jag är inte jordskalvskänslig, alls.

för något år sedan kom ett mindre jordskalv i florens när jag och massa andra studenter lyssnade på en föreläsning i en nybyggd aula. helt plötsligt började folk bli oroliga och lämnade sina sittplatser. jag fattade ingenting och såg mig omkring då killen bredvid mig utbrister. 'känner du inte hur det skakar? herregud det är en jordbävning.' hela byggnaden utrymdes och många var tydligt skakade och ringde släktingar för att försäkra sig om att alla mådde bra. personligen hade jag nog inte ens rest mig ur min stol om ingen bett mig om det, för jag kände inte alls av att marken skakade, och kunde således inte heller vara orolig efteråt. det kändes lite snopet. alla de minimala efterskalven gick mig också omärkt förbi.

ikväll hade vi precis dukat undan och sagt hejdå till våra vänner när jag går upp på lanazione.it och läser att ett jordskalv på hela 4,2 grader på richterskalan skakat apenninerna vid 22tiden, när vi som bäst åt middag. (bergskedjan mellan bologna o florens) och att skalvet känts i både florens, prato, pistoia o bologna. epicentrum inte långt från där våra vänner bor, borgo san lorenzo. även två mindre efterskalv på drygt 2 grader missade jag. vi undrade varför hundarna skällde så i trädgården. och jag var den enda som inte kände av något konstigt då det frågade mig. å andra sidan dallrade inga vinglas heller.

men det är ett faktum. jag har flyttat till ett jordskalvs-land, och råkar vara imun. jag tar det med ro, för jag märker inte av det. iallafall inte när det handlar om lightjordbävningar som inte skakar väggar och hus. skulle det handla om jordbävningar som är rent ut livsfarliga hoppas jag att någon sensor inom mig vaknar. kanske har italienare en infödd känsla för jordbävningar då deras lands historia är kantat av dem. och sen är de ju rätt teatraliska, speciellt i grupp.

här har ni artikeln om kvällens shake.