var och en drar sitt strå till stacken

vi strosar hand i hand inne i stan, vid Piazza Duomo stannar vi till och köper en glass.

helt plötsligt när vi betraktar Domkyrkan vänder han sig mot mig.

pojkvännen: vad var ditt första sommarjobb?

jag: jag jobbade på dagis.
... vad var ditt?

pojkvännen: vi polerade domkyrkan och monumenten här inne i stan, domkyrkans battistero kommer jag ihåg - det tog en hel sommar. Florens har så mycket som ska putsas att skolungdomarna inte räcker till.

*
sen ser han sig omkring. det tappar liksom lite av sin charm när man vet hur mycket man svettats för att få det att blänka, säger han.
amerikanarna och japanerna omkring oss ser lyriska ut.

jag menar. sommarjobb som sommarjobb.

det är ingen som reser från andra sidan jorden för att fota mina dagisbarn.
men sen är det ju så att vissa föds i Sverige och andra i Florens.

no big deal.