....

vi delade precis på en iskall öl. sen åkte han iväg till en kompis och jag valde kläder till morgondagen. hundarna sover. valpen är så söt jag dör, sover på rygg med sin tassar som spretar åt alla håll, vill bita honom lite, è da morsi, som man säger här. jag har laddat min nya digitalkamera, och försäkrat mig om att att allt jag bör ha, har jag i min handväska.

han kommer komma hem någon gång efter klockan fyra. och hitta mig sovandes med alla hundar omkring mig i sängen. sådär som jag inte ska göra. men han borde ju inte komma hem klockan fyra heller för den delen. så kommer han lyfta ner alla hundarna till deras korgar vid fotändan, släcka sänglampan på sin sida och krypa ner iskall bredvid mig. jag stör mig av ljus och tvflimmer när jag är trött och i sällskap. är jag ensam hemma klarar jag inte av att somna om inte sänglampan på hans sida lyser.

sen ska jag vakna halv åtta och dra på mig mina beiga tajta jeans och min svarta skjorta, kliva ner i mina svarta stövlar och ta skinnjackan över armen, och mina smycken i handen. vakna någongång medan jag pressar apelsinerna och sminkar mig. ut med hundarna, mat till valpen, in med hundarna igen och iväg.det är internationell hundutställning och min svärmor som föder upp utställningshundar sedan 30 år och dömer runt om i världen sedan min karl var liten, ska ställa ut en hund. en av hennes yorkshireterriers. och jag har lovat hålla henne sällskap. det är sådana hundar med lång lång silkespäls, som ska fönas och plattångas, ni vet hundar som lever med pälsen i små paket tillvardags, omständiga att ha med sig på utställningar. tidskrävande. hunden heter zidane, den är född efter fotbollsVM och jag tycker hon var rätt rolig som gav honom just det namnet. fast materazzi hade kanske inte passat på en hund med rosett på huvudet, även om det varit mer patriotiskt.

han ska hursomhelst sova tilllångt efter lunch. så jag minglar hellre med hundar och människor under förmiddagen. hundvärlden är så liten och efter fem sex år i svängen har man bekanta överallt. när jag kommer hem och han har vaknat ska vi ut med ett par vänner och partajja natten ut.

men nu ska jag sova. sono stanca morta. och Florens natthimmel är svart. jag ser inga stjärnor, det gör jag aldrig, vi bor för nära stadens alla ljus, men genom vårt panoramafönster ser jag flygplan som blinkar. som går ner för landning. alla dessa människor som kommer hit, hela tiden. det blir så uppenbart när jag ligger i min säng och följer alla flygplansblink. räknar. ett, två, tre och fyra..fem...och så somnar jag. med alla hundar bredvid mig. precis sådär som jag inte ska.