torsdag 3 april 2008

heta svenskt och bo i italien

det tog över två år innan min karl lärde sig stava till mitt efternamn.

nu, efter dryga fem år som jag går till samma lilla potskontor för att hämta ut böter och betala räkningar och posta brev, har de lärt sig mitt efternamn så att det skriver det på ett litet klick.
a-b-r-a-h-a-m-s-s-o-n.

såg du? sa posttanten och log mot när hon skrev mitt namn på ett viktigt papper imorse, jag har lärt mig ditt svåra efternamn.

igår när jag lämnade in mina stövar hos skomakaren, efter tre år som jag går till honom, vet han vad jag heter och skriver utan att fråga. men sen stavar han mitt efternamn lite som det passar. men iallfall.

jag är så van att ha ett krångligt efternamn i italienska ögon, att när vi checkade in på hotellet i stockholm sist och kvinnan vid disken frågade efter mitt efternamn och nickade och skrev in allt utan att fråga en enda gång. blev jag nästan rörd. att det kan vara så enket att ha ett långt svensk efternamn.

10 kommentarer:

Maria Sjögren sa...

Hehe, jag känner igen det där... Sjögren, till och med med "ö". Men mig ger de alltid pennan direkt. Min flickvän kan ännu inte säga mitt efternamn utan får fram ett "scjögren" eller "hhögren". Så du är ändå lite lyckligt lottad :)

sophie sa...

scary mary:
misströsta icke...efter fem år lär hon kunna det. man måste ha tålamod med dem..hehe

Anonym sa...

Och jag får alltid presentera mig som "naaataaali" dem fattar inte om jag inte uttalar mitt namn vanligt, hehe.

Anonym sa...

Jag undrar ibland varför det är så svårt för italienare att uttala "H" och "J"..men jag får inget svar.

Anonym sa...

ungefär som att heta "Gaetani" i Sverige. - vad sa du? Gobani, Buitoni..? inland önskar jag att jag hette Svensson eller nåt :P

Anonym sa...

Min pojkvän (Sicilien) kan inte heller stava till mitt efternamn och vi har varit ihop i 4 år.. ;o) Han vet heller inte i vilken ordning mina två namn ska vara skrivna i... Det har hittills varit en stor fördel att ha samma efternamn som en stor mobiltelefon-tillverkare, även om jag har sett namnet blivit stavat på fler olika sätt än jag någonsin hade kunnat komma på själv ;o)

Anonym sa...

Svenskarna har också svårt med italienska namn... jag vet inte varför, men mitt blir alltid stavat fel: Allesandro (med två l och ett s och inte tvärtom som det borde vara). Hur svårt kan det vara? Det är ju Alexander också på svenska och engelska... ska de uttala det, så blir det oftast Alexandro eller en spanskliknande Alejandro :(
Nåja, lite tålamod måste vi också ha med er ;)

Maria sa...

Mitt efternamn är helt hopplöst vilket land jag än befinner mig i. Konstigt nog är nog svenskarna de som har svårtast med det. Näreskog heter jag, och är tyvärr ganska ensam om det.. bara min släkt har detta efternamn. Så nu när jag ska gifta mig ska jag försöka byta till något lite lättare internationelt. Men man vill ju inte heta något allt för vanligt. Något förslag?

Maria sa...

Italienare har inte H och J i sitt språk.

My Stjärnkvist sa...

Jag kanner igen det dar ocksa. Nar jag presenterar mig som My, fragar de alltid efter mitt efternamn, antagande att det ar enklare, men jag heter Stjärnkvist sa tillslut kallar de mig ofta m + vokal haha. Min pojkvan forsoker dock sa gott han kan!