jag har haft en bloggfri dag idag.
jag tänker sällan på hur mycket jag tid jag tillbringar här, men det är en hel del inser jag när jag väljer en heldag utan att ägna den en tanke. det blir en hel del tid jag kan ägna mig år att klå min pojkvän i italienskt alfapet eller borsta hundar eller äta glass och läsa tidningar.
bloggen är lite som ett barn. eller som en hundvalp för att använda en liknelse jag är införstådd med till fullo. och sen känner jag ett visst ansvar gentemot alla mina underbara, och alla anonyma, läsare.
4 kommentarer:
Jag kan tänka mig att man behöver en paus då pch då från bloggandet speciellt så intensivt som du bloggar! Men snälla, lägg inte av bara.
Är alla anonyma? Det får vi ändra på i så fall! Jag heter Marianne och bor i Kairo, har precis börjat läsa din blogg som är jätteintressant och välskriven! Kommer definitivt tillbaka.
Soliga hälsningar!
Ja, visst tar det lite tid att blogga. Men kul är det. Och beroendeframkallande.
Och du; jag är bara så imponerad av vad duktig du verkar vara på italienska; spela alfapet med en infödd är ändå lite kivigt enligt mig... ;-)
Och enig med Marianne, din blogg är välskriven! Och hoppas fler av dina många läsare börjar kommentera också! Det är ju en stor del av bloggnöjet! :-)
marianne: vad trevligt!..då ska jag kika in hos dig! du är varmt välkommen!
lullun: tack för de sedvanlga komplimangerna som jag såklart postar tillbaka till dig. jag hoppas också på fler kommentarer men det räcker gott och väl med vetskapen om att bloggen uppskattas.
kram
Skicka en kommentar