..

regn och klockan på vintertid.
jag hade velat ha snö.

Obika mozzarella bar

ett lunchställe för de dagar man inte behöver hålla koll på priserna utan bara vill njuta av god italiensk mat och utsökta viner.
All'improvviso blev det dagens utsökta lunchpaus.

Sugna?
den ligger längs shoppinggatan via tornabuoni närmare bestämt på n 16.

"Obikà is a new restaurant concept which centers its offering on the Mozzarella di Bufala Campana DOP, together with the research of recipes and artisanal products typical of the Italian tradition and characterized by very high quality.
Our products are prepared “in sight” and served by drawing inspiration from traditional sushi bars and finger food style. "

ett kulinariskt möte i Turin

"Upon sitting down I noticed a girl in a very unique blue dress. I later learned her dress and the ones of the other speakers and guest visitors were celebratory garments from the Sami culture."

När jag var i Turin, om än tiden var knapp, han jag möta många intressanta människor, bland annat den unga kvinnan bakom matbloggen the chef with the red shoes. Här hittar ni hennes artikel, sami culture and cuisine om den samiska provsmakningen jag deltog i.

"For the next hour and a half I learned lovely things about a Nordic culture that blended with modern society but still strived to preserve ways of the past for future generations."

status quo

kallt ute.
eller kyligt. väldans vad man får veta att man lever när man har strumpbyxor och blott en kort skinnjacka.

italien ligger stadigt på listan över de mest korrupta länderna - i världen, om man ska ta till sig vad metro skriver. ingen blir vidare förvånad. det är inte direkt så att italienarna förfasas, och det kan man ju förfasas över. däremot bör man notera att italien gått upp tre platser i korruptionsligan sedan förra året. det går så att säga inte åt rätt håll.

senaste raggningsrepliken, på bussen hem klockan åtta; "hej, du bor inte här va?" jag: "jo" snubben: "men, men du är inte från italien va?" jag: "jo". snubben: "ah. okej."
jag känner inte att ärligheten är ett måste alla gånger.

.. ready, steady

jag klarade det nästan, för redan när jag gick igenom höstkollektionen i slutet av juli var det kärlek. jag klarade mig fram till häromdagen. då fick dem följa med mig hem.

Soloro Kirby, äkta skinn, open toe och höstens, utan tvivel, snyggaste klack.

Vem tar ut mig på en aperitivo?

il punto della situazione

"hon började falla som ett löv.
ändrade sig halvvägs ner,
förvandlades till en fjäril och flög sin kos."

(eva kilpi)

jag vill gärna tro att det finns en mening i allt som sker. och den här hösten gör sitt bästa för att övertyga mig om att jag har rätt. tack alla som hittat tillbaka hit efter sommaren. en vacker dag kommer kanske en förklaring till mitt uppehåll. men just nu blickar jag bara framåt e sara' qualcosa di spettacolare ne sono sicura..

/s.

Salone del gusto och en liten samisk tjej som hamnade i Italien för länge sen..

Jag tog ett nattåg upp till Torino. Jag och min kolt (samiska dräkt) gav oss ut på äventyr igen. På Torinos matmässa, Salone del Gusto, skulle Slowfood Sapmi, bland annat hålla en degustazione gällande samisk mat och äntligen fanns en tydlig plats för den lilla samiska tjejen som hamnade i Italien.

Det blev en intensiv dag, kantad av god mat, viner och många underbara nya människor både från Italien och Sapmi. Förhoppningvis föds något nytt ur det här. Jag ska hitta en väg att knyta ihop mina rötter med mitt nya hemland.

och när jag i kolt vände mig mot italienare och pratade på flytande italienska med florentisk accent, var det många som blev paffa. En lyktstolpe eller hund som börjat prata hade förmodligen varit mindre förvånande. Men världen är underbar för att den är oförutsägbar. och för att det faktiskt finns kombinationer man inte förväntar sig. som min samiska identitet och min italienska självklarhet.

..

det är 16 grader varmt och solen lyser in genom mitt sovrumsfönster. ett nytt fönster. ett nytt liv.utanför på innergården går en gammal herre med käpp, han stannar och petar lite på en kotte. ute på gatan rusar florens trafik. det är höstluft.

jag väntar på min vän Katie från Chicago, hon ska komma över på lunch. Sen ska jag ner på stan innan jobbet och dona med lite praktiska saker. imorgonkväll efter jobbet tar jag tåget till Torino. Ni kan få grubbla över vad jag ska dit och göra. jag har aldrig varit där faktiskt, men någon gång ska ju vara den första. och den här hösten är full utav sådana, utav nya saker.

det kommer bli givande, allt det här nya.

när ni hade gett upp hoppet

kom jag plötsligt på att jag ska börja om och blogga igen. det ni!
men eftersom jag genomgått radikala förändringar senaste tiden, kommer min blogg att göra det också.

det enda bestående är jag och florens.