han är kanske inte ett av guds bästa barn. med tanke på hur han såg ut, nästan två meter och bara muskler, satte han skräck i halva stan. uppvuxen i ett av florens värsta kvarter, där de för tjugo år sedan när han var barn, inte fanns mycket att göra. där droger blev ett tidfördriv som tonåring och den obefintliga informationen gjorde halva hans generation till narkomaner. istället för att skicka runt en marjuanacigg, skickade de runt sprutor på hans tid.
han rätade upp sig för några år sedan och skaffade ett vanligt jobb. hans kvarter har blivit en del i den nya stadsplaneringen och det är bara den gamla baren där han och hans polare forfarande tillbringar eftermiddagarna med att dricka öl och prata skit, som vittnar om hur svårt området en gång var. de flesta har fallit bort med tiden, de flesta ur deras ungdomsgäng ramlade för långt ner i drogerna och tog sig aldrig upp. de få som klarade sig bytte miljö eller lever idag i marginalen.
vi träffar honom häromdagen, och han berättar det senaste. om att han ligger i en mapp hos åklagaren, i en utredning om mord. fan , säger han, precis när man började bli vuxen och göra något vettigt av sitt liv.
i somras var han och en kompis ute på en krog en bit utanför stan, när de var på väg hem och hade satt sig i bilen dyker fyra snubbar och en punk-brud upp. de börjar gräla om kokain, de har fått nys om att han skulle ha det på sig, de börjar slåss. hans kompis hamnar på maken och tre av de andra sparkar och slår honom blodig. så utan att tveka bestämmer han sig för att använda sig av sina 2 meter och enorma muskler och hela sin uppväxt med slagsmål, och slår bokstavligt talat skiten ur dem. slår och slår och slår, sen tar han upp sin polare från marken och kör till akuten för att få honom ihoplåstrad. morgonen efter ringer polisen på. en av snubbarna han pucklat på ligger i koma.
3.e januari efter 7 månader i koma dör killen. fullladdad med heroin o kokain och hivpositiv, en av komunens största narkomaner. men likförbannat hamnar han i utredningen. och ingen kan ju bortse från att han spöade skiten ur dem. men det var knappast för att han ville ha kul, utan för att hans kompis låg i en pöl av blod på asfalten. nu får vi se hur det går.
den våldsamma, råa sidan av en världens vackraste städer. och en jävla otur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar