torsdag 17 april 2008

Klassikerna

hur kom det sig att du flyttade till italien?
jag sökte ett sommarjobb efter gymnasiet. och hittade ett jobb som hundflicka på en kennel med mopsar! [min stora kärlek än idag dessa små apor.]
att jag blev kvar är rena slumpen, eller ödet?, ibland undrar jag själv hur det gick till. efter drygt ett år kom en italienare in i bilden och sen har jag inte velat lämna vare sig honom eller italien. men det var inte tanken bakom första resan ner, att bli kvar.

hur gammal var du?
jag var 19.
nu har det alltså gått sex år. ur vissa synviklar kan jag utan tvekan hävda att jag blivit vuxen här nere. av den anledningen har jag anpassat mig en hel del och förmodligen är jag inte den person jag hade varit om jag stannat i sverige exempelvis.

kunde du italienska innan du flyttade ner?
inte ett ord. men jag tänkte att kunde alla fotbollspelare lära sig italienska så kan väl jag!
Haha..jag har alltid haft stor tilltro tillmitt språköra.
Efter att ha lärt mig på egenhand gick jag en kurs på språkskola för att polera upp den.

vad läser du på universitetet?
jag läser en corso di laurea (första nivån univ examen) i media och journalistik under statsvetenskaps fakulteten. men titeln kan förvirra en aning med tanke på hur brett omfång ämnen kursen innefattar. allt från politisk vetenskap till sociologi till filosofi till komunikation till teaterhistoria...
italien har en annan idé om vad en journalist bör studera, vilket innefattar en djup förståelse för samhället och inte hur man skriver rubriker och löp. och sen genomsyras ju italien av en annan universitets filosofi än exempelvis Sverige, England och Usa.

är det svårt att studera på universitet i italien?
jag var redan van sedan gymnasiet att studera på ett annat språk, så jag visste vad som väntade mig vad det gäller att få upp tempot och att studera på ett nytt akademiskt språk men..det behövs både tålamod och en vilj av järn.
det är snarare annorlunda än svårt. studiemetoden är inte den svenska och hela upplägget är betydligt mer elitistiskt och krävande.
men allt man vill kan man klara av.

varför blev det Florens?
det blev florens för att jag blev tillsammans med en fiorentino, och ingen av oss trodde på ett distansförhållande så jag flyttade från den lilla stad ute vid havet där jag inledningvis bodde, och hit. hade jag valt på den tiden hade nog Rom dragit mer, men efter alla dessa år här i Toscana känns det svårt att tänkasig lämna det vackra landskapet, och en så vacker stad i lagomt format som Florens. och sen gör ju umgänget sitt. men jag kan tillägga att jag långt ifrån bestämt mig för att alltid bo i Florens, det kan ändras eller förbli av många olika anledningar.

vad saknar du från Sverige?
första året saknade jag mycket.
numer får jag en tår i ögat bara när jag tänker på personer jag lämnat bakom mig.
att bo långt ifrån familj och vänner.

vad sa dina föräldrar och dina vänner?
vad skulle dem säga? avstånd är jobbigt för alla. en del kanske hade det på känn att jag skulle ta ett hopp ut någonstans i världen, andra kanske främst ville att det inte skulle bli av.

tänker du bli kvar för alltid i italien?
om inget oväntat händer. men hur kan jag veta om jag för alltid blir kvar i italien?...det känns onekligen så just nu.

5 kommentarer:

TV de LCD sa...

Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the TV de LCD, I hope you enjoy. The address is http://tv-lcd.blogspot.com. A hug.

Anonym sa...

Haha! Ja jag kan tänka mig att du får dessa frågor rätt ofta! Jag hade exemplevis frågat dig om det.

Dila sa...

Vad kul att få veta lite om din bakgrund och varför du hamnade i Florens. Otroligt modigt måste jag säga. Åkte själv till Neapel som au-pair vid 19 års ålder utan att kunna ett ord italienska. Så jag vet vad du gått igenom. Inte bara ett nytt språk att lära sig, en ny kultur och ett helt annat sätt att tänka och leva.
Kram Dila

Fröken Isakson sa...

Vilken kul "intervju" :)

Lullun sa...

Roligt att du samlat ihop alla de klassiska frågor vi som bor utomlands får, om inte alla så iaf någon av frågotna, mer eller mindre varje vecka (även efter så många år).

Intressant förresten med italienarnas syn på journalistik. Där tror jag de har en hel del rätt. Dina studier låter iaf väldigt intressanta (ja, jag vet att jag valde fel, fel, fel när jag beslöt mig för att läsa till civilingenjör, men tillskillnad från dig hade jag ju mer matte- och fysikhjärna än språköra så... :-( ). ;-)