uppdatering.

blir det pà màndag. fòr internet dàr jag befinner mig nu..mi manda in bestia. gòr mig galen.

italienare och fotboll

har jag skrivit om i senaste travelstart-inlàgget

abstinens och brevfilm

igàr var det frustrerande, idag kànns det bra, att ha làtit bloggen vila lite.

jag làste en artikel om mobiltelefonberoende och en journalist som pà prov fòrsòkte vara utan sin mobil i vecka. hon drabbades av vad làkare konstaterar som riktiga abstinensproblem, i stil med drogberoende. samma symptom. tànka sig.

lite samma grej ligger òver bloggen. det kànns jobbigt att vara ifràn den, och er. och dà pratar vi om om drygt ett dygn. Kommer ni ihàg ungdomsprogrammet "bullen" som gick pà nittiotalet?

dagens brevfilm:
"hej bullen, mitt namn àr sophie och jag har ett problem. jag har blivit beroende av min blogg."

beràttarròsten:flickan i filmen àr inte flickan som har skrivit brevet.
(alternativt, flickan i bloggen àr inte flickan som har skrivit brevet)

hej sophie, du àr helt normal, alla som har blogg kànner det du kànner.
sà svarde iallfall alltid bullen.

eller?

stay tuned

idag lämnar jag Florens för att tillbringa de närmaste 2 veckorna vid havet. för att extrajobba och plugga. men den här gången kommer jag att ha tillgång till internet. så bloggen varvar ner, men går inte på semester.

till och med bänken är grön

om ni vill äta med pinnar

Travelstart inlägg här.

inte som alla andra söndagar

imorgon är det söndag.
utan fotboll.

(serie A är slut för säsongen)

bara de som lever eller levt i italien med en fotbollsintresserad italienare kan förstå hur förunderligt tomt det blir vid tre på eftermiddagen den första söndagen utan matcher.

hur tomt och befriande det är på samma gång.

ett olivträd vid infarten

i svenskt sällskap en fredag

jag ska ge mig iväg in till stan.
idag är det guidning/sightseeing med några svenska damer.
--------------
uppdatering:
hemma och trött. bloggen tar jag hand om imorgon.

mitt hår

jag kom precis hem från min frisörska. jag har toppat håret. hon kan inte sluta förvånas över hur ljust det är, håret. när jag själv tycker jag blivit mörkhårig av min askblonda utväxt.

hon hittade ett vitt hårstrå mitt på min hjässa. hon försökte få mig att se det. men det var helt omöjligt i spegeln på det avståndet. jag tycker hon var duktig som lyckades se ett vitt hårstrå bland allt det där blonda. men när man är 25år fyllda är det väl så det är. din frisörska hittar ett vitt hårstrå.

nu har jag ett nytvättat hårsvall som doftar väldigt sött, balsamet hon masserade in i håret luktar som någon godis jag ätit när jag var liten. jag associerar till min bardom när jag sluter ögonen. till när jag var liten och inte hade ett vitt hårstrå så långt ett frisöröga kunde nå.

ett hus

varför hemmafruarna inte dör ut

postkontor och banker, och alla offentliga kontor, stänger över lunch och innan vanligt folk kommer hem från jobbet.

vem har tid och möjlighet att uträtta sådana ärenden?

just det.

ja. jag fotar en hel del madonnor som sitter på husfasader

och det här är nog det finaste jag sett hittills. den finaste madonnan på 6 år i italien.

sol ute.

jag inne.

det är så när dottern flyttar utomlands

jag beställde just en bok från adlibris som kommer dampa ner i min fars brevlåda i norrbotten inom kort. för adlibris skickar inte böcker till florens.

det har hänt förr. att det ramlat in böcker eller annat(handväskor eller månadslinser eller p-piller) jag beställt, hos min far. fastän jag flyttade hemifrån för tio år sedan eller så.

för när man flyttar från sverige blir ens föräldrar en navelsträng till sverige. för försäkringspapper och bankpapper och internetköp från svenska sajter. av någon paradox anledning blir man föräldra-beroende rent praktiskt när man tagit ett så långt steg man kan ifrån dem.

eller så kanske det bara är en ursäkt jag använder mig av för att inte känna mig så långt borta. för att känna mig som 15 år igen. (fast vänta nu, när jag var 15 var det min far som bodde utomlands)

nåväl. det är bra att ha föräldrar. även om de blev kvar på fel plats i europa.

när USA kom till stan

men då kanske du känner min samboskusinslillasysterspojkvän!

på samma sätt som svenskar som möter svenskar utomlands frågar om man känner just den personens kusin som bor i samma stad som man själv är uppvuxen i,

så ska italienare fråga vilken svensk stad man kommer ifrån bara för att de råkar känna tre svenskar från göteborg och malmö.

fattar ni vad jag menar?

jag tycker inte sådant är kul. fast det kanske beror på att jag aldrig gjort sådant och inte känner något behov av det.

hör upp!

jag skulle vilja komma i kontakt med någon som designar snygga blogg/hemsidor..

maila mig på

sophie_qui@hotmail.it

ett foto

måndag

solen skiner och jag är glad.
ska snart iväg, först till universitetet, sen på lunchdejt och diverse ärenden.

ont om tid.

uppdatering:
det började ösregna efter lunch. jag kom hem som en dränkt katt. men glad.

italienare och det engelska språket

ytterligare ett travelstart inlägg. här

dödsolyckor och blombuketter

inlägg på travelstart.
här.

en gammal goding

jag hade gärna kört runt med denna, som tillhör vår granne, men det är så luftförorenat i Italien att det ofta är körstopp för dessa gamla bilar. en liten miljöbov är vad den är.

veckan jag fick rethosta

hade jag en skriftlig tenta på 2 timmar, och en helkväll på teater.

mindre kan man ju bli nervös över.

men min apotekare gav mig sina dunderpastiller mot rethosta. (jag kan se väldigt bedrövlig ut och använda mina blå ögon som en hundvalp) man får inte köra bil när man tagit dem. man måste vänta minst 2 timmar mellan varje pastill. och biverkningarna skrämmer mer än bipacksedeln på mina p-piller. bland annat att det registerats att många blivit beroende av dem.

men de fungerade. verkligen. ingen hosta alls. halsen domnade nästa bort.

tentan gick överförväntan och teaterbesöket blev avslappnat och bra.
ingen hosta.

nu har hela paketet hamnat i en låda i nattduksbordet. jag tänker inte ta dem igen på ett tag.

men det är ju onekligen bra att veta. att det finns dunderpastiller. om det är kris.

en artikel på expressen

Roberto Cavalli pratar om Florens, hans hemstad. här.

cesar

i vårat kvarter bor Cesar. han är en svart och tovig blandrashund av liten storlek. han bär ett rött halsband och alla vet att han bor hos en tant i ett fallfärdigt hus. men han är alltid lös längs med gatorna, på morgonen springer han runt kvarteret och hälsar på alla hundar som sitter snällt i sina trädgårdar. han vet att vänta och titta åt båda hållen innan han går över gatorna. han vet att lägga sig och vila på trottoaren och inte på gatan. han vet det mesta, han är en streetsmart jycke.

han är lite hela kvarterets lilla mascot. alla vet vad han heter och alla vet att han egentligen inte stör någon. han bara strosar runt.

det roliga är ibland tar tanten cesar i koppel. och går runt med honom för att göra ärenden, precis som om han var en vanlig hund som i koppel följer med sin matte. det tycker cesar är jättejobbigt och det syns att han lider när tanten går runt med honom. för han är sin egen herre.

den toscanska bondvischan

svartvita fotografier och hemkänsla.

det är en underlig känsla att sitta och bläddra i svartvita foton från40 och 50talet. foton av ett italien som inte riktigt finns kvar. se bekanta platser i en annan tid. och ha en relation till personerna på fotografierna, veta vilka de var och känna igen personer som vuxit upp och hunnit bli gamla.

jag känner mig närmare italien på något sätt över att kunna sätta mig in i foton från förr. och kunna relatera till dem. precis som jag gjort med de svartvita foton jag hittade hon min morfars mamma när jag var liten.

det gör att man känner sig hemma.

integrering är inte bara nutid. det handlar om att kunna relatera till ett nytt land även bakåt i tiden. föreställa sig platser såsom de var förr, och känna att man förstår.

...

* host host host *

jag har dragit på min min klassiska majförkylning. varje sommar kommer den som ett brev på posten. 08 är inget undantag. efter två dagar med feber är det rethostan som driver mig till vansinne. på natten och på dagen medan jag pluggar. på den skriftliga tentan på onsdag kommer jag vara alla koncentrerade studenters mardröm med mitt hostande.

de kommer vilja skjuta mig. för filosofitentor vill ingen göra med en rethosta.

mina hundar ser redan snett på mig när deras nattsömn uteblir.

host host.

var ligger problemet egentligen svenska tjejer?

jag har suttit och tittat en hel del på svensk tv på sistone, på webben. både svt och trean, fyran och femman. blandade program allt från svammel på trean och femman till dokumentärer och reportage på svt.

och jag kan inte för allt i min värld se varför unga kvinnor i sverige skulle känna av ett snedvridet skönhetsideal i tv. svenska tv tjejer är fula och söta, tjocka och smala, korta och vardagliga och aldrig onödigt avklädda eller speciellt objektifierade. människor med alla möjliga skavanker lyfts fram och utrycket att skönheten sitter på insidan tycker jag verkar fungera hyffsat. på samtliga tv kanaler och i de mest blandade program.

och folk på stan som intervjuas och personer i publiken är ju helt vanliga människor. den klassiska svenska tjejen, såhär genom tv sett verkar vara lite mullig, inte speciellt uppklädd och nöjd med sig själv. svensken verkar inte ha några större problem med sina skavanker och de som ska anses vara de snygga brudarna känns också rätt "verkliga" och i sin skönhet. och allt är lagomt uppklätt och lagomt sminkat och stylat och lagomt. vem kan bli upprörd?

jag ser inte hysterin och de snedvridna idealen som man lever daligen med i ett land som italien. svensk tv känns behaglig och inriktad och tänkt för vanliga personer. inga superbabes och inget avklätt. mycket vardagligt även när det ska vara glammigt.

var ligger problemet som det gnälls så mycket om i sverige, om de snedvridna idealen?

italiens nya jämställdhetsminister

Mara Carfagna.
en föredetta tv-värdinna och utvikningsbrud.
ja, vad ska man säga?
hon är kvinna och det är det ju som bekant mycket ont om i italienska regeringar.
haha

shoppa

utanför Florens på en nybyggd designer outlet kanske?

läs mitt inlägg på travelstart här.

il duomo

polispolis potatisgris. och en lång kö.

igår gick halva dagen åt för att köa och och sedan prata och ordna med papper hos den komunala polisen. la polizia municipale. det hela handlade inte om mig utan om några trafikföreseelser in karl i vanlig ordning dragit på sig. och dessa kontor är bara öppna under arbetstid och min karl arbetar, så det landade på mig. och det är ju som alltid när det gäller byråkratiska saker, heldagsutflykter.

en präst väntade också på sin tur. även katolska präster bryter mot lagen när de sitter bakom ratten. det har visat sg genom en undersökning att italienarna håller på att ändra sin redan ganska usla trafiketik, mot någonting ännu värre. man börjar anse att vissa trafikföreseelser som tidigare ansåg som hemska inte längre är speciellt allvarliga. men det förvånar väl ingen.

rosa och röd

en italienska och en svenska

i italien tjänar kvinnorna 47% av det männen tjänar läser jag i en tidning. som motexempel tar det upp att i Sverige tjänar kvinnorna 81 % av vad männen gör.

i det italienska parlamentet sitter 17% kvinnor. än en gång är sverige motpol med 47%.

men kanske intressantast är att endast 39% av de italienska kvinnorna använder sig av preventivmedel ( samma procent som i Botswana) medan hela 72% av de svenska kvinnorna använder preventivmedel.

igår

en lång farbror och svenska turister

världens längste farbror satt på bussen igår. eller han stod, och fick knappt plats. jag kände mig väldigt pyttig. eller dte gjorde vi nog alla på bussen.

det är så varmt jag vill ut till havet inte in till Florens och universitetet.

igår kryllade det av svenska turister. inne på stationen så sprang det omrking barn som stojade på svenska och unga svenska tjejer stod oh skrattade utanför mc donalds. varje gång jag ser svenskar är det som om jag bara väntar på att de ska se att jag är svenska och börja prata, ungefär som på charterresor. men det är ingen som gör det. mitt blonda hår till trots. igår kom en svenska fram til mig och frågade på mycket knacklig italienska om jag kunde engelska, för hon visste inte var på kartan över Florens hon befann sig.

tänka sig.

duntäcke

det är mellan 26 och 30 grader varmt i skuggan.

så idag tog jag undan duntäcket.

flyg flyga flyg

vi var på väg hem efter en resturanglunch idag. en dryg kilometer hemifrån ser vi ett stort svart rökmoln. någonting brinner på en liten äng nästan vid vårt hus. min karl säger, att helvete nu har pyromanen som eldar upp bilar kommit till vårt kvarter, jag säger att det nog är någon klantig bonde som eldat skräp och tappat kontrollen.

det visar sig att det är ett litet enmansflygplan som har störtat och tagit eld. precis bakom den lilla kyrkogården och invid en bonde och hans vinrankor.

jag har nämt tidigare hur absurt nära stan och tätbebygda områden Florens flygplats ligger. det blev ganska påtagligt idag.

snubben i flygplanet hade visst brutit armar och ben men var rätt okej.

ett namn stora stora bål med skräp

det här med valborg. för dryga sex år sedan var det fortfarande en rejäl kväll. sprit och skräphögar som brann i den sista snön. kalla fötter och för tunna kläder för den egentliga kylan. men det var ju vår och fest och alla var ju ute. barnfamiljer som grillade korv och ungdomar som söp. och vuxna på stan för att hålla lite ordning.

men nu är valborg främst min mormor. som jag var så avundsjuk på när jag var liten att jag drog rövarhistorier om att jag minsann också hette valborg i mellannamn, men att prästen glömt bort att säga det under mitt dop för jag hade ju redan tre namn och det tyckte han räckte.

jenny anita sophie.

ja. och de namnen duger alldeles utmärkt såhär när jag tänker efter. tack prästen för att min rövarhistoria inte är sann. sen vill jag tillägga att jag saknar bara min mormor. och inte för fem öre valborgsfirandet. om vi nu ska prata namnsdagar och sverige.

suga eller slicka, eller kanske klubba ner?

jag kunde inte låta bli när jag var förbi hos bagaren för ett middagsärende, att lägga ner 3 chupa chups i påsen. det var ju evigheter sedan jag sög på en godisklubba!

och då slog det mig att ordet godisklubba har ett riktigt crazy namn på italienska.

Leccalecca. Ordagrannt betyder det "slicka slicka".

hm. det känns kanske som ett smart namn, men det känns onekligen lite lustigt.

eller?

[foto från http://www.architetturaedesign.it ]

skinande sol och människoöden ute på havet

nu är det bra väder. eller varmare än svensk högsommar. men det positiva vädret för något mycket tråkigt med sig. flyktingbåtarna från nordafrika som med nöd och näppe tar sig i hamn på sicilien eller som plockas upp av den italienska kustbevakningen.

bra väder under sommarhalvåret är lika med nyhetssändingar som rapporterar om flyktingförläggingar på bristningagränsen ( om inte redan över) och utarmade människor som på ett eller annat sätt, i mer eller mindre flytande båtar tar sig över medelhavet i hopp om en ny framtid. för att inte näma de som varje vecka inte har turen att komma levande ur den (mar)drömmen, båtar som förliser, drivande båtar som ingen hittar eller personer som dör av vätskebrist och värmeslag eller av kyla.

det är inte så många som tänker på det. när man tänker på medelhavet och sommaren. tänker på alla flyktingbåtar som försöker nå Siciliens kust för att sig till italien eller vidare i europa. och alla som dör i indirekt i händerna på smugglarna.

fredag

vi kom hem sent igår.mycket relaxade efter heldag med spa. (eller percorso benessere som det heter här.) och middag med rättsällskap. det blir onekligen att ta dagens tenta med filosofi, men med tanke på att tentan är ganska filosofisk borde det nog gå bra.

det är ju faktiskt helg sen dessutom.

jag ska uppdatera bara jag kommer hem från universitetet.

-------------------
uppdatering: tentan gick väldigt bra. väldigt. tack för alla kommentarer, vad gulliga ni är!