Gott nytt år allihop!

nu tar året slut. och det var på tiden.
imorgon åker jag till Bologna och partajar. sen är det 2010.
(och då tar jullovet här på bloggen slut)

radioinslag

jag blev intervjuad för Radio UPF (utrikespolitiska föreningen Lund) tidigare i december, nu kan ni lyssna på det om ni vill. (det handlar om minaretomröstningen i Schweiz och högervågen i Europa.) ni kan höra mig kommentera Italien här.

jag tycker att det jag sade blev rätt okej ihopklippt och bortklippt (för så blir det ju, jag babblade på bra mycket mer men bestämmer såklart inte vad som är mest relevant eller intressant).

och heja Radio UPF och Nicole!

..

dagen gud glömde lokaltrafiken i florens

snön regnade bort igår. tillsammans med mitt tålamod.

kom till busshållplatsen med god marginal då jag tänkte göra den sista julshoppingen innan jag gick till jobbet. en hop människor står redan under paraplyn och muttrar. ingen buss har passerat senaste timmen. folk är sena till jobbet, har missat att hämta barnen vid skolan, eller blir förkylda i regnet. fem bussar passerar på andra sidan vägen i motsatt riktning. ingen passerar i vår riktning mot stan.

trettio minuter senare kommer en buss, knökfull och med en förbannad chaufför. det är lite upploppskänsla över tanterna som skriker åt chauffören. jag hinner med nöd och näppe till jobbet springades längs shoppinggatorna i regnet.

när jag lämnar jobbet är klockan halv åtta. det regnar fortfarande. jag kommer till busshållplatsen. ingen buss, av de fyra olika linjer som passerar, har synts till senaste halvtimmen. jag får en underlig känsla av att jag inte kommer hem till middagstid. efter en timme dyker min buss upp. efter att ha hoppat över 4 avgångar kommer en enkelbuss, inte dragspelsbussen. det tar 10 minuter innan vi kan åka då folk som inte kommer in i bussen hindrar dörrarna från att stängas. vi står som sillar. i trettio minuter.endast en fyllegubbe skrattar och pratar... siamo messi di nulla..hahah.

jag är hemme tio i tio. tanten som kliver av med mig säger, såhär börjar en bra jul.

italienska julbetraktelser del 5

en tomte målad på trottoaren

italienska julbetraktelser del 4

julskyltning hos Rinascente, det anrika köpcentret inne i stan.

snö och vinter

spontant tänker jag att det bara är snön som kan foga italienarna i trafiken. med två decimeter nysnö på väg att frysa kör italienarna, med sina sommardäck, långsamt, de håller avstånden och varken tutar eller hytter med näven. riktigt vinterväder gör medelhavskaraktärerna ödmjuka.

Italien fryser, högst upp når de trettio minusgrader, Turin och Milano vaknar under minusstrecket. men kanske mest förundras jag över hur vackert det toscanska landskapet ter sig när det är rejält nerbäddat i snö. popplar, olivträd och stenmurar som drunkar i vinter. kullar och dalgångar och mitt underbara florens.

det började snöa när jag var på väg hem från jobbet på fredagkväll. snöblandat regn och en cykel som stod pudrad och väntade på mig vid busshållplatsen. jag cyklade i snömodden och i nerförsbacken mot huset såg jag ingenting för snön som kletade sig fast i ansiktet. och det var längesedan jag var så nöjd. ett riktigt snöande en vecka innan jul. bardomsminnen av snö i ansiktet, och snö som smälter innanför kragen. när tv bara pratade om oväder, allarme maltempo och polarkyla och problem satt jag bara nöjd.

efter middagen vid elva tiden tog vi hundarna och promenerade runt samhället. då snöade det på riktigt, hade redan lagt sig en dryg decimeter nysnö och stora vita flingor virvlade. hundarna med sina korta ben plogade och hoppade sig fram. jag tänkte att det var som någon tryckt på paus. det var tyst. kallt och friskt. inte en själ ute. ren luft och det där välbekanta ljuset av gatlampor och juldekorationer som lyser upp snön. så långt ifrån vad centrala italiens vintrar är. och jag ville bara skrika rakt ut att istället för att skrämma ihjäl barnen och allarmera, gå ut och njut av det. för det kommer ju inte att hålla i sig allt för länge.

sem vaknar jag på söndagmorgon. och har helt glömt snön. stiger upp ur sängen och drar isär gardinerna och bländas av solen som reflekteras i snön. det sticker i mina ögon. allt är fortfarande vitt ute. det är som att vakna upp i mitt norrland. fast jag ser ett olivträd ett persikoträd och ett eukalyptysträd tyngda under snön. inte en gran eller tall.


och vill ni veta något, så är det lika rogivande och fint.
som hemma fast ändå inte.

(foto ovan från lanazione.it)

så kom den tillslut.

jag vaknade att av min italienske sambo utbrast något i stil med: satan sophie vi kommer frysa ihjäl idag! och tittade ut genom fönstret och såg trädgården pudrad med nysnö. dagen vi hade vikt för vår traditionsenliga julshopping i gamla stan, med varmchoklad och lyxig lunch och fina butiker fick en vit inramning, jag hade inte kunnat tänka ut det bättre själv ju!
pojkvännen trodde han skulle frysa ihjäl och jag var glad som ett barn.
vid lunch var snön borta.

italienska julbetraktelser del 3

det är kallt, fastän vi inte har någon snö. 2 grader nu tillexempel.

..

ska Domen i Milano bli berömd även för att en miniatyr staty av den slängdes i ansiktet på Berlusconi?

Han har onekligen inte haft ett lätt år, Berlusca.

jagad, på en husvägg, i ett gathörn, i florens

vem passar bäst som tomten i italien?

fotbollspelaren Totti såklart! det tycker iallafall reklamarna på vodafone som låter honom förvandlas. året julreklam utan tvekan...

julinspirerade italienbetraktelser del 2.

julstjärnor i trälådor.

för er som behärskar italienska

en artikel.

hoppet är det sista som överger norrländskan.

nu så, sajten jag kollar vädret på, ger snö på söndagmorgon i florens.
vilket iofs känns allt annat än troligt. men tänk om!

julen för fyra år sedan snöade det på riktigt, två decimeter under natten 25-26e som blev till kramsnö dagen efter. men sen har det varit fattigt på snö här.

så, som ett barn på julafton kommer jag att hoppas på en vit trädgård när jag vaknar på söndag. hur det nu ska gå till i den här värmen. vi har fortfarande inte haft minusgrader på natten.

skor skor skor - scarpe scarpe scarpe..

ett tips!

klicka på bilden så ser ni skorna bättre..

julinspirerade italienbetraktelser del 1.

jag tänkte att jag skulle samla ihop till ett litet julalbum i år. lägga upp italienska julbilder fram till julafton som en liten god jul-hälsning. för jul är jul, men inte riktigt samma sak i italien.

här kommer bidrag nummer 1:

julreklam vid piazza della repubblica

lamborghini-polisen

som enda poliskår i världen hade ju den italienska polizia di stato, en lamborghini, i deras blå vita färger. svårt att köra ifrån liksom och alla italienska polisers dröm.

men häromdagen, i Cremona, lyckades polisen krascha dyrgripen. kanske inte den mest lyckade arbetsdagen för den skyldige...

l'Arno

for the record

jag finner det förvånande att en del personer finner min blog negativ. jag har alltid känt motsatsen. min kärleksförklaring till italien kanske är mer nyanserad än andras, och det är så jag vill ha det. de som inte kan läsa in min uppskattning och kärlek mellan ironin och kritiken, skulle förmodligen inte förstå sig på mig heller.

det tar sig

det är kallt och ösregn. men början till jul. i de smala kullerstensgränderna och längs de stora shoppinggatorna hänger juldekorationerna som tänds på eftermiddagen.och allt blir till en guldglitter. skyltfönster med tomtar, låtsassnö och julklappar. jag dricker vinterns första varma choklad vid piazza della signoria och den är så stadig att jag blir törstig. jag har min varmaste jacka med fuskpälskrage fastän termometern visar 13 grader plus.

på min lediga dag tänker jag åka ut till ikea och köpa pepparkaksdeg och glögg, och jag ska baka lussekatter. jag har tänt min julstjärna i fönstret. det är den enda julstjärna längs hela min gata. och det brukar vara så hela julen.

invandrare och politiker

när italienska politiker vågar sig på att offentligt föreslå att a-kassan för invandrare borde vara lägre än den för italienare. hur långt har det egentligen gått i vissa politiska läger? vilket samhälle speglar dom egentligen?

tack och lov finns det andra politiker som reagerar. och jag hoppas att italienarna också gör det. annars börjar det lukta europam fascism och nazism innan andra världkriget.

en betraktelse

av vad en del av Florens är

bitar av en vetenskapsman

bitar av en viss herr Galileo Galilei, har återfunnits. sedan drygt ett sekel saknades delar av hans kropp, varav två fingrar och en tand. som nu återfunnits genom en samlare som köpt en ampull på auktion och sedermera hittat likbitarna inuti. nu ska dem dna testas för att säkra att det verkligen är Galileos fingrar och tand, och sen ska de ställas ut.

om ni undrar hur dessa små bitar kommit på drift, så flyttades nämligen kvarlevorna på slutet av 1700talet från en gravsättning till en annan, och då passade man på att slita lös ett finger som stod rakt ut, sen tog man ett finger till och en tand. (?)

tutto bene che finisce bene.

en ny italiensk artist

i år hinner inte ens x-factor ta slut, innan man manglar ut nya artister. Damiano är ett exempel. Personligen tycker jag rösten håller, men låten i sig känns lite väl enkel. anima anima anima ci voule... hursomhelst, avgör själva.

det bekväma bilfolket

jag kan känna ibland, att en dålig sida hos italienarna är deras bekvämlighet. det är ett folk som egentligen aldrig borde ha lärt känna bilen. för i ett pytte land med pytte gator ska det köras bil överallt. man ser knappt husfasaderna längre, bara parkerade bilar. små bilar till mammor, familjebilar till pappor, skrotfärdiga bilar till de fattiga och monsterbilar till rika. och sen när man stänger historiska stadsdelar för biltrafik då blir det ett jäkla liv för att man måste parkera och gå en bit, man kan inte bara köra hela vägen dit man ska, parkera med varningsblinkers på trappan eller framför ingången och springa in. man vill att städerna ska bli mer promenad och folkvänliga med mindre avgaser och tomma trottoarer man till fots kommer fram på så att man kan uppleva det vackra med de italienska städerna. men vad tjänar det till när italienarna allra helst vill kunna köra bil överallt?

på bussen hem från jobbet ikväll

kändes det som att hela stan klev på samtidigt med mig. jag satt vid tre nunnor och en kille med en mcdonals påse i knät. när man är vrålhungrig är det regelrätt tortyr, doften av skräpmaten alltså.

en rosa verklighet

och lite italiensk alkohol.

italien och aborter

det är ingen hemlighet att den katolska kyrkan inte ser med blida ögon på aborter, och att italien präglas av den kulturen. men att inse att (unga) kvinnor i italien 2009 fortfarande inte har rätt att bestämma över sin egen kropp, och att olagliga aborter av olika slag är ett utbrett fenomen gör att jag faktiskt blir upprörd.

häromkvällen kunde man bland annat se ett reportage som visade hur unga kvinnor skaffar läkemedel för att abortera hemma, olagligt. köper receptbelagda mediciner av knarklangare och riskerar livet för att bli av med ett oönska foster. varför? för att det fortfarande är tabu och inte alldeles enkelt med lagliga aborter i italien.

jag tycker att det verkligen är fruktansvärt när la cultura della vita, får radikala konsekvenser för det kvinnor som inte vill avstå från sex, men som inte vill ha barn. (och hand i hand med abortproblemet finns problematiken kring preventivmedel, men det tar vi en annan gång)

stilettklackar och kullerstensgator

har jag skrivit om här på travelstart

Ni har väl inte missat det här?

inte för att det är min stil vad gäller skor, men dem bär ju mitt namn (!) dessa Vans.

ny italiensk musik

vad tror ni om kombinationen Gianna Nannini och Giorgia?

när man vill vara smart, men inte är det

om man vill vara slug och använda sig av sin sjuka mormors handikappintyg som ger en tillstånd att parkera gratis på speciella parkeringsrutor. bör man kanske överväga när och var man gör det.

en ung tjej i florens har fått en saftig trafikbot för att ha använt ett sådant intyg för att parkera när hon gick på diskotek på kvällen. någon trafikpolis hade visst fattat misstanke.

nähä?

på väg till jobbet

det är sol idag,
och jag unnande mig en cornetto med choklad och en kopp te på väg till jobbet.
det blir nog en bra dag.

på travelstart har jag skrivit om...

Dante

vem vill du inte möta på bussen hem vid middagstid?

killen som kliver på med två hämtpizzor.

sorelle d'italia - italiens systrar

eller, som nationalsången egentligen lyder, fratelli d'italia.

här är en reklam från calzedonia, som använt sig av en förmildad och feminiliserad version av nationalsången. som skapar en viss feelgood vibb. men det kanske inte är ett koncept som skulle fungera i sverige, med den svenska nationalsången. eller har jag fel?

ett olivträd och höstlöv från en liten ek

dags igen!

en artikel om Florens på Backpacking!

italien och droger - enligt statistiken

inte någon vidare uppmuntrande läsning. å andra sidan behöver man inte ju inte vara vidare undersökande för att inse att droger finns överallt.

Kokain ska vara den drog europeer föredrar och italienarna hör till de största konsumenterna.
För cannabis, den mest använda drogen, går användandet ner runt om i europa medan konsumtionen i italien går upp. Vad gäller heroin har italien mer eller mindre rekord i europa vad gäller missbruk.

för något år sedan gjorde ett tv-program en undersökning i Italiens parlament och tog urinprov anonymt på ett antal (ovetande ) parlamentariker, och det framkom att bland dom som sitter och bestämmer över Italien var kokain långt ifrån en okänd drog. programmat stämdes såklart och det blev ett jäkla rabalder. men nu ska parlamentet, den här gången på eget initiativ, drogtestas. hm.

jag bjussar på en sneakpeak..

vi designar om bloggen på jobbet..

för turisten

har jag skrivit om Piazzale Michelangelo.

där är liksom bara regn just nu

den italienska vintern är här. och jag behöver köpa nya vinterstövlar om jag ska överleva.
regn regn regn.

man kan alltid måla dit ett fönster

om ni inte har något för er på söndagar

så finns ett förslag här.

kan man förbjuda krucifix i italienska skolor?

jag tycker inte att man bör göra det. men det tycker visst europadomstolen. ni kan räkna med rabalder. inte från min sida. men möjligtvis från vatikanen och miljontals katoliker.

ett tåg

jag står på perongen i en liten stad ute vid havet. det är grå himmel och snålblåst. när som helst kommer det att börja regna säger den korta påbyltade tanten som står bredvid mig. jag drar upp kragen på min kappa. intercity tåget från salerno mot torino är försenat med tjugo minuter på grund av tekniska problem med tåget. vi ber om ursäkt, säger en trött kvinnoröst i högtalaren. samlingen personer som står bredvid mig på perrongen börjar röra på sig. någon tänder en cigarett. någon annan stampar i backen, en äldre herre tar upp sin mobiltelefon. jag suckar och stoppar händer i kappans djupa fickor. min blick möter en tjej i min egen ålder som skakar på huvudet. vi ler mot varandra. jag himlar med ögonen.

det börjar regna.och jag vet att jag är utan paraply. jag stirrar ner på mina grön,röd,gul och vitrandiga strumpor som syns ovanför skorna. så typiskt. där gick 5 euro till ett paraply så fort jag kommer fram till florens. högtalarna på perrongen sprakar till igen, il treno intercity proveniente da salerno diretto a torino arrivera' con 4ominuti di ritardo. ci scusiamo per il disagio. nu börjar folk bli otåliga. en kvinna öppnar en påse med frukostkakor till sin son. jag gnuggar mig i ögonen och ser på klockan. spontant börjar de olika personerna kommentera förseningen. det blir till ett lågt mumlande om hur ingenting fungerar i italien. om hur en ursäkt från en högtalare inte gör varken från eller till om man blir sen. och hur kallt och jävligt det är att vänta ute i regnet. sen rullar tåget in på stationen. pustar ut och stannar. ett över 12 vagnar långt och gammalt nött tåg. som startat nere i salerna i sydligaste italien tidigt på morgonen och med försening efer försening tagit sig upp längs med den italienska kusten.havererat i Rom och stött på ösregn upp längs med medelhavet i södra toscana.

jag kliver på tåget och letar efter min sittplats i andra klass. runtomkring mig hör jag röster. syditalienare som är på väg upp till norditalien efter en helg i sina hemtrakter.fem nunnor sitter framför mig. alldeles tysta. tåget är smutsigt och vitt och blått. jag sjunker ner i sätet och försöker sova. ett högljutt skratt väcker mig precis när tåget bromsar in. vi sitter i kö säger en ung tjej till mig. ända sen Neapel stannar vi titt som tätt och väntar ut ett tåg som har mer bråttom. hur försenade var vi? fyrtio minuter svarar jag. hon ser ut över det gröna landskapet som störtar ner i havet. det ösregnar.

skyltdockor hos prada

lite mer skor

lite om Shelly's London..ett märke som jag precis lärt känna, men som jag gillar. så jag har djupdykt lite i deras historia och skrivit ett inlägg om det, här.

min dag.

idag har jag fått lite ont i halsen. de gulröda löven på eken i vår trädgård har börjat ramla till marken. och jag ska skriva klart en artikel om florens men finner ingen inspiration. har inte allt som bör sägas redan sagts om den här staden?

imorgon ska jag på lunch med en svensk kompis. och en svensk kollega (som snart åker tillbaka till sverige). nere vid havet är olivskörden i full gång och på lördag är det premiär för årets första olivolja.

en fluga smet in i mitt rum nyss. och den är så snabb, och så in my face hela tiden. så fort jag sträcker mig efter flugsmällan försvinner den iväg. jag ska tvätta håret och måla naglarna också.

en helt vanlig torsdag med andra ord.

Florentinarna oense

att italienarna har ett bristande trafikvett är ingen nyhet. att de sen förväntar sig att kunna parkera precis där det har ett ärende eller hellre sitter i bilkökaos i en halvtimme än parkerar och promenerar till fots en bit vet vi också.

så den nye borgmästarens idé att stänga av all trafik som tidigare slingrade sig förbi, il Duomo, har tagits emot med blandade känslor av florentinarna. dels för att busstrafiken dragits om och dels för att många helt måste lägga om sin väg till arbetet eller parkera längre bort. sedan i söndags är piazza duomo enbart tillgängligt till fots och så ska det förbli. och helt plötsligt har en underbar piazza med en av italiens mest berömda byggnader fått lite mer lugn och ro och blivit mer promenadvänligt (som tillexempel piazza signoria redan är). många florentinare till trots.

jag som inte äger en bil tycker att städer som Florens ska levas så mycket som möjligt till fots, för det handlar om en liten stad med smala kullerstensgator,och fann det helt galet med en så trafikerad väg precis intill ett sådant mästerverk. så jag säger att jag tycker det är rätt.

(läs även ett sko-inspirerat blogginlägg om veckans stora snackis i stan)

ett hörn av piazza duomo

dagens sko

hm. så var eftermiddagen nere i butiken till ända. och jag har bara skooooor i huvudet
(tack och lov återgår jag till kontoret och datorerna imorgon)

dagens frågetecken var den här skon,
är den ett must-have eller alldaglig och obekväm? jag röstade för ett must-have, och slumpen ville att det första paret skor jag sålde idag - vad just detta. men i svart till en fransyska med stor volangkjol i rött och svart och lockigt hår.

början till höstlöv

man vet att man har bott i italien för länge

när grande fratello (big brother) tar sig an sin 10:e omgång. och du kommer ihåg när andra säsongen tog fart. det är precis så det är ikväll. jag ska bara bestämma mig om jag ska, eller inte ska, följa dokusåpan som aldrig dör i italien.

lite förmiddagsmusik medan jag tar itu med artiklar och arbetsuppgifter

inne i stan

första fredagen med jobb

jag tror att mitt nya jobb kommer att leda till att jag startar en blogg till, om skor och outfits. för det är verkligen det enda som snurrar i mitt huvud just nu. utöver alla nya arbetsuppgifter och intryck och nya kollegor börjar det bli uppenbart att min värld kommer att bli skor och mode och kommunikation framöver.

och när chefen säger, ta med din egen dator om du vill, och spela alla playslists du har medan du jobbar, för vi vill ha musik och kreativitet här. då känner man att man har kommit rätt.

vad tror ni?
pallar ni en blogg till..?
och har ni lite förslag på schyssta playlists jag kan spela på jobbet?...

nu ska jag ta ett varmt bad och en whiskey. och ta helg.

på tågstationen skyltar man för vespor

visst är dem fina?
även tidigt på morgonen när det är regn och grått lyser dem upp i folkhavet.

kaniner och frusna svenskar

häromdagen tog ett (pseudo)nyhetsprogram här i italien upp något mycket märkvärdigt.

i sverige finns inget hopp för kaninerna. i sverige överges massa kaniner då man tröttnat på dem som husdjur. och då dödar man dem och sen bränner man dem och utvinner energi som man värmer svenskarnas hus med.

om ni inte visste hur kallhjärtade och vilka kanindödare vi svenskar är, kan ni se inslaget här.

första dagen på nya jobbet

(klicka på bilden för att se mitt kollage av några av dagens förälskelser)

har varit skor skor skor skor. jag kommer med största sannolikhet att drömma om skor inatt.
har gått igenom kollektionerna, börjat lära känna alla märken och alla material. springa alla små stentrappor och upp ner mellan lagren och butiken.

jag har säkert sett och klämt och provat minst 20 par jag utan tvekan skulle tagit med hem och ut på äventyr. oooooh.

så det känns ju lovande det här.
eller hur?

på fredag ska jag lägga fram mina idéer kring deras internetmarknadsföring och profilering. och sen hoppas jag att det hela tar fart. och då får ni alla detaljer.

vill ni shoppa i florens

kan ni inte missa marknaderna!
så här, på travelstart, har jag sammanställt några.

såhär kan man också marknadsföra sig

entusiasm

idag fick jag jobb.

hurra!
det är bara en projektanställning, men det blir många lösa tyglar och mycket att bevisa. så det passar mig utmärkt. det handlar om snygga skor och kommunikation och internetmarknadsföring. en underbar kombination i mina ögon. så bara jag kommer igång ska jag berätta mer.

jag vet inte om jag är gladast för att ha fått jobb, eller för att jag lyckades haffa ett jobb i linje med mina studier i den här staden. på enbart meriter. i kristider. det händer inte varje dag i italien kan jag lova. och dessutom kommer jag att sitta och jobba mitt i stan.

tio pluspoäng till sophie idag.

(på onsdag smäller det.)

en bakgård

skillnad mellan sverige och italien - i tv

jag har suttit och tittat på svensk tv idag. och då, helt plötsligt slog det mig. i svensk tv finns det årstider - det finns inte i italiensk tv!

jag ska förklara mig.
nu, när det är höst och nästan vinter, och man ser på svenska program som är inspelade under den här perioden, typ talkshows och liknande, sitter kvinnorna med vinterkläder! de har kanske långbyxor eller varma strumpbyxor och kjol. de har långärmade tröjor eller tillochmed koftor eller polokragar på stickande tröjor. man ser liksom på folk att de är vinter fastän de sitter i en tvstudio. mycket underligt för en som är van italiensk tv.

för här, i italien, ser folk likadana ut i tv året om nämligen. det är överdrivet avklätt eller iallafall alltid finklätt. man har urringat och kortkort eller tunna byxor och kortärmat. man kan egentligen inte avgöra om det är ett program som är inspelat under sommaren eller under vintern. italien måste alltså ha väldigt varma tv-studios. (för låt mig påminna oss om att den italienska vinter är kall och rå och i stort behov av ylle och långbyxor och kappor.)

i italien är man alltid sommarklädd i tv. det har inte slagit mig förrän idag när jag insåg att man i sverige siter i kofta och långärmat vid den här tiden på året framför en tvkamera.

lite lördagsläsning

här har ni hela artikeln.

en detalj

så, efter många om och men har den nye borgmästaren lagt fram ett förslag för att modernisera och bygga om florens tågstation. (som verkligen är i behov av det)

jag hoppas dock att man tar tillvara på vissa retrodetaljer.
som ger den där fula älskvärda känslan. av en tågstation som blev bortglömd. tråkig och grå.
men som ändå känns hemma.

gula höstlöv

höstluft och hög blå himmel. det är kallt i skuggan och det blåser ute vid floden. jag har tagit fram alla halsdukar och vinterjackor och stövlar. mössor och vantar.

jag har längtat efter hösten.

många tror att det bästa med att bo i ett medelhavsland är sommaren. och visserligen. mörka heta nätter . sandstränder och party. men jag gillar våren och hösten i italien mest av allt. för vädret, för kläderna, för matlusten och för städerna.

dagens betraktelse

oväntat

jag har slängt sju bälten. slitna och fula.
men jag har forfarande 28 stycken.
det är ett litet mysterium hur de blev så många.

trovatelli

ett kompispar till oss åkte till puglia på motorcykelsemester i augusti när vi flög till norrland. utanför hotellet där de bodde fann de en gathund med fyra valpar som levde invid en fontän och vildvuxet gräs.

efter några dagar bestämde sig tjejen för att hon inte kunde leva med idén om hur de små liven hade det. så hon tog tåget ner igen. tog två av valparna med sig hem. och döpte dem efter två formula ett förare, kimi och luis. nu väntar vi mest på att se hurdana de kommer att bli när de växer upp, stora, små, strävhåriga eller lena, hursomhelst så känns korta ben och stora öron ganska givet.

när det spårar ur

för ungefär tre veckor sedan spårade ett tåg ut i milanotrakten. och en vagn ramlade ner i en park i ett bostadsområde (!).

den ligger där än. och nu börjar folk bli arga. för utöver den diskutibla dekoren verkar nu hemlösa ha flyttat in i den.

nummer 46 betyder bara en sak i italien

valentino rossi - il dottore. italiens egen motorGP världsmästare. men någon måtta får det väl vara när en tryffel mässa, la Fiera del Tartufo di Sant’Angelo in Vado, som går av stapeln för just 46;e gången gör reklam för sig med samma nummer och valentinos advokater tar strid för att logon påminner för mycket om herr 46's egen logo.

här kan ni läsa om det hela.

foto från www.giornalismo.unipd.it

huuu

ikväll är det verkligen oväder.
blixtarna slår i backen och lyser upp hela natthimlen.
och så dundrar det efteråt.

tiromancino

den italienska författningsdomstolen sätter stopp för Berlusconi

jag tycker inte om att ta upp den italienska politiken i min blogg, av hundra olika anledningar och främst för att jag tycker att många svenskar ofta uttalar sig utan att veta vad de pratar om, och jag inte orkar ta en diskution med dem. men nu, när det skrivs överallt om det här även i sverige, (här, här och här tillexempel) och det dessutom är otroligt viktigt det som hänt, så tänker jag uttala mig,

jag anser att oavsett om man är premiärminister eller ej så ska man stå till svars inför lagen som alla andra. la legge è uguale per tutti. att försöka göra sina privata affärer till nationella sådana, och sedan hävda att komunisterna sitter i författingsdomstolen håller inte enligt mig. jag tycker det känns skönt att italiens statsskick trots tydliga brister visar på att någonstans går gränsen. (är det någon som kommer ihåg hur mussolini manipulerade makten?) och värnar om något så grundläggande inom demokratin som att alla är lika inför lagen.

notate bene, jag har inget emot berlusconi. jag tycker varken att han är bättre eller sämre än andra politiker italien haft (o)turen att styras av. och blir han den förste att stå till svars för sina handlingar är det ett nödvändigt ont italien har behov av. jag ser ingen som helst anledning till att en person som utreds för allvarliga brott, ska komma undan bara för att han blivit premiärminister. och att sedan gör hela grejen till att vänstern vill sätta dit honom. det är enligt mig en något snäv och orättvis syn på varför just den här lagen, lodo alfano, inte godkänns och anses icke-kostitutionell.

kanske är det bara i italien en man som är utredd för liknande brott stolt kan sitta på makten och inte känna någon anledning till att avgå. just för att italienarna och lagarna tillåtit det alldeles för länge och åt alldeles för många politiker. jag tycker att i ett demokratiskt land kan man kräva att de som sitter på makten inte är brottslingar. kanske är det höga förväntningar i ett land som detta. men det är aldrig för sent att försöka ändra på det enligt mig.

mi dispiace berlusca, ma ci voleva proprio.


foto från info-wars.org

fusklappar

alla som har gått på italienska universitet, vet vilken vetenskap det här är. och hur utbrett det är bland studenterna. ett krig som både professorer och ärliga studenter har svårt att vinna. italienare är kända för sin finurlighet, och jag tror mycket av den odlas i universitetsmiljö.

och som alltid finns due pesi e due misure, vissa professorer ger helt enkelt upp och sitter med dagstidningen medan studenterna pillar med fusklappar. andra tar upp fuskarna till klassens beskådan och ber dem infinna sig endast om ett halvår för omtenta. och ytterligare en variant professorer har med sig en stab av assistenter som går rond i skrivsalen. och på samma sätt som man pratar om vilken professor som undervisar bäst och har de mest intressanta föreläsningarna, så pratar man öppet om vilka professorer vars tentor man lättast kan fuska sig igenom. och på vilket sätt.

tranquilli.

Palazzo Strozzi i oktober

Hösten bjuder på en utställning jag inte tänker missa:

Inganni ad arte.

Meraviglie del trompe-l'oeil dall'antichità al contemporaneo

From ancient Roman mosaics and frescoes to European masterpieces of the 1300s to today, two hundred works from Italian and international museums and private collections tell the intriguing and spectacular history of trompe-l’oeil. The art of deceiving the eye.

bild från www.palazzostrozzi.org

madonna i svenska färger

aktualitet

båtintresserade kan läsa mitt senaste travelstartinlägg.
(ni andra kan hoppa över det.)

dagens radioskämt

anche tu sei cosi maniacale nelle pulizie della casa che hai passato l'aspirapolvere talmente tanto che il tuo vicino al piano di sotto è diventato calvo?

och jag skrattade faktiskt.

att vara doktor behöver inte vara så svårt, eller?

i milano uppdagas just nu att en barnläkare som jobbat i över tjugo år - inte är läkare och aldrig gått på universitet. man undrar ju spontant hur det gick till när han fick jobb, om det var förfalskade dokument eller inte med i bilden. men främst undrar jag hur folk kan och vågar fuska sig in i ett yrke som handlar om liv och död och små barn?

..

piove piove guarda come piove, guarda come viene giu.. (uppdaterad)

jag tycker det är mycket olustigt att svensk mainstream media inte berättar om det drama sicilien går igenom. hur kan man förbise något sådant när det händer i europa?

la repubblica.it skriver så här. och här har ni en artikel jag fann på svt.se

----------------------------
tack dn.se, en nättidning som ger nyheten visst utrymme.
här kan ni läsa på svenska.

höst

på svenska

Roberto Saviano skriver om Italien och media... här

på kvällspromenaden med hundarna längs floden

il paese delle mezze verità

det finns något i italienarna som det är svårt att sätta fingret på. det här med hur de relaterar till allt vad italien innebär. allt det motsägelsefulla, kaotiska och smått enerverande. för det finns inte en italienare som inte finner nöje i att gnälla på politikerna, på systemet, på hur landet är organiserat och hur ingenting fungerar som det ska och hur länge man får stå i kö i onödan. men det är ett gnäll som ligger lite i deras nationella tillhörighet. man ska liksom vara missnöjd för det är så uppenbart. men sen stannar det ofta där. eller blir tillochmed roligt. eller fascinerande. eller en del av varför de älskar sitt land. för italienarna har en stark känsla av landskärlek. de gnäller och förfasas och blir förbannade, men tillslut blir det till ett leende. för ingen har ju så god mat, så undebara viner, så fina landskap, så kreativa och hjälpsamma människor.

italienarna och italien är som ett gamma strävsamt gift par. och på samma sätt som det kan störa en att de gnäller och gnäller men inte ser till att lösa problemen eller kräva reella förändringar. på samma sätt är det fint att känna hur deras stolthet lyfter dem över tutte le menate quotidiane och gör att efter ett teatraliskt utbrott över hur dåligt landet fungerar, skålar man på att det inte finns ett land i världen man hellre skulle vilja bo i. De är på något bakvänt sätt, lika stolta över det negativa som det positiva för det är ju just summan av de båda som gör italien.

..

borta bra och hemma värst?

jag läste häromdagen om en man i toscana som fått tillstånd att sitta i husarrest istället för i fängelse. men hans fru grälade något så fruktansvärt att att han rymde och alltså låstes in bakom galler. "jag föredrar fängelset hade han svarat."

bild härifrån.

idag

har jag sprungit mina kilometer på morgonen. lagat lunch. på eftermiddagen har jag rett ut lite jobbsökfunderingar på plats och sökt fler jobb. samt tagit ett fika vid ponte vecchio med en svensk tjej. kvällen har varit bokläsning.

lite vintage vykort

ett måste tycker jag.