lördag 29 mars 2008

en italienare i Sverige

efter 19år i stockholm, i restaurangbranchen, var tredje månad åker han hem till sitt Neapel.

"Vi är inte gjorda för att leva i ett sådant här land. han som startade restaurangen för 25 år sedan har flytat hem till Milano. du tjänar pengar, det är rent och snyggt och ordnat är det. men klimatet, och människorna.... är du uppvuxen i italien kommer du aldrig till fullo förstå dem. du kommer aldrig till fullo trivas. de är kalla människor, de umgås och är öppna bara med sina närmaste. du kan bo i 15 år i samma höghus och adrig ha utbytt ett ord med dina grannar. de har anan humor. annan livststil. det blir aldrig samma sak. men du tjänar pengar. det gör du."

jag och min italienare åt lunch inne i stockholm på en italiensk restaurang. när de hörde att vi pratade italienska kom kocken och två till ut ur köket och bjöd oss på espresso i baren. och pratade om Sverige och Italien. om deras hemlängtan. och om hur mycket sverige har gett dem.
men att de inte tror att italienare inte kan känna sig behagligt hemma i Sverige bland svenskarna.

jag kan inte uttala mig. men min karl sa när vi steg på planet hem till Floren, att han kan tänka sig ett sommarhus i sverige, i norrland. men att han nog inte skulle kunna leva året om. någonstans i Sverige.

jag tror det handlar om solen. och värmen. medelhavet. som gör människor till något som ligger långt från de som lever med midnattsolen och de snövita vidderna.

olika. inte bättre eller sämre. olika.

jag lät honom prata, den napoletanske kocken, och inom mig tänkte jag att kanske är det lättare att vänja sig vid värmen och medelhavet än vid tystnaden och snöflingorna och de ljusa sommarnätterna. eller så inte. kanske är det svårare att glömma de ljusa sommarnätterna och den riktiga vintern.

4 kommentarer:

FrökenJordgubbe sa...

Oj...ja det här får mig att tänka lite...jag är precis hemkommen från Caserta där jag spenderat dryga veckan med min italienare. Om vi fortsätter hoppas jag att han vill flytta till Sthlm, italienska hus är bra kalla, jag har blivit tokförkyld. Nu tänker jag så det knakar.

sophie sa...

frökenjordgubbe:

bra. man ska grubbla och tänka. kuluter och relationer är viktiga saker. =)

Anonym sa...

Ho scoperto il tuo blog stasera e ti devo dire che non é proprio cosí, dipende molto dalle persone. Io vivo in Svezia e non tornerei mai in Italia!

Alessandro

Klara sa...

Snubblade just in här och får nog tillstå att det är minst lika kallt socialt i italien om inte kallare. Det finns någon slags förväntan om att det sociala klimatet ska vara varmare på andra ställen, i synnerhet söderut men min egna erfarenhet är snarare att det inte är en egentlig skillnad.

Det är lika svårt att komma nära en italienare som en svensk. Det är klart att det är enklare att få kontakt med en landsman än med en främling, så är det överallt.