tisdag 26 februari 2008

en kanin

han hette charlie,var vit med bruna dalmatinerfläckar. han var ganska fet och hade vädursöron (sådana som hänger neråt). ett av min bardoms alla sällskapsdjur.

en trevlig kille. den där charlie.

drygt 15 år senare, ikväll, till middag hade min svärmor lagat kanin.

usch.

till sängs med tom mage and no sweet dreams.

3 kommentarer:

Stina sa...

ah, jag minns min sprakresa till Malta...vardfamiljen serverade nagot suspekt som dem sa var "chicken". Senare fick vi reda pa att det var kanin! buhuu =(

Den där Manuela sa...

aah, kanin och polenta. det enda jag saknar i mitt liv som vegetarian. sorry, men så är det :P

Anonym sa...

Min kanin hette Molle..en gra dvargkanin som levde hur lange som helst och hade en enorm bur i tradgarden!
Efter 13 ar i italien kan jag fortfarande inte ata kanin...som dock serveras hos slaktingar och andra titt som tatt! Inte heller kan jag ata hast, for en sadan hade jag ocksa. Sessan hette hon och var varldens underbaraste! Jag ar inte krasen och ater det mesta..men inte mina fore detta sallskapsdjur. Sa ar det bara. Tack for en rolig blogg forrasten!