måndag 17 november 2008

en betraktelse

Jag har åkte samma busslinje i drygt fyra år. fram och tillbaka till mina universitetsföreläsningar och tentor. tidigt på morgonen i halvdunklet vid ett stort trafikljus vid en av de mest trafikerade trafiklederna, står en man med reflexväst och säljer morgontidningar. han går mellan bilarna och samlar in 1 euro mynt och delar ut "la nazione" till sömndruckna bilförare. varje dag tidningen kommer ut. i sol och regn och snö och blåst.varje dag.

imorse åkte jag förbi honom igen där jag satt på det hårda bussätet och tittade ut. och då slog det mig. hur många gånger jag sett honom. samma snubbe med en bag nytryckta tidningar vid fötterna och en bunt i näven. samma snubbe i alla år.

4 kommentarer:

Anonym sa...

STACKARE! För honom; bättre än inget..
Kan meddela att jag själv, precis efter "laurean", delade ut "Il Resto del Carlino". Vilket skitjobb! Och jag slapp stå i den värsta trafiken dessutom!
Och man står där och hoppas på att någon snäll snubbe ska köpa. Och kanske ge 10 cent i dricks?
För timlönen var ca 5 euro (hade dessutom högre lön för jag var tjej). Och jag jobbade på natten, precis när tidnngen tryckts.
Det lilla man fick i dricks höjde timpenningen något..
Lyckos mig som kunde välja.
Och sluta efter 1 månad.
Synd om dem som inte kan välja. Som står varje dag och andas in alla avgaser.
För en usel lön riskerar de hälsan.
Men bättre än att tigga, naturligtvis.
/Sofia

Anonym sa...

Ja, stackars gubbe. När jag precis flyttat till Sverige jobbade jag som tidningsbärare i Lund i ett halvår. Det går inte riktigt att jämföra det med vad han gör... Att se Lunds olika områden på natten var faktiskt ganska spännande (och man fick i alla fall 150 kr/timme...) /Giuliano i Malmö

Den där Manuela sa...

verkar inte vidare kul, men han gör iaf nåt :P

sophie sa...

Sofia: ja du. här ser man klasskillnader utan krusiduller. mankan känna sig lyckligt lottad och urpank på en och samma dag.

Giuliano: hm jadu. det här med att jobba med tidningar är ett slit. verkligen.