jag kommer ihåg första gången jag verkligen såg sverige med andra ögon. då hade jag bott i italien i två år. helt plötsligt när jag landade på arlanda och såg mig omkring började de se annorlunda ut. ovant och konstigt. jag flög vidare till norrbotten och då var det om möjligt ännu mer uppenbart.
jag började se underligheter i de som två år tidigare var vardagligheter och jag kunde komma på mig själv med att tänka "det är verkligen inte som i italien".
det var en nästan skrämmande upplevelse. men mycket intressant. att se miljöer man vuxit upp i, i ett nytt ljus. de borde alla någon gång göra.
jag uppskattade konstiga saker som breda vägar med vägren och med lite trafik. jag blev galen över att all alkohol såldes bara på systemet. att man kunde köpa frimärken lite varstans och inte bara hos tobakshandlaren. att frukten i mataffären vägde kassörskan. att allt är selfservice-vridet i sverige, du serverar dig själv och helst ska du betala med kort - själv. jag insåg att majoriteten av alla unga tjejer verkligen är blonda och att inga män kommenterade det. hur blyga svenska män var. hur casualt klädda svenska kvinnor var. hur hela sverige verkade vara uppbyggt på samma affärer överallt, stadium, hm, lindex kappahl och kanske indiska. och din sko. hur majoriteten av alla tjejer gick i bekväma skor och att parkeringshusen faktiskt användes. folk tog bilen och körde ner i ett parkeringshus och parkerade och gick runt mellan sina olika ärenden. utan att flytta bilen med varningsblinkers från en trottoar till en annan.
att sverige var rent. att folk unvek att slänga skräp på marken, att alla människor verkade småtjocka och nöjda - tillochmed uteliggarna verkade mer välmående.
men främst att allting flöt på smärtfritt. kom i tid och höll tidtabeller. inga oväntade förseningar eller onödigt krångliga procedurer. på en förmiddag hann jag vad som i itaien tagit mig minst en en hel dag, om inte en och en halv. allt organiserat, datoriserat och praktiskt.
och sen tänker jag att i den miljön har jag levt i nitton år utan att lägga märke till det. utan att reflektera över det. och nu känns det som undantaget. för det italienska kaoset och oordingen och det hektiska känns normalt.
jag tar inte ett glas O'boy och en limpmacka till kvällsmål. för att vakna upp till ett praktiskt rent och fungerande samhälle - även när det är midvinter. jag äter middag mellan åtta och nio och dricker minst två glas vin. och vaknar upp till en vardags som nästan alltid är oförutsägbar och där det kan bli krångel för ingenting.
och konstigt nog, antagligen på grund av tiden jag har tillbringat här och min unga ålder när jag kom ner, känns det helt normalt.
2 kommentarer:
Tack för ditt inlägg. Ok, så du har bott länge i Italien. Ser fram emot ifall du skriver mer utförligt om sop-och maffiaproblematiken i Napoli. Annars hörs det inte så mycket om det här i media, tycker jag. Hoppas minst att fenomenet inte sprids.
Ett problem med maffian är att vissa tjänar på det och andra inte. Är det sedan många som tjänar på det, så är det ett problem som är svårt att bli av med. Jag ser också klara likheter till "tragedy of the commons".
Tack detsamma.
sophie, vilket bra inlägg! Det är så sant, jag kom ju som sagt hem för 2 dagar sen o blev verkligen chockad av att se skillnaden mellan italien o sverige. Vet inte vilket ja gillar bäst, ett organiserat sverige med allting förutsägbart, eller ett oorganiserat italien där man aldrig vet hur saker o ting går. Hur som helst, bra beskrivning på hur jag jag upplever det just nu! /Suzana Abrahamsson Ps. synd att vi ej kunde träffas, vi får ses när ja kommer ner igen! Un grande abbraccio!
Skicka en kommentar