onsdag 2 januari 2008

att hoppa jämfota på mina nerver med en cigarett i handen

när jag inte är på humör finns det ingenting som stör mig så som min karl.och hans jävla cigaretter. han röker, inte mycket men några cigg om dagen, jag har aldrig rökt. jag hatar cigarettrök. och han är uppvuxen med en morsa som i stort sett kedjeröker.

grejen med cigaretterna är att det ofta är direkt bundna till hur pass stressad han är.är han på dåligt humör kan du ge dig fan på att han röker.och tillåter jag mig att gnälla då kan du ge dig fan på att det urartar i ett storgräl. och jag har ingen lust att slänga porslin omkring mig och skrika över en cigarett. så det har blivit ett tyst krig. han röker och ser mig öppna fönster och skrynkla ihop mina ögonbryn av ilska. i tystnad. han suckar och röker och säger stäng fönstret. och jag mimar honom till svar. i helvete heller hela huset börjar ju stinka. lugnt och sansat hatar vi varandra de 2 minter cigaretten lever. det skulle kunna bli en fin stum kortfilm. möjligtvis i svartvitt

hans mor, som är en bildad och intelligent kvinna överlag, lever med någonslags förnekelse vad gäller rökning. hävdar att allt är missvisande propaganda och att folk inte nödvändigtvis dör av cigaretter och att det handlar om vad för anlag man bär på. att hon bolmar som ett pappersverk dagarna i ända enligt henne gör ingen skillnad. så att ta upp ämnet rökning och hälsa vid middagsbordet är lönlöst. för om jag står för det rökfria och sunda sitter djävulen mitt emot mig utklädd till en 50+ italienska. och ni som har haft med sådana att göra vet att det går inte av för hackor. och italienskor ger sig aldrig. någonsin. även om det har så fel att man vill slå på dem med en påk.

däremot är vi överrens om att hans rökning tar slut den dag vi skaffar ett eget hus. men när mitt tålamod tryter och han tänder en cigarett, kan man undra om vårt förhållande tar slut innan vi skaffar ett eget hus.

jag burkar se det från andra hållet. jag har varit tillsammans med pälsdjursallergiker. och det var ohållbart med tanke på den hundmänniska jag är. och man kan inte sluta vara allergisk mot hundhår. jag och min karl delar hundintresset, och många andra intressen. och tack gode gud kan man faktiskt sluta röka.

men varför får man aldrig allt man ber om?

Inga kommentarer: