, en gnutta språköra och massa vilja och främst mod att försöka hävda sig på samma nivå. det kan man döda tråkiga och pessimistiska farhågor med.
yes.
11 kommentarer:
Drt går bara man vill!!Svenska är inte mitt modersmål, ändå är svenska det språk jag pratar bäst. Personligen förstår jag inte människor som inte vill lära sig språk... språk är ju något som verkligen "tar bort gränser" människor emellan.
Hoppas att jag någon dag kan prata italienska lika bra som svenska, eller i alla fall mycket avancerad italienska... Men som sagt, det går bara man vill :-)
//Ema
Bra jobbat!
/Lisa
tummen upp!
Älskade Soph, du är en talang. En tjurig, envis och vacker talang. Du kommer lyckas med allt!
Älskar dig vännen.
Detta var ju ren och ljuv coaching! Tack!! Det stärkte mig i mina egna små strugglanden.
/Karin
Åh, vad härligt!!! Sug åt dig av berömmet!
Du ger mig inspiration!!
Malin
Kul att det har gått så bra för dig :o)
/MilLa
maste kolla:)
Toppen!
// moster Mackan
jag säger bara: theodor kallifatides!
Skicka en kommentar