vad var italienare borde göra..

förbättra sina engelskakunskaper.

som min farmor

jag har suttit framför en symaskin hela eftermiddagen. och pysslat. och det var evigheter sedan. tio år minst. jag tror minsann att jag ska ta upp den hobbyn igen, nu när jag har lite mer fritid.

när italiensk musik försöker närma sig RnB

blir det något i den här stilen. en av sommarens mest spelade låtar. i radio. på stranden. i butikerna lungomare och på cocktailbarerna. Tiziano Ferro

just nu

Berlusconi tappar några procent anhängare. en av de mest sålda böckerna i italien är fotbolltränaren (ex-milan numera chelsea) Ancelottis biografi. det är värme, emergenza caldo, och 40grader i skuggan. fyra kvinnor ur samma familj blir nermejade av en tossicodipendente i en stulen bil. alla dör. det är simVM i Rom. miljontals italienare sitter i bilköer längs autostradorna för att lämna storstäderna och ta sig ut till havet. alla spelar på lotto, nu har högsta vinsten stigit till hundra miljoner euro. gratisnumret man öppnat för oroliga italienare angående svininfluensan har kollapsat av alla samtal.

och jag har bokat biljetter till sverige, till norrland, i augusti.

en utflykt norr om Florens

som jag skrivit om på travelstart hittar ni här.

sommarblommor

från trädgården ute vid medelhavet.

shopping i Florens..

..är ämnet i mitt senaste travelstart-inlägg. dessvärre är det lite sent ute... (jag har tillexempel redan haft min heldag) men det långt ifrån över!

sommar-rean.

yeyeyeah.

stripklubbar och porrskådisar längs motorvägen..

stripklubben har satt upp ett stort plakat vid motorvägen, wet-tshirt och strip-tävling för unga tjejer. under en kväll tävlar man om vem som är 'bäst' på att klä av sig inför manlig publik.

vad vinner man då?
pengar kanske ni tänker, eller en anställning som strippa i dessa kristider?

nej. man vinner en signerad bok, en självbiografi, av Franco Trentalance, en italiensk etablerad porrskådis som vann en dokusåpa som sändes i höstas i en av familje tvkanalerna.

det ni.

efter midnatt

..och jag ska packa strandväskan, packa partykläder-väskan (och minst hundra skor) sy in en klänning, måla naglarna och sova medan digitalkameran laddar. tidigt imorgon bär det av till medelhavet. och några dagar senare till Rom.

man måste ju får lite miljöombyte, vem vill vara i Florens hela tiden?

ps. jag ska, i möjligaste-italienska-mån, hålla bloggen vid liv. sen handlar det ju bara om några få, men intensiva, dagar alla deriva. ds.

.

mitt i sommarvärmen är det G8 möte och Berlusconi bestämmer sig för att hålla det i det jordbävningsdrabbade Aquila där befolkningen fortfarande bor i tältområden. alla politiker får gå runt och se på förödelsen. och när Obama kommer har folket man laddat med plakatet. yes, we camp!

sen dök George Clooney upp.

ett tips inför en resa till Toscana

hittar ni här. (ett nytt travelstart inlägg)

jag har bott tillräckligt länge utomlands

för att våga se det positiva med sverige och det negativa med italien. för det tar sin tid att komma till insikt. att bli balanserad i sin dubbla medvetenhet.

vischan

illegala invandrare och äldreomsorgen

nu har det blivit lag av förslaget, pacchetto sicurezza, som Berlusconis högerregering lagt fram. en av de stora huvudfrågorna, handlar om att göra det olagligt att uppehålla sig i italien utan tillstånd.

Om man utan uppehållstillstånd befinner sig i italien, dvs clandestinamente, bryter man mot lagen, får böta upp till 10tusen(!) euro och slängs ut ur landet. det mest aktuella problemet blir, kanske lite oväntat för de icke-insatta, äldreomsorgen. om ni undrar varför är förklaringen mycket enkel, de italienska familjerna har i de flesta fall invandrare, utan uppehållstillstånd, som tar hand om de äldre i hemmen. ofta handlar det om sydamerikanska och filippinska kvinnor, som kallas för le badanti. den svenska äldreomsorgen finns inte här och det har blivit den enklaste och ekonomisk mest fördelaktiga lösningen för familjer som inte själva kan ta hand om sina äldre dygnet runt. med den nya lagen riskerar alltså den egenhändigt skapade äldreomsorgen att falla i bitar. och det handlar om miljarder (!) euro om den italienska staten skulle skapa ett 'lagligt' alternativ.

så, vad ska det nu bli av alla gamla italienare när barnen jobbar och barnbarnen är i skolan, och le badanti blivit olagliga?

det kan man ju fråga sig om rasist-, förlåt separatist, partiet Lega-Nord hade i åtanke när de drev igenom sina idéer. att anse att invandring är negativt och enbart skadligt kan ge tunnelseende. även dessa politiker har mor och farföräldrar, fastrar och farbröder och kanske föräldrar, som är helt beroende av denna illegala arbetskraft som håller italien fungerande. men det kom i skymundan. invandrare är ett hot, och i säkerhetspaketet så var det en av huvudidéerna att vissa invandrare ska bli olagliga, som om det inte räckte med deras misär som driver dem hit. endast efteråt örjar man reflektera över konsekvenserna av en sådan lag.

(fotografi från :www.walterlocascio.it)

ps. missa förresten inte inlägget jag skrev om de italienska gamlingarna, här. ds.

motorini

och trafik och parkering. läs mitt travelstart-inlägg här.

jag får många mail om italiensk musik..

så jag lägger upp en till låt som är i ropet just nu i italien..Giusy Ferreri..


ps.jag har tillbringat 3 dagar ut i vid havet och jobbat på solbränna och sommarkänslor och firat min universitets titel, om ni undrade var jag tog vägen.ds.

gamla människor

har jag skrivit om här, på travelstartbloggen.

mitt huvud är fullt av historier..

och nu, när jag inte längre behöver läsa. tänkte jag ägna mig åt att skriva.
direkt ur mitt huvud. det känns så bra, så bra, så braaaa.


ps. hur fin är inte den här lilla illustrationen jag fann på en husfasad? ds.

det var då, och tack gud för att det var så

när jag kom ner till italien var bloggande inte något man gjorde. där jag hamnade fanns ingen internetuppkoppling och jag hade fortfarande inte köpt mig en digitalkamera. det var lite som en annan tid. man dokumenterade sig själv på ett helt annat sätt.

de hade säkert varit schysst, men främst sjukt pinsamt, att ha ett bloggarkiv från mina bravader som 19 åring ute vid medelhavet. då hade jag förmodligen inte heller haft ett rött album med inklistrade fotografier, tagna med en engångskamera köpt vid ett souvenirstånd vid det lutande tornet i Pisa. med en toklockig solbränd tonårstjej vid kolluseum. i en gammal skräpbil ute på landsbygden, och med två vänner som kisar mot solen under en paus på en av broarna över floden arno. men det är precis vad jag har. precis som jag har kvar alla handskrivna brev jag tog emot den sommaren.

och det känns alldeles utmärkt att bloggandet kom in i mitt liv senare. och att digitalkameran inte hann föreviga alla utekvällar och all galenskap, för jag vill minnas dem precis så här.

jag vill minnas mitt första år i Italien, the old way. fotografier i album, brev, dimmiga party minnen och telefonnummer på papperslappar. även om jag känner mig som en gammal tant. inget facebook och ingen blogg. personer som bara förvann ut i mängden efter den sommaren. och minnen som bara finns i mitt huvud, i någon handskriven rad i ett brev, och i tummade fotografier i ett rött album.

låt inte dina språkkunskaper hindra dig

iallafall inte om du ska öppna en frisörsalong för bara italienare i en småstad i italien

tjuvkikeri eller folkets rättighet?

"Berlusconi durerà a lungo
Guardare dalla serratura fa male all'Italia"

( ung: Berlusconi kommer att ha kvar sin plats länge. Att tjuvkika genom nyckelhål förvärrar det bara för Italien)

så utrycker sig italiens finansminister vad gäller alla turer kring il Premier, eskortflickor och tv-värdinnor.

en radioplåga

fredag 26:e juni

idag blev jag dottoressa vid Florens Universitet.

jag tycker det räcker som förklaring, ja, bloggen blev lidande.

på andra sidan floden

italienska kvinnor, sexism och media enligt NY times

When they aren’t decorously poised like mute stage props or stumbling through chorus line choreographies, women have been used as table legs, thrust into showers for the designer equivalent of the wet T-shirt contest, or strung up like slabs of cured ham in a meat locker. “If they put a black man in the same situation, people would take to the streets to protest, but with women there isn’t the same involvement. And we are allowing this to happen.”

här hittar ni hela artikeln.
klart läsvärd.

the italian way

Hur gör man för att peppa befolkningen i Abruzzo som bor i tält sedan jordbävningen?

Man anordnar en "Miss Tendopoli" - fröken tältområde skönhetstävling.
Trettio unga tjejer som tävlar i baddräkt och tajta sommarklänningar om att bli den snyggaste tjejen som bor i tältområdet. Den nittonåriga tjejen som vinner hamnar tillochmed i ett nyhetsinslag i nationell tv, och kan tårögd säga att hon inte förväntade sig att vinna och att det var en otrolig erfarenhet.

Och helt plötsligt glömmer man bort att huset rasat och att man bor i tält. Tv-värdinne-landet vet hur man tröstar och skapar förväntningar. Att medverka i Miss Tendopoli är alltid något för ett cv, och kanske en vacker dag kan olyckan vända och man blir känd.

en sommarklassiker från 60talet

ny artikel på Backpacking

om etruskerna, kan ni läsa här.

(och har ni missat artikeln om den italienska fotbollen, finns den här.)

reklam för två operaföreställningar, ett köpcenter, en matmarknad,en cirkus och en skylt som visar var man hittar Florens

att posta ett brev

Det är sen eftermiddag och trött sol. Luften är kvav och asfalten bränner under mina sandaler när jag går genom byn. Någon håller på att klippa gräs och en pust av nyklippt gräsmatta kommer över mig. Jag har bara ett tunt linne och mina avklippta jeans på mig men värmen trycker och svetten lägger sig som en tunn hinna över min kropp.

Jag håller på att snubbla över en stenbit som lossnat från en husvägg och som ligger mitt på den smala gatan. Jag svär, på svenska, för jag resonerar med mig själv om en svensk text jag läst. Försöker komma ihåg en formulering.

Vid torget, den gamla piazzan, sitter en hop gamla farbröder och spelar kort och dricker vin från gröna glasflaskor utan etiketter. De sitter på trästolar vid ett träbord och ett glättigt solparasoll i gult och rosa som skriker ut en slogan för ett glassmärke skänker dem lite skugga. Mittemot, på andra sidan piazzan som jag genar över, invid tidningskiosken med den lilla krumma gumman, sitter en annan gammal farbror. På en grön bänk intill ett hus. med en käpp lutandes mot sitt knä och en stråhatt på huvudet. Han ropar till de kortspelande. De höjer på glasen och svarar honom.

Jag lirkar upp inkastet på den eldröda postlådan invid telefonkiosken och låter ett vykort och ett brev singla ner på botten. Rättar till mina solglasögon och strycker en hårtest ur pannan. Jag får mig en känga glada tillrop av farbröderna jag också. Jag gestikulerar att det är varmt och ger dem en slängkyss. Sen skrattar jag och dom torkar svetten ur pannan med sina tygnäsdukar och sveper sina glas.

När jag svänger av in i skuggan av det stora trädet i hörnet att av piazzan, hör jag hur de skrattar och småsjunger. Jag vänder mig om och ser tidningskioskgumman som står vid trottoaren och viftar trött med sin solfjäder. 'Och vi är bara i juni', säger hon till mig.

amerikanska ungdomar i Florens

är ett koncept i sig. tyvärr. för några år sedan fick jag veta att över 500(!!) amerikanska universitet har filialer i just Florens. konsekvenserna är att staden bokstavligt talat är koloniserad av unga amerikaner och deras "leva livet i europa långt hemifrån"- mentalitet.

nu har Florens kommun kontaktat Usa's konsulat för att råda bot, eller iallafall försöka förändra, ungdomarnas framfart. De handlar om att de super sig redlösa och lever fan. och knappast gör Florens till en trevlig plats under kvällar och helger.

hm.

enkel

politiska skygglappar

logiken i Berlusconi-anhängarnas huvud är följande:

han är redan stenrik, därför bör han rimligtvis inte ha behov av att stjäla åt sig statens pengar.
alternativt,
dom som inte lever i italien kan inte döma honom. vad vet dom? han är det bättre alternativet.
eller,
vad han gör privat, tv värdinnor och älskarinnor och hårtransplantationer och pinsamma gaffe, är hans egensak. de som attackerar honom för det spelar fult eller är avundsjuka.
och sist men inte minst,
ja han är utreds för korruption och maffia och skriver om lagarna så de passar honom, det är smart, de hade väl alla gjort? dessutom vet man ju att alla som blivit rika och inflytelserika i det här landet har haft med maffian att göra så varför är det mer skandal när det handlar om honom?

dom är lika vattentäta som Berlusconi själv vad gäller en kritisk diskussion. man kommer ingenstans. (men bara så ni vet, så lyckas man inte skapa en fruktsam diskussion med vänster-anhängarna heller. italienarna går med politiska skygglappar i båda läger. därav mycket av min uppgivenhet.)

spiaggia libera

har tillbringat en stor del av helgen guppandes i medelhavets salta vatten. för att påminna mig själv om varför jag en gång i tiden verkligen uppskattade den italienska sommaren. och för att slappna av.

den italienska politiken

när den är som sämst.
här har ni mitt senaste travelstartinlägg..

en lägenhet ute vid havet

att vara blond är att synas

jag har haft mörkt hår sedan december. men efter tre omgångar färg och en sol med UV nivå 8 blev jag nästan rödhårig med solblekt utväxt. det går inte att kämpa emot på sommaren helt enkelt. jag får acceptera att den italienska solen vill att jag ska vara blond sommartid.

idag satt jag så mina två timmar hos frisören och återgick till att vara blond.

jag hann betala och kliva ut ur frisörsalongen. första busschauffören busvisslade. två unga killar som gick förbi mig vände sig och ropade efter mig.

jag hade hunnit glömma bort hur otroligt appariscente man är som blond.

nu kan jag använda det till min fördel igen. som en liten tröst när jag var tvungen överge mitt mörka hår. sen ser ju folk att jag är svensk, jag behöver ju inte förklara. för alla vet ju att svenska tjejer är blonda.

Vore kul om du kunde tipsa om lite ny italiensk musik :)

(stod det i en kommentar)

Så, utöver noemi och artisti per abruzzo, så har ni en annan låt, som verkligen är i ropet just nu, här:

på väg till busshållplatsen..

går jag förbi detta hus. jag skulle väldigt gärna öppna ytterdörren för att se om det även invändigt är lika bedårande. men det är nog lika bra att jag inte gör det. att jag låter dörren förbli stängd bakom det grönrandiga skynket. jag tycker sällan om hur italienska hus är inredda.

det är nödvändigtvis inte så svårt att hitta dem

han var en av de 100 farligaste på italiens most-wanted lista. en mafioso.
polisen fann honom ute vid havet, på en campingplast i sin husvagn tillsammans sin familj.
tranquillo.

en madonna vid piazza duomo

kinesiska eller italienska?

Prato, inte långt från Florens, har blivit ett regelrätt Chinatown här i Toscana.
inget fel med det, om det inte vore för att alla butiker och frisörer och industrilokaler har fått skyltar på enbart kinesiska och de infödda, i pratesi, börjar känna sig vilsna.

nu har det bestämts att alla näringsidkare måste ha en italiensk översättning så att italienarna förstår om det handlar om slakteri, juvelaffärer, frisörer eller leksaksbutiker. annars blir det böter. Insomma, så att det känns lite mer som förr i tiden. i multikulti-chinatown-prato.

sopstrejk i Palermo

de anställda vid Parlermos sophämtning strejkade. risultatet blev 4.400 ton sopor längs med stadens gator. nu ska stadens återgå till det normala och man har räknat ut att det kommer att kosta 100tusen euro om dagen (!!) att ta bort soporna från Palermos gator. Sammanlagt kommer det att kosta den italienska staten1 miljon euro att rätta till det hela.

vad ska man säga? jag blir mest förbannad men har svårt att bestämma vem jag ska rikta min ilska mot.

en lunchstängd fiskbutik i Follonica

cani abbandonati

italien har problem med folk som överger sina hundar för att åka på semester(!). speciellt vanligt är det att man lämnar dem vid de stora motorvägarna vind för våg.

under sista helgen i maj övergavs 500 hundar av sina ägare.

ett nytt litet inlägg på travelstartbloggen

hittar ni här.

en dekorerad skylt

nytt frilans!

nu hittar ni mig som skribent på backpacking med lite längre artiklar.
den första artikeln kunde ju inte annat än handla om den italienska fotbollen..
den hittar ni här.

när det inte går som man tänkt sig

man kan läsa om ett par i trettioårsåldern från Trieste. Efter att ha känt varandra några månader bestämmer de sig för bröllop. de gifter sig i kommunhuset och i en lyxig bmw körs de till en berömd park i staden för de sedvanliga bröllopsfotografierna. efteråt ska de ha bankett med vänner och familj. bruden ursäktar sig dock inför brudgummen och säger att hon vill åka och byta kläder för festen och hoppar in i bmw. banketten börjar, man skålar och skålar igen, men bruden syns inte till. efter en dryg timme anar brudgummen att något inte står rätt till och ringer sin nyblivna fru. inget svar. då ringer han till chauffören, en vän till honom, men inget svar där heller. efter flera timmars ringande på de båda mobilerna svararså bruden. hon säger att hon ångrat sig för att hon insett att hon älskar hans kompis (chauffören) ' il mio cuore mi porta da un'altra parte'.

ingen har sett till dem sedan den 16:e maj då de försvann i bmw'n.

italienska artister för jordbävningsoffren i Abruzzo

en pust värme mitt i natten

solen steker på sovrumsväggen fram till lunch. nu, klockan två på natten, kan man lägga handflatan på innerväggen och känna att den är varm. hela natten pustar den ut värme i sovrummet som ett enormt element. med vidöppet fönster, takfläkt som snurrar och ljummet ute, sjunker temperaturen inte en grad. 29grader.

hela dagens värme kryper fram på natten när husets alla väggar hämtar andan.

.

värmebölja

redan 27grader i skuggan och hög luftfuktighet.
jag ska cykla till bussen under morgonsolen och ta lokalbussen till stan.
jag svettas redan.

fastän jag bott här flera år, tar det alltid ett tag för mig att ställa om till medelhavssommaren. innan jag kan njuta av över30 grader i skuggan och 80% luftfuktighet. jag är ju trots allt uppvuxen i norrbotten.

en restaurang

lunch i den italienska försommaren

det är varmt redan på morgonen. redan tillräckligt stark sol för att ta på sig solglasögon och kortärmat. vi tar bilen och autostradan norrut ut från Florens. Innan bergskedjan Apenninerna svänger vi av och ut på landsbygden. Vi åker förbi den stora sjönsom glittrar, genom det kuperade landskapet som står grönt med pollen som dansar runt vägen. Det är klarblå himmel och 26 grader ute. längs med vägkanten står alla möjliga växter i blom, gräset är vildvuxet och under stora ekar i skuggan vilar boskapen.

in på en liten grusväg och upp för en liten kulle. sen tornar en gammal ladugård i sten upp sig i den gröna omgivningen och invid olivträd. För inte så länge sedan helrenoverades den och man inredde en restaurang på bottenplan. framför byggnaden ligger en stor gräsplan. det luktar nyklippt gräs och vid utkanten betar två ston med sina tvåveckors föl i skuggan. i mitten har man hängt upp vita skira draperier i smidjärns ställningar, under står vitmålade skeva träbord med fyra vitmålade trästolar. stora vita tallrikar, enorma rödvinsglas som blänker och blodröda servetter.

vi är fyra stycken som slår oss ner vid det lilla bordet i halvskuggan. fågelkvitter och solen som klättrar på himlen. Vi beställer ett rödvin, en stor blandad antipasto med grönsaker, hembakat bröd och charkuterispecialiteter från bygden. en lagom paus och sedan en stor stek grillad invid ladugårdväggen. potatis med rosmarin direkt från ugnen, och bönor i olivolja. och en till rödvinsflaska.

det går tre timmar men vi märker det inte. det blåser lätt och det skira draperiet svänger fram och tillbaka omkring oss. vi får hålla i servetterna. solen bränner och vi tar på oss solglasögonen och sätter oss på en stor rutig duk i gräset, invid hästarna.

när solen börjar sjunka beställer vi ett glas limocello eller en grappa och husets hembakade chokladefterätt.

klockan är nästan fem när vi promenerar ner från stenladugården och den gröna kullen. och jag tänker att italien har alla baksidor du vill, men ibland skulle jag inte byta ut en enkel lunch i försommaren på den Toscanska landsbygden mot någonting annat. i hela världen.

ute vid havet

nytt inlägg på travelstart

om Palazzo Vecchio hittar ni här,

till er som behärskar italienska

här har ni en rykande färsk artikel av Roberto Saviano, om det invandrarfientliga italien som skickar tillbaka flyktingbåtarna. läsvärd.

det var väl inte så svårt att förstå?

oroväckande

det är på förslag att bara låta Milano-bor och kvinnor använda vissa tunnelbanevagnar i Milano. stänga ute allt löst folk och alla icke-italienare från publika transportmedel kan man alltså öppet föreslå i Italien på 2000talet.

nyhetsvärde i fotbollslandet

Andrea Pirlo ha klippt sig.

italiensk vår

nu är det ett myller av turister i Florens. man får zick-zacka sig runt. och se upp för fotoblixtar och barnvagnar och asiater med solparaplyn. skandinaver och amerikaner går i linne och kortbyxor och sandaler. italienarna har fortfarande skinnjacka och afrikanerna som säljer prylar längs med trottoarerna kan sitta i täckjacka.

kanske är det den finaste perioden nu. varmt och sol och grönt. allt står i blom och i skuggan är det svalt. innan allt torkar och blir gulbrunt och ingen frivilligt ger sig in till stan och asfalten.

på utflykt

för blåbär

som vill ha lite koll på hur restaurangmenyer i Italien fungerar, har jag skrivit om det här.

Berlusconi's familjesaga spricker

Berlusconi's andra fru, Veronica tar ut skillsmässa efter tjugo år av äktenskap och tre barn.
anledningarna som det skvallras om är många. främst att han ska ha valt att presentera tv-värdinnor som möjliga eu-parlamentariker, att han offentligt talat uppskattande om andra kvinnor ( i stil med, om jag inte redan vad gift skulle jag fria till dig) och att han deltagit vid en 18årg tjejs födelsedag fastän han aldrig deltagit i sina barns.

italiensk media svämmar över och vatikanen tycker att det är osmakligt och opassande ett statsöverhuvud.

Veronica själv säger att hon äntligen kan dra ner ridån medan Silvio (!?) vill ha en offentlig ursäkt.

var god dröj

genomsnitts italienaren spenderar 190 timmar i kö och vid offfentliga kontor. det är alltså ingen lögn man drar till med när man säger att man tappar en hel dag för att uträtta mindre ärenden.

här har ni artikeln.

ett stängt fönster uppe på vinden

är dina italienska ingredienser verkligen italienska?

förfalskade italienska matvaror har jag skrivit om här.

1,5 cm

en mycket liten korsfäst kristus på en tegelvägg.

oundvikligt

det kommer man aldrig ifrån. att man är utländska.

att efternamnet skriker ut det, att utseendet möjliggör alla funderingar.
och att artighetsfraserna man får innehåller frågor.

sen kommer man inte ifrån att man är utlandssvenska heller. när man är i sverige.

om någon skulle undra så vet jag inte längre om jag svarat på fler frågor om varför jag flyttade till italien, på italienska eller på svenska. det har blivit en del av den jag är. på båda sidorna europa.

jag hade aldrig reflekterat över att mitt val innebar att man blev ett frågetecken.
un pesce fuori d'acqua.

.

svart på vitt på vin...

enligt en nyligen genomförd undersökning, finns det nu bevis på vad alla ändå vet, att italienarna inte låter ett glas vin (eller en vinflaska heller för den delen) hindra dem från att sätta sig vid ratten.

12% av italierna mellan 18 och 69 år kör bil direkt efter en måltid de druckit alkohol till, trots att 40% av dem har blivit stoppade av trafikpolis för just alkoholkontroll under de senaste året!

dagens mest lovande tidningsrubrik...

det första jag möttes av när jag klev på bussen var en hop tanter som satt och såg förnöjda ut. har du läst vad som står i gratistidningen idag? (den som delas ut på bussen) undrade dem. och på förstasidan stod något som skulle kunna göra många italienare rika. enligt nya EU regler, passagerarnas rättigheter, ska man ha rätt till ersättning om bussen kommer för sent.

hahaha.

jag har svårt att tänka mig att dessa lagstiftare satt sig in i sydeuropas och italiens verklighet och lokaltrafik.

handmålad keramik

jag tänker varje gång att jag ska fotografera honom

men jag möter honom alltid när jag inte har med mig en kamera.

han är drygt sjuttio år och en cykel är allt han behöver för att tjäna ihop sitt leverne. Han trampar tungt och långsamt runt på en gammal rostig cykel, med en grå keps på huvudet. han ler stort och tandlöst och skriker för allt han är värd, att han för små slantar slipar alla dina knivar och saxar. ut kommer någon hemmfru utrusande med förkläde, tofflor och en hop köksknivar i näven.

på sin cykel har han monterat en gammal slipsten. det är därför han cyklar med sådan möda. och med italiensk finurlighet drar han slipstenen med pedalerna och skönsjungande slipar han husmödrarnas knivar så att svetten blänker och han måste rätta till sin keps.

han får några mynt i handen. kanske ett glas vatten eller hemgjord lemonad och sen cyklar han vidare till nästa by. vår tobakshandlare säger att den här farbrorn cyklat runt och slipat knivar i fyrtio år. han är ett levande bevis på en svunnen tid där han cyklar bland nypolerade bilar. om man anstränger sig kan man se honom nynnandes ute på den toskanska landsbygdens grusvägar för fyrtio år sedan. något yngre, mindre kutruggig och med vita tänder. men med samma cykel då ny och blank, och en tung slipsten.

jordskalv i Italien

jag har skrivit om tidigare jordbävningar i Italien på travelstart, här.

soporna i Neapel, den italienska staten och verkligheten

att italienarna har liten tilltro till staten är ingen nyhet. problemen Neapel har med sina sopor är inte heller något nytt. sedan en tid tillbaka på italiensk tv hittar man följande reklaminslag som försöker bygga upp en positiv bild av staten som hjälper till, och ge ett intryck av ett Neapel som är rent och städat. tanken bakom kampanjen är fin. men den överensstämmer inte helt och hållet med verkligheten. som med allt annat i det här landet.

här hittar ni reklamsnutten.

Rabatt men inte gratis

Mantovas kommunförvaltning planterar vårblommor i rabatterna runt om i staden. invånarna gräver upp dem och tar med blommorna hem till sina egna krukor. nu har trädgårdarbetarna lessnat och i protest satt upp bilder på hurdana blommor de hade planterat, som en slags kyrkogård, istället för att plantera dit riktiga igen.

en liten gränd

sådana som man hittar lite överallt i Italienska städer.

en pirat eller robin hood?

Italien består av en strid ström piratkopior och speciellt av kläder och väskor från de mest berömda modehusen.

nu har det lagts fram en något oväntad idé i Florens. att skicka senaste beslaget piratkopior i staden, 12tusen(!) klädesplagg, till behövande i afrika. ( i vanliga fall förstörs alla beslagtagna kopior.) idéen ska nu avgöras i domstol.

smulor

är titeln på låten.
hon var med i italiens motsvarighet till Idol- X Factor, och nu pratar alla om hennes debutsingel.

en droppe i havet

jag delar och sorterar flaskor. platsen där jag samlar ihop dem vittnar egentligen bara om vin, vin och vin och cocacola, sedan vi ordnade med filter som kör kranvattnet fint som på flaska, har vi drastiskt dragit ner på plastflaskor.

jag lägger allt papper, alla tidningar och alla kartonger i en vit pappkasse från ikea.

jag sparar alla små små plastpåsar som man får i alla pyttebutiker och på marknader och i apotek för de passar precis för den lilla sopkorgen på toaletten.

vi har rejäla och praktiska och slitstarka tygpåsar när vi handlar mat.

men det som skiljer mig mest från italienarna är att jag aldrig slänger skräp på marken eller ut genom bilrutan. jag letar febrilt efter sopkorgar, eller lägger kvitton, bussbiljetter och småskräp i innerfickan på handväskan tills jag stöter på någon.

så släpar jag min samling raccolta differenziata, papper, plast och glas, till den lilla piazzan där de står uppradade med olikfärgade lock fyra stycken soptunnor. jag möts av en överfylld blå tunna, den som är avsedd för osorterade sopor. på marken ligger kartonger, vinflaskor, presenpapper och en trasig stol.

ska det vara så svårt att slänga kartongerna i rätt tunna? eller i en tunna överhuvudtaget? och glasflaskor i tusen glänsade och vassa bitar på marken istället för i igloon två steg till höger, vem tjänar på det? och varför vill inte italienarna förstå att osorterade sopor, indifferenziati, inte betyder det man struntar i att sortera, eller inte orkar sortera, utan det som blir kvar när man sorterat resten?

mitt kors att bära jag är uppvuxen med en grundläggande miljömedvetenhet.

jag ser uppgivet på soporna som ligger på marken och kan inte med gott samvete lämna dem på det viset och böjer mig ner för att flytta kartongerna o presentpappret i rätt tunna, slänger ner trasiga och hela glasflaskor i igloon. sen går jag hem och tvättar händerna med disinfektionsmedel. att vara miljömedveten i italien är att vara som en droppe i havet.

den elektriska rakhyvelns hus

en liten elbutik.

betraktelse av det italien går igenom.

En hel stad med omnejd rasar under en jordbävning. ett nybyggt sjukhus faller ihop som ett korthus. alla säkerhetslagar har inte följts fastän abruzzo är en av de regioner som löper störst jordbävningsrisk. sjukhuset kostade tio gånger så mycket som detvar tänkt. men 95procent har blivit obrukbart.

Det visar sig att vissa byggnader består av sand. hundratals personer mister livet. man förfasas över hur det kunde hända, hur kommunhus och kyrkor rasat och att ansvariga struntat i säkerhetsnormer. man pratar om jorbävningsområden som decennier senare fortfarande inte återskapats. om universitetet i Aquila som har all byråkrati under rasmassor och damm, universitetsstudenter som riskerar att förlora hela akademiska karriärer.

men det pratas om jesusbarn och krucifix som dras fram, oskadade, under ton av sten och cement. man ser en bild på det som återstår av ett sovrum, allt har rasat, rummet gapar som ett hål på andra våningen. madonnatavlan hänger kvar på väggen. den har inte ens blivit sned.

Berlusconi flyger till de olycksdrabbade och lovar att det ska byggas en new town, använder de engelska orden som låter moderna och fina för att tala om något fruktansvärt, att medeltida gränder och hus kanske aldrig kommer att återuppstå. han betalar ett specialteam som fixar tandproteser samma dag som en äldre kvinna går fram till honom med sin tandlösa mun.

varje tvprogram, alla tider på dygnet, propsar på att man ska skicka sms, skicka en euro till offren för jorbävningen. samma media som visade på ur miljoner och miljoner försvann ner i fickorna på sluga personer under sista jorbävingen i början av 200otalet.

Italienarna hjälper varandra. skänker pengar, hjälper till, gråter och tänder ljus i kyrkor. Barnen som överlevde jorbävningen för sju år sedan och som sitter med men för livet och är rullstolsbudna berättar blygt inför tvkameror att man måste börja om. att man måste ta tag i livet.

många hundar har överlevt sina hussar. skadade och dammiga, rädda och ensamma söker det tröst hos brandmän och poliser. man behöver folk villiga att adoptera dem. ge dem mat.

en liten flicka döps i all enkelhet i ett av tältområdena som är uppsatta för det numera hemlösa. hon vet ingenting om vad hon varit med om. men alla gråter. hon symboliserar la rinascita, återfödelsen. samma dag nya skalv som mäter mer än 4 på richterskalan. personer som har förlorat allt men som säger att vi böjer oss inte, vi ska bygga upp allting igen. det ska bli som det en gång var.

man har slutat gräva efter människor. man har hittat nästan 300 döda. inga saknade finns kvar på de officiella listorna. man har hållt begravningarna. fyra muslimska ritualer utöver de katolska. nu börjar man köra bort rasmassorna. städa upp. och det lilla som blir kvar, ska ligga som grund för det som ska byggas upp. på nytt. igen.

Galileo Galilei och Universum

En otroligt välbesökt utställning i Florens, som i snitt ser tusen besökare per dag, handlar om Galileo Galilei. På Travelstart har jag lagt upp en del information om uställningen, som ni hittar här.

Varför man bör ta sig runt på cykel i Florens

det har jag skrivit om på travelstart, här.

detaljrikt

inte så speciellt stabilt

Här hittar ni en karta över de olika områden i Italien som löper störst risk för jordbävningar.

en bar vid Porta Romana

...

Det sitter en vithårig kvinna framför en stor svart mikrofon med den statliga televisionen logo. bakom henne ser man rasmassor. stenar och bitar från hus som stått under den italienska solen sedan medeltiden. allt i en hög på marken. damm och förödelse och människor som förlorat allt.

Hon kisar mot reportern som böjer sig ner mot henne där hon sitter. Hennes ansikte blir till rynkor. Små små tårar rinner nerför hennes smala kinder. Jag har förlorat mitt hem och mitt barnbarn. jag har ingenting kvar. sen kniper hon igen sin torra mun och helt tyst bryter hon ihop.

*

Ett litet samhälle som fått rasmassor av närliggande klippor över sig. På den lilla landsortskyrkan, på vårdcentralen och rakt över kyrkogården. På en fotbollsplan har man börjat ställa upp träkistor invid ambulanserna och det orangeklädda räddningsarbetarna. Det är alldeles tyst. Tvkameran sveper över samhället. det ser ut som en krigszon. man kan inte annat än tänka på död. Nyhetsankaret i studion säger bara. de har inga tårar kvar.

På en av de husväggar som fortfarande står intakt sitter ett litet manifest. Det står att tisdag den 7:e april ska det hållas en kurs i samhället om hur man går till väga vid en jordbävning. Men tidigt på måndag morgon den 6;e april strax innan klockan fyra, innan solen gått upp och medan folk sov trygga i sina sängar, kom jordbävningen.

allvarlig jordbävning

Tidigt imorse drabbades Aquila i Abruzzo-regionen av en rejäl jordbävning. Den största jordbävningen under 2000talet i Italien. 6,3 på Richterskalan. De första nyheterna talar om 27döda och tusentals hemlösa, men det kommer förmodligen att öka. Bland annat ett sjukhus och ett studenthem har förstörts.

Här hittar ni de första fotografierna.

...

.....tackolov finns även den italienska landsbygden. Fram till slutet av andra världskriget var det just den som höll majoriteten av italienarna. Små trattorior, farbröder på bänkar i skuggan på de heta sommareftermiddagarna, gamla stenhus omgärdade av olivträd, grusvägar och små alimentaributiker med traktens frukt och grönsaker och granngårdens oxkött och ägg.


hela inlägget på travelstart, här.

Inte som det var tänkt

En äldre kvinna transporteras i hög fart med ambulans till sjukhus. Hennes 79 årige man följer efter ambulansen i sin bil, men kör av vägen. Och avlider.

Här bor en hund.

Den Vita Döden

På italienska har dom fått namnet, Morti Bianche, vilket betyder vita dödsfall. Det handlar om så mycket som tre dödsfall per dag i Italien.

Arbetsplatsolyckor. Det kan handla om byggarbetsplatser där man inte använder hjälm, där byggnadsställningar rasar eller lyftkranar krashar och mosar. Det kan handla om fabriker där det inte finns ordentliga säkerhetsåtgärder när bränder inträffar, där folk ramlar ner eller fastnar i maskiner. Det kan handla om trafikolyckor eller broar som rasar. det kan handla om i stort sett vad som helst, i det flesta yrken.

Under 2007 mötte över 1200 personer den vita döden i italien. Men det slutar inte där. Under förra året rapporterades 900.000 olycksfall som inte hade dödlig utgång, varav 40 tusen ledde till permanent invaliditet. Och då pratar man inte om den andel olyckor som drabbar de som jobbar svart.

Den vita döden är ett enormt problem för Italien, och en stor del av problematiken ligger i den bristande kunskapen kring arbetsriskerna och de nästan obefintliga kontrollerna och det svaga intresse från arbetsgivarnas sida för att det basilära säkerhetsåtgärderna följs.

"Questa situazione - che fa dell'italia uno dei paesi con il numero assoluto di incidenti mortali tra i piu alti - é figlia "della carenza della cultura della legalità e della carenza di sicurezza"

Giovanelli Direttore Generale ANMIL (Associazione nazionale mutilati e invalidi del lavoro)

en brevlåda ute på landsbygden

Greenpeace, Colloseum och tunnelbanebygge..

mitt senaste Travelstart inlägg är en kort liten rapportering från Rom. Här.

Italienska gathundar

Det har pratats en del om kringströvande herrelösahundar i Italien på sista tiden. En liten pojke har blivit ihjälbiten av en flock förvildade hundar ute på landsbygden och nu är debatt om ämnet.

"Den italienska staten lägger ut så mycket som 30 miljoner Euro per år för att se till att dessa hundar tas om hand och utfodras och hålls inom inhägnade områden. Men i många fall så struntar personerna som tar emot pengarna och ansvaret, i att göra det som måste göras, och på sista tiden har konsekvenserna blivit otroligt allvarliga."

Från mitt inlägg på travelstart - här

Nystart.

Det ska bli en mer välskriven blogg. kanske färre inlägg, men bättre. mer fotografier. förhoppningsvis fler kommentarer. lite mer besökare. jag ska ägna bloggen mer kvalitetstid. gallra ut massa strunt från mitt arkiv. och hitta tillbaka till entusiasmen.

magari qualcosa potrei anche scrivere in italiano.
tante di quelle persone che mi seguono parlano, in una maniera o in un altra, appunto italiano. vedremo.