onsdag 12 mars 2008

servito e riverito? italienska män och en italiensk feminist

jämställdhet har aldrig varit italiens starka sida.
det är lätt att kritisera. vilket jag ofta också gör.samhället är strukturerat på ett sätt som gör det svårt för kvinnor att jobba och ha barn samtidigt, den katolska kyrkan och latinokulturen har stort inflytande på uppfostran och bilden av hurdan den perfekta kvinnan bör vara. även om jag tycker att vågskålen väger över så pass inom andra områden att jag fortfarande vill leva här.

häromdagen satt en italiensk feminist och pratade i ett morgonprogram på tv. jag kunde ju inte annat än lyssna.

det intressanta vara att hon ville understryka att de italienska kvinnorna inte kan skylla på männen hela tiden. att kvinnan har rättigheter men även ansvar. ansvar att se till att hennes barn inte uppfostras olika pågrund av deras kön. (som ni nog kan förstå så håller de italienska mödrarna ofta i huvudansvaret för uppfostran.) att de italienska kvinnorna inte kan skämma bort sina söner så som de så ofta gör. inte låte de leva lill-prins liv hemma medan systern blir mammas medhjälpare i hemmet. inte ge de unga gossebarnen en snedvriden bild av hurdan kvinnan är, och inte skämma bort honom så att han förväntar sig ett visst uppförande av sin blivande partner.

italienska mammor har en stor dos av överdrivet hönsmammeri. och många män är vana vid en mor som skämmer bort de på alla sätt och vis och kvinnorna vana sedan barnsben att mannen ska ta det lugnt hemma och vara servito e riverito. (serverad och aktad)
allt detta kan alltså få som konsekvens att männen söker sig till kvinnor som fortsätter behandla dem på det sättet, dumt vore det väl annars?, och/eller ser till att kräva det av sina kvinnor.

i en kultur som den italienska där jämställdheten ligger på is, men där kvinnan sitter med mycket stort inflytande, behöver kvinnorna lära sig att deras älskade bortskämda son, deras lille prins, kommer bli precis som sin far, mannen hon gifte sig med för 30år sedan och som hon gnäller på dagarna i ända. för hans mor, hade gett honom samma uppväxt, och vi är ju inte annat än barn av vår tid och vår uppväxt.

det är lätt att gnälla på vad männen förväntar sig av en kvinna, något svårare se sambandet med vad du gett männen för förväntningar sedan barnsben.

italiens jämställdhetsproblem bottnar mycket i hur de italienska mammorna är med sina söner.

5 kommentarer:

Dila sa...

Håller fullständigt med dig. De italienska mödrarna daltar allt för mycket med sina söner. Min italienska pojkvän som jag hade för si så där tolv år sedan, var såå bortskämd av sin mamma trots att han då var 25 år. Hans stackars systrar fick minsann slita hemma medan han blev uppassad av både mamma och systrar. Har aldrig sätt maken till samma sak här i Sverige.
Kram Dila

Anonym sa...

Jag tror att det ligger mycket sanning i det där. Tur att mina barn kommer att växa upp i Sverige..hihi.

Anonym sa...

grattis på dagen;) jag menade att du låg på sista plats på bloggregistert, sen tryckte jag fram dig till 8onde plats,men nu var du på 169 ;) såg jag !

Sara sa...

Det är nog sant att sättet man uppfostrar barn på (för jag antar att även kvinnor uppfostras till att i sin tur skämma bort sina söner), men jag tror också att hela samhällssturkturerna har en stor roll i det. Väldigt intressant!

Anonym sa...

Hej Sophie!
Fick mig många skratt när jag läste på din sida bl.a om trafiken.
Jag lägger in din sida som länk på min hemsida.
Ha en bra dag!
Mvh
Ewa
http://kalabrien.dinstudio.se