sorelle d'italia - italiens systrar

eller, som nationalsången egentligen lyder, fratelli d'italia.

här är en reklam från calzedonia, som använt sig av en förmildad och feminiliserad version av nationalsången. som skapar en viss feelgood vibb. men det kanske inte är ett koncept som skulle fungera i sverige, med den svenska nationalsången. eller har jag fel?

ett olivträd och höstlöv från en liten ek

dags igen!

en artikel om Florens på Backpacking!

italien och droger - enligt statistiken

inte någon vidare uppmuntrande läsning. å andra sidan behöver man inte ju inte vara vidare undersökande för att inse att droger finns överallt.

Kokain ska vara den drog europeer föredrar och italienarna hör till de största konsumenterna.
För cannabis, den mest använda drogen, går användandet ner runt om i europa medan konsumtionen i italien går upp. Vad gäller heroin har italien mer eller mindre rekord i europa vad gäller missbruk.

för något år sedan gjorde ett tv-program en undersökning i Italiens parlament och tog urinprov anonymt på ett antal (ovetande ) parlamentariker, och det framkom att bland dom som sitter och bestämmer över Italien var kokain långt ifrån en okänd drog. programmat stämdes såklart och det blev ett jäkla rabalder. men nu ska parlamentet, den här gången på eget initiativ, drogtestas. hm.

jag bjussar på en sneakpeak..

vi designar om bloggen på jobbet..

för turisten

har jag skrivit om Piazzale Michelangelo.

där är liksom bara regn just nu

den italienska vintern är här. och jag behöver köpa nya vinterstövlar om jag ska överleva.
regn regn regn.

man kan alltid måla dit ett fönster

om ni inte har något för er på söndagar

så finns ett förslag här.

kan man förbjuda krucifix i italienska skolor?

jag tycker inte att man bör göra det. men det tycker visst europadomstolen. ni kan räkna med rabalder. inte från min sida. men möjligtvis från vatikanen och miljontals katoliker.

ett tåg

jag står på perongen i en liten stad ute vid havet. det är grå himmel och snålblåst. när som helst kommer det att börja regna säger den korta påbyltade tanten som står bredvid mig. jag drar upp kragen på min kappa. intercity tåget från salerno mot torino är försenat med tjugo minuter på grund av tekniska problem med tåget. vi ber om ursäkt, säger en trött kvinnoröst i högtalaren. samlingen personer som står bredvid mig på perrongen börjar röra på sig. någon tänder en cigarett. någon annan stampar i backen, en äldre herre tar upp sin mobiltelefon. jag suckar och stoppar händer i kappans djupa fickor. min blick möter en tjej i min egen ålder som skakar på huvudet. vi ler mot varandra. jag himlar med ögonen.

det börjar regna.och jag vet att jag är utan paraply. jag stirrar ner på mina grön,röd,gul och vitrandiga strumpor som syns ovanför skorna. så typiskt. där gick 5 euro till ett paraply så fort jag kommer fram till florens. högtalarna på perrongen sprakar till igen, il treno intercity proveniente da salerno diretto a torino arrivera' con 4ominuti di ritardo. ci scusiamo per il disagio. nu börjar folk bli otåliga. en kvinna öppnar en påse med frukostkakor till sin son. jag gnuggar mig i ögonen och ser på klockan. spontant börjar de olika personerna kommentera förseningen. det blir till ett lågt mumlande om hur ingenting fungerar i italien. om hur en ursäkt från en högtalare inte gör varken från eller till om man blir sen. och hur kallt och jävligt det är att vänta ute i regnet. sen rullar tåget in på stationen. pustar ut och stannar. ett över 12 vagnar långt och gammalt nött tåg. som startat nere i salerna i sydligaste italien tidigt på morgonen och med försening efer försening tagit sig upp längs med den italienska kusten.havererat i Rom och stött på ösregn upp längs med medelhavet i södra toscana.

jag kliver på tåget och letar efter min sittplats i andra klass. runtomkring mig hör jag röster. syditalienare som är på väg upp till norditalien efter en helg i sina hemtrakter.fem nunnor sitter framför mig. alldeles tysta. tåget är smutsigt och vitt och blått. jag sjunker ner i sätet och försöker sova. ett högljutt skratt väcker mig precis när tåget bromsar in. vi sitter i kö säger en ung tjej till mig. ända sen Neapel stannar vi titt som tätt och väntar ut ett tåg som har mer bråttom. hur försenade var vi? fyrtio minuter svarar jag. hon ser ut över det gröna landskapet som störtar ner i havet. det ösregnar.

skyltdockor hos prada

lite mer skor

lite om Shelly's London..ett märke som jag precis lärt känna, men som jag gillar. så jag har djupdykt lite i deras historia och skrivit ett inlägg om det, här.

min dag.

idag har jag fått lite ont i halsen. de gulröda löven på eken i vår trädgård har börjat ramla till marken. och jag ska skriva klart en artikel om florens men finner ingen inspiration. har inte allt som bör sägas redan sagts om den här staden?

imorgon ska jag på lunch med en svensk kompis. och en svensk kollega (som snart åker tillbaka till sverige). nere vid havet är olivskörden i full gång och på lördag är det premiär för årets första olivolja.

en fluga smet in i mitt rum nyss. och den är så snabb, och så in my face hela tiden. så fort jag sträcker mig efter flugsmällan försvinner den iväg. jag ska tvätta håret och måla naglarna också.

en helt vanlig torsdag med andra ord.

Florentinarna oense

att italienarna har ett bristande trafikvett är ingen nyhet. att de sen förväntar sig att kunna parkera precis där det har ett ärende eller hellre sitter i bilkökaos i en halvtimme än parkerar och promenerar till fots en bit vet vi också.

så den nye borgmästarens idé att stänga av all trafik som tidigare slingrade sig förbi, il Duomo, har tagits emot med blandade känslor av florentinarna. dels för att busstrafiken dragits om och dels för att många helt måste lägga om sin väg till arbetet eller parkera längre bort. sedan i söndags är piazza duomo enbart tillgängligt till fots och så ska det förbli. och helt plötsligt har en underbar piazza med en av italiens mest berömda byggnader fått lite mer lugn och ro och blivit mer promenadvänligt (som tillexempel piazza signoria redan är). många florentinare till trots.

jag som inte äger en bil tycker att städer som Florens ska levas så mycket som möjligt till fots, för det handlar om en liten stad med smala kullerstensgator,och fann det helt galet med en så trafikerad väg precis intill ett sådant mästerverk. så jag säger att jag tycker det är rätt.

(läs även ett sko-inspirerat blogginlägg om veckans stora snackis i stan)

ett hörn av piazza duomo

dagens sko

hm. så var eftermiddagen nere i butiken till ända. och jag har bara skooooor i huvudet
(tack och lov återgår jag till kontoret och datorerna imorgon)

dagens frågetecken var den här skon,
är den ett must-have eller alldaglig och obekväm? jag röstade för ett must-have, och slumpen ville att det första paret skor jag sålde idag - vad just detta. men i svart till en fransyska med stor volangkjol i rött och svart och lockigt hår.

början till höstlöv

man vet att man har bott i italien för länge

när grande fratello (big brother) tar sig an sin 10:e omgång. och du kommer ihåg när andra säsongen tog fart. det är precis så det är ikväll. jag ska bara bestämma mig om jag ska, eller inte ska, följa dokusåpan som aldrig dör i italien.

lite förmiddagsmusik medan jag tar itu med artiklar och arbetsuppgifter

inne i stan

första fredagen med jobb

jag tror att mitt nya jobb kommer att leda till att jag startar en blogg till, om skor och outfits. för det är verkligen det enda som snurrar i mitt huvud just nu. utöver alla nya arbetsuppgifter och intryck och nya kollegor börjar det bli uppenbart att min värld kommer att bli skor och mode och kommunikation framöver.

och när chefen säger, ta med din egen dator om du vill, och spela alla playslists du har medan du jobbar, för vi vill ha musik och kreativitet här. då känner man att man har kommit rätt.

vad tror ni?
pallar ni en blogg till..?
och har ni lite förslag på schyssta playlists jag kan spela på jobbet?...

nu ska jag ta ett varmt bad och en whiskey. och ta helg.

på tågstationen skyltar man för vespor

visst är dem fina?
även tidigt på morgonen när det är regn och grått lyser dem upp i folkhavet.

kaniner och frusna svenskar

häromdagen tog ett (pseudo)nyhetsprogram här i italien upp något mycket märkvärdigt.

i sverige finns inget hopp för kaninerna. i sverige överges massa kaniner då man tröttnat på dem som husdjur. och då dödar man dem och sen bränner man dem och utvinner energi som man värmer svenskarnas hus med.

om ni inte visste hur kallhjärtade och vilka kanindödare vi svenskar är, kan ni se inslaget här.

första dagen på nya jobbet

(klicka på bilden för att se mitt kollage av några av dagens förälskelser)

har varit skor skor skor skor. jag kommer med största sannolikhet att drömma om skor inatt.
har gått igenom kollektionerna, börjat lära känna alla märken och alla material. springa alla små stentrappor och upp ner mellan lagren och butiken.

jag har säkert sett och klämt och provat minst 20 par jag utan tvekan skulle tagit med hem och ut på äventyr. oooooh.

så det känns ju lovande det här.
eller hur?

på fredag ska jag lägga fram mina idéer kring deras internetmarknadsföring och profilering. och sen hoppas jag att det hela tar fart. och då får ni alla detaljer.

vill ni shoppa i florens

kan ni inte missa marknaderna!
så här, på travelstart, har jag sammanställt några.

såhär kan man också marknadsföra sig

entusiasm

idag fick jag jobb.

hurra!
det är bara en projektanställning, men det blir många lösa tyglar och mycket att bevisa. så det passar mig utmärkt. det handlar om snygga skor och kommunikation och internetmarknadsföring. en underbar kombination i mina ögon. så bara jag kommer igång ska jag berätta mer.

jag vet inte om jag är gladast för att ha fått jobb, eller för att jag lyckades haffa ett jobb i linje med mina studier i den här staden. på enbart meriter. i kristider. det händer inte varje dag i italien kan jag lova. och dessutom kommer jag att sitta och jobba mitt i stan.

tio pluspoäng till sophie idag.

(på onsdag smäller det.)

en bakgård

skillnad mellan sverige och italien - i tv

jag har suttit och tittat på svensk tv idag. och då, helt plötsligt slog det mig. i svensk tv finns det årstider - det finns inte i italiensk tv!

jag ska förklara mig.
nu, när det är höst och nästan vinter, och man ser på svenska program som är inspelade under den här perioden, typ talkshows och liknande, sitter kvinnorna med vinterkläder! de har kanske långbyxor eller varma strumpbyxor och kjol. de har långärmade tröjor eller tillochmed koftor eller polokragar på stickande tröjor. man ser liksom på folk att de är vinter fastän de sitter i en tvstudio. mycket underligt för en som är van italiensk tv.

för här, i italien, ser folk likadana ut i tv året om nämligen. det är överdrivet avklätt eller iallafall alltid finklätt. man har urringat och kortkort eller tunna byxor och kortärmat. man kan egentligen inte avgöra om det är ett program som är inspelat under sommaren eller under vintern. italien måste alltså ha väldigt varma tv-studios. (för låt mig påminna oss om att den italienska vinter är kall och rå och i stort behov av ylle och långbyxor och kappor.)

i italien är man alltid sommarklädd i tv. det har inte slagit mig förrän idag när jag insåg att man i sverige siter i kofta och långärmat vid den här tiden på året framför en tvkamera.

lite lördagsläsning

här har ni hela artikeln.

en detalj

så, efter många om och men har den nye borgmästaren lagt fram ett förslag för att modernisera och bygga om florens tågstation. (som verkligen är i behov av det)

jag hoppas dock att man tar tillvara på vissa retrodetaljer.
som ger den där fula älskvärda känslan. av en tågstation som blev bortglömd. tråkig och grå.
men som ändå känns hemma.

gula höstlöv

höstluft och hög blå himmel. det är kallt i skuggan och det blåser ute vid floden. jag har tagit fram alla halsdukar och vinterjackor och stövlar. mössor och vantar.

jag har längtat efter hösten.

många tror att det bästa med att bo i ett medelhavsland är sommaren. och visserligen. mörka heta nätter . sandstränder och party. men jag gillar våren och hösten i italien mest av allt. för vädret, för kläderna, för matlusten och för städerna.

dagens betraktelse

oväntat

jag har slängt sju bälten. slitna och fula.
men jag har forfarande 28 stycken.
det är ett litet mysterium hur de blev så många.

trovatelli

ett kompispar till oss åkte till puglia på motorcykelsemester i augusti när vi flög till norrland. utanför hotellet där de bodde fann de en gathund med fyra valpar som levde invid en fontän och vildvuxet gräs.

efter några dagar bestämde sig tjejen för att hon inte kunde leva med idén om hur de små liven hade det. så hon tog tåget ner igen. tog två av valparna med sig hem. och döpte dem efter två formula ett förare, kimi och luis. nu väntar vi mest på att se hurdana de kommer att bli när de växer upp, stora, små, strävhåriga eller lena, hursomhelst så känns korta ben och stora öron ganska givet.

när det spårar ur

för ungefär tre veckor sedan spårade ett tåg ut i milanotrakten. och en vagn ramlade ner i en park i ett bostadsområde (!).

den ligger där än. och nu börjar folk bli arga. för utöver den diskutibla dekoren verkar nu hemlösa ha flyttat in i den.

nummer 46 betyder bara en sak i italien

valentino rossi - il dottore. italiens egen motorGP världsmästare. men någon måtta får det väl vara när en tryffel mässa, la Fiera del Tartufo di Sant’Angelo in Vado, som går av stapeln för just 46;e gången gör reklam för sig med samma nummer och valentinos advokater tar strid för att logon påminner för mycket om herr 46's egen logo.

här kan ni läsa om det hela.

foto från www.giornalismo.unipd.it

huuu

ikväll är det verkligen oväder.
blixtarna slår i backen och lyser upp hela natthimlen.
och så dundrar det efteråt.

tiromancino

den italienska författningsdomstolen sätter stopp för Berlusconi

jag tycker inte om att ta upp den italienska politiken i min blogg, av hundra olika anledningar och främst för att jag tycker att många svenskar ofta uttalar sig utan att veta vad de pratar om, och jag inte orkar ta en diskution med dem. men nu, när det skrivs överallt om det här även i sverige, (här, här och här tillexempel) och det dessutom är otroligt viktigt det som hänt, så tänker jag uttala mig,

jag anser att oavsett om man är premiärminister eller ej så ska man stå till svars inför lagen som alla andra. la legge è uguale per tutti. att försöka göra sina privata affärer till nationella sådana, och sedan hävda att komunisterna sitter i författingsdomstolen håller inte enligt mig. jag tycker det känns skönt att italiens statsskick trots tydliga brister visar på att någonstans går gränsen. (är det någon som kommer ihåg hur mussolini manipulerade makten?) och värnar om något så grundläggande inom demokratin som att alla är lika inför lagen.

notate bene, jag har inget emot berlusconi. jag tycker varken att han är bättre eller sämre än andra politiker italien haft (o)turen att styras av. och blir han den förste att stå till svars för sina handlingar är det ett nödvändigt ont italien har behov av. jag ser ingen som helst anledning till att en person som utreds för allvarliga brott, ska komma undan bara för att han blivit premiärminister. och att sedan gör hela grejen till att vänstern vill sätta dit honom. det är enligt mig en något snäv och orättvis syn på varför just den här lagen, lodo alfano, inte godkänns och anses icke-kostitutionell.

kanske är det bara i italien en man som är utredd för liknande brott stolt kan sitta på makten och inte känna någon anledning till att avgå. just för att italienarna och lagarna tillåtit det alldeles för länge och åt alldeles för många politiker. jag tycker att i ett demokratiskt land kan man kräva att de som sitter på makten inte är brottslingar. kanske är det höga förväntningar i ett land som detta. men det är aldrig för sent att försöka ändra på det enligt mig.

mi dispiace berlusca, ma ci voleva proprio.


foto från info-wars.org

fusklappar

alla som har gått på italienska universitet, vet vilken vetenskap det här är. och hur utbrett det är bland studenterna. ett krig som både professorer och ärliga studenter har svårt att vinna. italienare är kända för sin finurlighet, och jag tror mycket av den odlas i universitetsmiljö.

och som alltid finns due pesi e due misure, vissa professorer ger helt enkelt upp och sitter med dagstidningen medan studenterna pillar med fusklappar. andra tar upp fuskarna till klassens beskådan och ber dem infinna sig endast om ett halvår för omtenta. och ytterligare en variant professorer har med sig en stab av assistenter som går rond i skrivsalen. och på samma sätt som man pratar om vilken professor som undervisar bäst och har de mest intressanta föreläsningarna, så pratar man öppet om vilka professorer vars tentor man lättast kan fuska sig igenom. och på vilket sätt.

tranquilli.

Palazzo Strozzi i oktober

Hösten bjuder på en utställning jag inte tänker missa:

Inganni ad arte.

Meraviglie del trompe-l'oeil dall'antichità al contemporaneo

From ancient Roman mosaics and frescoes to European masterpieces of the 1300s to today, two hundred works from Italian and international museums and private collections tell the intriguing and spectacular history of trompe-l’oeil. The art of deceiving the eye.

bild från www.palazzostrozzi.org

madonna i svenska färger

aktualitet

båtintresserade kan läsa mitt senaste travelstartinlägg.
(ni andra kan hoppa över det.)

dagens radioskämt

anche tu sei cosi maniacale nelle pulizie della casa che hai passato l'aspirapolvere talmente tanto che il tuo vicino al piano di sotto è diventato calvo?

och jag skrattade faktiskt.

att vara doktor behöver inte vara så svårt, eller?

i milano uppdagas just nu att en barnläkare som jobbat i över tjugo år - inte är läkare och aldrig gått på universitet. man undrar ju spontant hur det gick till när han fick jobb, om det var förfalskade dokument eller inte med i bilden. men främst undrar jag hur folk kan och vågar fuska sig in i ett yrke som handlar om liv och död och små barn?

..

piove piove guarda come piove, guarda come viene giu.. (uppdaterad)

jag tycker det är mycket olustigt att svensk mainstream media inte berättar om det drama sicilien går igenom. hur kan man förbise något sådant när det händer i europa?

la repubblica.it skriver så här. och här har ni en artikel jag fann på svt.se

----------------------------
tack dn.se, en nättidning som ger nyheten visst utrymme.
här kan ni läsa på svenska.

höst

på svenska

Roberto Saviano skriver om Italien och media... här

på kvällspromenaden med hundarna längs floden

il paese delle mezze verità

det finns något i italienarna som det är svårt att sätta fingret på. det här med hur de relaterar till allt vad italien innebär. allt det motsägelsefulla, kaotiska och smått enerverande. för det finns inte en italienare som inte finner nöje i att gnälla på politikerna, på systemet, på hur landet är organiserat och hur ingenting fungerar som det ska och hur länge man får stå i kö i onödan. men det är ett gnäll som ligger lite i deras nationella tillhörighet. man ska liksom vara missnöjd för det är så uppenbart. men sen stannar det ofta där. eller blir tillochmed roligt. eller fascinerande. eller en del av varför de älskar sitt land. för italienarna har en stark känsla av landskärlek. de gnäller och förfasas och blir förbannade, men tillslut blir det till ett leende. för ingen har ju så god mat, så undebara viner, så fina landskap, så kreativa och hjälpsamma människor.

italienarna och italien är som ett gamma strävsamt gift par. och på samma sätt som det kan störa en att de gnäller och gnäller men inte ser till att lösa problemen eller kräva reella förändringar. på samma sätt är det fint att känna hur deras stolthet lyfter dem över tutte le menate quotidiane och gör att efter ett teatraliskt utbrott över hur dåligt landet fungerar, skålar man på att det inte finns ett land i världen man hellre skulle vilja bo i. De är på något bakvänt sätt, lika stolta över det negativa som det positiva för det är ju just summan av de båda som gör italien.

..

borta bra och hemma värst?

jag läste häromdagen om en man i toscana som fått tillstånd att sitta i husarrest istället för i fängelse. men hans fru grälade något så fruktansvärt att att han rymde och alltså låstes in bakom galler. "jag föredrar fängelset hade han svarat."

bild härifrån.

idag

har jag sprungit mina kilometer på morgonen. lagat lunch. på eftermiddagen har jag rett ut lite jobbsökfunderingar på plats och sökt fler jobb. samt tagit ett fika vid ponte vecchio med en svensk tjej. kvällen har varit bokläsning.

lite vintage vykort

ett måste tycker jag.

italienska småbarnsföräldrar

och deras bilar med barn i. här, på travelstart.

reklam riktad till (unga?) blivande föräldrar

en tecknad figur -flicka berättar att nu kan man skicka ett sms med sitt namn plus barnets pappas namn och får svar på vilket namn stjärnorna valt åt det ofödda barnet. hurra vad smart.

är det vad nya generationer kommer få berätta, jag heter antonella för det sade stjärnorna i ett sms till min mamma då hon väntade mig?

hm.

eros ramazzotti

svårt att hitta musik som är mer italiensk för folk utanför Italien. och för italienarna också för den delen, elller iallafall för många av dem.

utdrag ur ett brev

Igårmorse vaknade jag försent. Försent för att ta hundarna och springa längs med floden om jag skulle ha tid att följa med Stefano på några ärenden. Så jag sparade det till sena eftermiddagen. Vid sex gick vi ut. Det var fortfarande ljummet. Och mycket trafik den lilla biten till floden, småbilar och motorinos. Vi till och med stannade vi det lilla rödljuset och väntade. Väl uppe på vallarna satte vi av. De med sina korta korta ben och jag med mina otränade. Och när vi kommit halvvägs på biten vi brukar springa kom en stor rödbrun häst emot oss. Jag har sett den innan, den står i en alldeles för liten hage bakom postkontoret inne i byn. Den kom galopperande emot oss med manen som kastade i vinden. Hundarna stannade upp lite förundrade sådär. Precis som jag. Jag trodde inte att någon någonsin tog ut den här hästen på äventyr. Men barbacka på den satt en ung kille och när vi möttes saktade dem ner och hundarna stod som statyer bland nässlorna. Han nickade mot mig, och jag log. Sen satte de av, ökade farten och galopperade iväg. Jag och hundarna tog fart igen och önskade att vi varit lika snabba och smärta som den rödbruna hästen. När jag vände mig om för att springa tillbaka och hem med hundarna i släptåg såg jag hur hästen med killen på ryggen stapplade ner från flodvallen och försvann längs med fältet som ligger bakom husen. Det såg ut som en scen från en western, men lite malplacé. En ung kille barbacka på en häst som galopperar hem i kvällssolen. Och så jag och hundarna. De sätter sig och tittar upp mot mig med trött lyckliga ögon för att få sina koppel och sen traskar vi hem från floden på samhällets smala asfaltsväg som slingrar sig mellan de ihopbuntade husen och trädgårdarna. Hälsar på några gamla gubbar på en bänk, hör kvällens tvprogram som skvalar ut genom ett öppet köksfönster. Känner doften av hemlagad pasta och aktar oss för att inte bli påkörda av en motorino. Går mot rött i den lilla kurvan med trafikljus. Och kommer hem.

italien ska vara maffia

för då är det ju så kul att skriva om det. hitta fräna rubriker och få folk att tänka "men gud ändå".

aftonbladet, med den här artikeln, fick verkligen till det. Maffiabossen som hade en krokodil hemma.

nu törs ni väl inte hit?

om en hamburgerrestaurang

har jag skrivit om här.

äntligen Florens!

säger jag, som rör mig till fots. för nu ska områden kring il duomo stängas för trafik. i dagsläget är det ett konstant via vai med bussar och bilar och avgaser. (circa 2.000 autobus e 150mila passeggeri il giorno!)jag är en förespråkare av isole pedonali. så nu hoppas jag att det görs på ett vettigt sätt.

här kan ni läsa om det, La Nazione.

(går)dagens snackis:

tv-profilen Alessia Marcuzzi äter en wurstel i en humorserie. hela vägen upp till parlamentet går snacket. och nu har programmet flyttats till senare sändingstid. det känns för mycket porr och vulgärt uppenbarligen. själv tycker hon det är ett jäkla moraliserande av bigotte utan humor.

när sverigesuget sätter in sent på kvällen

är det tur att Milka erbjuder ett O'boy substitut.

ny italiensk musik

och jag gillar stark låten, till skillnad från de allra flesta jag lägger upp här på bloggen. ( även om jag tycker den luktar lite halvplagiat, för jag känner inte att melodin är brandnew, känns lite adriano celentano men jag kan ju ha fel..)

hemma på min gata i stan - som kostat miljoner

Florens gator är i ganska dåligt skick. ni vet gropar och klumpar med asfalt. brunnar och vägarbeten. trasiga trottoarkanter och annat som gör det möjligt att slå ihjäl sig om man cyklar, och pajja bilen om man kör. Florens nya borgmästare har nu lagt fram ett förslag för att förbättra stadens vägar. bra och otroligt välbehövligt.

till den ringa kostnaden av 200miljoner euro(!).

jag förstår inte att alla typer av lavori pubblici blir så galet dyra i det här landet. klart det är mycket att ta itu med och asfaltera om och fixa till och gud vet vad. men 200miljoner euro skattemedel är väldigt mycket pengar. vi borde få italiens finaste asfalt och vackraste trottoarer.

haha.

..

blunda och föreställ dig

italiensk höst. mitt i natten. bäcksvart och duggregn. ett stor stenhus. med en grusplan framför och vildvuxet gräs på sidorna. alla fönster har mörkbruna fönsterluckor i trä nogrannt stängda. och två stora lampor uppsatta vi taknocken. en till höger och en till vänster. de kastar ett matt, kallt ljus över husväggen, fönsterluckorna och grusplanen.

ny artikel på backpacking!

om Castiglione della Pescaia, den lilla staden ute vid havet där jag tillbringat mycket tid..
här

i italien tjänar ju nästan alla kändisar storkovan på reklam

bomber o granater i folkhemmet

i italien är krig något som lever mycket tydligt nell'immaginario collettivo.

möjligen för att andra världskriget gick hårt åt på Italien och nästan alla familjer har krigshistorier att berätta.
möjligen även för att italien är med i nato och italienarna vana att dra ut i krig å andras vägnar eller stå bakom Usa, som de fortfarande har ett osunt mindervärdeskomplex och en minst lika osund tacksamhetsskuld till efter just andra världskriget.
möjligen för att den fattigdom många delar av italien lever med, gör att en militärkarriär kan vara en klassresa. eller enda utvägen för att inte fastna i lokala kriminella organistationer.

och oavsett anledning, är det en del av vardagen här. och nu sist när 6 unga soldater omkommit i kabul blir det extra tydligt. änkor som håller i minnesstunder år och år efter makarnas död. barn som följer i sina stupade fäders fotspår och går med i armén, media som pratar om hjältar och italienska flaggor på kistor som landar med militärplan och möts av statens höga huvud och nyhetsreportrar.

och som svensk kan man nog aldrig riktigt förstå.

foto med Alberto Sordi dom soldat i filmen La Grande Guerra, från www.hyper-ware.com

incrociate le dita*

yes. så ringde de från ett jobb jag sökt. och faktiskt verkligen skulle vilja ha. vi kom överrens om intervju på måndag eftermiddag. men eftersom jag blivit så skrockfull av att leva bland italienare, tänker jag inte säga vad det är för jobb, innan jag varit där.

______________
* håll tummarna

fikonträd och fikon

något jag verkligen uppskattar med italien på sensommaren.

nu vet jag vad jag vill göra

(in termini di lavoro*)

så nu är problemet: komma på hur fan man gör för att nå dit. det ska jag ägna mig åt nu framöver, att komma på hur. för jag har på känn att det inte finns någon upptrampad väg.

någon som vill hjälpa? maila mig.

----------------------------------------------------
*arbete

jovanotti och mendes

har gjort lite sommarmusik..

travelstartinlägg

om det här med att dricka vin..i mängder!

här

häromdagen

hur når man jämställdhet i den italienska medialogiken?

det kan man ju undra när man bott här ett tag, och vant sig vid objektifierade kvinnor. valette, veline. letterine. unga tjejer som dansar o kråmar sig (istortsett nakna) i alla möjliga program vid alla möjliga sändningstider.

hur kan man råda bot på problemet? hur kan man göra italiensk media mer jämställd?
spontant tänker jag genom ta bort alla dessa lättklädda kvinnor ur bästa sändingtid och låta vettiga och duktiga personer få mer utrymme. men det går ju lite emot hela konceptet tvkulturen bygger på.

jag fick mitt svar idag, nu letar man efter valetti i en av de stora familjekanalerna. dvs en manlig version av valette, lättklädda tv-värdinnor! istället för att göra sig av med ett horribelt fenomen som förnedrar kvinnor, inkluderar vi männen i det. objektifierar unga män. ett steg närmare jämlikhet skriker programlederskan och myser när de aspirerande valetti-killarna presenteras.

yeah!

regn o kallt

äntligen verkar den italienska sommaren vara över.

svensk budgetshopping

den finaste lilla kameraväskan på h&m köpte både jag och min kompis Tina. men så är vi ju svenskar också. och har digitalkameror.

så nu är min lilla kamera ready to rock under vintern

jag är inte jordskalvskänslig, alls.

för något år sedan kom ett mindre jordskalv i florens när jag och massa andra studenter lyssnade på en föreläsning i en nybyggd aula. helt plötsligt började folk bli oroliga och lämnade sina sittplatser. jag fattade ingenting och såg mig omkring då killen bredvid mig utbrister. 'känner du inte hur det skakar? herregud det är en jordbävning.' hela byggnaden utrymdes och många var tydligt skakade och ringde släktingar för att försäkra sig om att alla mådde bra. personligen hade jag nog inte ens rest mig ur min stol om ingen bett mig om det, för jag kände inte alls av att marken skakade, och kunde således inte heller vara orolig efteråt. det kändes lite snopet. alla de minimala efterskalven gick mig också omärkt förbi.

ikväll hade vi precis dukat undan och sagt hejdå till våra vänner när jag går upp på lanazione.it och läser att ett jordskalv på hela 4,2 grader på richterskalan skakat apenninerna vid 22tiden, när vi som bäst åt middag. (bergskedjan mellan bologna o florens) och att skalvet känts i både florens, prato, pistoia o bologna. epicentrum inte långt från där våra vänner bor, borgo san lorenzo. även två mindre efterskalv på drygt 2 grader missade jag. vi undrade varför hundarna skällde så i trädgården. och jag var den enda som inte kände av något konstigt då det frågade mig. å andra sidan dallrade inga vinglas heller.

men det är ett faktum. jag har flyttat till ett jordskalvs-land, och råkar vara imun. jag tar det med ro, för jag märker inte av det. iallafall inte när det handlar om lightjordbävningar som inte skakar väggar och hus. skulle det handla om jordbävningar som är rent ut livsfarliga hoppas jag att någon sensor inom mig vaknar. kanske har italienare en infödd känsla för jordbävningar då deras lands historia är kantat av dem. och sen är de ju rätt teatraliska, speciellt i grupp.

här har ni artikeln om kvällens shake.

måndag

det är när man tillbringar kvällen med en aperitivo i handen med roliga människor i stan och sen improviserar en pasta till middag som det känns helt okej att bo i Italien. även en måndag.

talangjakt och popmusik

idol-hysteri i sverige i all ära. här har tredje säsongen av x-factor tagit avstamp. här kan ni få ett smakprov på italiens motsvarigheter till idol. men räkna inte med att se avsnitten på webbteve. vi är ju i italien! så håll till godo med det lilla som erbjuds eller ge er i kast med att söka på youtube.

dolcenera

jag ska göra

• en lista på italien-bloggar.
• en lista på vänner jag har, som bloggar, om vad som helst.

är det någon jag inte bör missa? skriv in era bloggar här bland kommentarerna.

l'oroscopo del giorno

nu, när jag inte längre tillbringar morgonen på universitetet i väntan på professorer som kommer sent till föreläsningar, får jag heller inte mitt horoskop uppläst med sann italiensk entusiasm av olika klasskamrater. för i italien kan alla något om stjärntecken, och de flesta läser de horoskop de kommer över. även gratistidningarnas, som delas ut utanför campus.

ett bra tips till er som pluggar italienska för att hitta nya ord, är att sitta och klura med just horoskop. här hittar ni en sida med horoskop som inte är onödigt långa.

(och nu vet ni att jag är född i fiskarnas tecken.)

herrprogram mitt på dagen, med vågade brudar

alla vet ju att italiensk-tv inte har några problem med att sätta tillsynes talanglösa tjejer i rutan för att låta de dansa halvnakna som paus i alla möjliga program. nu sist hade ett fotbollsprogram som går på söndagar vid lunch valt en brud som verkligen inte sparade in på krutet (med tanke på sändningstid) och efter att ha dansat brösten ur klänningen har hon blivit avskedad.

dubbelmoralen sjuder och bubblar. här ska dras en gräns.

här kan ni se det alla pratar om. men har man sett italiensk tv så har man svårt att bli speciellt förskräckt.

buongiorno!

jag har mig själv som startsida, ovviamente, och kände här efter midnatt att jag var less. så jag gjorde om. vi får se hur det känns när jag slår på datorn på torsdag (ni läser förmodligen det här medan jag tar sovmorgon).

ett hörn av il duomo

hurdan utlandssvensk man väljer att vara - uppdaterad

jag reflekterar över det ibland. speciellt när italienare jag möter för första gången utbrister "men gud vad duktig du är på italienska!" eller något i stil med att jag integrerat mig väldigt väl och de nästan blir förvånade. ungefär som jag varit ovanligt duktig. när jag bara tycker att jag gjort mitt för att kunna leva på ett tillfredställande sätt.

för mig har det alltid varit självklart att om jag ska leva här, vill jag göra det så mycket jag bara kan, på samma villkor som italienarna själva. av respekt för italien och av respekt för mig själv. hur mycket slit det än behövs för att ta sig in i en annan kultur eller lära sig ett nytt språk på en hög nivå. min första tid här, då jag inte kunde utrycka mig precis som jag ville, eller inte förstod mig på, upplevde jag som frustrerande och begränsande. och det var min största motivation. jag kunde inte för allt ivärlden föreställa mig att leva på det sättet.

jag har med åren dock insett att långt ifrån alla utlandssvenskar resonerar som jag. en del har tillbringat större delen av sitt liv här, utan att bry sig om att behärska italienska på en viss nivå, eller läsa på om deras kultur eller traditioner. de har tagit till sig det som de kommit över, inte mer. och de trivs utmärkt.

vissa svenskar lever utanför sverige, men äter huvudsakligen svensk mat, pratar svenska och tar till sig främst av den svenska kulturen. lite som att välja ett land som känns behagligt och sen installera sig som året-om-turist. personligen tycker jag att det är ett begränsande sätt att leva som utlandssvensk. och ganska nonchalant gentemot det land som tagit emot dig. jag ser inte poängen. mer än att det kanske är häftigt att säga att jag bor i sydeuropa på släktträffen. fastän de inte vet vad det egentligen innebär att leva i den kulturen fullt ut.

(det är nog lika bra att jag inte uttalar mig om svenskkolonierna i spanien heller.)

uppdatering:
för att undvika missförstånd, (och tack för era kommentarer!) jag menar inte att man ska sudda ut sin svenska identitet eller inte dra nytta av att vara tvåspråkig/tvåkulturell. jag pratar om viljan att ta seden dit man kommer och respektera att man flyttat till ett annat land och inte kan förvänta sig svenskhet. inte heller bör man bli sociolog eller läsa på universitet, men jag tycker att man som inflyttad har ett visst ansvar att försöka förstå sig på (inte nödvändigtvis hålla med om, men vara medveten om) vissa aspekter, som man som infödd får genom modersmjölken och uppväxten.

när när när?

en bit italiensk tv-historia

Om man levt ett tag i Italien kan man inte ha undgått Mike Buongiorno, och har man dessutom som i mitt fall studerat media, känns han lika självklar inom italiensktv som fjärrkontrollen.

Han dog imorse 85år gammal i montecarlo där han var på semester, inom kort skulle han påbörja en ny satsning quiz på tv.(!) Underligt nog självklar i tv-rutan även under 2000talet trots att han hängt med från den italienska tvn's blygsamma start i svartvitt.

jag tycker personligen att han bidragit både på bra och dåliga sätt till italiensk tv's utveckling och säkerligen hindrat många nya förmågor (vilket de flesta äldre italienare med makt gör, de har svårt att let go..) men bara det faktum att han i alla år fortsatt, och lyckats hålla höga tittarsiffror, och faktiskt varit med från allra första början, förtjänar respekt.(han är yngligen till vänster på fotografiet)

(för att inte göra detta inlägg till en biografi, hittar ni fakta om honom här.)

Allegria! (som han själv alltid har sagt, passande eller opassande nog)

när berlusconi bjuder till, gör han det rejält (men vem betalar?)

under G8 mötet i Aquila häromsistens, då silvio lät världens alla överhuvuden gå runt o se hur jorbävningen förstört, bjöd han också på en ypperligt fin present till samtliga närvarande statsöverhuvuden. en bok i marmor och guld i 25kilos klassen.

canadas exemplar har hamnat på museum, då deras lagstiftning förbjuder att politiker tar emot dyra gåvor. och i usa har man låtit värdera dessa "böcker" och kommit fram till att varje exemplar är värt omkring 460tusen dollar (!!).

om alla dessa pengar hade lagts på exempelvis hjälp till de numer bostadslösa i Aquila, eller på att bygga upp en ny skola eller ett nytt sjukhus?

foto från repubblica.it

..

äntligen försvinner den tryckande hettan. det blåser lätt och solen försvinner bakom ljusa moln. jag sveper en tunn tunn kofta omkring mig och tar tekoppen med mig ut i trädgården. sätter mig på gräsmattan, under olivträdet och sluter mina ögon.

jag låtsas att det är höst. och känslan håller i sig.

en ny stadsdel i Florens..

kan ni läsa om på travelstartbloggen, här.

en husknut

är alla lika inför lagen?

om man inte bott en längre tid i Italien eller studerat hela upplägget, kan man tycka att någonstans går gränsen. men i Italien gör det inte det. gränsen skjuts alltid efter. (tänk bara på Bersluconi som genom att bli premiärminister inte kan ställas inför domstol och åtskilliga, allvarliga, åtalspunkter mot honom läggs på is eller preskriberas - hade en sådan figur valts av folket i något annat europeisk land?)

en av de saker som jag finner mest absurd, och jag har ändå vant mig vid italien, är att många parlamentariker i italien (vissa sitter som euparlamentariker tillochmed) är dömda i domstol. De har otvivelaktigt brutit mot landets lagar, och ofta i ämnen som korruption, och sitter nu i parlamentet! inte så svårt att förstå hur förtroendet för de italienska politikerna hamnat på botten.

här har ni en bra sammanställning på de kriminella som styr italien. och en kampanj för att få dessa personer ur spel.

bild: 2.bp.blogspot.com

gianna nannini

jag tycker inte om hennes senaste låtar alls, men som en betraktelse av Italien passar den ju in här på sidan..enjoy!