det här med valborg. för dryga sex år sedan var det fortfarande en rejäl kväll. sprit och skräphögar som brann i den sista snön. kalla fötter och för tunna kläder för den egentliga kylan. men det var ju vår och fest och alla var ju ute. barnfamiljer som grillade korv och ungdomar som söp. och vuxna på stan för att hålla lite ordning.
men nu är valborg främst min mormor. som jag var så avundsjuk på när jag var liten att jag drog rövarhistorier om att jag minsann också hette valborg i mellannamn, men att prästen glömt bort att säga det under mitt dop för jag hade ju redan tre namn och det tyckte han räckte.
jenny anita sophie.
ja. och de namnen duger alldeles utmärkt såhär när jag tänker efter. tack prästen för att min rövarhistoria inte är sann. sen vill jag tillägga att jag saknar bara min mormor. och inte för fem öre valborgsfirandet. om vi nu ska prata namnsdagar och sverige.
2 kommentarer:
ja, Valborg är väl inget direkt man saknar. samma kyla och samma tonårsfyllor, same old :P
Helt rätt, Valborg som i svensk "helgdag" är inte rätt mycket att sakna. Din andra Valborg däremot, det förstår jag desto mer. :-)
Skicka en kommentar