.. ready, steady

jag klarade det nästan, för redan när jag gick igenom höstkollektionen i slutet av juli var det kärlek. jag klarade mig fram till häromdagen. då fick dem följa med mig hem.

Soloro Kirby, äkta skinn, open toe och höstens, utan tvivel, snyggaste klack.

Vem tar ut mig på en aperitivo?

il punto della situazione

"hon började falla som ett löv.
ändrade sig halvvägs ner,
förvandlades till en fjäril och flög sin kos."

(eva kilpi)

jag vill gärna tro att det finns en mening i allt som sker. och den här hösten gör sitt bästa för att övertyga mig om att jag har rätt. tack alla som hittat tillbaka hit efter sommaren. en vacker dag kommer kanske en förklaring till mitt uppehåll. men just nu blickar jag bara framåt e sara' qualcosa di spettacolare ne sono sicura..

/s.

Salone del gusto och en liten samisk tjej som hamnade i Italien för länge sen..

Jag tog ett nattåg upp till Torino. Jag och min kolt (samiska dräkt) gav oss ut på äventyr igen. På Torinos matmässa, Salone del Gusto, skulle Slowfood Sapmi, bland annat hålla en degustazione gällande samisk mat och äntligen fanns en tydlig plats för den lilla samiska tjejen som hamnade i Italien.

Det blev en intensiv dag, kantad av god mat, viner och många underbara nya människor både från Italien och Sapmi. Förhoppningvis föds något nytt ur det här. Jag ska hitta en väg att knyta ihop mina rötter med mitt nya hemland.

och när jag i kolt vände mig mot italienare och pratade på flytande italienska med florentisk accent, var det många som blev paffa. En lyktstolpe eller hund som börjat prata hade förmodligen varit mindre förvånande. Men världen är underbar för att den är oförutsägbar. och för att det faktiskt finns kombinationer man inte förväntar sig. som min samiska identitet och min italienska självklarhet.

..

det är 16 grader varmt och solen lyser in genom mitt sovrumsfönster. ett nytt fönster. ett nytt liv.utanför på innergården går en gammal herre med käpp, han stannar och petar lite på en kotte. ute på gatan rusar florens trafik. det är höstluft.

jag väntar på min vän Katie från Chicago, hon ska komma över på lunch. Sen ska jag ner på stan innan jobbet och dona med lite praktiska saker. imorgonkväll efter jobbet tar jag tåget till Torino. Ni kan få grubbla över vad jag ska dit och göra. jag har aldrig varit där faktiskt, men någon gång ska ju vara den första. och den här hösten är full utav sådana, utav nya saker.

det kommer bli givande, allt det här nya.

när ni hade gett upp hoppet

kom jag plötsligt på att jag ska börja om och blogga igen. det ni!
men eftersom jag genomgått radikala förändringar senaste tiden, kommer min blogg att göra det också.

det enda bestående är jag och florens.

tack för tålamodet

jag är tillbaka i italien.

jag är sverige. bloggen om italien kommer inte att uppdateras ett tag framöver.

även italienska städer som Florens, förändras...

jag antar att alla mina läsare inte kan italienska, men ni som kan, bör läsa den här artikeln, om hur Florens sett kebabrestaurager ta över lampredottokioskerna. och vinklingen som journalisten gör.

Det är ju ingen nyhet att italienare är konservativa och väldigt traditionella vad gäller speciellt matkulturen, och det är ingen nyhet att många anser att städer som Florens som besöks av miljontals turister borde vara genuint italiensk. Men sen kommer ju verkligheten, globaliseringen och nyhetensbehag in i bilden. som i alla andra städer runt om i världen.

är det bara jag, eller har den här artikeln en syrlig rasistisk underton? när hon uppmanar till kommentarer känns det som att hon vill sporra en debatt mot de nya restaurangerna som drivs av utlänningar. Men det kanske bara är en florentinsk journalist som saknar sin bardoms helitalienska utbud och som inte kan strukturera en text så den känns objektiv.

det är inte bara de italienska männen som är sexister

jag pratar över en lunch med mina kvinnliga kollegor, om jämlikhet.
kvinnor som jobbar och är i trettioårsåldern.

- det finns saker min man inte gör hemma. han städar inte han stryker inte och han diskar inte tillexempel. och jag vill inte att han gör det heller. för mig är det väldigt enkelt. en man som städar eller donar i hemmet är som en man med kjol. och jag vill ha en riktig man.

...

idag har jag skrivit ut mina första 50 sidor på boken. big deal. jag har dem på papper som jag kan bläddra i. så nu ska röda kulspetspennan fram. jag känner att min historia börjar ta form.men det är fortfarande sååå mycket kvar för att vi ska vara halvvägs. jag och boken.

pust!

nu är det bollino arancione här i staden. orangefärgat allarm. (italienarna älskar att allarmera) det stiger till rött i veckan med största sannolikhet. vi har det alltså sådär farligt varmt. typ mot 40grader i skuggan.

en sval, ljus, svensk sommarnatt är min hägring.

che mondo sarebbe senza la Nutella?

det kanske börjar vara läge att ställa sig den frågan, iallafall om man ska tro EU och deras kostvetare och dietister.

jag skrev om hotet om att förbjuda Nutellan på travelstart häromdagen.

det luktar nylaget hö längs med floden. och vid den här tiden på morgonen är det fortfarande bara ljummet ute. jag ska åka in till universitetet och fixa med papper. lustigt. det var ju ett år sedan jag sist satte min fot där.

karusellen

..

jag är så himla sugen på att öppna en blogg som INTE handlar om italien. utan om mig. bara om mig.

yes.

vad är det här reklam för?

..hund och kattmat.

fyfan!

efter att männen suttit i studion och diskuterat fotbollsmatchen italien-nya zeeland som om det handlade om riktig vetenskap, låter de så även den lättklädda unga kvinna i studion tala, hon får lista de 5 snyggaste spelarna, och le lite.

så, då har vi rundat av med något trevligt. avslutar progamledaren i sina glasögon och den unga tjejen vinkar och ler ännu bredare.

Florens från höjden..

jack russell terrier i Italien

här hittar massa foton och videos om vovvarna..
kolla in jackrussell-italia bloggen!

en prostituerad och en mobiltelefon

En del av min arbetstid jobbar jag ju i skobutik, och i denna butik kan ibland de mest dråpliga hända. Som i veckan då en kund glömde sin mobiltelefon. Något som händer ganska ofta och inget ovanligt med det. Praxis är att vi svarar på det första samtalet och förklarar att personen de söker har lämnat mobilen hos oss.

Min kollega gör det när det ringer efter en stund, knappt hinner hon svara innan mannen i andra änden säger, "ah, jag behöver dig! vad tar du för en avsugning?" Lite tagen av vad hon just hört svarar hon att hon inte är den person som han söker, utan att personen i fråga har glömt sin mobil i butiken. Svaret blir, "oj fan, hur gör jag nu ikväll?" varvid vi alla viker oss av skratt.

Efter ytterligare två samtal är det ingen tvekan om saken, kvinnan som lämnat mobilen, är en prostituerad. med rätt bra snurr på sin business dessutom, för mobilen ringer stup i kvarten och ganska snart struntar vi i att svara. Då kommer ett sms - vem kan hålla sig från att tjuvkika?

"om du har tid ikväll skulle jag vilja binda dig och slå dig hårt ikväll"

hm. denna iblick i en prostituerads liv börjar vara lite obehaglig. Vi går igenom telefonlistan för att hitta ett hemnummer eller ett nummer till en mamma eller syster. Men telefonen har följande nummer, italienska kunder, utländska kunder, polisen, ambulans, nummerupplysningen och singel chatt. och sen en deborah.

Vi ringer Deborah, och det visar sig att hon är en vännina till den glöma mobiltelefonens ägarinna. och ska se till att hon kommer förbi och hämtar den.

Ponte Vecchio ikväll

Pitti Immagine

Missa inte artikeln om Pitti Immagine...

på ett Ikea-varuhus i Italien möter jag en kines som kommit dit bara för att köpa en svensk kaffebryggare.

det ni, alla tanter som håller kafferep, vem hade kunnat tro det för femtio år sen?

en italiensk sommarhit

Nunnorna på bussen

på min väg till jobbet passerar jag, vad jag vet, två små nunnekloster mitt i myllret av hus, trädgårdar, bilar och trafikkaos ( det kan nog vara fler kloster för de har en tendens att inte riktigt vara iögonfallande)..

fyra nunnor åker ofta med bussen vid åtta på kvällen från stationen, samma buss jag tar hem från jobbet. de åker hem till sina kloster. tre stiger av halvvägs, och en stiger av vid klostret två hållplatser från mig. i lördags var det gamla nunnorna på bra humör och skrattade och fnittrade och en utav den hade en mobiltelefon med sig. hon knapprade och tryckte och de läste igenom meddelandet innan hon skickade i väg det. efter någon minut där vi satt på bussen kom så ett pip och nunnan hoppade till letade fram mobiltelefonen och sa "oh! ett sms - vi har fått svar!"
sen läste dem det och fnittrade igen.

vid sådana tillfällen kan man ju inte låta bli att bli nyfiken, eller hur?

vad sms:ade nunnorna om, och med vem, och vad gjorde att det blev ett sådant kalas?

en av dessa detaljer

det är en liten intensiv period just nu.

italienare har alltid haft svårt med engelska..

föreställ dig en drygt 70 år gammal politiker och internet.

ett oväntat möte

tisdag morgon på bussen. en gammal herre med hatt stiger på och sätter sig bredvid mig. och börjar berätta sitt liv. han ärr 80år och har tillbringat 40 av dem omkringresande i Europa bland musem och konsgallerier. han är konsthistoriker och fotograf. på 50talet gav han ut en bok med denne kollega, om hur helgon avbildats inom konsten efter medeltiden. de var först ut av alla och boken såldes i de finaste bokhandlar och över hela världen. sen talar han om förfalskad konst. om du bara visste det jag vet. säge han och flinar.

nu är han en enkel pensionär på väg till doktorn. när han kliver av önskar han mig en trevlig dag och säger att livet vore bra mycket behagligare om det fanns fler unga människor som tog sig tid att lyssna, 'ni har en så lång väg kvar att gå.'

nästa gång vi möts lova att du kramar om mig, säger han och tar min hand i sina gamla och sträva. och jag ska ta ut dig på lunch.

sen kliver han av och jag åker till jobbet.

...

kan man blocka spamkommentarer?
(utan att behöva godkänna kommentarerna..)

jag har en drös löjliga o pretentiösa spamkommentarer på engelska jag gärna varit utan lately..

så, lite musik för skrivandet...

det blir ett nöje det här!

min svindyra villa uppe på en kulle utanför Florens

ska jag köpa med pengarna jag kommer tjäna på min bästsäljande bok.
det behöver inte vara svårare än så. det vet vi.

färger på marknaden

portvakterna

det är en fin sak med italien, att portvakterna fortfarande lever kvar. Nästan alla större fastigheter med prestige har sin portiere. som håller rent, pustar och sopar och öppnar och stänger och helt enkelt håller koll på vem som går ut och in. Gör ett stort hyreshus mer personligt.

Mitt arbete ligger längs med den berömda shoppinggatan via Calzaiuoli i Florens, och fastigheten har som sig bör sin portiere, en äldre herre som pustar mässing knapparna och dörrhandtagen, sopar och håller marmortrapporna skinande rena. en sällsam människa som alltid har ett vänligt ord eller en dagstidning över, och som har samtligas respekt. en man småpratar med när man har fem minuter över, en som fixar med bud och post eller helt enkelt bara lånar dig ett paraply.

portvaktarna är en av dessa detaljer med italien.

Giusy Ferreri

off we go

imorgon flyger jag som bekant till Barcellona över helgen.
Så vi ses sen, förhoppningsvis med foton och massa nya roliga minnen!

är inte alla lika inför lagen?

ett av de senaste lagförslagen som diskuteras är ligger allt annat än i linje med att alla är lika inför lagen. Man vill införa att alla chaufförer till de såkallade 'auto blu' (de bilar som kör politiker och har både sirener och massa andra fördelar, och som enligt traditioner är mörkblåa) ska bli imuna mot trafikregler. de ska inte kunna bli av med poäng på körkortet oavsett vilka trafikregler de bryter (?!) och alltså kunna sätta sig över lagen, för politikerna räkning...och det handlar om flera tusentals chaufför

är det alls så konstigt om italienarna inte känner något förtroende för makthavarna och lätt känner sig uppgivna? Att de flesta italienare ser med förakt på makteliten och tycker att politikerna främst ser till sina egna intressen?

en frukthandlare

vad händer ikväll?

en hel massa, för staden håller öppet fram till tidig morgon!

jag har skrivit mer utförligt om la notte bianca på travelstart bloggen.

så, det blir en lååååång natt.

"ah..det gamla och det fria..detta blir en pizzeria"

vad har jag gjort egentligen, att det är så här enkelt att driva med en...
vad säger man?
pappa jag ville ju inte ha en italienare - det bara blev så..
hahahaha
(missa inte axelvaddarna förresten)

idag vid piazza duomo

så äntligen har vi fått lite blommor och grönt vid il Duomo. underbart fint.
jag tänkte på det idag, vilken tur man har som går förbi en av europas vackraste monument varje dag på väg till jobbet.

jag citerar Marcus Birro

för han har lyckats uttrycka sig så bra i sin fotbollsblogg, så här på en gång efteråt.
(fetstilen har jag lagt till)
-------
(...)
Zlatan. Min vän. Min älskade hjälte. Du lämnade Inter för att få vinna Champions League. Nu är du utbytt och utslagen av ditt gamla lag. Det lär os salla något om lojalitet. Det lär oss något hur det är att älska en klubb, ett klubbmärke, en stad, ett lag, en fana. Fråga Zanetti.

Vilka vita hjältar. Etoó! Världens bästa anfallare spelar världens bästa försvarsspel. Lucio. Mamma Mia vad bra han var ikväll.

Jag har aldrig älskat Inter som jag älskar dem ikväll. Det här är en långt större bedrift än att vinna med 3-1. Serie A käkar hela världen.

Helt otroligt!

Alla älskar Barcelona. Alla står och applåderar detta fina, välspelade Barcelona. Ingen har något elakt att säga. Alla är fina människor med Unicef på tröjorna.

Därför är det extra anmärkningsvärt att Sergio fult, uselt och lågt kastar sig som en trasa för att få (före detta Barcaspelaren) Motta utvisad. Redan Mona Sahlin visste att det är en större skam när människor (eller fotbollslag) med hög moral och solidarisk svansföring beter sig illa. Fallet blir tyngre.

(...)
-----------
yes.
det första Mourinho säger till italiensk tv efter matchen, är att det är det lyckligaste ögonblicket i hans karriär. det säger en hel del. efter 38 år är inter i final igen. efter att ha slagit både chelsea och barcelona.

sommartider hej hej

jag har sju myggbett på min högerhand.

Nya skor - nya äventyr!

jag har bokat en weekend till Barcellona. jag ska dit med min bardomsvän, och bästa vän, lovisa som flyger ner från Sverige. det ska bli så kul och välbehövligt. så nu har jag valt ett par sandaler från sommarkollektionen på mitt jobb som ska med på resan! passande nog ett spanskt märke.

sommarhetta, ett kylskåp, rödvin, starkkryddad mat och några pitbulls.. del 1.

det är början av augusti 2003. en av de varmaste och mest kvava somrarna italien kommer att komma ihåg under 2000talet. termometern visar långt över 35 grader i skuggan och fukten klibbar sig fast. det är en dag då det inte finns ett moln på himlen och då syrsorna spelar i skuggan av de höga pinje o eukalyptus träden. de är nästan öronbedövande högt. Florens är en kokande gryta. asfalt och stenhus. trafik och dumdristiga turister.

min då nyblivne sambo ska köra ett kylskåp upp till sin storebror som jag vid det laget inte hunnit träffa. ett kylskåp. onekligen något man inte kan leva utan under den heta italienska sommaren.

min sambo har en liten lastbil. vi boxar in kylskåpet och ger oss ut på de smala landsvägarna. gräser är gult och sönderbränt av solen. landskapet ligger i dvala under dagens varmaste timmar. lastbilen har ingen airconditioning och vi har rutorna nervevade och de varma luften virvlar omkring oss. man hör syrsorna likaväl.

hans bror bor i grannkomunen Prato halvvägs upp på ett berg, eller snarare en kulle täckt av olivträd och skog, i ett gammalt, enormt stort, stenhus där det en gång hölls diverse djur och jordbruk. nu bor han där med sin tjej och deras hop av pitbull terriers. men utan kylskåp. och under an av de varmaste somrarna i mannaminne har de köpt ett nytt kylskåp som vi nu har med oss där vi tar oss fram på de toscanska landbygdsvägarna under förmiddagssolen. jag sitter där på passagerarplatsen, i värmen, med sommarluften som rufsar om mitt lockiga hår,och föreställer mig platsen dit vi ska. plötsligt börjar vi slingra oss upp längs en smal smal väg som går i zick zack..jag tänker på barnfilmen bamse, och huset där hans farmor bor. för så smal är vägen, medan den slingrar sig upp bland olivträd och områden vinrankor. den enda skillnaden är att min sambo tutar varje gång vi närmar oss en kurva längs med berget för att vara säker på att eventuella mötande bilar stannar, för plats för två finns det inte. och vi vill ju inte rasa ner i det tvära diken och ras som omgärdar den smala vägen.

jag blev intervjuad

och nu kan ni làsa om mig och mitt liv i norbottens kurirens helgbilaga.

gli anni di cristo

ja, just det. jesus kristus ålder. lustigt att man aldrig reflekterar över det i sverige men att det är ett så myntat uttryck här. att veta jesus ålder hör till allmänbildningen även för de minst allmänbildade.

så, hur gammal blev allas vår jesus?

_______________________________
svar: 33 år. lika många år som max fängelsestraffet i italien; l'ergastolo.

italien är så fint på våren.

Tävling! vinn 2 par skor från italienska Romanofirenze!

Alla ni som älskar skor - och fotografi!
Det här kan ni inte missa, vi drar igång en tävling på jobbet idag:

Första pris är två par valfria skor från romanofirenze.com's sommar kollektion, andra pris är ett valfritt par!

tävlingsregler

Tell me you'll be there!

kulturveckan i Italien

på travelstart har jag skrivit om när den italienska kulturveckan drar igång, och vad den innebär!

questi svedesi!

ett ikea kök håller för allt.

öppna vinet dilemmat

dricker man minst ett glas vin till lunch och middag varje dag öppnar man en del vinflaskor i slutändan. varvid dilemmat:

ska man skruva bort korken från vinöppnar-skruven direkt, eller hänga tillbaka den med korken kvar och ta bort den när man ska öppna nästa flaska?

jag kör på att låta den sitta kvar på skruven och ta bort den nästa gång. min sambo kör på att ta bort den på en gång och blir störd om han måste börja med att skruva bort en gammal kork för att öppna en ny flaska. ungefär lika störd som jag blir om jag när jag hällt upp ett glas vin måste meka bort korken.

inte längre som det en gång var tänkt

here we go again

efter ett litet uppehåll (då dem bytte ägare) bloggar jag för travelstart igen..

-hur man vet att våren kommit till Florens.
-konstutställning på Palazzo Strozzi
-italiens svar på mcDonalds

ps. jag vet att de söker bloggare som sitter utomlands. man får inte längre ut rena pengar för det. men det lönar sig genom resecheckar .ds.

vart tog kvällen vägen?

jag slutar jobbet halv åtta. innan bussen får för sig att komma och skjutsa hem mig hinner det gå en halvtimme. bussresa. cykel hem. och så middag som minst tar en timme i sann italiensk stil. kvart över tio sminkar jag av mig och låter valparna (ja, vi har en valpkull jackrussells sedan i januari - vill ni ha en?) käka kvällsmål och busa.

sen, äntligen sängen.

ett år senare

För ett år sedan skakades italien av den fruktansvärda jordbävningen i Aquila. Det är svårt att tänka sig en stilla vårmorgon som denna. men italienarna är ett folk som hela tiden tvingas genom svåra utmaningar. och varje gång tar de i med nya krafter och leenden. det är kärnan i det fina med italienarna. att det alltid reser sig.

glad påsk

jag fick förlängt kontrakt fram till mitten av juli. det är långhelg. såhär fint blommar fruktträdet hos grannen. imorgon åker jag till havet. how nice.

..

amerikanerna har flipflops och kortärmat till långt in på kvällen nu.
det är ett vårtecken så gott som något i Florens.

på en husfasad längs via Faenza

för det fina med italien är att detaljerna är oändliga.
det finns alltid något nytt att betrakta.

katolska kyrkan, pedofili, celibat och kvinnliga präster

känsliga ämnen på sista tiden här i italien.
så man har gjort en undersökning, vars resultat tål att tänkas på.

59% av italienarna tycker att det finns ett samband mellan prästernas celibat och pedofilin inom kyrkan.

Hela 56% tycker vidare att det vore rätt att ta bort celibatet både för präster och för påven själv. även om en minoritet tycker att prästerna kan få gifta sig, men absolut inte påven.

men kanske mest positivt, tycker jag är att hela 68% av italienarna tycker att även kvinnor ska få bli präster (en ökning med 7% bara sedan 2006).

Så det italienska samhället håller sakta på att modernisera sin syn på kyrkan. frågan är om den katolska kyrkan tänker ta ställning till det.

sol på dörr nummer 10

trött på lagomSverige?

Hej!
Jag heter Jenni och är så otroligt trött på lagomSverige att jag vill flytta någon annanstans och eftersom jag pluggar italienska nu så kommer det förmodligen att bli Italien.
Jag kan tänka mig att du får den här frågan jämt och ständigt men jag undrar hur du gick till väga när du flyttade ner till Italien. Tog du bara ditt pick och pack och satte dig på första bästa plan och det råkade gå till Florens?

---

haha.nej. jag skaffade mig ett sommarjobb och åkte ner. och av en slump blev jag kvar. jag tror det kan löna sig att veta att man har ett jobb och ett boende inledningsvis. det kan räcka med ett aupair jobb eller liknande. du har den stora fördelen att du redan kan italienska så du kan nog hitta något. hur jag hamnade i Florens och överhuvudtaget blev kvar i italien och lämnade lagomSverige bakom mig är en lång historia.

två svenskar som skriver om ondska och en italienska som gillar det

På sida 229 i veckans italienska Vanity Fair finner jag Hellström & Roslund, hyllade av en kvinnlig litteraturkritiker som definierar sig som una rompipalle som aldrig förstått sig på Stieg Larsson böckerna. men nu har hon hittat sina svenska favoriter i deckarträsket.

Boken "Tre secondi" utkom nyligen och var den första som översatts till italienska. jag som läst alla (på svenska, kanske ska tilläggas ) utom just den här boken, fick ju helt plötsligt något att se fram emot.

plommonträdet står i blom

italiensk lokaltrafik - ett dilemma

åker man buss, betalar man för sig. väldigt svenskt och väldigt politiskt korrekt.rätt ska vara rätt.

men när bussen hoppar över, inte en (för det räknar man alltid in) avgång utan kanske tre fyra. eller när bussen istället för att följa tidtabellen kör tilllbaka till garaget. eller när det inte kommer någon buss alls. eller gud vet vad. då, just då, har man ingen lust att betala och stämpla biljetter, för det är inte längre någon service. nessun servizio pubblico. ibland är det snarare ett problem att åka lokalt, än en fördel (vilket det borde vara för miljön, trafiksituationen och komunen).

och många italienare struntar i biljetten. som ett plåster på såren för de gånger bussen inte dyker upp eller kommer för sent och orsakar problem. och det vet ju såklart lokalbuss-cheferna om.

men nu har florens lokaltrafik Ataf, bestämt sig för att bekämpa dessa portugiser (ja, för så kallas gratisåkarna folkmun) men kontrollanter som hoppar på av alla bussar och bötfäller alla utan biljett. man kan läsa i lokaltidningen att de slagit rekord i böter på sista tiden. för de letar portugiser dygnets alla timmar, och på alla linjer.

jag vet inte hur många gånger på sista tiden som en buss hoppar kanska tre avgångar, och sen hips vips dyker det upp en kontrollör. och då föds automatiskt frågan bland italienarna

är det bara de som åker buss som har en skyldighet gentemot bussen (i det här fallet att betala biljetten), eller har även lokalbussarna en skyldighet gentemot kunderna (i det här fallet att iallafall hålla tidtabellen någorlunda)?

och även om jag tycker att åker man buss så betalar man biljetten. ställs jag inför ett dilemma. när man kommer för sent till jobbet fastän man räknar in två bortglömda avgångar när man planerar? eller när man inte kommer till jobbet alls för att det är strejk? eller när bussavgångar uteblir helt? eller när man för stå som en makrill i burk för att bussen är överfull?

åker man buss, betalar man för sig. väldigt svenskt och väldigt politiskt korrekt.rätt ska vara rätt.
eller?

gamla stan

tålamod

jag och bloggen genomgår förändringar i veckan.
pö om pö.

när blev flerspråkighet ett handikapp?

när jag skulle börja plugga här i Italien var det en del personer som var övertygade om att jag ändå aldrig skulle kunna komma upp på samma nivå som italienarna, då italienskan inte var mitt modersmål.att jag liksom skulle förbli en serie b spelare rent språkligt. rimliga konstateranden kanske. men som jag vägrade tro på.

och nu sitter jag och skriver på kreativ italienska åt ett företag, och får beröm. anses vara den som bäst kan utrycka sig beskrivande på italienska. och jag är enda utländskan. jag sitter inte och säger att jag är lika bra på italienska som svenska. jag sitter och säger att man ska tro på sig själv och sina förmågor.

ett genuint språkintresse, studier, en gnutta språköra och massa vilja och främst mod att försöka hävda sig på samma nivå. det kan man döda tråkiga och pessimistiska farhågor med.

yes.

italienare och TV

vi pratade om det här en dag på jobbet. om italienare och tv. om hur tv'n tagit sig en sådan självklar plats i italienska hem. radio och internet och tryckt media har inte en chans. det är det som är på tv som räknas och som är viktigt. och som existerar.

en av konsekvenserna är att tv'n alltid är närvarande i italienska hem. överlag är det svårt att vara i ett italienskt hem utan att en tv-apparat står och flimmrar någonstans. det var det vi pratade om. att i italienska hem står det nästan alltid en tv-apparat på. som bakgrund. hela dagen. att de flesta inte känner sig hemma om de inte slagit på tv'. jag som uppskattar tystnad eller radio kan bli galen. speciellt på min sambo som liksom av bara farten slår på tv'n när han kliver in genom dörren. men han är långt ifrån ensam. han är ungefär som alla andra italienare.

(onekligen har många svenska hem också tv'n på i tid och otid.
men nu bor jag ju här. så jag tar upp det här.)

jag tycker att radio och tidningar är otroligt underskattade i italien.
och att tv'n förorenar överallt.

buon compleanno bionda!

imorgon, eller om en timme lite drygt, fyller jag år. och dagen till ära strejkar italien hejvilt. bussar, tåg, flygplatser, motorvägar, bärgningsbilar (?) och trafikskolor (??)..

för att ta mig hem från jobbet så kommer min privatchaufför hela vägen in till stan och hämtar mig. för att ta ut mig på en födelsedags aperitivo på ett flair ställe.

oh. yes. jag har har bott alldeles för länge i det här landet är min spontana tanke varje år dagen innan min födelsedag. och varje år gör jag ingenting åt det. vad det nu betyder egentligen.

det ska vara snövindar och iskallt också. men viktigast av allt, min lyxfrukost inne i stan i en fin pasticceria - veckans höjdpunkt och heliga halvtimme. och enda anledningen till att jag orkar stiga upp tidigt en fredagmorgon.

det var väl det jag visste

att rödvin varje dag hjäper dig hålla figuren.
hur förklarar vi annars alla dessa smala italienskor?
och att jag aldrig varit så smal som sen jag flyttade hit och dricker vin varje dag?

svenkar och matlagning - en förvånande vetskap

Efter tipset från mina läsare har jag sett några avsnitt av "landet brunsås". trevligt upplägg och mycket sevärt även om ämnena som tas upp egentligen förtjänat mer.
hursomhelt, något som gjorde mig väldigt häpen var att medelsvensken bara ägnar 15 minuter om dagen åt matlagning. det trodde jag inte, och kan inte påstå att jag upplevt heller.

Är det så illa?

I min släkt har matlagning alltid fått ta sin tid, och halvfabrikat användts i mycket liten utsträckning. micro-mat har jag extremt liten erfarenhet av. och min familj är en helt vanlig familj. så jag undrar om det verkligen kan vara sant att svensken står så lite vid spisen. blir det snabbmakaroner och falukorv alternativt färdig pyttipanna varje dag eller? jag har svårt att tro det.

för att knyta ämnet till italien, så blir väl ingen förvånad om jag säger att mat tar tid här. av främst två anledningar, man lagar väldigt ofta mat från grunden utan halvfabrikat. och man njuter av måltiden och då ingår liksom matlagningen i det. om man utan att ljuga kan säga att italienarna försummar frukosten, så kan man säga att de lägger stor vikt vid lunch och middag.

så, jag vet inte, om landet brunsås pratar strunt, eller om min familj som lagar riktig mat, som tar skälig tid, och sen sitter vid ett köksbord pch äter den och pratar och umgås, helt plötsligt blivit onormala.

ibland känns det skönt att ta helg och lämna kaoset på skrivbordet på jobbet

Att älska sig själv, och att vara Berlusconi

för inte så länge sedan satt man och höll på att få vinet i vrångstrupen, för Berlusconi är minsann självmarknadsföringens man.

ute i tidningskioskerna kan man köpa en liten bok som heter " vi älskar silvio" och som tar upp hans liv och intressanta besök och gärningar. man ska minsann veta att värdesätta sig själv.
hahahahaha

40 prenumerante på Bloglovin!

det var ju inte illa!

miljonersmiljarderhundratusentals euro

jag kan tycka att det alltid rör sig om så herrejesusgaletmycket pengar i det här landet.
kanske för att jag är van kronor och italienarna liran och dess överskådliga miljoner och miljarder, men jag slutar aldrig förvånas.

att laga gator i florens kostar 200 miljoner euro.
att bygga en liten rondell där jag bor, 8 miljoner euro.
vinner man på lotto vinner 190 miljoner euro.
att skotta snön i milano gick på 200 miljoner euro efter ett snöfall.
och så vidare och så vidare..

så fort jag hör ordet miljon, tänker ja huuu vad mycket pengar, men det tycks inte gemene man i italien göra...och andra sidan var det ju inte länge sedan allt i italien gick på hundratusentals eller miljoner lire. men ändå.

allting som staten ska göra, alla opere pubbliche kostar miljoners miljoner euro...och pengar rinner ner i fickorna på fula fiskar och det fattas alltid pengar och det blir slarvigt gjort.

nu har bygget av rondellen där jag bor, stannat upp. för det fattas pengar. hur fanken kan ett rondellbygge sluka 8 miljoner euro, 80 miljoner svenska kronor?


spontant kan man ju tänka, att det är kanske ingen tillfällighet att herr berlusconi (för att ta ett exempel som svenskar känner till) blivit miljardär genom att vara byggherre.

galet. mycket galet. speciellt med tanke på hur lite pengar medelitalienaren tjänar.

Dante urban style

tentation

jag är inget fan av mcdonalds. men att ha sin busshållplatsen precis invid mcdonalds när man slutar halv åtta på kvällen och är hungrig. är förjävligt.

jag fick en award för ett tag sedan

från Rondine. Tack så ödmjukast.

för att följa reglerna bör jag nämna sju intressanta (?) saker om mig själv.

1. jag flyttade hemifrån som 16åring.
2. jag krigat hela livet med mitt självlockiga hår.
3. jag hamnade i italien av en slump. kunde ingen italienska och var inte intresserad av italien innan.
4.jag är samiskt konfirmerad 1998.
5.jag är en hejare på hundar - från utställning, till barnmorska, till sjukvård. blev tillfrågad om jag ville bli veterinärassistent för några år sedan men tackade nej.
6.jag älskar att skriva brev för hand, brevpapper, frimärken och sigill men har för få brevvänner.
7.tog körkort i sverige bara någon månad innan jag åkte till italien, och jag har egentligen bara kört bil här. jag tycker svenska trafikregler är stressande - och svåra!

Vinnaren av Sanremo 2010

blev så en annan ung kille, och även han från en talentshow, Amici, som vann hela Sanremo. En behaglig ballad.



Själv hade jag önskat att Noemi hade vunnit, men hon hamnade inte ens bland de tre första. Capirai..

Sanremo - den italienska musikfestivalens första vinnare 2010

Italien kör ju sitt eget outsider race vad gäller eurovision song contest. och har sin sanremo festival. den italienska musikens högborg som sett de största italienska artisterna genom åren.

igår avgjordes så vinnaren i kategorin unga talanger . och här har ni den bildsköne unge killen som vann med sin Il linguaggio della resa. en kille som för 3 år sedan deltog i italiens x-factor, fick sin revansch.



kritikernas pris gick till den här tjejen, med låten l'uomo che amava le donne


i det stora hela, två fina låtar. i sann italiensk stil. vilket ju passar utmärkt då vi befinner oss i italien..

ikväll går huvudfinalen av stapeln, med de etablerade artisterna.

jag hade inte kunnat göra det bättre själv..

men tydligen hade fukten en kreativ morgon vid soptunnorna idag.

fredag. ösregn. och busstrejk. det är en höjdare. och så himla typiskt italienskt.

två viktiga röster inom italiensk musik

förklaring

jag har tagit bort några kommentarer från bloggen. något jag inte gör överhuvudtaget, speciellt inte då jag uppskattar oliktänkande och diskussioner. men i det här fallet var det snarare ett personangrepp, i flera kommentarer från samma person som urartade i extremt grova ord och uttryck. jag tänker inte tollerera att ta emot sådant på min blogg. alla är välkomna att ha åsikter kring det jag tar upp och det jag utrycker mig om. men går det över gränsen till personangrepp tar jag bort dem. och fortsätter det går jag längre.

vad löjligt det känns att leka moderator på sin egen blogg. men det kanske är på tiden.

en vardagsförändring

nu har florens öppnat sin första spårvagns linje. mellan smn stationen och scandicci. och många busslinjer har bytt rutt. så även min. om man sitter drygt en timme på lokalbuss varje dag till och från jobbet är det en happening när bussen svänger vid nya gator.

en lunchbar vid stationen

där man kan äta pizza och mackor till ett rimligt pris. i en genuint inredd liten bar.

senaste tidens snackis..

det pratas mycket om kokain i dagarna i italiensk media. anledningen? en medieprofil som heter morgan (en musiker och artist som medverkar frekvent i tv) har sagt i en intervju att han röker crack mot sin depression. att det fungerar bättre än antidepressiva piller.

att italien är fullt av mer eller mindre kända personer som häver i sig kokain är ingen nyhet. italien ligger bland top tre vad gäller kokainkonsumtion i europa. så det som skapat ramaskri är att morgan talar om det som något i stil med en medicin. ett botemedel mot depression.

han har såklart dementerat, gjort om sitt uttalande och suttit i tv-fåtöljer och förklarat att han försöker komma ur sitt beroende, och att han syftade på en tidigare period i sitt liv.

nu är han portad från italiens motsvarighet till melodifestivalen,om han ska få förbli en av domarna i nästa säsong av x-factor hänger på en skör tråd. media tävlar i att bevisa hur hemsk knark är. intervjuar tossicodipendenti och pratar med präster och de som kommit ur sitt beroende. i en strävan att ge motvikt till morgans romantisering av artister som tar droger. skådespelare och musiker och tonårsidoler uttalar sig mot droger.

en riktig röra.

Det är mycket den här veckan. och iskallt ute. jag som bara vill ha vår.

det kallas kärlek

och vi ska leva ihop hela livet,
jag och min momaboma-väska av italienska tidskrifter från 60talet.
trallalalalaaa!

Animani: animali e mani..

I Florens just nu kan man besöka en utställning som hyllar den bortgångne Mario Mariotti. Han skapade djur med sina händer, bokstavligen (som giraffen ni ser på affischen här bredvid).

Nog för att jag är vuxen, men kreativt skapande uppskattar jag, så jag tänker besöka utställningen.


Ps. Vad tror du Tina, tillräckligt barnslig för att vilja hänga på?Ds.

..

varför är svenskar positivt inställda till nytt och okänt, medan italienarna är skeptiska?

(en lite längre sociologisk betraktelse)

svenskar har en tendens att tycka nyheter är spännande och provar gärna på. inte rädda för att blanda in nytt. reser utomlands, äter utländskmat, slänger ut gammalt och klassiskt till förmån för nytt och modernt. man har ett intresse för nya språk.ser överlag det positiva med multikulturella fenomen. jag skulle vilja påstå att svenskar är relativt öppna och trendkänsliga.

iallafall i relation till länder som italien. i italien håller man på sin kultur. man reser till italienska resmål, och äter uteslutande italiensk mat, kanske testar något från en annan region. man pratar främst italienska. och man vill helst inte att utlänningar ska kritisera eller komma med för mycket nytt. man håller gärna på det klassiska och hyllar den gamla goda tiden.

om jag benar i det. kan jag dra en slutsats.
sverige är ett fredligt land som inte legat i krig sen gud vet när, och som haft en relativt hög levnadsstandard en längre tid. svenskar har inte behövt vara rädda, och har inte behövt skydda sin nationella identitet (för ingen har hotat den). trygga i sin identitet slänger svenskarna mot det nya.

italienarna har levt i ett oroligt land i all tid. bråkat och krigat mellan regioner och med andra länder. i brist på en stark nationell identitet (italienska språket är mycket olikt mellan olika delar av italien, många regioner har tillhört andra länder från eller till och man har flyttat landsgränser hit och dit) bland annat mussolini försökt sig på att ställa in alla i leden och göra ett enat folk av allihopa. det slutade i pannkaka och nederlag under andra världskriget. italienarna har inte haft samma utbredda höga levnadsstandard som svenskarna och många har fått klara sig så bäst det kunnat fram till än idag. när det italienska nationella identiteten är konfunderad och väldigt olik mellan de olika regionerna och italienarna får kämpa med varandra. klart det främmande blir jobbigt och mer hotfullt än intressant. det känns bra med det trygga, det som farmor och farfar hade, klassisk stil, traditionell mat, samma språk och gärna dialekt.

förstår ni vart jag vill komma?
och främst, jag lägger inte någon värdering, bra eller dålig, i det hela.

vadå tiger woods? berlusconi svettas också..

enligt italiensk lag kan kvinnan kräva underhåll, så länge hon lever, om äktenskapet tar slut pga mannen. så att hon kan behålla samma levnadsstandard som hon hade som gift. och berlusconi's exfru tänker minsann inte låta honom komma undan.

enligt italiensk media kräver hon 3,5 miljon euro (!) i månaden i underhåll av italiens premiärminister. i snitt dryga 40 tusen svenska kronor i timmen.

det är sjukt mycket pengar. no limits verkligen.