uppdatering 26 feb

jag och en av hundarna tog bussen in till stan idag. köpte lite presenter till folk i sverige. (jag ska nämligen upp till norrland med italienaren i mitten av mars) åt lunch med min kompis Ana. sen strosade vi runt på stan och var lagomt galna. vi skildes åt vid halv tre.

imorgon klockan tre ska jag till frisören och bli blond igen. så att jag känner igen mig själv. jag har en sådan där snygg utväxt (utmattad-haft-huvudet-fullt-av-annat-och-tom-plånbok) som bara universitetsstudenter har. det ska bli bra att bli snygg igen. det är banne mig på tiden.

nu ska jag massera min trötta fötter.
jag kommer inte ihåg sista gången jag gick med skor utan klack.(vabene.. inomhus always tofflor)
det är så med vinterstövlar. att det har klack. om det ska vara snygga. och mina två par snyggaste skor som jag helst använder har hööga klackar. det ska bli skönt att plocka fram mina ballerinas snart. släpp fötterna fria det är vår.

är det vår snart?

det är 17 grader varmt ute klarblå himmel och sol.

jag funderar på att byta sängkläder och lägga undan duntäcket.

men då säger min pojkvän. gör inte det. det är ju fortfarande kallt på natten.

förra året tog jag bort duntäcket sista maj. då det var typ 20-25 grader utomhus.

det är ingen riktigt ordning på oss.

söndag

fotboll.

på tv.

på radio.

i tidningarna.

i huvudet på min pojkvän.

ingen rast och ingen ro

jag steg upp 07.30.
klädde på mig. bokstavligt talat föste ut hundarna i trädgården där de fick stanna medan jag sminkade och fixade håret. åt ingen frukost utan stoppade en frukostbulle i väskan. in med hundarna. puss på pojkvännen som sov. på med ytterkläderna. cyklade i motvind till bussen. såg bussen komma och sprang för allt jag var värd i mina klackar och viftade som en galning och lyckade komma på bussen strax efter busshållplatsen. ramlade ihop på ett säte. för ovanlighetens skulle knappt en själ på bussen. tryckte på musiken i mina öron och åt upp min frukostbulle. efter tio minuter på väg genom en av Florens mest trafikerade gator, började jag vakna.

klev av bussen en halvtimme senare och småsprang in mot universitetsområdet.hittade rätt aula, hejade på två kända ansikten, drog av mig skinnjackan och satte mig ner i en av de främre bänkraderna. tog ut musiken ur öronen. tog av mig solglasögonen. sen klev proffen in i klassrummet och jag tog upp mitt anteckningsblock.

lördag morgon. kanske inte drömscenariot.

[jag på bussen imorse]

---------------------------------------------------------------------

tackolov är det strålande väder, 15grader och sol och hög frisk luft.
det känns som vår fast jag vet att det är för tidigt. har röjt i huset och strukit tvätt och nu äntligen ska jag ta helg.

en gay, en hamburgare, en professor och en båt.

våra undulater flyttade igår. inte till snubben som hade ringt utan till en vän till familjen från pisa. en sann italiensk gay som när han tog buren under armen och kindpussade oss för att gå utbrast "vedi, a firenze si riesce sempre a prendere gli uccelli" och jag höll på att vika mig dubbel av skratt. (jag tänker inte översätta frasen för att undvika att vara väldigt grov i munnen. men det handlar om att ordet fågel kan ha en tvetydig innebörd.)

så då var vi lite mindre djurvänliga. men vad är hela tanken bakom att ha ett sällskapsdjur om du inte ägnar de någon värdefull tid? den tid vi har räcker med nöd och näppe åt hundarna.

ikväll ska vi ha en american night. det vill säga äta onyttig amerikansk mat, helst hamburgare och dricka öl på något uteställe och sen gå och se på någon hollywoodfilm på bio.(dubbad till italienska of course, man kan ju inte få allt här i livet) det är skönt att få en paus från vin och pasta ibland.

det ösregnar sedan två dagar och för att komma fram lär vi behöva en båt. jag undrar hur jag ska lära mig leva med regniga vintrar uppvuxen i norrland som jag är.

imorgon är det prata allvar med professorn som inte vill veta av att registrera mitt betyg från i början av november !?!(och som blockerar mina csn-pengar) sen ska jag träffa deborah som jag inte sett på månader, för en uppdatering.

-----------------------------
ps. vi har köpt hernan samma typ av koppel som alla andra hundarna har. det kan man tolka på många sätt och vis. eller som att han blir kvar. yeeha .ds

vill ni veta det sista?

imorgon ska jag iväg på ärenden trots busstrejken, jag har inget val. jag får rita ett litet schema får att hitta de få avgångar som faktikst garanteras. jag måste in och prata med min professoressa om min slutuppsats. just nu är det bland det mest givande jag kan ta itu med. för ämnet är roligt och professoressan mycket entusiastisk, hon duar mig tillochmed (vilket är något väldigt stort i ett land som italien där alla elever ska NI:a sina lärare in i döden)

men ungefär där slutar min entusiasm.

efter visdomstanden är det csn som jävlas. de fortsätter streta emot. de kan inte godta att universitetet omorganiserar tentor och att professorer inte rättar o registrerar tentor i tid. på torsdag ska jag iväg och slå en påk i huvudet på professorn som satt käppar i hjulen - igen.
pengarna kommer inte lös ännu, och när de kommer lös kommer det inte att vara hela den summan jag ansökt om. jag har inget val än att hitta ett jobb vid sidan om mina studier om jag inte vill mötas av personlig konkurs när det blir sommar. för övrigt var det väl bara en tidsfråga.

2008 har verkligen bestämt sig för att vara ett schysst år, så här inledningsvis iallafall.

när posten med csn beskedet kom satte vi oss på hallgolvet med varsin whiskey och visste inte om vi skulle skratta eller gråta. min karl måste byta jobb inom ett år, och jag är utan studiepengar ytterligare en månad.(i bästa fall) det löser sig har jag sagt varje gång min karl deppat över sin framtid. nu säger han det löser vi, när jag får fortsätta med lånade pengar och leka kyrkråtta.

det slutade med att vi drack två glas whiskey var och gapskrattade åt hur jävligt det här året börjat. vad kan man göra? det ligger mycket komiskt i situationen. sen tog vi en promenad med alla hundarna. fem stycken. som i filmen om de 101 dalmatinerna. en muslimsk man och hans slöjbärande kvinna ville köpa hernan. vi sa att han inte var till salu. solen sken och hundarna var hurgladasomhelst. och vi glömde iallafall för en halvtimme allt vi har att ta itu med.

italien utan strejker är inte italien

måndag. jag ska in och prata med min professoressa om min tesi di laurea på universitetet. jag ska på lunchdejt med min serbiska kompis Ana inne i stan och jag ska gå och beställa kurslitteratur på en av libreriorna.

och på måndag, i vanlig italiensk ordning ska det lokalbusstrejkas. och vad gör jag nu? min karl kommer vara iväg hela dagen med den enda bil vi har.

och sen undrar ni varför italienarna har två bilar per hushåll och inte vill åka lokaltrafik?!

varför man inte kommer fram för alla bilar parkerade överallt i alla smala gränder.

det fungerar ju aldrig som det ska det där med kollektivtrafiken.

man kan fanimej aldrig planera något.

det första jag ska göra när jag får pengar är köpa mig en bil. precis som alla andra i det här landet. så vi kan fortsätta förorena och täppa till städerna med biltrafik. för ingen politiker verkar fatta att en fungerande kollektivtrafik är bättre för miljön än vägtullar och trafikförbud när smogen är för intensiv.

de är så smarta att jag får utslag i ansiktet av att tänka på dem.

uppdatering

det är svårt att vara normal när man har konstant tandvärk. lätt hänt att man blir elak grinig och jobbig och för lust att göra noll och ingenting, utöver att droga sig med smärtstillande.
sen sitter man och googlar på visdomständer och dess besvär och vill bara gråta.

hursomhelst är dagen fylld med hopp. ikväll tar jag mitt fjärde antibiotikapiller och saker och ting borde börja styra upp sig med min förbannade tand. tackolov har familjen en insider på sjukhuset och jag får dyra antibiotikapiller helt gratis. det hade bara fattats att jag behövt punga ut med 48 euro medicin.

nu ska jag mot min vilja och med värk ta mig an diverse saker som jag måste reda ut. snart återgår allt till det vanliga med universitet och must-do's.

jag vill kunna gapa. tugga mat och sova utan att vrida mig av tandvärk. ska det vara så svårt?
svar: ja.

att hoppa jämfota på mina nerver med en cigarett i handen

när jag inte är på humör finns det ingenting som stör mig så som min karl.och hans jävla cigaretter. han röker, inte mycket men några cigg om dagen, jag har aldrig rökt. jag hatar cigarettrök. och han är uppvuxen med en morsa som i stort sett kedjeröker.

grejen med cigaretterna är att det ofta är direkt bundna till hur pass stressad han är.är han på dåligt humör kan du ge dig fan på att han röker.och tillåter jag mig att gnälla då kan du ge dig fan på att det urartar i ett storgräl. och jag har ingen lust att slänga porslin omkring mig och skrika över en cigarett. så det har blivit ett tyst krig. han röker och ser mig öppna fönster och skrynkla ihop mina ögonbryn av ilska. i tystnad. han suckar och röker och säger stäng fönstret. och jag mimar honom till svar. i helvete heller hela huset börjar ju stinka. lugnt och sansat hatar vi varandra de 2 minter cigaretten lever. det skulle kunna bli en fin stum kortfilm. möjligtvis i svartvitt

hans mor, som är en bildad och intelligent kvinna överlag, lever med någonslags förnekelse vad gäller rökning. hävdar att allt är missvisande propaganda och att folk inte nödvändigtvis dör av cigaretter och att det handlar om vad för anlag man bär på. att hon bolmar som ett pappersverk dagarna i ända enligt henne gör ingen skillnad. så att ta upp ämnet rökning och hälsa vid middagsbordet är lönlöst. för om jag står för det rökfria och sunda sitter djävulen mitt emot mig utklädd till en 50+ italienska. och ni som har haft med sådana att göra vet att det går inte av för hackor. och italienskor ger sig aldrig. någonsin. även om det har så fel att man vill slå på dem med en påk.

däremot är vi överrens om att hans rökning tar slut den dag vi skaffar ett eget hus. men när mitt tålamod tryter och han tänder en cigarett, kan man undra om vårt förhållande tar slut innan vi skaffar ett eget hus.

jag burkar se det från andra hållet. jag har varit tillsammans med pälsdjursallergiker. och det var ohållbart med tanke på den hundmänniska jag är. och man kan inte sluta vara allergisk mot hundhår. jag och min karl delar hundintresset, och många andra intressen. och tack gode gud kan man faktiskt sluta röka.

men varför får man aldrig allt man ber om?

glögg och minusgrader i Italien

det är plusgrader i hemavan o tärnaby kan man läsa på aftonbladet. här var det en grad under noll när jag vaknade och gräsmattan är fortfarande frostvit.

min karl har samma tvivel som jag vad gäller nyår. om att bryta hotelsuite-traditionen för en fest med vänner inne i stan. men nu ä vi inbjudna och planeingen i full gång så vi kan inte backa ur. så nu har han bestämt att vi ska ta igen den lyxen efter nyår, en utav de första dagana av det nya året. på vilkoret att han betalar för jag har inte ett öre.

igår kväll hade vi glöggfest. svensk glögg med peppakakor och hembakade lussekatter. det kändes jul och trevligt. en glöggfest har vi kvar, för vi köpte två flaskor.

idag bli ta-itu-med-tråk-dagen. städa huset grundligt, tvätta håret, fixa naglarna o fötter och ben. om jag fortfarande vill till Rom, blir det att stiga upp med tuppen imorgon.

tre dagar till jul folks!

då syns vi i Rom då eller?

jag hittade de sista julklapparna igår i stan.jag och min hund betta tog bussen in. jag fick mig ett trevligt lunchfika med en svensk tjej också.

jag kom hem med massor av små påsar och kassar. tre julklappar till min karl. men inte bara. fastän jag är utan pengar, och har varit det hela hösten (och om csn vill vet bara gud för hur länge till), fick mitt ego sin beskärda del. två färgglada halsdukar från marknaden och två par leggings o ett par knästrumpor till mig från calzedonia. tur att det kostar så lite.

jag tänkte. det kunde vara kul att åka till Rom med en ny halsduk eller trendigare ben. vad jag nu ska göra i Rom en hel dag helt själv. min karl ska ju jobba. helt själv utan pengar dessutom. jag har funderat på att ta med mig en hund. jag har ju så små "ta-med-överallt"storlek på mina hundar.

hursomhelst. ska det bli dåligt väder tänker jag stanna hemma.

jag har inte någon bloggläsare som bor i Rom och vill gå ut på lunch? eller någon som har lust att flyga ner på en weekend såhär innan jul?

uppdatering

det var storm igår. jag blåste hela vägen till universitetet. bokstavligen. fick reda på att jag klarat den hemska tentan. inget höjdarbetyg direkt. men av 145 studenter hade 22 klarat tentan. un esame bastardo. så jag klagar inte.

den andra tentan antar jag gick bra. så jag har inte magont över den.

så då ska vi se csn om jag kan bli rik nu innan jul. ah.

idag är det snöluft istället. kall och torr och tyst. men jag tror knappast det kommer att snöa där jag bor. tyvärr. men jag funderar på att gå och köpa lite jäst och ställa mig och baka lussekatter i eftermiddag.