doften av hemma

det slog mig när vi landade på flygplatsen i Florens och klev ut i vårsolen för att gå in i terminalbyggnaden, att det inte luktade någonting. att det var hemma.

när vi landade i Stockholm en vecka tidigare och gick ut i friska luften efter att ha flugit direkt från Italien, luktade det annorlunda och utomlands, att vara ute, attgå förbi kafén och människor.

när jag packade upp mina nervikta kläder får att hänga in dem i garderoben hade de fortfarande en svensk-doft, på samma sätt som jag kände den italienska doften i mina kläder första hemresorna till sverige.

jag tror att lukt är väldigt förknippat med hemma. utgör någonslags mall för vad som är normalt, vad du är van vid. på samma sätt som att den parfym du bär känner du inte av när du burit den tilld den blivit din.

jag minns alla mina utlandsresor och hur de luktade. dofterna av ett annat land som inte var hemma. speciellt komer jag ihåg Indien och Ghana, Spanien och Amsterdam. och jag minns att när jag stod på Roms tågstation första gången och väntade på tåget upp mot Toscana, fylldes mina näsborrar med nya dofter och lukter. det luktade utomlands.

italien doftar inget speciellt längre. det är hemma för min näsa och mina sinnen. den svenska torra, lätta luften känns ovan och den fuktiga tunga italienska bekväm och hemvan.

när det hände vet jag inte exakt.
men jag vet att luktsinnet också kan byta hemland.
och att mitt har gjort det.