tisdag 22 april 2008

tänk om


när jag hinner till bussen precis på håret och får vinka fast den när jag kommer springandes med andan i halsen, då tänker jag på alla små detaljer under morgonen som hade kunnat få mig att precis missa bussen istället för att precis hinna med den. och så känner jag mig duktig. skulle aldrig få för mig att känna mig dålig för att jag nästan missat den. det är mycket däri min tidsoptimism ligger.

idag var en sådan dag. och nemas problemas. jag klev in i föreläsningsalen precis efter det att professorn stängt dörren och tagit på sig sina runda läsglasögon.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha! Ja onekligen har du nog ett sätt att resonera på som inte hjälper dig med punktligheten!

Lullun sa...

*hihi* Att tänka negativt har ju aldrig gjort någon gladare. Så helt rätt; varför grubbla över vad som kunde ha "gått galet" när det nu inte gjorde det?! ;-)