countdown

väskan är packad, utanför skjuter idioter redan raketer. snart kommer gänget förbi och hämtar mig och så åker vi mot snön. florens är mulet och fyra grader varmt. min improvviserade semester kickstartar snart. och 2011 likaså.

nu håller vi tummarna. och så dricker vi bubbel. anno nuovo vita nuova.

..

god jul till alla mina läsare!

julhelgen

nu är alla på väg hem. hem till syditalien, hem till sverige, till norrland eller till familjen en stad bort. hem till vartän det är. regn, snöoväder. inställda tåg och bilköer. ihopklämda på flygplatser. men glada och med paket under armen.

not me.

vilket år det här har varit. jag satsar allt på 2011.

be there.

om jag inte köper en kalender för 2011 kommer min tillvaro att bli mos.
jag är ingen höjdare på att komma ihåg.

senza tempo..

jag sade ju det, det ligger något tidlöst över Florens just nu.

vinterlandet som kom på besök

det är som en saga.
bländande vackert. vitt och upplyst av julblysning. medeltidspalats och renässansbyggnader. den ljusa domkyrkan i en virvel av snörök, piazza signoria, gli uffizi och stadens alla vägar och gränder som drunkar i nysnön. snöflingor i ögonen, på pälskragen och läpparna. kyla som nyper i kinderna och frusna händer i för tunna handskar. längs med floden skymtar man ponte vecchio, juvelarbron, alla kullar som omger staden ligger i ett vitt snödis. florens blir om möjligt ännu mer tidlöst. och tyst.

men sen kommer verkligheten med allt som så mycket snö innebär i en oförberedd stad i sydeuropa. trafikkaos. snöröjning som inte kommer. salt och sand som ingen ser till. tåg och spårvagnar som lämnar alla till fots. bilköer som ringlar i timmar längs huvudlederna. olyckor. trädgrenar som ger vika.
en hel stad fången i en midvinterdröm.

jag och min kollega stänger ner allt klockan 18,00 då det står klart att inga transportmedel längre fungerar och då mobilnätet från och till kollapsar av trycket. vi kliver ut mitt i via calzaiuoli, allt är snömodd. min dejt står mitt i snöfallet och ser road ut, jag antog att ni också gav upp tidigare idag. vi sneddar över piazza della Repubblica, karusellen är fortfarande upplyst, men har stannat upp. alla är till fots. vår planerade utekväll blir till en promenad tillsammans längs kramsnöknastrande trottoarer genom florens. två unga killar med snowboards under armen hejar på oss. jag ler åt de absurda. hans bror är fast i stan och tar sig inte hem och vi möter upp honom vid tågstationen där inget inkommande tåg visat sig på timmar. vi traskar en bit genom kaoset ihop. när vi skiljs åt har dom en bit uppför florens backar kvar och jag pulsar genom två stora huvudleder, viali, där trafiken står still och parkerade bilar är begravda under ett vitt täcke.

jag kan inte minnas att Florens någonsin varit så suggestivt vackert.
och så tyst, dämpat av snö.

(och det känns som att vilket foto jag än lägger upp, kan det omöjligt förmedla känslan. så jag säger att för en gångs skull klär orden bättre. slut ögonen och föreställ er. det är precis så vackert, och förvånande.)

jag ser det snöar

även om det är väldigt fjuttigt so far.

tysk julmarknad på Santa Croce torget..

var är alla snygga stjärngossar?

det blir lätt så.
att lucia tappar sin glans när man bor utomlands (men ett rim fick jag till!)
pepparkakor blev det, och en mandarin. nu ska jag bege mig ner på stan. solen skiner och jag känner mig snygg. ny vecka så det är ingen vits att dra ner på tempot.

saaanktaa luuuciiiaaaa.

julstämning i Florens

det var inte nödvändigt att julpynta en av palmerna på innergården med glitter, pumlor och röda rosetter känner jag. men nu när jag tittar ut genom mitt fönster är det precis det jag ser. en mycket alternativ julgran.

häromkvällen..

..på invigningen av UB

inte en vit jul, men väl ett vitt nyår..

fröken sophie ska ge sig på en veckas skidsemester vid Schweiziska gränsen för att kicksparka igång 2011. bara gud vet hur det kommer att gå, dumdristigare saker var det länge sedan hon tog sig an, med tanke på att det minst var 10 år sedan hon stod i en backe..

men, om rätt person frågar och chefen med ett leende ger dig extraledigt, och du ändå inte hade något inplanerat för nyår, finns ingen ursäkt i världen som håller. du får helt enkelt se till att klara det här nu. Jisses.

florens tänder julgranen..

(jag har stulit fotot från lanazione.it)

gamla tapeter,antika möbler, konst och nya bekantskaper

ikväll tar jag med en dejt och går på invigning ..
(ni kanske kommer ihåg stället jag berättade om där vi fotade till vår kampanj?.. nu öppnar det)

nu är det jul igen och nu är det jul igen..

det blir en annorlunda jul i år. imorgon åker jag och köper glögg och pepparkaksdeg på ikea. jag ska baka lussekatter på onsdag med mina coinquiline från syditalien på onsdag. jag försöker tänka lagomt på att jag borde tillbringat julen i norrbotten. och tänka mer på att mitt liv är på väg in på ett nytt och intressant spår istället. men det är en knivig högtid för utlandssvenskan som bor i mig. det har det alltid varit.

dante goes street

saturday night

www.villamontalto.it

tonight

Viiita klàder - Viiita skor.
See ya!

jag önskar dygnet hade fler timmar

morgonrutiner, lunchpaus, jobb, aperitivo, middag, utgång, dejt.
det blir så himla tajt att hinna med det på 24 timmar när man helst ska hinna sova också.

kontoret

ett litet hotell, en stor vänskap och en måndag på stan.

jag var ledig hela måndagen. vad gör man då?
man tillbringar eftermiddagen på ett litet hotell, dricker te och pratar strunt så skratten ekar i en liten reception med utsikt över il duomo

när livet tar en oväntad vändning, tar oväntade personer plats i tillvaron, som den här galna bruden från serbien som jag bodde några intensiva veckor med i somras. vi kände inte varandra alls när jag flyttade in i kollektivet hon bor i, men hon skulle visa sig var en av dem mest givande överraskningarna. ett perfekt måndagssällskap tillexempel då hennes arbetsplats lämpar sig utmärkt för tjejsnack.

sen tog jag en sväng på stan i vinterkylan. gick på hm och låtsades att jag var i sverige. beundrade den begynnande julpyntningen av staden och passade på att se lite bekanta.
och sen blev jag hembjuden på middag av precis rätt person.

måndag heeeela veckan, det vore inte så illa.

han kommenterar sig själv så bra, herr Berlusconi, att jag inte känner att jag behöver tillägga något alls...

‎"Il presidente del Consiglio Silvio Berlusconi, secondo quanto si è appreso, quando gli è stato riferito il contenuto delle rivelazioni diffuse dal sito di Wikileaks sull'Italia, si è fatto una risata."

la Repubblica.it

via degli Speziali 10/12r i Florens!

För att se fler bilder från nya butiken, kolla in romanofirenze's facebook album från gårdagen.

New Opening - romanofirenze butiken i Florens!

ibland jobbar man bokstavligt talat arslet av sig, men tycker det är roligt.
Imorgon inviger skoföretaget jag jobbar åt, Romanofirenze, ombyggnaden av den stora butiken mitt i Florens..

Tadaaaa!

I månader har vi planerat och förberett oss, jobbat med material och lagt fram idéer.Och nu imorgon smäller det så äntligen. Vi har varit i butiken från klockan nio på morgonen till midnatt för att ställa iordning allt, tog frukost vid tio när de sista byggjobbarna drog, och firade med en Ca' del Bosco och aperitivo vid åtta ikväll tillsammans med arkitekten när de riktigt roliga (och det riktigt krävande) tog fart - att inreda och förbereda skyltfönstren och det nya showroomet.

men när vi sen vid midnatt stod utanför i vinterkylan, längs via degli speziali och såg hur den nya butiken vaknade och tog plats i ljuset från lyktorna ochkarusellen vid Piazza delle Repubblica och bland julbelysningen längs via dei Calzaiuoli, spred sig ett leende på allas läppar. Nu snackar vi verkligen om en butik som understryker att romanofirenze är ett av Florens mest anrika skoföretag, och från och med våren 2011 något alldeles speciellt.

Foton från butiken kommer efter morgondagen. ikväll får ni hålla till godo med lite backstagebilder från de senaste dagarna, och en rabattkupong som ger er 15% på hela vinterkollektionen.

Ladda ner den här pdf-filen, skriv ut den och kom förbi oss i veckan i den nya butiken i via degli Speziali 10/12r, så har du rätt till 15% rabatt.

ps. viktoria, vad passar inte bättre på din födelsedag än en invigning av en skobutik?
kom hit älskling och grattis på födelsedagen! ds.

jag gàr gatan fram, mòter en ung man i kavaj och blanka skor, han ser pà mig och jag ler.

Han ler mot mig och snubblar pà en kullersten.

uppfriskande nàr en man faller fòr dig - bokstavligen.

nàr jag fràgar om han àr okej, och han rest sig generad och gàtt sin vàg, kan jag inte làta bli att skratta och den fòrsta herren jag mòter nàr jag fortsatte làngs gatan ser hàpnad pà mig, gàr fròken och skrattar helt fòr sig sjàlv idag?

ja, tànka sig att det gòr hon, svarar jag.

följ med mig härifrån..

Det är ofta tjat om den italienska televisionen; (den låga) nivån på underhållningsprogrammen, de (mer eller mindre) nakna värdinnorna och komiken som bara snurrar runt skillnaden mellan kvinnor och män. dubbade amerikanska tvserier, paljetter, fotboll och quiz.
eh. già.

Men det är en skev bild, eller iallafall en något orättvis sådan (kanske för att det är betydligt mer lättsålt att förfasas över Berlusconis mainstreamkanaler än att sätta sig ner och studera den komplexa verklighet italiensk media lever). Sedan några veckor går programmet Vieni via con me * på den statliga kanalen Rai 3. Alla som intresserat sig för italiensk media vet att Rai 3 föddes som kanalen för den politiska vänstern på tidigt sjuttiotal, och visst ligger smulor av den barndomen kvar, men i ett land där högern representeras av Berluscuni och de öppet rasistiska separatisterna Lega Nord, är allt relativt.

Programmet var omdebatterat långt innan det sändes, och riskerade ett tag att aldrig bli av. Många politiker såg inte med blida ögon på programidén, som är starkt samhällskritisk och granskande, snäppet starkare än de program Adriano Celentano skrivit för italiensk tv tidigare år. Sen är en av programledarna och upphovsmännen till Vieni via con me, Roberto Saviano.
Som pennan bakom "Gomorra" lever han under dödshot och har inget att förlora på att ta upp ämnen som de flesta finner högst obekväma. Och varje avsnitt inleds med en monolog av Roberto, om något av de många ämnen som man egentligen inte vill tala om i Italien.

Om ni följer den här länken kommer ni till hans senaste inlägg, om soporna i Neapel och maffians big business: sophantering. Och ni kan se programmet (och andra program) live i streaming på Rai's hemsida.

Man kan såklart tycka vad man vill om detta program, men det visar på det fina med detta kontrasternas land, hur engagemang kan bo granne med glitter och fotbollsmatcher. Vieni via con me har slagit enorma tittarrekord och för ett ögonblick verkar italienarna intressera sig för Italien.

Resti o vieni via?
Blir du kvar eller går du din väg?

som ni kanske minns lade jag upp "vieni via con me" med paolo conte för några månader sedan, då det är en av mina favoriter när det gäller italiensk musik. numer vinjetten till programmet.

*vieni via con me = följ med mig härifrån

Un paio di francesine

om det inte vore för 10cm klacken,
hade jag levt i dem här TwiggyTwiggy skorna från morgon till kväll.

Nu får det bli för special occasions med utvalda kavaljeer och roliga sällskap och dagar på stan då det inte regnar.
OM jag bestämmer mig för att ta hem dem.

Ja eller Nej? Si o No?

med en vit orkidé i håret

det är en big business, det här med par från fjärran
länder som vill gifta sig i Florens.
Det ska visst vara något så romantiskt och tidlöst över staden...



Idag satt så en vacker brud i en hästdroska framför karusellerna vid Piazza della Repubblica. Och jag tänkte, att där har hon rest från andra sidan jordklotet för att förevigas på sin bröllopsdag, på en plats jag går förbi vareviga dag på väg till jobbet.

Livet är bra förunderligt.
Men vacker var hon en måndag i ett grått och kyligt Florens.

fredag. utöver att jobba ska jag hinna med massor med saker. varför vaknar man alltid för sent?
dessutom duggregnar det och jag glömde mitt paraply igår. nejnej.

så kom älsklingen hem tillslut, efter en omtumlande sommar..

precis när det inte längre är läge att ha sommaraftonklänningar. Ha!

vem sätter gränserna, egentligen?

bara jag själv.
mitt modersmål är svenska.
det är på svenska mina tankar först tog fart och fick liv, det är på svenska som jag lärt mig nyanserna i att utrycka sig.

men det är ju på italienska jag lever. goddam.

det är på svenska jag började. och det är på svenska jag skrivit och skrivit och skrivit.
men tänk om jag kan nå fram till italienskan? tänk om det bara är en gräns jag satt för mig själv?
italienskan kan aldrig sträcka sig tillbaka till början av mitt medvetande, till min barndom och mitt ursprungs känsla. men vad gör det?

ett språk man inte vuxit upp tillsammans med öppnar ju nya möjligheter.

vem sätter gränserna, egentligen?
bara jag själv.

så jag flyttar på dem en aning.
jag ska, för jag vet att jag vill och kan och att jag borde - skriva på italienska.
det är på svenska jag började. och det är på svenska jag skrivit och skrivit och skrivit.
så då börjar jag igen, med italienskan, och jag ska skriva och skriva och skriva.

för det finns inga genvägar. men inga gränser heller, egentligen.

så, skratta er hesa om ni vill, men nu startar jag på min första italienska roman.

frukost, pitti immagine och varma vinterskor

frukosten får sällskap av inbjudan och program till Pitti Immagine Uomo & Pitti W_woman precollection nu i januari. Gosh. Är det redan dags att tänka på 2011? ja, om inte länge börjar vår och sommarkollektionen ramla in på mitt skrivbord..

...medan jag tänker som mest på den stundande vintern, och satsar på varma fuskpälsboots!woho!

måndag men hos mig är det ledighet och söndag.

livet är spännande. och jag har bestämt mig för att göra veckorna till precis det jag vill. den här veckan hade jag till exempel två fredagar efter varandra, lördag och söndag i omvänd ordning, och idag väljer jag en söndag till.

jag behöver stort spelrum just nu. och jag tillåter mig att ta för mig.
människan uppfann tiden och veckodagarna, och jag är ju en människa, så jag möblerar om hejvilt.

den här kalendern är en favorit.

Piazza duomo ....alldeles grön!

Mitt underbara Florens,
som när jag gick till jobbet igår, överaskad mig med hela piazza duomo omringad av gräs och blommor och träd.

läs om initiativet här.

sova kan man göra när man blir gammal

just det.
ut och svira i onsdagsnatten sophie...

vägbeskrivning

När kocken till och med tar sig tid för att rita en karta, får vi se till att ta oss tid för en lunch på restaurangen iallafall.

...io compro tutto, dall' A alla Z, ma quanto costa questo cazzo di pianeta?!

..allas vår Roberto Benigni tar sig friheten att driva med Berlusconi i det väldigt omdebatterade programmet "vieni via con me", som slog tittarrekord igår:

en busschaufför

jag har aldrig sagt att det är en barnlek köra lokalbussi italienska innerstäder. men, om du inte klarar av att ta en sväng rätt och fastnar mellan parkerade bilar i varje gathörn (för här står ju som bekant parkerade bilar i varje gathörn), kanske det är läge att byta jobb.

höst, gula löv och dunjackor

..

regn och klockan på vintertid.
jag hade velat ha snö.

Obika mozzarella bar

ett lunchställe för de dagar man inte behöver hålla koll på priserna utan bara vill njuta av god italiensk mat och utsökta viner.
All'improvviso blev det dagens utsökta lunchpaus.

Sugna?
den ligger längs shoppinggatan via tornabuoni närmare bestämt på n 16.

"Obikà is a new restaurant concept which centers its offering on the Mozzarella di Bufala Campana DOP, together with the research of recipes and artisanal products typical of the Italian tradition and characterized by very high quality.
Our products are prepared “in sight” and served by drawing inspiration from traditional sushi bars and finger food style. "

ett kulinariskt möte i Turin

"Upon sitting down I noticed a girl in a very unique blue dress. I later learned her dress and the ones of the other speakers and guest visitors were celebratory garments from the Sami culture."

När jag var i Turin, om än tiden var knapp, han jag möta många intressanta människor, bland annat den unga kvinnan bakom matbloggen the chef with the red shoes. Här hittar ni hennes artikel, sami culture and cuisine om den samiska provsmakningen jag deltog i.

"For the next hour and a half I learned lovely things about a Nordic culture that blended with modern society but still strived to preserve ways of the past for future generations."

status quo

kallt ute.
eller kyligt. väldans vad man får veta att man lever när man har strumpbyxor och blott en kort skinnjacka.

italien ligger stadigt på listan över de mest korrupta länderna - i världen, om man ska ta till sig vad metro skriver. ingen blir vidare förvånad. det är inte direkt så att italienarna förfasas, och det kan man ju förfasas över. däremot bör man notera att italien gått upp tre platser i korruptionsligan sedan förra året. det går så att säga inte åt rätt håll.

senaste raggningsrepliken, på bussen hem klockan åtta; "hej, du bor inte här va?" jag: "jo" snubben: "men, men du är inte från italien va?" jag: "jo". snubben: "ah. okej."
jag känner inte att ärligheten är ett måste alla gånger.

.. ready, steady

jag klarade det nästan, för redan när jag gick igenom höstkollektionen i slutet av juli var det kärlek. jag klarade mig fram till häromdagen. då fick dem följa med mig hem.

Soloro Kirby, äkta skinn, open toe och höstens, utan tvivel, snyggaste klack.

Vem tar ut mig på en aperitivo?

il punto della situazione

"hon började falla som ett löv.
ändrade sig halvvägs ner,
förvandlades till en fjäril och flög sin kos."

(eva kilpi)

jag vill gärna tro att det finns en mening i allt som sker. och den här hösten gör sitt bästa för att övertyga mig om att jag har rätt. tack alla som hittat tillbaka hit efter sommaren. en vacker dag kommer kanske en förklaring till mitt uppehåll. men just nu blickar jag bara framåt e sara' qualcosa di spettacolare ne sono sicura..

/s.

Salone del gusto och en liten samisk tjej som hamnade i Italien för länge sen..

Jag tog ett nattåg upp till Torino. Jag och min kolt (samiska dräkt) gav oss ut på äventyr igen. På Torinos matmässa, Salone del Gusto, skulle Slowfood Sapmi, bland annat hålla en degustazione gällande samisk mat och äntligen fanns en tydlig plats för den lilla samiska tjejen som hamnade i Italien.

Det blev en intensiv dag, kantad av god mat, viner och många underbara nya människor både från Italien och Sapmi. Förhoppningvis föds något nytt ur det här. Jag ska hitta en väg att knyta ihop mina rötter med mitt nya hemland.

och när jag i kolt vände mig mot italienare och pratade på flytande italienska med florentisk accent, var det många som blev paffa. En lyktstolpe eller hund som börjat prata hade förmodligen varit mindre förvånande. Men världen är underbar för att den är oförutsägbar. och för att det faktiskt finns kombinationer man inte förväntar sig. som min samiska identitet och min italienska självklarhet.

..

det är 16 grader varmt och solen lyser in genom mitt sovrumsfönster. ett nytt fönster. ett nytt liv.utanför på innergården går en gammal herre med käpp, han stannar och petar lite på en kotte. ute på gatan rusar florens trafik. det är höstluft.

jag väntar på min vän Katie från Chicago, hon ska komma över på lunch. Sen ska jag ner på stan innan jobbet och dona med lite praktiska saker. imorgonkväll efter jobbet tar jag tåget till Torino. Ni kan få grubbla över vad jag ska dit och göra. jag har aldrig varit där faktiskt, men någon gång ska ju vara den första. och den här hösten är full utav sådana, utav nya saker.

det kommer bli givande, allt det här nya.

när ni hade gett upp hoppet

kom jag plötsligt på att jag ska börja om och blogga igen. det ni!
men eftersom jag genomgått radikala förändringar senaste tiden, kommer min blogg att göra det också.

det enda bestående är jag och florens.

tack för tålamodet

jag är tillbaka i italien.

jag är sverige. bloggen om italien kommer inte att uppdateras ett tag framöver.

även italienska städer som Florens, förändras...

jag antar att alla mina läsare inte kan italienska, men ni som kan, bör läsa den här artikeln, om hur Florens sett kebabrestaurager ta över lampredottokioskerna. och vinklingen som journalisten gör.

Det är ju ingen nyhet att italienare är konservativa och väldigt traditionella vad gäller speciellt matkulturen, och det är ingen nyhet att många anser att städer som Florens som besöks av miljontals turister borde vara genuint italiensk. Men sen kommer ju verkligheten, globaliseringen och nyhetensbehag in i bilden. som i alla andra städer runt om i världen.

är det bara jag, eller har den här artikeln en syrlig rasistisk underton? när hon uppmanar till kommentarer känns det som att hon vill sporra en debatt mot de nya restaurangerna som drivs av utlänningar. Men det kanske bara är en florentinsk journalist som saknar sin bardoms helitalienska utbud och som inte kan strukturera en text så den känns objektiv.

det är inte bara de italienska männen som är sexister

jag pratar över en lunch med mina kvinnliga kollegor, om jämlikhet.
kvinnor som jobbar och är i trettioårsåldern.

- det finns saker min man inte gör hemma. han städar inte han stryker inte och han diskar inte tillexempel. och jag vill inte att han gör det heller. för mig är det väldigt enkelt. en man som städar eller donar i hemmet är som en man med kjol. och jag vill ha en riktig man.

...

idag har jag skrivit ut mina första 50 sidor på boken. big deal. jag har dem på papper som jag kan bläddra i. så nu ska röda kulspetspennan fram. jag känner att min historia börjar ta form.men det är fortfarande sååå mycket kvar för att vi ska vara halvvägs. jag och boken.

pust!

nu är det bollino arancione här i staden. orangefärgat allarm. (italienarna älskar att allarmera) det stiger till rött i veckan med största sannolikhet. vi har det alltså sådär farligt varmt. typ mot 40grader i skuggan.

en sval, ljus, svensk sommarnatt är min hägring.

che mondo sarebbe senza la Nutella?

det kanske börjar vara läge att ställa sig den frågan, iallafall om man ska tro EU och deras kostvetare och dietister.

jag skrev om hotet om att förbjuda Nutellan på travelstart häromdagen.

det luktar nylaget hö längs med floden. och vid den här tiden på morgonen är det fortfarande bara ljummet ute. jag ska åka in till universitetet och fixa med papper. lustigt. det var ju ett år sedan jag sist satte min fot där.

karusellen

..

jag är så himla sugen på att öppna en blogg som INTE handlar om italien. utan om mig. bara om mig.

yes.

vad är det här reklam för?

..hund och kattmat.

fyfan!

efter att männen suttit i studion och diskuterat fotbollsmatchen italien-nya zeeland som om det handlade om riktig vetenskap, låter de så även den lättklädda unga kvinna i studion tala, hon får lista de 5 snyggaste spelarna, och le lite.

så, då har vi rundat av med något trevligt. avslutar progamledaren i sina glasögon och den unga tjejen vinkar och ler ännu bredare.

Florens från höjden..

jack russell terrier i Italien

här hittar massa foton och videos om vovvarna..
kolla in jackrussell-italia bloggen!

en prostituerad och en mobiltelefon

En del av min arbetstid jobbar jag ju i skobutik, och i denna butik kan ibland de mest dråpliga hända. Som i veckan då en kund glömde sin mobiltelefon. Något som händer ganska ofta och inget ovanligt med det. Praxis är att vi svarar på det första samtalet och förklarar att personen de söker har lämnat mobilen hos oss.

Min kollega gör det när det ringer efter en stund, knappt hinner hon svara innan mannen i andra änden säger, "ah, jag behöver dig! vad tar du för en avsugning?" Lite tagen av vad hon just hört svarar hon att hon inte är den person som han söker, utan att personen i fråga har glömt sin mobil i butiken. Svaret blir, "oj fan, hur gör jag nu ikväll?" varvid vi alla viker oss av skratt.

Efter ytterligare två samtal är det ingen tvekan om saken, kvinnan som lämnat mobilen, är en prostituerad. med rätt bra snurr på sin business dessutom, för mobilen ringer stup i kvarten och ganska snart struntar vi i att svara. Då kommer ett sms - vem kan hålla sig från att tjuvkika?

"om du har tid ikväll skulle jag vilja binda dig och slå dig hårt ikväll"

hm. denna iblick i en prostituerads liv börjar vara lite obehaglig. Vi går igenom telefonlistan för att hitta ett hemnummer eller ett nummer till en mamma eller syster. Men telefonen har följande nummer, italienska kunder, utländska kunder, polisen, ambulans, nummerupplysningen och singel chatt. och sen en deborah.

Vi ringer Deborah, och det visar sig att hon är en vännina till den glöma mobiltelefonens ägarinna. och ska se till att hon kommer förbi och hämtar den.

Ponte Vecchio ikväll